Skinny skrev:Exakt vilka tidsgränser är det du åsyftar?

Skinny skrev:Tycker du jag är en gnällig och elak människa?

Zombie skrev:

Skinny skrev:Exakt vilka tidsgränser är det du åsyftar?

Försäkringskassans. Första stycket i mitt inlägg.

Skinny skrev:Tycker du jag är en gnällig och elak människa?

Jag "tycker" ingenting, för jag känner dig inte, men ja, jag får det intrycket här.

Skinny skrev:Jag läste första stycket igen. Dock är jag väldigt trött. Så kortfattat: vad vill du ha sagt om tidsgränsen?

Zombie skrev:Det är ju skillnad mellan att staten sätter upp (trots goda finanser avsiktligt snåla) tidsgränser lika för alla, som sedan FK gör sitt bästa för att ändå avslå om så på fel sida lagen,

Zombie skrev:och att behandlande läkare får resonera om patientens tillstånd och återhämtning med densamma varpå FK gör en bedömning långsiktig nog att inte bara sikta på att köra slut på patienten så fort som möjligt.

Zombie skrev:

Skinny skrev:Jag läste första stycket igen. Dock är jag väldigt trött. Så kortfattat: vad vill du ha sagt om tidsgränsen?

Jag är också trött och kan inte formulera om. Kan bara hoppas att följande blir tydligt nog:

Här gav jag min minibeskrivning av det nuvarande systemet:

Zombie skrev:Det är ju skillnad mellan att staten sätter upp (trots goda finanser avsiktligt snåla) tidsgränser lika för alla, som sedan FK gör sitt bästa för att ändå avslå om så på fel sida lagen,

Och sedan gav jag ett exempel på hur det skulle kunna vara istället (och som det också har varit tänkt i en tidigare epok – även om det kan diskuteras hur det fungerade):

Zombie skrev:och att behandlande läkare får resonera om patientens tillstånd och återhämtning med densamma varpå FK gör en bedömning långsiktig nog att inte bara sikta på att köra slut på patienten så fort som möjligt.

– för att visa att man kan tänka sig alternativ till det nuvarande systemet. Eftersom jag tyckte att du fortfarande resonerade som om det nuvarande systemet vore det enda tänkbara.

kullan skrev:

Skinny skrev:Tanken har aldrig slagit dej att människor reagerar på olika sätt?

Man kan låta bli att kommentera oxå. vilket jag väljer ofta.

Manschett skrev:Jag har inte läst allt, men jag har hört på nyheterna. Men jag förstår inte problemet. Han var ju sjukskriven för att sköta om dottern, när hon dör så är det väl klart han får börja jobba. Eller varför ska han va sjukskriven då? Fattar jag inte.

Den 22 oktober förra året somnade hon in i mammas och pappas säng. Meja fick som hon ville. Jimmy byggde om hennes säng till en kista. Den vilar hon i idag.
Första tiden efter Mejas död var Jimmy och Linda lediga för att sörja. Efter ett par månader började Jimmy, som har en egen firma där han säljer verktyg, jobba 25 procent, sedan halvtid. Resten av tiden var han sjukskriven.
Linda började arbetsträna.

Jimmys plan hade varit att börja jobba på heltid efter sommaren.
Men i dag orkar han inte mer än fyra, fem timmar per dag.
– Jag kan sitta och gråta mellan kundbesök. Vissa dagar är nattsvarta. Då vill jag inte ens gå upp.

Meja, 9, drog sitt sista andetag hemma i sängen.
Victor, 19 månader, dog på sjukhuset.
Båda barnen kämpade förgäves mot cancern - och bådas föräldrar har mitt i sorgen tvingats slåss mot försäkringskassan.
De känslosamma historierna har lett till en kritikstorm mot myndighetens kalla och stelbenta agerande.
- De flesta uppfattar oss som inkännande och förstående, säger försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson.

Psykolog Margit Ekenbark tror att frågan river upp så starka känslor på grund av att Jimmy valde att berätta sin historia på just Facebook.
- Det känns som historien kommer närmare då och den blir lättare att identifiera sig med, säger hon.
- Facebook är ett ställe där man har sina kompisar, saker man läser där får därför en mer personlig känsla än om det till exempel stod i en tidning.
Att det dessutom handlar om barn gör det extra laddat:
- Det är lätt att förstå att det är synd om en person som mist sitt barn. Hade det varit en make eller maka som dött hade människor antagligen inte reagerat lika mycket, säger Margit Ekenbark.
Hon får stöd av sin kollega Eva Håkanson, psykolog med stor erfarenhet av krishantering:
- När barn råkar illa ut går det rakt in i magen. Och om en person i barnets närhet samtidigt inte blir respektfullt behandlad blir vi förgrymmade, säger Eva Håkanson.
Hon syftar på Jimmys försök att återgå till vardagen, fortsätta sitt jobb på det egna företaget med målet inställt på att så småningom kunna arbeta heltid.
"Men halvtid med sikte på 75 och sen 100 procent duger inte åt försäkringskassan. O ch att man har kämpat i fem år mot cancern med ens egen dotters död som utgång verkar inte vara så märkvärdigt, dom har tagit beslut att jag kan jobba heltid och försäkrat ut mig ," skriver Jimmy.
- När samhället visar sin makt över den lilla människan är det lätt att gripas av både engagemang och indignation.
- Dessutom har det varit mycket diskussioner om försäkringskassan under lång tid. Det finns en negativ förväntan som går ut på "titta nu så de gör" som bekräftar den bild folk har av myndigheten, säger Eva Håkanson.