Om inget har ändrats nyligen så har alla psykjournaler hårda restriktioner. De ska inte kunna läsas av personal utanför psyk, och normalt bara av behandlande läkare (och personal?).

Däremot går det förstås indirekt att lista ut ett och annat om man ger läkaren tillstånd att ta del av ens läkemedelsförteckning, vilket de inte får utan att man ger tillstånd.

Tilläggas bör att även vanliga journaler är begränsade. Även om de (ibland) kan läsas av andra än behandlande läkare, så loggas alla accesser, och det kan bli problem för personal som läser en journal utan anledning.

Somatiska journaler, litar inte ett dugg på läkare och tar gärna den risken. Jag är betydligt räddare för att inte vara fri än att dö.

Savanten Svante skrev:Hur var det nu? Visst kunde läkaren SE att det finns en spärrad journal.


PSykjournal. Spärrad.


...hade iaf JAG börjat tro det värsta om. Kanske bäst att ha det öppet?

Det ska dom inte reflektera över. Läkaren är anställd av patienten och inte tvärtom.

Kvasir skrev:Om inget har ändrats nyligen så har alla psykjournaler hårda restriktioner. De ska inte kunna läsas av personal utanför psyk, och normalt bara av behandlande läkare (och personal?).

Däremot går det förstås indirekt att lista ut ett och annat om man ger läkaren tillstånd att ta del av ens läkemedelsförteckning, vilket de inte får utan att man ger tillstånd.

Tilläggas bör att även vanliga journaler är begränsade. Även om de (ibland) kan läsas av andra än behandlande läkare, så loggas alla accesser, och det kan bli problem för personal som läser en journal utan anledning.

Nej, det är inte ändrat ännu, däremot så kan det bli knepigare för dom som anlitar privat vård, nu när journaler har kopplats samman.

Jag bryr mig inte ett dugg om vilka restriktioner som finns. Det är ingen som ska kontrollera en annan människa vad jag tycker, utan dom borde ha nog med sig själva.

lars_britta skrev:Jag bryr mig inte ett dugg om vilka restriktioner som finns. Det är ingen som ska kontrollera en annan människa vad jag tycker, utan dom borde ha nog med sig själva.

Syftet är i grunden gott. Förr, och innan de elektroniska journalerna, så hade varje klinik sin egen journal om varje patient. Det gjorde att det var hopplöst för en läkare att hitta all information som kan vara relevant för att diagnosticera och behandla en patient. Likaså saknades överblicken över vilka mediciner patienten stod på, vilket ökade risken för att få mediciner som inte bör kombineras. Naturligtvis är det dock tveeggat så tillvida att läkaren också får reda på mera än vad som är relevant i det aktuella fallet.

Så tillkommer förstås det allmänna problemet med datasäkerhet när vi har elektroniska journaler.

Jag anser att alla har sitt eget ansvar. Det får gärna finnas ett datoriserat journalsystem, men då får var och en som vill och har råd hyra in sig där. Man kan också ständigt ha viktiga delar av sin journal nära till hands, i väskan, plånboken eller liknande.

Men andra gör som dom vill själv, men vill jag inte ingå i något system.

lars_britta skrev:Jag anser att alla har sitt eget ansvar. Det får gärna finnas ett datoriserat journalsystem, men då får var och en som vill och har råd hyra in sig där. Man kan också ständigt ha viktiga delar av sin journal nära till hands, i väskan, plånboken eller liknande.

Men andra gör som dom vill själv, men vill jag inte ingå i något system.

Du kan väl inte mena allvar?
Jag låter hellre min elaka läkare läsa min journal, än den elaka mannen som rånar mig på bussen!

linneajohansson skrev:

lars_britta skrev:Jag anser att alla har sitt eget ansvar. Det får gärna finnas ett datoriserat journalsystem, men då får var och en som vill och har råd hyra in sig där. Man kan också ständigt ha viktiga delar av sin journal nära till hands, i väskan, plånboken eller liknande.

Men andra gör som dom vill själv, men vill jag inte ingå i något system.

Du kan väl inte mena allvar?
Jag låter hellre min elaka läkare läsa min journal, än den elaka mannen som rånar mig på bussen!

Jag var nog lite otydlig, eftersom jag överhuvudtaget inte anser att det ska upprättas någon journal, såvida man själv inte vill göra det förstås. Så dessa s.k. journalanteckningar som du ev. bär på dig kan innehålla vad som helst, som du anser att sjukvården bör känna till om det händer dig något.

Men som sagt, det har ju sina fördelar att köpa på sig datoriserde journalanteckningar, men folk gör ju som dom vill och med all rätta.

Själv skulle jag mest sannolikt upprätta en journal. Givetvis väljer man själv vem som får läsa journalen.

Det säger ju också sig själv eftersom att det är min egendom.

Ett alternativ är att en kryptonyckel finns i journalsystemet. Medan journalen som sådan finns i krypterad form på den fysiska personen.

Gud vilket liv!

Orkar inte ens läsa hela tråden.

Lättast är det att gå till vårdgivaren, ringa först, ibland måste du boka tid.
De har skyldighet att informera vårdtagaren av olika spärrnivåer.

Jag tog den högsta spärrnivån.

Nån som undrade varför vill man spärra sin allmän journal, det finns olika anledningar folk vill göra ett och annat som kanske inte du är medveten om.

Till exempel en bra motivation att SPÄRRA ALLT DU KOMMER ÅT är om du jobbar inom vården själv och vet vilka enstaka olämpliga personer/chefer är anställda där. För det förekommer, tro mej!
Det är EN BRA orsak att spärra allt.

Sedan måste man förstå att spärren fungerar enbart mellan olika vårdgivare, typ vårdcentrals personal har inte med din psykjournal o göra om du har spärrät psykjournalen på högsta nivån inklusive läkemedelslistor.
Men inom din öppen psyk enhet fungerar inte spärren förstås, du kan inte spärra bort olika individer inom psyket till exempel. Då e din journal öppen för hela personalen om du är vårdtagare just på det ställe.

Jag har spärrat psykjournalen, skrev under pappret. Gick fort. Även att jag var den första spärraren ever på det ställe.
Samma med vårdcentralen, där var det en lite för entusiastisk läkarsekreterare som tydligare hade fått ett professionell 'lyft' av 'spärrnings uppgifter'.
För henne sa jag att du kan skippa snacket, jag är expert på det här.
Ge mig en penna.
Hejdå.

Biologic: Jag har anledning att vilja dölja de somatiska också. Läkare har skrivit på ett sätt som får t.ex. mig att framstå som hypokondrisk gnällkärring. Det blir tydligen lätt så när man visar smärta, beskriver smärta o.s.v. på udda sätt.

Men även att de uttrycker sig klumpigt. Vad ska en läkare tro när han ögnar igenom min journal och det står "ringer för ett helt vanligt getingstick. Talar om för patienten hur man sköter getingstick och att man inte behöver söka vård". Sanningen var att jag ringde för ett bistick som efter två veckor resulterade i en vrist som svullnade och blev blåsvart. Sköterskan jag talade med sade till mig att avvakta och se i en vecka till. I journalen skrev hon som ovan.

Under min borreliatid skrev en läkare att jag inte hade några symptom utan bara propsade på att få medicin. Trots att jag hade så tydliga symptom att apotekspersonalen kom fram och hjälpte mig (yrsel) och dessutom reagerade på den minimala medicineringen jag hade fått med mina symptom. De hjälpte mig att få ut en kraftigare dos av läkaren. Han skrev då i journalen att han gett mig det så jag skulle sluta tjata, och att han fortfarande trodde att jag läkt ut själv och inte ens var sjuk. (Jag blev dock frisk sakta men säkert efter medicinen, och reagerade under medicineringen så som det beskrivs för en person med pågående neuroborrelios.)

När jag fick min arbetsskada, hade jag en superbra läkare på företagshälsovården. Fick sluta p.g.a. arbetsskadan, och fick den godkänd av AMF. Men när jag sade upp mig, fick jag ju gå till VC, där jag fick veta ordagrant: "haha jag kommer inte att ge dig långtidssemester p.g.a. lite muskelsmärtor, se på mig, jag jobbar trots ond axel" (lite skillnad på läkare och tungt fabriksarbete samtidigt som man har smärtor som strålar ut åt alla håll och känns som att man får vassa knivar mellan kotorna?). Han bankade på min ryggrad och eftersom jag inte sade något, skrev han att jag inte hade ont.

Journalen är alltså full av saker som får mig att framstå som en hypokondriker. För att inte tala om att ALLT som kan förknippas med psykiatrin eller AS, tas upp i var och varannan mening. PÅ remisser står det inte "kvinna som hade ett getingstick/arbetsskada i ryggen/blivit hundbiten under hundslagsmål" utan "kvinna med Aspergers syndrom/som har kontakt med psykiatrin" oavsett vad det gäller (menar alltså när det gäller helt andra saker - då tar de alltid med psykiatrin och AS, men inte andra saker de vet om). När detta väl hänt en gång, hänger det med hela tiden sedan, och sprids till varenda journal. Sedan blir man bemött som allt från utvecklingsstörd till mindre vetande och otillräknelig.

Detta är ju bara mina exempel, men när jag talar med folk om sådant här, hör jag ju att det är helt vanligt att det här händer.

Vet inte om detta blir lite OffTopic men jag kan berätta om ett fall som visar att det inte finns någon garanti för att läkaren läser i jourmalen. Detta är väldigt länge sedan och regelverket har ändrats sedan dess.

Detta hände 1984. Min Gammelmormor dog då 94 år. Jo jag medger att damen kunde ha dött av ålder ändå men ändock. Hon bodde på ett ålderdomshem. Hon hade sitt rum med egen toalett och handfat så hon kunde sköta naturbehov och hygien. Hon var lite vinglig på benen och behövde käpp när hon skulle gå och sen såg hon dåligt.

En morgon när hon stod och tvättade sig så hade hon skvätt ovanligt mycket vatten på golvet. Och alla vet att vatten kan bli halt på ett golv. Damen halkade och bröt lårbenshalsen. Det gjorde så att hon hamnade på lasarettet för vård. Hon var pga skadan sängliggande.

Hon fick en förkylning som snabbt åkte ner i lungorna och det blev lunginflammation av det. Då fanns det i hennes journal en stor tydlig varningstext om att hon inte fick behandlas med Antibiotika eftersom hon var kraftigt allergisk mot denna medicin. Vad tror ni att läkaren gör? Ger henne Antibiotika.

Stackarn svullnade upp och blev blå på hela kroppen. Nu är jag partisk men jag anser att denna klantighet var själva dödsorsaken. Den läkaren kan på inga villkor ha läst i hennes papper utan mest gått på rutin utan en tanke på att nån var allergisk vilket är rätt vanligt bland äldre. Nu är det som sagt inte säkert att damen hade blivit så väldigt mycket äldre men ändå.

Ja, spärrar man journalerna, så har man eget ansvar att se till att sådant där blir tillgängligt. Om läkaren inte läser, så går det ju inte att göra något åt, men om man spärrat, så KAN de ju inte läsa vissa viktiga saker.
n
Jag undanhåller numer många saker, och måste då själv ta på mitt ansvar och kolla upp, så att jag inte blir skadad. Men skadan som sker när man meddelar att man är "psykiskt sjuk" eller handikappad i huvudet, blir ofta ännu värre och går inte att själv minska några risker på (så som man kan om man tar eget ansvar och själv kollar FASS och annat).

Nu äter jag ju inga mediciner mer, men om jag fortsatt stått på SSRI, så hade jag på nästan inga villkor berättat om det på nya VC:t jag går till t.ex. Där får de heller inte veta något om psykiatrisk kontakt eller AS. Jag vill ju gärna på relevant vård och inte behandlas fördomsfullt.

lars_britta skrev:Jag anser att alla har sitt eget ansvar. Det får gärna finnas ett datoriserat journalsystem, men då får var och en som vill och har råd hyra in sig där. Man kan också ständigt ha viktiga delar av sin journal nära till hands, i väskan, plånboken eller liknande.

Men andra gör som dom vill själv, men vill jag inte ingå i något system.

Varför söker du då läkare, så fort du gör det ingår du i ett system, likadant om du har ett bankkonto, telefon, internetanslutning osv, du gör dig själv spårbar genom dessa system.

Vill du komma ut systemen får du hålla dig undan tills du blir dödförklarad (allt om dig hamnar då i arkiv men blir offentligt), men det är inte lätt att leva så, de finns de som gör/gjort det men de kan inte gå till läkare, ha bankkonto osv.

Red and green skrev:Sedan måste man förstå att spärren fungerar enbart mellan olika vårdgivare, typ vårdcentrals personal har inte med din psykjournal o göra om du har spärrät psykjournalen på högsta nivån inklusive läkemedelslistor.
Men inom din öppen psyk enhet fungerar inte spärren

Jaha, så var det med det, förstod hela tiden att det låg en hund begraven.

Miche skrev:

lars_britta skrev:Jag anser att alla har sitt eget ansvar. Det får gärna finnas ett datoriserat journalsystem, men då får var och en som vill och har råd hyra in sig där. Man kan också ständigt ha viktiga delar av sin journal nära till hands, i väskan, plånboken eller liknande.

Men andra gör som dom vill själv, men vill jag inte ingå i något system.

Varför söker du då läkare, så fort du gör det ingår du i ett system, likadant om du har ett bankkonto, telefon, internetanslutning osv, du gör dig själv spårbar genom dessa system.

Vill du komma ut systemen får du hålla dig undan tills du blir dödförklarad (allt om dig hamnar då i arkiv men blir offentligt), men det är inte lätt att leva så, de finns de som gör/gjort det men de kan inte gå till läkare, ha bankkonto osv.

Jag försöker göra en så bra avvägning som jag på nåt sätt kan.

BD, vad ligger i det Svante skrev enligt din erfarenhet? Hur har du blivit bemött i fråga om det?

Savanten Svante skrev:Hur var det nu? Visst kunde läkaren SE att det finns en spärrad journal.


PSykjournal. Spärrad.


...hade iaf JAG börjat tro det värsta om. Kanske bäst att ha det öppet?

Dom är ju inte anslutna, Zombie.

Hurdå menar du? Ursäkta om jag är korkad eller blind, är inte insatt i detaljerna och orkar inte lusläsa tills jag blir.

Zombie skrev:Hurdå menar du? Ursäkta om jag är korkad eller blind, är inte insatt i detaljerna och orkar inte lusläsa tills jag blir.

Allmänläkarna har ju inte tillgång till den psykiatriska journalen. Det Svante sa, var nog ett hypotetiskt svar på hur det skulle kunna bli ifall reglerna såg annorlunda ut.

Förresten Zombie, efter att jag sökt lite så kan det hända att du har delvis rätt. Dom verkar hitta kryphål för allt dom där läkarna.

När jag var i kontakt med Psyk 1995 så krävde jag att de skulle ta bort mitt psykologutlåtande från mönstringen. Vad jag förstod så gick de med på det. Sen när jag krävde ut journalerna såg jag att de istället hade lagt till mönstringspapperna i journalen.

Red and green skrev:
De har skyldighet att informera vårdtagaren av olika spärrnivåer.

Jag tog den högsta spärrnivån.


Jag har spärrat psykjournalen, skrev under pappret.

Jag ringde min kurator och sa att jag ville spärra, hon sa inget om olika nivåer...
Något papper skrev jag inte heller under.

Bror Duktig: Beklagar att det har blivit så för dig, känns ju inte alls bra. Du verkar ha träffat riktiga rötägg till läkare. En fråga som dyker upp är om du har nämnt din AS för någon somatisk läkare, eller om de hittat det i journalerna?
Jag har glatt meddelat olika läkare att jag äter Cipralex (antidepressiv), men jag upplever inte att de har behandlat mig annorlunda för det. Har inte haft min AS-diagnos så länge, men jag har inte berättat om den vid något läkarbesök iaf, så vi får se om de "gräver fram" den...