Har börjat känna mig ganska så ensam dvs har inga kompisar längre.

Hur gör man för att skaffa sig kompisar?

Funderar i bland på vad folk har för nytta av mig?

blue30 skrev:Funderar i bland på vad folk har för nytta av mig?

Som kompisar handlar det nog (tror/tycker jag)om att man har nytta av varandra. Man ger och tar, som i en kärleksrelation.

Hur man skaffar nya kompisar vet jag dock inte. Skulle gärna vilja veta det själv. De kompisar jag har är sådana som närmat sig mig, inte tvärtom. Försöker jag närma mig nån så brukar det inte gå så bra.

Ofta handlar det om att man delar personliga drag, intressen, eller råkar befinna sig på samma plats.

Jag åker snart i väg på en utbildning inom Frivillig försvaret och tycker det skulle vara roligt att ha sen kunna ha fortsatt kontakt med deltagarna där i från.

Men funderar på om det är möjligt dvs om dom vill detsamma?

Är det fler än jag här på AS forumet som tycker det är svårt att få kontakt med så kallade "friska" personer utan någon funktionsnedsättning?

Jag kan känna mig mer ensam när jag är med NT människor och är social än när jag isolerar mig och är ensam.

Engagemang i föreningar inom ens intresseområde är jättebra, då träffar man folk med liknande intressen och det blir lättare att knyta vänskapsband. Åk iväg på kursen med öppet sinne så ska du se att roliga saker inträffar.

Och vi är inte mindre friska än NT, bara annorlunda. Så tråkigt att se så många härinne uppfatta sej som sjuka...

Kostymhippie skrev:Och vi är inte mindre friska än NT, bara annorlunda. Så tråkigt att se så många härinne uppfatta sej som sjuka...

Tack för de orden, Kostymhippie för idag är min självbild nere på noll.

blue30 skrev:Är det fler än jag här på AS forumet som tycker det är svårt att få kontakt med så kallade "friska" personer utan någon funktionsnedsättning?

Det är svårt att få kontakt med människor som har mycket fasad och attityder, tycker jag. NT personer som är varma, öppna kan vara lättare att få kontakt med än aspergare som är högröstade eller burdusa. Det beror mer på individen än om den har AS eller inte som jag upplever det. Mjuka, lite blyga NT eller NT som själva har gått igenom en del svårigheter, stresskänslighet eller utbrändhet kan jag känna mycket gemensamt med.

Ett par personer med AS som jag har lite mejlkontakt med har visat väldigt mycket förståelse eftersom vi fungerar på liknande sätt. AS-träffar kan vara obekväma eftersom många med AS inte tar initiativ till samtal och svåra som NT-träffar när man inte alls känner folk.

Kostymhippie skrev:Och vi är inte mindre friska än NT, bara annorlunda. Så tråkigt att se så många härinne uppfatta sej som sjuka...

Vi är inte sjuka eller sämre. Vi är unika och fina!

Tyvärr underskattade i samhällets hårdare och alltmer slimmade form.

Jag tror egentligen det är svårt i vår tid att skaffa vänner. vare sig man har as eller inte. Vi är så kräsna. och konflikträdda. Tror jag. Jag tycker ensamhet är den värsta sjukdommen. Det ser man på dom som begår hemska brott.
Så gör folk så mkt nuförtiden. alla är bokade för sina femtiofjurton intressen barn o jobb. Man går liksom inte till grannen och spelar kort längre.

@kattkvinna, Det blir intressant att se effekterna när företagen består av m-ja-u sägande anställda. Som går på led och inte har några egna tankar (officiellt iaf). Samt är allmänt sönderstressade.

Det finns en anledning till att stora företag brukar köpa mindre för att få in nya innovationer, samt konsulter

i tonåren kände jag mig ensam jämt oavsett vad jag gjorde. detta gick över med åldern, samtidigt som jag insåg att fan, jag Vill ju vara i lugn och ro, vill vara ensam förutom just dom dagar jag inte vill det. jag tycker inte att man är mer ensam än man väljer att känna sig