Mats skrev:@Karenina
Bokstäver är symboler som måste tolkas. Ord betyder ingenting i sig utan är symboler som måste tolkas. Om jag dristar mig till att göra en konkret och bokstavlig tolkning av vad du skriver: "Faktiska personer - eller naiva realister - kan inte tänka i symboler. Inte heller kan de förstå sig på symboler." betyder det till exempel att naiva realister inte kan lära sig läsa och inte kan använda ord. Det är uppenbart orimligt, så en bokstavstolkning av vad du skriver är orimlig.

Det är inte alls orimligt. Dyslexi är problem med att använda symboler och lära sig att läsa. Däremot så kan dyslektiker trots det lära sig läsa, men gör det troligen med en mera mekanisk & logisk metod än andra.

@rdos
Jag kan bara konstatera att du inte förstår vad jag menar. Det är ingenting konstigt med det. Ord är symboler som betyder olika saker för olika människor. Jag har min tolkning och du har din. Det går inte att säga att min är rätt och din är fel eller tvärtom, utan bara att våra tolkningar är olika.

Tanken att det skulle finnas en absolut sann tolkning av ord finner jag orimlig.

Mats skrev:@rdos
Jag kan bara konstatera att du inte förstår vad jag menar. Det är ingenting konstigt med det. Ord är symboler som betyder olika saker för olika människor. Jag har min tolkning och du har din. Det går inte att säga att min är rätt och din är fel eller tvärtom, utan bara att våra tolkningar är olika.

Tanken att det skulle finnas en absolut sann tolkning av ord finner jag orimlig.

Vad är detta för filosofiskt dravel?

Är man osäker på ett ords betydelse så kan man slå upp det i ett lexikon..

Mitt s.k. filosofiska dravel är ett svar på Kareninas "filosofiska dravel".

Thunderchild skrev:

Mats skrev:@rdos
Jag kan bara konstatera att du inte förstår vad jag menar. Det är ingenting konstigt med det. Ord är symboler som betyder olika saker för olika människor. Jag har min tolkning och du har din. Det går inte att säga att min är rätt och din är fel eller tvärtom, utan bara att våra tolkningar är olika.

Tanken att det skulle finnas en absolut sann tolkning av ord finner jag orimlig.

Vad är detta för filosofiskt dravel?

Är man osäker på ett ords betydelse så kan man slå upp det i ett lexikon..

Mats har rätt. Alla ord måste tolkas i sitt sammanhang där de används, och då måste man tillämpa ordbokens försök till allmängiltig definition på det aktuella fallet. Ordboken kan ju omöjligen förutse precis alla tänkbara meningar och ännu större sammanhang som ett ord kan ingå i. Sedan är det nog även så att även människors tolkning av ett ords grundbetydelse skiftar lite också mellan människor. Ordböcker ska nog snarast ses som deskriptiva snarare än preskriptiva, dvs. de talar om hur ord faktiskt används i språket snarare än att vara regler för hur de får användas. Så är i alla fall Svenska Akademiens syn på det. Men där hamnar vi återigen i att det kan finnas flera varianter än ordboken kan ta upp, men förhoppningsvis handlar det då bara om mindre variationer. Fast språk utvecklas också, och vissa ord börjar användas på nya sätt, och när tillräckligt många människor har gjort det tillräckligt länge så kommer den nya betydelsen in i ordböckerna.

Bortsett från det sista fallet, med att språk utvecklas, så rör det sig förhoppningsvis bara om mindre variationer i betydelse, men de kan vara nog så betydelsefulla ibland.

Vissa ord är dessutom svåra eller mindre meningsfulla att ge en precis betydelse. Vad betyder t.ex. ordet högt i frasen "ett högt träd"? Är det 7 meter eller 13 meter eller 42 meter eller?


Missförstå mig nu inte som att jag förespråkar att börja hitta på helt egna betydelser av ord. Det gör jag absolut inte. Och jag är ganska konservativ med att använda och acceptera nya betydelser av ord, i alla fall innan de blivit så vanliga att de oundvikligen har blivit en del av språket.

EDIT: Jag glömde ju själva huvudtesen Förutom de betydelseosäkerheter som Kvasir redogör för ovan försigår tolkningar på ett antal lägre nivåer innan fysiska stimuli ens kan sägas ha blivit språk och än mindre budskap.

Jag skulle vilja referera till några uppsatser av [WikiSve]Willard_van_Orman_Quine[/WikiSve] här, tyvärr tycks mina anteckningar befinna sig i en olokaliserad flyttkartong varför jag inte vet vad uppsatserna kan tänkas heta så jag nöjer mig med att länka till ett par sidor jag hittade så här i hastigheten.
http://www.consciousentities.com/gavagai.htm
[WikiEng]Indeterminacy_of_translation[/WikiEng]

Quines resonemang går ut på att all språkförståelse är helt beroende av våra individuella mentala sammanhang kring orden vi hör. Att vi över huvudtaget kan kommunicera med varandra beror på att våra mentala språkmodeller till stor del är isomorfa men inte alldeles lika.

Vi tolkar ljuden vi hör till ord som sätts samman till meningar som i sin tur tolkas som budskap i den ovan omtalade mentala modellen. Samma sak med skriven text; mönster av ljust och mörkt tolkas (via en tämligen omständig process i hjärnan) till bokstäver som bildar ord som sätts samman till meningar som tolkas till budskap i modellen. Hur vi än söker kommuincera så är ett antal nivåer av just tolkningar (och sammansättningar) inblandat. Hur telepati påverkar resonemanget väntar jag med att fundera på till jag får konkreta möjligheter att studera fenomenet

@Karenina
Thx. Du vidgar vyerna.

Jag är i min natur bokstavlig, men för min överlevnad så har jag behövt lära mig förstå samt addressera de olika nyanserna, undermeningar, sekundära tillämpningar etc...

Jag föddes och lever i en obegripbar omvärld. Det rationella och logiska var att skapa två trådar - en som försöker att överleva och en som försöker att förstå...Att själv bli förstådd var naturligtvis uteslutet, så det var inget jag besvärade mig med.

Efter diagnosen och efter att ha läst mig på om NPF så tänkte jag att kanske någon här befinner sig omkring samma våglängd. Why not try?
Needless to say så blev jag desillusionerad (topic för tråden).

Se där, nu börjar det klarna. Jag kan rentav säga att jag i princip känner igen mig.

Så tänk litet ändå på det där med att göra sig förstådd. Om du faktiskt inte har övat lika hårt på det som på att överleva och att själv förstå.

....Göra sig förstådd är ju det som vi har svårt med. Detta oavsett HUR intelligenta vi än är...

Svårigheterna med kommunikation rimmar ofta illa med det vi egentligen själva tycker. Därmed misstolkas vi ständigt. Vad som oftast sätter käppar i hjulet är våra rädslor. Det har så ofta blivit fel (där bokstavstolkningen bara är en del av det hela) och då går många till attack och verkar oerhört aviga. Men VERKAR är inte samma som man är det.

Tvärtom så tänker personer med Asperger ofta vidare...även om det inte ser ut så utåt sett...och är faktiskt mycket benägna att ändra sin ståndpunkt. OM det finns andra bättre och kanske mer logiska förklaringar.

Jag hävdar att personer med AS egentligen älskar förändringar om de nu är till de bättre. Däremot kanske vi har det svårare med oförutsägbara sådana? Eller förändringar som man inte ser någon vits med.

Jag förstår inte vad som fått det att "klarna" eftersom jag i mitt förra inlägg inte säger några nyheter direkt. Jisses, bläddra bakåt....
Anyways, du har rätt gällande att göra sig förstådd av jaget. Där är jag rätt lost - du förstår, när det emotionella och erfarenhetsmässiga repetoarerna hos kontrahenten inte svarar på stimuli så är det bara att lägga ned och retrahera till att kommunicera på "gemensamma grunder".

Förtydligande: Nej, jag pratar inte något personligt med någon, någonsin.
I detta avseende så agerar jag annorlunda här. Jag försöker så gott jag kan....

Pratar aldrig personligt Lost? Okej då förstår jag varför det blir lite konstigt när jag försöker säga något personligt till dej, vilket jag har försökt med ett par gånger eftersom jag spontant sett gillar dej...

När du säger sådär måste jag erkänna att det faktiskt dyker upp en en fråga i min hjärna som jag inte vågar ställa, eftersom den är för personlig.

Bjäbbmonstret skrev:Pratar aldrig personligt Lost? Okej då förstår jag varför det blir lite konstigt när jag försöker säga något personligt till dej, vilket jag har försökt med ett par gånger eftersom jag spontant sett gillar dej...

När du säger sådär måste jag erkänna att det faktiskt dyker upp en en fråga i min hjärna som jag inte vågar ställa, eftersom den är för personlig.

Nu är ju inte jag Lost men min tanke är genast att enda möjligheten att få svar på en fråga är att ställa den. Är den för personlig har det tillfrågade alltid möjligheten att passa och avstå från att svara.

Sen kan man ju välja forum för att ställa frågor av olika slag. Jag har den senaste tiden ställt en mängd oerhört personliga och närgångna frågor till en nyfunnen vän, som modigt nog inte passat en enda gång. Men de frågorna har jag ställt via msn - ett sätt som passat utmärkt den här gången. Ganska ofta tycker jag förresten att tex msn (och sms) dvs korta skriftliga meddelanden passar mig bra för sånt. Att tala så närgånget med en annan människa IRL är oerhört mycket svårare (för mig) och jag tror inte svaren blir varken mer sanningsenliga eller genomtänkta och ärliga då.

@Bjäbbis

För att bizarrt nog citera mig:

lost skrev:Förtydligande: Nej, jag pratar inte något personligt med någon, någonsin.
I detta avseende så agerar jag annorlunda här. Jag försöker så gott jag kan....

Geez....Jag talar om två skilda ting.

1) Den första (gällande att inte prata något personligt) gällde IRL, eller det riktiga livet där jag faktiskt lever.
Även i detta sammanhang så säger jag klart att det är vad jag retraherar till; sålunda inte ett förstahandsval utan en tillförlikning och anpassning när det inte varit en option.

2) Det andra (gällande att jag agerar annorlunda här) gällde specifikt hur jag agerar i detta forum. Jag har väl om och om igen försökt att kommunicera, förtydliga och även avslöjat detaljer som ingen vet....?
Jag är så personlig och direkt jag kan vara. Måhända att jag uttrycker mig lite väl omständigt, ibland omskrivande, ibland i enkel symbolik. Varför så? Jo för att skriva av de som bara skummar och besvarar shit.

Please, ansträng dig lite att läsa istället för att skumma igenom.

Det gör jag faktiskt men om du nu är ovan vid att prata personligt så blir jag kanske lite extra försiktig med vilka frågor jag vill ställa, speciellt som det rörde någon som egentligen inte angår mig.

Jag är inte fullt ut mig själv på jobbet. Vilket ju gäller de flesta personer. Bara det binder oerhört mycket energi. På sistone har jag fått ett jobb där jag kan vara lite mer mig själv och inte behöver binda lika mycket energi och jag märker hur otroligt stor skillnad det kan göra i arbetskapacitet.

Jag kan inte föreställa mig hur oerhört mycket energi det skulle innebära att aldrig vara personlig och vad det skulle göra med en själv som människa.

Även om det är så att vare sig våra förutsättningar eller våra situationer är särskilt jämförbara så inser jag genom att tänka på det sättet att du måste ha haft ett helvete!

@Bjäbbis
Nej, jag är inte känslig.
Jag är väldigt glad för din medkänsla
Självklart så är det skitjobbigt, ja, rentav outhärdligt jobbigt, och ändå har jag levt med mig själv hela livet.....
Det handlar om "coping strategies" och samtidigt vara hel och sann... Skitsvårt...

Hmmm...
Jag har gjort ytterligare research...Kort sagt så delar vi vissa gemensamma egenskaper, men det stannar där. Det var intressant att se hur annorlunda betingade vi är.

lost skrev:Hmmm...
Jag har gjort ytterligare research...Kort sagt så delar vi vissa gemensamma egenskaper, men det stannar där. Det var intressant att se hur annorlunda betingade vi är.

Berätta vidare vad du kom fram till - vad såg du som var gemensamt och vad är annorlunda (som du ser det)?

Titti skrev:Berätta vidare vad du kom fram till - vad såg du som var gemensamt och vad är annorlunda (som du ser det)?

Diagnoskriterierna är gemensamma och varierande från det grava till nästintill inom normalspektrat. För att ta ett enkelt exempel så har 2 blinda personer det gemensamt att båda är blinda, dock så går det inte extrapolera utöver detta. Båda är skilda personligheter och hanterar sitt handikap på olika sätt, utöver den mest basala formen av handikappet (man kan inte se) så har man nödvändigtvis ingenting mer gemensamt. Same, same vad det gäller AS.

Just nu så saknar jag både motivation och intresse för ett mer djuplodande svar. Sorry

lost skrev:

Titti skrev:Berätta vidare vad du kom fram till - vad såg du som var gemensamt och vad är annorlunda (som du ser det)?

Diagnoskriterierna är gemensamma och varierande från det grava till nästintill inom normalspektrat. För att ta ett enkelt exempel så har 2 blinda personer det gemensamt att båda är blinda, dock så går det inte extrapolera utöver detta. Båda är skilda personligheter och hanterar sitt handikap på olika sätt, utöver den mest basala formen av handikappet (man kan inte se) så har man nödvändigtvis ingenting mer gemensamt. Same, same vad det gäller AS.

Just nu så saknar jag både motivation och intresse för ett mer djuplodande svar. Sorry

Liknelsen visar att du totalt missuppfattat AS.

uniqueNr5 skrev:

lost skrev:

Titti skrev:Berätta vidare vad du kom fram till - vad såg du som var gemensamt och vad är annorlunda (som du ser det)?

Diagnoskriterierna är gemensamma och varierande från det grava till nästintill inom normalspektrat. För att ta ett enkelt exempel så har 2 blinda personer det gemensamt att båda är blinda, dock så går det inte extrapolera utöver detta. Båda är skilda personligheter och hanterar sitt handikap på olika sätt, utöver den mest basala formen av handikappet (man kan inte se) så har man nödvändigtvis ingenting mer gemensamt. Same, same vad det gäller AS.

Just nu så saknar jag både motivation och intresse för ett mer djuplodande svar. Sorry

Liknelsen visar att du totalt missuppfattat AS.

Liknelsen håller inte eftersom två AS individers svårigheter/styrkor kan variera så pass mycket att det knappast är något "antingen eller"- funktionshinder det rör sig om utan ett mycket mer komplex sådant. Det är lite naivt att förvänta sig att man fullständigt ska kunna relatera till/kommunicera med andra som råkar ha samma diagnos,(i detta fall AS). Speciellt när det ibland, i problematiken, ingår att man har svårt att relatera till andra individers sätt att funka/vara/tänka/bete sig etc.
Till det kommer dessutom varierande personlighet in i bilden, som gör det ännu mer godtyckligt, vilket du själv nämner.
Det kanske handlar en del om hur flexibel man är. Men flexibilitet kan även det vara ett problem för många med AS i varierande grad och inom varierande områden. Så återigen ännu en grej som kan ställa till det när man vill relatera till/kommunicera med/ha att göra med andra...

Varför inte istället välja att kommunicera/diskutera mer specifikt med de få som du kanske upplever dig ha en chans att bli förstådd av via typ pm eller något. Då är ju situationen inte den samma som här på det öppna forumet. Din tes verkar vara att det inte finns någon som begriper eller kan relatera till dig tillräckligt väl, alltså verkar det finnas två alternativ nära till hands.
1. Strunta i det här forumet och sök andra ställen för att diskutera det du känner för att diskutera.
2. Kommunicera mer restriktivt med enstaka forummedlemmar du tycker verkar lite vettiga via pm.

@Lost

Du är intellektuellt otålig. Vissa här på forumet är snarare lite omständiga. Du har väldigt höga krav på dig själv. Att upprätthålla de kraven inför sig själv och andra är också något som kostar väldigt mycket energi.

Om du släpper på kraven så tror jag att du kommer att finna att folk här har en hel del kloka saker att säga, även om det kommer uppblandat med en massa annat. Tror inte riktigt att du ska akta dig från att skriva i forumet som Unique säger. Det du skriver är ofta intressant och det är inte alltid lätt att veta vem/vilka i bunten som eventuellt kan relatera till det.

Som jag förstår det så står du mitt i en ganska intensiv period av omvärdering och jag tror att andra personer som också fått sin diagnos sent eller befinner sig mitt i arbetslivet alternativt de som lagt ner energi på att "passera" som "normala" till ett mycket högt känslomässigt och energimässigt pris borde kunna ha en del att diskutera med dig.

Jag har en känsla att jag kanske upprepar något som någon annan sagt men med andra ord. Förlåt mig i så fall. Jag har en känsla av att just upprepningar kan vara en känslig punkt för dig?

Min smekmånad med forumet är över. I motsats till dig kände jag precis det du verkade hoppas på. En massa människor som faktiskt var lika mig själv och hade liknande erfarenheter som jag kunde utbyta reflektioner med. Vilket är paradoxalt. Jag har ju inte ens Aspergers syndrom utan känner bara en släktskap med vissa personlighettyper som är starkt representerade här. Förutom att jag råkade bli förtjust i en viss ung man ett tag.

Så vad består verklig likhet i?

@Bjäbbis
"Du är intellektuellt otålig"
Lite kul att du sade det. Det finns hopp om mänskligheten....
Inte nog med det, jag är sinnnebilden och arketypen av otålighet. Tror du att jag har tid att vänta? Information och access till information är min grej, så jag bombarderar och hanterar information i rätt osannolika mängder. Varför lära sig så sakteliga? Just do it. Now.
...anyhows. det får väl räcka som information för nu. Dessvärre så har vi homo sapiens fundamentala felkonstruktioner och irritationsfaktorer rent fysiskt. Lycka till att försöka styra det autonoma nervsystemet med sinnet. No go.

"Bombarderar och hanterar information i rätt osannolika mängder"
Intressant...
Hinner du med att reflektera också?
Hur gör du? Har du ett fotografiskt minne?
Jag ser att du har ADHD också enligt ICD-10.....Jag kan tycka att information jag fått de senaste 1-2 veckorma kan vara fortfarande rörig men när det gått en tid så sitter den. Ofta påtagligt bokstavligt Visuellt/auditivt.....
Tycker ämnet med just hjärnaktiviteten som verkar se annorlunda ut bland människor med autism och ADHD (iallafall enligt de hjärntester med PET-scan som gjorts under aktivitet de senaste åren) jämfört med hur människor utan diagnos fungerar. Just detta torde vara en styrka vi har.....om man kan utnyttja den väl....därav mina frågor om hur du gör.

Svara om du har lust.