Jag har gjort en neuropsykiatrisk utredning med ett extremt luddigt resultat. Anledningen till att jag enligt utlåtande inte fått diagnos är:
" *** berättelse och tidigare journalanteckningar visar samtidigt på ett socialt intresse. Det finns ingen tydlig nedsättning i förmågan att sätta sig in i andra människors tankar och känslor. Hon har humor och kan vara omtänksam och förstående mot människor hon tycker om. *** uppfyller således inte diagnoskriterier för Aspergers syndrom".

Min privata psykoteraput har reagerat på detta och tycker att man i mitt fall borde göra om utredningen hos någon med specialkompetens men frågan är om det går?
Vilka regler gäller?
Jag har inte ersättning från försäkringskassan eller dylikt.

Visste inte att man måste vara humorbefriad för att vara autistisk, inte heller visste jag att mina problem inte är tillräckligt tydliga.

Moderator: Kompletterade rubriken.

Var har du gjort din utredning? Var det ett team som gjorde utredningen? Hur lång tid tog den ca och vad ingick i utredningen? Var den gjord privat eller hos landstinget?

Jag gjorde den hos en psykolog inom allmän psykiatrin i skåne. Den tog ca 6 månader (vet inte helt exakt men däromkring). Psykologens resultat diskuterades därefter med en läkare. Jag hamnade helt utan diagnos och i det sista samtalet efter utredningen var avslutad sa psykologen att jag hade samma problem som en autistisk person men inte tillräckligt tydligt/uppenbart för att få diagnos. Killen som gjorde utredningen var runt 28-29 år gammal och jag ifrågasätter om han har någon som helst specialkompetens eller erfarenhet inom området.

Mina problem består och det är ingen inom allmän psykiatrin här som kan peka på vad felet ligger.Det är ett släktdrag, för starkt för att ignoreras.

I testet ingick: intervju med min mamma, journaler från bup 1999, skattningsformulär AQ,RAADS,DIP-Q. WAIS IV,RCFT,Claeson Dahl samt valda delar ur D-KEFS.

Det är väl förmågan att fungera i det sociala samspelet med andra som är betydligt mer relevant. Samt hur jobbigt det är att hålla på med det?

I övrigt vägra interaktion med folk som saknar dokumenterad specialistkompetens.

Klart du kan få göra en ny utredning...

*** berättelse och tidigare journalanteckningar visar samtidigt på ett socialt intresse. Det finns ingen tydlig nedsättning i förmågan att sätta sig in i andra människors tankar och känslor. Hon har humor och kan vara omtänksam och förstående mot människor hon tycker om.

Det där talar väl inte ens emot AS.

zero_me skrev:
" *** berättelse och tidigare journalanteckningar visar samtidigt på ett socialt intresse. Det finns ingen tydlig nedsättning i förmågan att sätta sig in i andra människors tankar och känslor. Hon har humor och kan vara omtänksam och förstående mot människor hon tycker om. *** uppfyller således inte diagnoskriterier för Aspergers syndrom".

Min privata psykoteraput har reagerat på detta och tycker att man i mitt fall borde göra om utredningen hos någon med specialkompetens men frågan är om det går?
Vilka regler gäller?

Visste inte att man måste vara humorbefriad för att vara autistisk, inte heller visste jag att mina problem inte är tillräckligt tydliga.

Men hujedahmig. I mina utredningspapper står det att jag bryr mig och känner för mycket och att jag har en massa humor med mer.
Och jag fick diagnos trots att jag är "fungerande".

Jag skulle gärna göra om min utredning då det är massa saker jag ifrågasätter i min utredning, saker som inte stämmer.

Men att du inte fick diagnos på grund av det du skrev här är befängt. Massa As folk har humor,bryr sig, är omtänksamma, samt kan sätta sig in.

Nej, det känns lite som att personen som gjort utredningen är ganska fördomsfull. Känns som att psykiatrin inte kan sätta fingret på mina problem och hellre väljer att sopa det under mattan. Jag har varit inskriven där sedan 2006 och enligt min andra samtalskontakt där så vill de mest bli av med mig.

Det andra som skulle tala emot diagnos är att min mamma beskriver mig som " vem som helst" fram till en händelse vid 4 års ålder, efter det började jag visa symptom men det finns delade meningar om den biten.

Utredaren "erkände" att jag hade samma problematik som en autistisk person fast inte i samma utsträckning, eller inte lika tydligt som han beskrev det. Han ritade till och med upp en tramsig skala från 0-10 där 10 var autism och runt 5 låg väldigt många utan AS och jag låg någonstans mellan 6-9. Allt känns bara tramsigt. Jag vet inte annars vad som skulle tala emot. Mina resultat var genomsnittliga, jag har dåligt självförtroende, vilket påverkade testresultaten och jag är väldigt detaljfokuserad och har svårt att se helheter i saker. Det är det enda som jag vet om hela utredningen. Annars tyder den ju bara på saker som jag redan är fullt medveten om. (bortsett från att autistiska personer skulle vara humorbefriade)

Men hur som helst, får man göra om en utredning eller finns det speciella regler för sådant?

zero_me skrev:" *** berättelse och tidigare journalanteckningar visar samtidigt på ett socialt intresse. Det finns ingen tydlig nedsättning i förmågan att sätta sig in i andra människors tankar och känslor. Hon har humor och kan vara omtänksam och förstående mot människor hon tycker om. *** uppfyller således inte diagnoskriterier för Aspergers syndrom".

Känns fördomsfullt. Utredaren bokstavstolkar allt så att du inte kan få diagnos för att du inte lever upp till schablonbilden.

Thurizas skrev:Men att du inte fick diagnos på grund av det du skrev här är befängt. Massa As folk har humor,bryr sig, är omtänksamma, samt kan sätta sig in.

.

Samma här. Jag hade snälla duster med mina utredare före och efter uredningsveckan. Dusterna handlade om att jag hade väldigt mycket min medkänsla, men samtidigt svårigheter att tolka ickeverbalt språk, förstå människors avsikter och undermeningar i ironi, antydningar och skämt. Framför allt energikrävande att fungera socialt eftersom det inte går automatiskt. Min diagnos kunde tydligen inrymma allt det här utan att det ena motsade det andra. Det visar på att mina utredare var vana och nyanserade.

Skrämmande att utredningar varierar så mycket i tolkning och kvalité beroende på vem man får träffa.Se till att du får göra om utredningen av ett NP-team. Be din psykoterapeut om stöd i hur du går tillväga om du inte orkar slåss.

Jag har har Diagnosen Asperger Syndrom och jag förstår Ironiska skämt , är snacksalig och jag förstår mig på NT-folket oxå. Men han som gjorde min utredning tyckte att jag föll in på andra kriterier så jag fick en Asperger-diagnos i alla fall.

Jag anser att du ska kräva en helt ny utredning med specialinriktade experter.

zero_me skrev:jag är väldigt detaljfokuserad och har svårt att se helheter i saker.

Det här är typiskt för autism/asperger.

Skickliga utredare ska kunna se hur mycket du kompenserar för svårigheter, sociala situationer mm. Om du kompenserar verkar du mindre autistisk utåt. En utredare måste gå bakom det du uppvisar just då i den situationen, och ta reda på hur ligger till egentligen.

Sen finns det många som ligger i gränslandet till en diagnos också. Det måste vara mycket jobbigare än att få en riktig diagnos.

Du borde ha rätt att få göra om utredningen om resultatet var såhär luddigt.

Ja, den här historien är inte rolig och det känns inte kul att göra om alltihop en gång till, men förhoppningsvis så hjälper en hel del i underlaget jag har till att göra det enklare nästa omgång.

Förutom de meningarna jag skrivit ovan, samt en sak min mamma sagt i intervjun, talar allt för autism. Man måste ha en väldigt skev uppfattning om sig själv eller vara extremt oärlig om man har extremt höga poäng på självskattningstesterna utan att ens vara i närheten av diagnos.
Hela utlåtandet känns som ett skämt.

Jag hoppas verkligen att jag och och min nuvarande samtalskontakt tillsammans hittar någon som har kunskap inom detta. Det krävdes 3 besök för att hon skulle ana det, vilket är komiskt när jag spenderat X antal timmar hos någon som verkligen inte fattade. Känner mig så himla missförstådd inom allmän psykiatrin här, i flera år har jag jag fått prova diverse mediciner utan resultat och de har därmed helt och hållet gett upp.
Jag själv känner inte att jag blev människa förrän jag var 17 år gammal på behandlingshem där jag fick lära mig hur man skulle prata, vara samt hur andra människor fungerade.

Känns visserligen skönt att höra att jag "är som vem som helst" men tyvärr är det just det som ställer till enorma problem för mig i min vardag. Det finns inga resurser för mig med exakt samma jävla problematik (för mig är det så) och jag hamnar därför helt utanför och blir inte tagen på allvar.

Jag blev utredd av ett neuropsykiatriskt utredningsteam specialiserade på vuxna. Det var tester hos två personer. En psykolog och en arbetsterapeut. Först långa samtal och sedan specificerade tester. Man kan vara väldigt högfungerande - som jag är - och ändå ha AS. Jag har rejäl empatisk förmåga, lite väl mycket faktiskt, och är bra på många andra saker som aspergare inte ska kunna/gilla. Jag förstår bildliga uttryck, har normal intonation och ögonkontakt. Jag har hög utbildning etc., men jag har också, likväl, Asperger.

Låter som om bedömningen är mer än luddig, den är full av hål. Jag skulle nog eftersträva en ny utredning, hos ett team med specifik erfarenhet av just neuropsykiatriska diagnoser.

Är det någon som gjort en bra utredning i skåne och har något specifikt ställe att rekomendera där det finns specialkompetens? I denna hålan finns det bara ett psykosteam och det hjälper ju inte mig.

En bekant till mig hade tydligen också väldigt svårt att få sin diagnos här, han fick precis som jag, begära omutredning. Oavsett om jag har As eller inte så känns det totalt värdelöst att gå ifrån en utredning utan diagnos (och jag vet att jag är berättigad till det) och med ett innehåll som känns så uppenbart. Det ställer bara till mer problem för mig.

Juddy skrev:Man kan vara väldigt högfungerande - som jag är - och ändå ha AS.

Det finns också bra utredare som har fattat att det kan vara så.

Tyvärr finns det många mååånga liknande historier på det här forumet. Vissa som jobbar har fått det som argument för att de inte kan ha Asperger. Någon har hållit ögonkontakt och där försvann diagnosen. Det är så okunnigt att det är skrämmande.

I landstinget jag tillhör har man delat upp barn för sig och vuxna för sig. Det har tydligen varit synnerligen effektivt och så har man förutsett det faktum att alltfler diagnostiseras i vuxen ålder. Själv var jag 33 år gammal. Det var oväntat men ändå förvånades jag inte. Det var som om alla pusselbitarna föll på plats.
Jag behövde inte kämpa mig till någon remiss, det var min psykiatriker som sa att vi kör en neuropsykiatrisk utredning också så har vi täckt in allt (jag har bipolär sjukdom). Väntetiden var dessutom kort. Det teamet utreder alla neuropsykiatriska funktionshinder, inkl. adhd och dess varianter.

Jag vet alltså inte ett dugg om hur man bär sig åt för att få en ny utredning men jag hoppas att du får det.

Det var ingen som trodde på resultatet från min förra utredning så FK beställde en utredning (trodde dom) istället blev det ett läkarutlåtande, en tjej med mycket erfarenhet från habiliteringen.

Det tog ca 1 timme för henne att sätta både AS och OCD som diagnoser för mig. Problemet är nu att försäkringskassan klantat sig eftersom de inte beställt en utredning som de trodde de gjort,utan bara ett utlåtande så psykiatern ska försöka övertala habiliteringen,komplettera den förra utredningen och försöka ge mig diagnos på så sätt. Om det inte går igenom kommer det bli en omutredning.

Det känns skönt att det krävdes så himla kort tid för någon med erfarenhet att se det, hon liksom jag, ifrågasatte det här med humor samt att hon påstod att utredningen inte talar för eller emot utan bara är ett frågetecken. Men samtidigt känns det jobbigt eftersom denna turen kan komma till att bli väldigt utdragen. Går det igenom smidigt har jag diagnos inom 2 veckor eller så, går det osmidigt, tja vem vet hur lång tid det kommer att ta, men det blir ett team som kommer göra det då och det är privata sektorn.

Nästa steg är väl att slå psykiatrin på fingrarna efter ett oerhört slarv (kan jag tycka, eftersom det i värsta fall kommer att sluta med att det tagit 1,5 år att få diagnos).

zero_me skrev:Nästa steg är väl att slå psykiatrin på fingrarna efter ett oerhört slarv (kan jag tycka, eftersom det i värsta fall kommer att sluta med att det tagit 1,5 år att få diagnos).

Vet inte om det kan vara någon tröst men för mig tog det betydligt längre tid att få diagnos, från det att remiss skickades till ett utredningsteam tog det drygt 2 och ett halvt år.

Hoppas det är ok att jag kidnappar tråden lite, för jag har nämligen samma fråga.
Alltså om jag skulle ha rätt att få göra om min utredning.
Nu har jag visserligen fått en diagnos inom autismspektrumet, men det finns annat de inte kommer överens om och det står i "slutresultatet" att jag har förmågor jag egentligen inte har.
Jag gjorde min hos en vanlig öppenpsykiatrisk mottagning i Tyresö och ingen i mitt team var utbildad inom NPF. Psykologen behandlade mig allmänt illa och fick mig att må riktigt uselt. PTP-psykologen som skötte alla tester var visserligen trevlig men verkade ha noll koll på nått och gav mig dessutom ledtrådar till uppgifterna, vilket man tydligen inte ska göra.
Sen har jag haft 4 olika läkare under utredningens gång och alla säger olika, även de två som sett den färsiga utredningen.
Allt är väldigt förvirrande och jag trodde jag överdrev eller nått först, men när sen både LSS-handläggaren, kuratorn på hab och handläggaren på FK anser att utredningen verkar gjord på ett konstigt/udda sätt. Att det ser fel ut, så kände jag att jag kanske inte kände fel trots allt.

Sen det att de alla tror olika är ju fruktansvärt frustrerande då de aldrig kommer överens om nått riktigt.
Psykologen - AS, borderline och personlighetsstörning uns med depressiva och schizotypa drag.
Läkare 1 - Autism, ADHD, depression och fobisk personlighetsstörning (han hade jobbat på BUP med NPF så han hade ju iaf lite kunskap)
Läkare 2 - AS, ADD, depression

Tycker ju att de i teamet borde kunna komma överens.
Men iaf, skulle jag kunna få göra om utredningen trots att jag fått en autismdiagnos?
Sen är det ju lite ord mot ord, kommer min nya mottagning (för har just bytt) lyssna på mig då? Är det ens värt att försöka? För som det är nu har jag 1.)förvirring och ovisshet om vad jag faktiskt har för diagnoser eller ej och 2.)försvårar chansen att få den hjälp jag behöver då min utredning säger att jag har förmågor jag inte har. Det är ju därför jag skulle vilja göra om den.

KaosPrinsessa skrev:Nu har jag visserligen fått en diagnos inom autismspektrumet, men det finns annat de inte kommer överens om och det står i "slutresultatet" att jag har förmågor jag egentligen inte har.

Ok, ja när utredningens resultat inte stämmer med hur det faktiskt ser ut i verkligheten kan man få göra en andra utredning som går under namnet "second opinion" dvs de tidigare testresultaten granskas på nytt av en annan utredare och fler tester görs. Detta är inte helt enkelt att få till stånd, men om du på pappret inte har förmågor du sägs ha, är det helt nödvändigt.

Du har bytt mottagning, men är denna mottagning mer specialiserad? Du måste nog vara på en neuropsykiatrisk mottagning (det kanske du också är nu), för du måste vara på ett ställe där de verkligen kan mycket.

Jag har gjort två utredningar, den första fångade inte AS utan bara perceptionsbiten som visserligen innehöll aspergerdrag, men ej gav en ASdiagnos utan ADD, vilket sen visade sig vara felaktigt (så jag bytte från ADD till AS). Men jag fick sitta i många timmar med läkare som inte alls fattade nånting av vad jag försökte förmedla (min extrema trötthet), visserligen finns det mycket i asperger jag inte känner igen mig i men andra saker stämmer bra och det viktigaste är att jag blir tagen på allvar vad gäller tröttheten och perceptionsbiten.

Du får ligga på för det låter som om du måste få till stånd en "second opinion".

Ugglan skrev:Ok, ja när utredningens resultat inte stämmer med hur det faktiskt ser ut i verkligheten kan man få göra en andra utredning som går under namnet "second opinion" dvs de tidigare testresultaten granskas på nytt av en annan utredare och fler tester görs. Detta är inte helt enkelt att få till stånd, men om du på pappret inte har förmågor du sägs ha, är det helt nödvändigt.

Du har bytt mottagning, men är denna mottagning mer specialiserad? Du måste nog vara på en neuropsykiatrisk mottagning (det kanske du också är nu), för du måste vara på ett ställe där de verkligen kan mycket.

Jag har gjort två utredningar, den första fångade inte AS utan bara perceptionsbiten som visserligen innehöll aspergerdrag, men ej gav en ASdiagnos utan ADD, vilket sen visade sig vara felaktigt (så jag bytte från ADD till AS). Men jag fick sitta i många timmar med läkare som inte alls fattade nånting av vad jag försökte förmedla (min extrema trötthet), visserligen finns det mycket i asperger jag inte känner igen mig i men andra saker stämmer bra och det viktigaste är att jag blir tagen på allvar vad gäller tröttheten och perceptionsbiten.

Du får ligga på för det låter som om du måste få till stånd en "second opinion".

Näe jag har bytt till en annan öppenmottagning, men de har en speciell adhd-enhet där iaf och tydligen var det många där som också hade nått inom autismspektrumet också (enligt den läkare jag pratade med). Min arbetskonsulent ska följa med på min första kontakt till det nya stället (och mitt boendestöd) och hon tänker trycka på om att en ny utredning behövs. De vet att jag inte fixar att säga sånna saker och trycka på själv, därför gör de det åt mig, fast jag är med.

KaosPrinsessa skrev:och ingen i mitt team var utbildad inom NPF.

Jag trodde att en neuropsykiatrisk utredning måste göras av en specialist i neuropsykiatri/neuropsykologi.

Zima33 skrev:

KaosPrinsessa skrev:och ingen i mitt team var utbildad inom NPF.

Jag trodde att en neuropsykiatrisk utredning måste göras av en specialist i neuropsykiatri/neuropsykologi.

Neuropsykologer arbetar i ett betydligt bredare fällt.

Psykolog som specialiserat sig inom området klinisk neuropsykologi. Neuropsykologer kan utifrån intervjuer och på grundval av testresultat ange vilka psykiska funktioner som är störda och vilka som är intakta. De medverkar både vid diagnos och behandling av personer med störningar i hjärnans sätt att fungera.

http://www.psykologiguiden.se/www/pages ... ropsykolog

Gren av tillämpad psykologi vars företrädare utvecklar och använder psykologiska test och andra undersökningsmetoder för att fastställa hur eventuella hjärnskador inverkar på olika psykiska funktioner (dels allmänt, dels för enskilda patienter). Neuropsykologer bidrar också med sina undersökningar till diagnos av hjärnskadors och hjärnsjukdomars lokalisering och omfattning.

http://www.psykologiguiden.se/www/pages ... opsykologi