Hej!
Jag fastnar ibland. Bokstavligt. Känner ni igen, och hur gör ni för att bryta/ komma igång/ starta upp igen?

Fastnar i vad? I en tanke? Eller stannar du och kan inte röra dig fysiskt?

Jag fastnar ofta i tankar.

T.ex. i en tanke.

Själv kan jag ibland fastna i en icke-tanke. Ungefär som när datorn hänger sig. Jag har då svårt att komma igång igen.

Tänka på någon låt för att förlora tankarna, titta runt omkring dig för att se vad du höll på med och forsätt.

marouschka skrev:Hej!
Jag fastnar ibland. Bokstavligt. Känner ni igen, och hur gör ni för att bryta/ komma igång/ starta upp igen?

Detta som sjukvården kallar tvång? Sånt har jag tidigt förstått att det inte är nån mening med. Tvång har uppstått hos oss människor p.g.a. att vi finner omgivningen så komplicerad att vi istället väljer att fokusera på något specifikt som vi kan hantera.

När detta sker så glömmer vi av annat och om det går för långt, så får vi svårt att ombesörja vardagen. Min medicin mot att fastna i saker, om jag nu gör det, är att byta omgivning. Om jag ändå blir tvingad att anpassa mig så "fastnar" jag med glädje utan att ha dåligt samvete för det ( det är ialla fall tanken ).

Someone skrev:Tänka på någon låt för att förlora tankarna, titta runt omkring dig för att se vad du höll på med och forsätt.

I all välmening, men jag tror att det är det sämsta man kan göra? Man går emot sig själv och det är perverst.

När jag fastnar i en tanke, så brukar jag kämpa för att tänka annat, slappnar av, blundar och tänker att jag flyger över skog och en bäck och lite vägar jag brukar flyga. Funkar ibland. Inte alltid om tanken jag fastnar i är alltför envis.

Jaja, kanske att jag var fel ute när jag kritiserade, Someones inlägg.
Om ni mår så dåligt när ni fastnar, så måste man väl ta sig ur det först och främst.

Dock så gäller det ju att inte hamna där igen och igen. Varför hamnar ni i dessa tankar, har ni funderat över det?

Hej marouschka!

När jag fastnar i något tänker jag helt enkelt på vad som händer/skulle hända om jag inte ser till att komma loss.

Välkommen till forumet, förresten!

Jag fastnar i allt.
Det är OCD. Går inte skaka av. Inte så farligt heller, svåraste är att OCD är en eneritjuv utan dess like.

Inget annat funkar mig än benso.

Jag är sk. missbrukarpersonlighet "släsh" OCD.
Kul vad!

Om du bodde på en strand i Söderhavet så undrar jag om du skulle lida av detta särskilt länge till Red&Green. Det är detta förbaskade samhälle som vi lever i, ialla fall när det gäller mig och dom gånger som jag råkar ut för någon skit.

Trodde först att du/ni snackade om något liknande som det jag lider av, men av det jag kan läsa i svaren så verkar det inte vara så.

Mitt problem är att jag fastnar rent fysiskt, dvs kan inte röra mig. Tydligen så är det någon form av ångest eller liknande, och det kan nog stämma, då det alltid händer i sociala sammanhang och jag upplever själv att det ofta beror på att det helt enkelt blir för mycket.

Precis innan detta händer så blir jag ofta extremt trött och "slö" i huvudet, får svårt att hänga med och ta egna initiativ. Om jag mot förmodan lyckas hålla igång så kan det gå över, men det är sällan, pga den extrema tröttheten.

Om jag då sätter mig ner så fastnar jag, bokstavligt talat. Jag sitter och stirrar ut i tomma intet, kan inte röra mig eller tala (förutom ibland enstaka "mmm" på tilltal) och är totalt borta/dimmig i skallen, trots att jag är vid fullt medvetande. Detta kan i extrema fall hålla på i upp till två timmar, ofta mellan 30min till en timme.

Någon annan som varit med om något liknande?

@marouschka, Fastnar du med att tänka på en viss sak. T.ex måste hitta det perfekta kakreceptet.. i tio timmar. Kanske du kan utveckla det?

lars_britta skrev:Om du bodde på en strand i Söderhavet så undrar jag om du skulle lida av detta särskilt länge till Red&Green. Det är detta förbaskade samhälle som vi lever i, ialla fall när det gäller mig och dom gånger som jag råkar ut för någon skit.

EXAKT !

Jag har en stuga på öde ön. Dit drar jag med några ggr per året.
Gissa om jag behöver medicinera mig?

Det är Stockholm som gör mig mest sjuk.
Dock vill jag envisas att stanna kvar o plåga mig för att det finns så utmärka möjligheter till jobb på en hel annan nivå jämfört med mina hemtrakter. Inte att glömma att pluggmöjligheterna vid sidan av jobbet på den här staden är verkligen toppen.

Allt detta har dock pris.

Jag menar dock inte att om jag skulle bo på ön permanent så skulle jag bli botad av AS och annat skit, men jag blir lindrad där.
Balansen ser du!

Där kan jag vara kreativ eller så kan jag bara njuta o leva som människor gjorde i gångna tider.

Där slipper jag se stressade stockholmarna springa efter tunnelbanan o bli fly förbannad att tåget fick precis framför näsan.
Nästa kommer om två minuter....

Jag fastnar ofta. Det verkar tillhöra autismens natur. Nu menar jag inte kontrolltvång som att kolla spisen/tvättvång eller om dörren är låst massor av gånger. Har iof förstått att det är vanligare med OCD (tvång) hos personer med AS än övriga befolkningen.

Ett vanligt exempel är tankeupprepning. Jag pratar med några nära vänner eller med anhöriga och ställer en fråga eller kommentar som känns viktigt att få ur sig, och ställer frågan eller upprepar mig en gång till. Oavsett om personen har svarat eller inte. Eller upprepar de sista orden i en mening (som oftast inte ens behöver vara värdeladdade ord). Med människor jag inte känner håller jag mina tankeupprepningar för mig själv för att inte verka konstig. Ju mer jag slappnar ju mer kommer de.De kommer extremt ofta när jag blir frustrerad!

När jag får otydliga besked om en inlämningsuppgift eller oklara instruktioner när jag pluggar kan jag fastna i att inte komma igång tills jag fått klara besked. Då är det helt suveränt att ha en mentor att bolla sina konkreta frågor med. I skrift är jag mindre benägen att plåga någon annan med tankeupprepningar. När jag låsningen släpper kan det bytas ut mot flow!

Under min utredning för några år sedan hade jag fastnat i siffror och bokstäver när jag blev hårt ansträngd under arbetsminnes- och uppmärksamhetstester och rabblat upp samma siffror flera gånger. Det står i journalen, av både doktorn och psykologen på NPU, att jag "har tendens till att perserverera"( hjärnan fastnar för tillfället och kan inte ta in något nytt just då).

Det enda som hjälper är att resa sig upp och göra något annat även om tanken biter sig fast. Eller göra andningsövningar. Motion har hjälpt mig mycket.

Ibland är tankeupprepningar användbara:
Hos en envis forskare eller att grotta i n sig i ett härligt specialintresse!
Tror det är två sidor av samma sak som kan vålla allt ifrån ångest till ett givande intresse.

Ja. Det har faktiskt hänt att jag fastnar rent fysiskt också. Sitter fast och bara stirrar...jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det. Det händer lite då och då, ibland. Försöker tvinga loss mig...

Varg86 skrev:Trodde först att du/ni snackade om något liknande som det jag lider av, men av det jag kan läsa i svaren så verkar det inte vara så.

Mitt problem är att jag fastnar rent fysiskt, dvs kan inte röra mig. Tydligen så är det någon form av ångest eller liknande, och det kan nog stämma, då det alltid händer i sociala sammanhang och jag upplever själv att det ofta beror på att det helt enkelt blir för mycket.

Precis innan detta händer så blir jag ofta extremt trött och "slö" i huvudet, får svårt att hänga med och ta egna initiativ. Om jag mot förmodan lyckas hålla igång så kan det gå över, men det är sällan, pga den extrema tröttheten.

Om jag då sätter mig ner så fastnar jag, bokstavligt talat. Jag sitter och stirrar ut i tomma intet, kan inte röra mig eller tala (förutom ibland enstaka "mmm" på tilltal) och är totalt borta/dimmig i skallen, trots att jag är vid fullt medvetande. Detta kan i extrema fall hålla på i upp till två timmar, ofta mellan 30min till en timme.

Någon annan som varit med om något liknande?

Ja. Jag hade såna problem förut. Jag har identifierat två orsaker (hos mig själv alltså, behöver inte gälla andra):

1. Kemisk överkänslighet som påverkar nervsystemet så det blir någon sorts glappkontakt och impulserna inte går fram som de ska. I lindriga fall blir det bara lite hack mellan tankar, rörelser och uppfattningsförmåga, men i svåra fall (som t ex när jag hade köpt en futon som var behandlad med något ämne jag inte tålde) så har jag inte kunnat röra mig alls. Värst är det om det händer bland andra, för de tror bara man larvar sig.

2. Att jag under den perioden inte var så bra förankrad i kroppen (kan säkert låta flummigt men det var så jag upplevde det).

Den närmaste medicinska beskrivningen jag hittat är kataplexi (fast jag vet inte med säkerhet om det var det jag hade): https://sv.wikipedia.org/wiki/Kataplexi

Finns det något mönster i när det händer dig? Har du anlag för narkolepsi, migrän, allergier, epilepsi el dyl?

Ibland fastnar jag med blicken och det känns svårt att blinka loss den och tex titta åt sidan, man blir sittande och stirrar rakt fram.
Och ibland brukar hela huvudet logga ut, men det finns inte så mkt att göra åt. Tex om man ser på film och sen när det loggas in har man missat en kvart. Då är det bättre att läsa böcker så man blir liggande med den sida uppslagen som man var på. Det är inte lämpligt om man loggar ut när man gör något som kräver ögonen på vägen. Har cyklat in i många mojänger, även blivit påkörd pga detta.
Kanske missförstod jag helt din fråga fastnar. Jag tolkade den helt bokstavligt iaf
Vissa påstår att man kan hålla sig närvarande automatiskt när man gör något viktigt, det funkar iaf inte för mej. Det är som att somna fast man har ögonen öppna, och när man är tillbaka går det inte att avgöra om det gått 2 minuter lr en halvtimme. Har ju iaf blivit lite bättre när jag blivit äldre, men skulle inte våga köra bil.

Nej, rent fysiskt har jag aldrig fastnat så att jag inte kan röra mig. Det låter jobbigt och ännu svårare om det händer bland folk som inte förstår vad det är.

Paradox skrev:Ibland fastnar jag med blicken och det känns svårt att blinka loss den och tex titta åt sidan, man blir sittande och stirrar rakt fram.
Och ibland brukar hela huvudet logga ut, men det finns inte så mkt att göra åt. Tex om man ser på film och sen när det loggas in har man missat en kvart. Då är det bättre att läsa böcker så man blir liggande med den sida uppslagen som man var på.

Ha, ha, ha, det där känner jag igen!

Paradox skrev:Ibland fastnar jag med blicken och det känns svårt att blinka loss den och tex titta åt sidan, man blir sittande och stirrar rakt fram.
Och ibland brukar hela huvudet logga ut, men det finns inte så mkt att göra åt. Tex om man ser på film och sen när det loggas in har man missat en kvart. Då är det bättre att läsa böcker så man blir liggande med den sida uppslagen som man var på. Det är inte lämpligt om man loggar ut när man gör något som kräver ögonen på vägen. Har cyklat in i många mojänger, även blivit påkörd pga detta.
Kanske missförstod jag helt din fråga fastnar. Jag tolkade den helt bokstavligt iaf
Vissa påstår att man kan hålla sig närvarande automatiskt när man gör något viktigt, det funkar iaf inte för mej. Det är som att somna fast man har ögonen öppna, och när man är tillbaka går det inte att avgöra om det gått 2 minuter lr en halvtimme. Har ju iaf blivit lite bättre när jag blivit äldre, men skulle inte våga köra bil.

Det där låter som typisk autistisk "spacing out" = förändrat medvetandetillstånd, d v s en sorts lättare trans.

Alt att man har ADD och tankarna surrar iväg på annat håll så fort man försöker koncentrera sig. Skillnaden är väl att frånvaron i det senare fallet har ett innehåll, med en tanketråd som går att nysta tillbaka till där tankarna gav sig av på en liten dagdröm, fundering, minnes- eller associationsutflykt, medan det i det första fallet bara är som en dimma eller blank minneslucka. Eller att man medan det händer är medveten men ändå inte förmår annat än att sitta och stirra dumt... som att känna sig drogad utan att ha tagit något alls.

Fanns också en teori - som jag inte har koll på om den blivit bekräftad eller vederlagd än - om att överkänslighet mot viss mat kan aktivera kroppsegna opiatliknande ämnen så att man blir som drogad om man äter den maten. Eller om det var kopplat till "leaky gut"-teorin (som ju också lär vara en sorts allergisjukdom). Någon med bättre minne som kan förklara bättre?

Jag brukar fastna när jag är klar med en sak tills jag vet eller hittar på vad jag ska göra härnäst.

Det är inte som att dagdrömma, som jag gör rätt ofta, mer har det att göra med mina igångsättningsproblem.

Listor hjälper mig mycket. För då vet jag vad jag ska göra. Men det är tråkigt att alltid ha listor... Boring! Och då fastnar jag och är ledig.

Jag får välja, antingen inrutat eller låst spontan.

Jag kan i bland fastna på en plats, tex om jag handlar och det blir för mycket stim runt mig, det lostnar sjölv efter en stund. Så kan jag bli låst i en tanke ibland, men det brukar fungera att tvinga mig att intressera mig för något annat så lossnar det. Jag har ju fördelen av att inte ha minne, så det försvinner snabbt.
Så har det hänt 1 gång och det var för ca 1 år sedan då hela min backup plötsligt försvann, alla nyckelpersoner jag skapat alla fast punkter försvann i princip över en natt. Då låste sig allt, jag kom ingenstanns. Då fick jag hjälp av Autism & Aspergerförbundet i Uppsala. Nu har jag ordnat upp det men det var en kämpig tid.

Beror på vart jag är. Fastnar jag någonstans hemma spelar det ingen roll. Ute lyssnar jag på musik för att hålla mig alert, dvs förebyggande åtgärd.