(OBS! Varning för extremt långt och kanske en aning osammanhängande inlägg, är urkass på att hålla mig kortfattat)

Hej!

Mitt första inlägg, så jag vet inte om det är på rätt plats i forumet (eller om jag är på rätt plats, en stor anledning till att jag skriver detta, är ganska förvirrad för tillfället)

Jag har under de senaste åren från och till gått hos en psykolog pga depression och underliga ångestattacker.

Jag började gå dit igen för ett tag sedan och och då började hon att ta upp diagnoser och kom då med "förslaget" asperger.

Min första reaktion var (sorry ) "Glöm det! jag är för f*n inte utvecklingsstörd!"

Så fort jag kom hem så letade jag upp allt jag kunde hitta om asperger och tänkte att, "nej, ingenting stämmer in på mig" Sedan började jag fundera lite, och sedan lite till (upptog i princip hela min vakna tid under en vecka eller så). Och visst, kanske några få saker stämde... kanske.

Nu pendlar jag vilt mellan "jag har definitivt asperger" och "nej, det har jag inte alls, du bara inbillar dig saker". Detta är ganska irriterande, och jag kan inte släppa det, så jag tänkte fråga er på forumet om råd. För vilka kan väl veta mer om det än de som lever med det?

Här är några av dessa saker jag funderar över (hoppas någon orkar läsa )

* Ansiktsuttryck/kroppsspråk; Jag har inga problem med att förstå olika ansiktsuttryck/kroppsspråk (tror jag inte i alla fall). Jag kan däremot känna mig osäker på hur jag ska reagera, vad jag ska säga om någon ex är arg, ledsen etc (är personen bara glad så är det inga problem )
Jag tror även att jag har normala ansiktsuttryck och kroppsspråk, och ett "vanligt" tonläge (alltså inte monotont). Så när det gäller det så tycker jag inte alls att jag passar in i kriterierna

* Att umgås; Jag vill verkligen vara social, ha nära vänner, men ofta är jag väldigt osäker i sociala situationer (och har väldigt dålig uthållighet när det gäller att vara social). Dock inte så mycket om det är en "känd" situation eller plats, ex på jobbet. Men nya situationer och platser gör mig ofta nervös, särskilt om det är mycket folk och man förväntas vara social (med främlingar!).

Att bara "umgås" gör mig nervös. Vad betyder det? Ska jag göra något socialt, så vill jag veta vad vi ska göra, när, hur, med vilka etc, gärna i förtid, så att man kan planera och veta ungefär vad man kan förvänta sig.

Det som stör mig lite med det här är att jag jobbar inom vården, och om jag skulle ha asperger så skulle jag väl inte klara det, eller? Jag kan vara väldigt social där, älskar att spexa och skämta, är hyfsat duktig på att anta olika "roller" som passar den gamle jag ska in till just då etc.

* Nyckelpersoner; Så länge jag kan minnas har jag behövt en "nyckelperson" för att känna mig hyfsat trygg och säker i sociala sammanhang. Denna person är ofta den som jag räknar som min enda "riktiga" vän (kan bara ha en "nyckel" åt gången). Jag umgås då extremt mycket med den här personen, kan prata med h*n om precis allt och om jag ska umgås med andra så behöver den här personen ofta vara med (inte alltid, dock, men då har jag oftast lärt känna de andra personerna tillsammans med "nyckeln"). Problemet uppstår när denna personen försvinner. Min senaste "nyckel" flyttade från stan för snart ett år sedan, och då försvann även alla andra kompisar, för hur ska man våga fråga någon om de vill hitta på något (ja, vad ska man hitta på också?!) om inte den sammanfogande länken finns kvar.

* Oplanerade besök; Det är något jag verkligen kan känna igen mig på. Jag verkligen Hatar när någon bara ringer på dörren (oftast öppnar jag inte ens). Ska man umgås så kan man väl berätta det innan, eller i alla fall vara artig nog att ringa först! Gärna vill jag veta någon/några dagar innan, så att man kan planera in det i kalendern (är det nyckelpersonen går det bra samma dag, eller via telefon, men inte ens där gillar jag om hon skulle ha mage att komma hem till mig utan förvarning)

* Telefoner; Jag gillar inte att prata i telefon, vet inte varför. Skulle det vara ett nummer jag inte känner igen så svarar jag aldrig. Först måste jag gå in på eniro och kolla vem det är.
Jag är även jättedålig på att ta kontakt med kompisar via telefon (många kompisförhållanden har blivit lidande pga detta). Anledningen till detta är att jag aldrig har kommit underfund med; Hur ofta kan man ringa en person? När på dagen kan man ringa? Sedan så måste man ju först komma på något specifikt att prata om

* Att analysera; Jag analyserar och går igenom ALLT! Om jag ska göra något utanför "det vanliga" går jag ofta igenom det steg för steg, tänker igenom alla scenarion som skulle kunna hända, vad folk kan tänkas säga och göra etc. Efter att jag har gjort sagda sak så går jag igenom vad som sades och gjordes, hur jag betedde mig, saker jag sa, hur den andra reagerade (blir extra mycket om situationen/personen betyder mycket för mig, då kan det snurra runt i skallen i många dagar)

* Beröring; Jag gillar beröring, jag älskar ex att kramas och har inga problem med att röra vid andra, så egentligen kan man väl inte säga att jag har problem med det. Däremot, om någon försöker "peta" på mig när jag inte är beredd (särskilt om de gör det med en snabb rörelse) så är det vanligt att jag viker undan (ibland ganska häftigt, typ "flyger in i motsatta väggen") Det värsta är väl om någon försöker att kittla mig eller liknande, då får man nästan lust att slå dem på käften

* Listor; Jag älskar listor! Nästan varje kväll skriver jag en lista på de saker jag ska göra dagen efter (sedan är det inte säkert att jag gör det, men då vet man i alla fall vad man borde göra), jag skriver listor på saker att komma ihåg (ex bra filmer, musik, you tube klipp etc), skriver en lista varje dag på jobbet vad som ska göras (trots att jag jobbat där länge och vet precis vad som ska göras. Ofta tittar jag inte ens på den listan efteråt, men jag måste ändå skriva den). Jag gillar att cykla och skriver varje vecka upp mål för hur långt jag ska cykla, hur mycket jag faktiskt cyklade, vilken medelhastighet jag hade etc. Listor är helt enkelt väldigt väldigt bra att ha

* Ironi, sarkasm; Jag har inga problem med sådana saker och tar inte saker bokstavligt.

* Mönster; Jag tycker det är jättekul att hitta mönster i olika saker (och gör det även ganska lätt) ex i tapeter och golv (inte enfärgade då såklart )

* Mat; Jag är inte särskilt kräsen när det gäller mat, däremot kanske man inte har jättemycket fantasi när det gäller olika maträtter. Jag har kanske 3-4 "standardrätter" som jag lagar (kan variera med tex årstid dock), sedan händer det såklart att jag lagar annat också, bara inte särskilt ofta. Jag kan lätt äta samma maträtt i över en veckas tid. Så länge det är gott och hyfsat nyttigt så spelar det väl ingen roll (hunden äter ju alltid samma )

* Kläder; Mina föräldrar klagar ofta på att jag ser ut som en luffare (jag kontrar då med att "då är det mindre risk att man blir rånad"). Jag avskyr tighta kläder, de ska gärna sitta lite löst och jag bryr mig väl inte jättemycket hur de ser ut (så länge de är rena och hela) Hellre bekvämt än snyggt. Man har ju sina favoritkläder och lagar dem mycket hellre än att köpa nytt

* Intressen; Det här störde jag mig på en hel del. Jag har väl inga specialintressen!? Visst, jag är en samlare, samlar på små leksaksdjur (har ca 7000), har stenkoll på olika märken, har dem i olika lådor beroende på märke/art/typ etc, vet ofta exakt var och när jag köpte ett specifikt djur, lägger ner mycket tid och framför allt pengar på det (ibland åtskilliga tusen per månad) men det finns väl många normala människor som samlar???

* Fakta; Jag gillar fakta, särskilt när det handlar om djur, natur, sjukdomar, vetenskap och liknande. Det finns inget roligare än onödigt vetande och jag plöjer gärna igenom faktaböcker, vetenskaps-tidningar etc (de små faktarutorna är det bästa). Sedan är det alltid kul att briljera lite om vad man vet, och rätta andra om de råkar ha fel. Detta kan dock vara irriterande om man kollar på en film/dokumentär på datorn. Om de ex tar upp någon sjukdom som verkar intressant, så måste man pausa och genast googla på detta för att lära sig mer

* Fantasi; Jag läste någonstans (ber om ursäkt om jag läst fel eller missuppfattat) att personer med asperger har dålig fantasi. Jag har alltid själv tyckt (och det har även andra ofta påpekat), att jag har väldigt bra fantasi. Jag älskar att komma på små historier (gärna fantasy/sci-fi) och håller på att försöka skriva en roman (säger försöka, har hållt på med det i snart tio år, och den blir bara längre och längre. Som sagt, problem att hålla mig kortfattat )

* Rutiner; Här känner jag inte alls igen mig. Jag har inga rutiner alls vad jag kan komma på.

* Förändringar; Är väl inte överförtjust i förändringar, särskilt inte när man måste förändra något som man haft länge och använder/gör ofta (som att tvingas byta glasögon, mobil etc). Som när jag var tvungen att skaffa en ny väska. Jag väntade verkligen in i det längsta, min gamla väska var i princip i trasor innan jag gav med mig och erkände att jag kanske behövde en ny (min mamma hade klagat på den i över ett år, och hotade med att hon inte tänkte ses med mig offentligt igen förrän jag skaffat en ny). Först var jag tvungen att hitta en som såg i princip likadan ut som den gamla (samma färg, material, typ av modell). När jag efter kanske en månad hade hittat en och fick hem den så hatade jag den! Den fick ligga i hallen i några veckor tills jag hade vant mig och kunde byta (och nej, jag slängde inte den gamla, den ligger gömd i en garderob). Så kanske inte överförtjust i förändringar

* Händerna och andra mysko saker; Jag måste ofta ha något att göra med händerna. Jag kan gå och spela med fingrarna, knäppa, "fingra" på saker (tydligast om jag är nervös, orolig, i en obekväm situation eller allmänt uttråkad). Peta på skyltar eller lampor jag går förbi (oftast på jobbet), "springa" med fingrarna uppför trappräcken mm. Ett exempel är avdelningsmöten på jobbet. Då har jag alltid för mig något med händerna. Klottrar på ett papper, river sönder papper, leker med saker i närheten, formar små figurer av ex papper, plastbitar, snören etc.
Jag har även en tendens att "gunga", särskilt om jag är lite orolig, ex att gunga från fot till fot när man står upp, eller gå fram och tillbaka (gör ofta det när jag borstar tänderna av någon underlig anledning)

_____________________________________

Om det nu är någon som har orkat läsa ända hit... Finns det någon antydan att jag har asperger, eller kan jag släppa det och inse att jag bara inbillar mig och är "normalstörd"???
(Vet inte ens riktigt om de saker jag tagit upp här ovan har något som helst med det att göra (okej, vissa av dem har det). Jag är som sagt ganska osäker av mig generellt )

Och om man nu skulle gå en utredning (vilket känns lite meningslöst, eftersom väntetiden verkar vara flera år!) hur pass nödvändigt är det att anhöriga är med? (Har aldrig kunnat tala med min familj om sådana personliga saker, att berätta för dem om något sånt här är för mig omöjligt) Går det bra med vänner som man lärt känna i vuxen ålder, eller måste det vara någon som varit med sedan barndomen?

Skulle vara jätte tacksam för svar och råd!!

Prova ett märkligt aspietest kanske?

http://www.rdos.net/Aspie-quiz/

Välkommen, för övrigt!

Välkommen hit!

Här finns det en blandad kompott av olika personer med olika saker de gillar och ogillar. Det finns mycket jag känner igen i din historia men jag är ingen diagnosställare (och det är inte Aspie-Quiz heller) så det bästa är att prata lite med din kontakt och försöka reda ut saker professionellt.

Under tiden hoppas jag du kan trivas här och är det några specifika frågor du har så titta efter

~!~ METATRÅD ~!~

som ligger längst upp i varje avdelning. Där finns massor av länkar till de mest intressanta och relevanta trådarna.

Återigen välkommen och hoppas du ska trivas här, med eller utan diagnos. (Det finns många här som inte har officiell diagnos men som anser sej själva uppfylla tillräckligt många kriterier för att räkna sej som aspergare.)

Väljer att svara på vissa saker har säkert missat något koncentrationsnivån är ganska låg idag.

Varg86 skrev: (alltså inte monotont)

Tror det är vanligare att man pratar normalt än monotont, jag pratar definitivt inte monotont.

Varg86 skrev:Det som stör mig lite med det här är att jag jobbar inom vården, och om jag skulle ha asperger så skulle jag väl inte klara det, eller?

Jo det skulle man säkert klara av, har träffat många "aspiga" och socialt bortkomna som jobbar inom vården. Har en släkting med solklar fast odiagnostiserad aspergers som jobbar som sjuksköterska.

Varg86 skrev:att personer med asperger har dålig fantasi

Har för mig att det diskuterats på forumet någonstans och de flesta ansåg sig ha bra fantasi. Min förmåga att fantisera är hög, att skriva berättelser har alltid varit min styrka i skolan.

Varg86 skrev: men det finns väl många normala människor som samlar???

Ja det finns det men du gör det nog på en något intensivare nivå än de flesta NT som samlar på något.

Varg86 skrev:Här känner jag inte alls igen mig. Jag har inga rutiner alls vad jag kan komma på.

Inte jag heller utöver det vanliga så som hygien och att följa skolscheman.

Varg86 skrev:hur pass nödvändigt är det att anhöriga är med?

Det är ett måste, någon måste kunna styrka hur du har varit i barndomen. Eftersom man föds med aspergers och ett av kriterierna är att symptomen ska ha funnits hela livet så måste en anhörig berätta hur du varit. Då vill de gärna prata med en av dina föräldrar.
En vän du har lärt känna i vuxen ålder kommer inte att räcka till.

Varg86 skrev:Jag analyserar och går igenom ALLT!

Jag med och det är inte riktigt normalt enligt andra NT jag har pratat med.

Utifrån texten så finns det nog en viss misstanke om att det skulle kunna vara aspergers men det krävs en utredning för att vara säker.
Läs lite på forumet och se fall du känner igen dig i vad som skrivs här.

Kolla denna länken:Aspie-kriterierna
Det är Attwoods kriterier som är fokuserade mer på det positiva än svårigheter. Det är inget man följer när man sätter diagnos men det är lite kul att titta på.

Kom ihåg att det är svårare att känna igen sig i aspergers som kvinna eftersom de flesta studier gjorts på pojkar. Har du läst om hur det yttrar sig hos kvinnor och flickor?

Kom ihåg att alla är olika och de flesta passar inte in på den stereotypiska bilden av en aspergare. Alla är inte introverta som så många tror.

Välkommen Varg86!

Jag kände igen mig i mycket på din lista, särskilt det där med telefoner, oväntade besök (hugaligen!), att behöva en "nyckelperson" (bra ord!), att gilla listor (inte nu längre, men tidigare), att ha rastlösa händer (och hjärna), att förstå ironi och att inte vara särskilt rutinfixerad.

Många av oss passar inte in i de snäva officiella kriterierna men har ändå tillräckligt många andra AS-drag för diagnos, t ex ojämn begåvningsprofil, sensorisk över- eller underkänslighet, igångsättningssvårigheter, hyperfokusering, och att vara mästerlig på att analysera sig själv och skriva ner observationerna utförligt i punktform.

Jag tror att du har asperger. Det är ju olika individ från individ. Jag är dålig på gester. Förstår dem inte och använder sällan egna.

Jag har stora svårigheter med det sociala. Känner mig osäker, drar mig undan.

Jag har också svårt att prata i telefon. Tycker det är jobbigt, vet ej varför. Jag tycker det är jobbigt att prata med företag som ringer. Vi har Nix eller vad det heter.

Jag samlar på hästar. Har inte räknat dem. Men det är många. Jag älskar att brodera.

Jag läser gärna fakta om hästar och broderi. Har flera böcker om broderi och ännu fler om hästar.

Jag har begränsad fantasi men det kan väl variera. Som barn lekte jag samma lekar om och om igen med samma leksaker. Älskade My Little Pony. Avskydde dockor av någon anledning.

Jag är naiv, lätt att lura.

Finns så mycket att skriva om men jag kommer mig inte för att göra det.

Välkommen hit!

Välkommen hit! Jag är också rätt ny här och vet inte heller om det här är rätt forum för mig. Vi får väl känna oss för...

Rent spontant och utifrån den erfarenheten jag har att leva med AS så tror jag att du helt klart lutar åt aspiehållet. Gör aspie-quiz som någon här tipsade dig om. Jag roade mig med det under väntetiden på min utredning, som helst bör göras av ett NP-team bestående av fler personer än en. Kolla om det finns där du bor. Är du nöjd med din psykolog kan du diskutera vidare det vidare med henne/honom. Låter som en observant psykolog som föreslagit asperger. Själv fick jag slåss som ett djur för att bli trodd!

Tyvärr är diagnoskriterierna formulerade på ett så fyrkantigt sätt att det är svårt att känna igen sig i dem när man läser dem rakt igenom. Diskutera med din psykolog vad det egentligen betyder och om det går att tillämpa på dig.

Ambivalens och kraftiga svängningar mellan "jag har AS" och "nej, jag har inte AS" är en del av bearbetningen. Det svänger som starkast före och precis efter en utredning. Känner precis igen mig i det!

Det du nämner om det sociala, nyckelperson, oväntade besök och okända telefonnummer, oväntad beröring och din analytiska förmåga att beskriva dig själv som du gör och gå och tänka på saker en hel vecka, se mönster, känner jag igen. Du tjänar på att göra en utredning. Det är alltid bättre att veta än att inte göra det.

Tack för svaren

Jag gjorde det där testet, och kan väl inte direkt påstå att det gjorde mig klokare

Din Aspie poäng : 119 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 93 av 200
Du verkar ha både Aspie och neurotypiska drag

Måste bara påpeka att några av frågorna var lite mysko

En annan fråga som jag hittade i något annat test (kommer inte ihåg vilket) och som jag reagerade på var den med registreringsskyltar på bilar. Jag brukar väldigt ofta lägga märke till dem (endast bokstäverna, inte siffrorna). Ibland registrerar jag dem bara (som när jag cyklar förbi en bil) och upprepar dem för mig själv, ibland hittar jag på ord som stämmer med bokstäverna. Jag använder även dessa bokstäver för att identifiera ägarna till bilen. JMT är mina grannar (mins inte mycket annat på bilen, som tillverkare och färg) och RBN är min mamma Om jag inte får läsa skylten så har jag ingen aning om det är rätt bil eller inte

Weasley; Tack för tipsen, ska kolla runt lite här inne och se vad jag kan hitta. Det här med metatråd verkar väldigt bra och praktiskt Jag vet att ni inte är diagnosställare, men ändå så känns det som om folk här har mer insikt i ämnet än tex folk jag känner (som jag ändå inte vågar berätta om mina funderingar för) och psykologen har jag bara en timme i veckan (känns som om man skulle behöva ca 10 timmar/vecka just nu)

Choklad; Tack för svaren

Ang. Anhöriga - Vad jag har förstått så ska man först gå på ett sk. bedömningssamtal, där de kommer fram till om man ska gå en utredning eller inte. Måste man ha med en anhörig dit? Jag känner att om de då skulle komma fram till att det inte behövs en utredning, så vill jag ju inte behöva berätta för min familj "i onödan"

Vad jag vet har jag inte hittat någonstans om asperger hos kvinnor. Vet ni någon sida?

Iridia; Nej, när jag bara läste de "vanliga" kriterierna, så kände jag att det inte passar in alls. Det var mest när jag började läsa lite mer ingående som jag kände igen mig i olika saker. Samtidigt är jag rädd att man försöker passa in alla sina små egenheter i en diagnos, bara för att man hittar något som verkar stämma. Vad kommer att hända om det visar sig att man inte alls har det? Är rädd att det blir total kortslutning då

Det här med igångsättningssvårigheter. Kan man räkna in städning där? Själv tycker jag att jag har varit väldigt duktig om jag lyckas dammsuga åtminstone en gång i månaden ( ) Dels så är det extremt tråkigt, sedan så ser jag inte nyttan med att göra det för ofta. Det blir ju ändå skitigt snabbt igen, så då kan man väl lika gärna vänta tills det faktiskt syns skillnad.

ojämn begåvningsprofil - Kan ju ta IQ-tester som exemplel. Kommer inte ihåg vad det kallas nu, men det där när det är olika figurer, och man ska komma på vilken som kommer efter (om ni fattar vad jag menar). Sådant tycker jag är löjligt enkelt. Jag tog ett IQ-test med bara sådana frågor, och resultatet visade att jag i princip klassas som mensa-medlem. Sedan tog jag ett där det i princip bara var matte- och minnes- frågor. Resultatet där blev väldigt lågt, funderade en stund på om jag kanske var lite efterbliven Så ja, kanske en aning ojämn. Men jag trodde det var så för alla??
Dessutom så vet man ju inte riktigt om det har med intelligens eller intresse att göra. Man anstränger ju sig betydligt mer i ämnen som är intressanta och det påverkar ju betygen. Vem kan få mvg i ett ämne som är så trist att man vill bränna boken (som fysik)???

Vallesmamma; Ja, av vad det jag har läst här på forumet hittills, så verkar det finnas en enorm variation, men ändå finns det några få saker som man kan känna igen sig i hos de flesta.
Men du måste ju räkna hästarna! Det är ju ett av de stora nöjena med att samla. Att räkna dem, kategorisera etc. Jag räknar alla mina djur en gång om året (tar ungefär en vecka, då jag som sagt har över 7000 ), sedan så lägger man de nya på ett specielt ställe, för att i slutet av varje månad skriva upp vilka man har skaffat av de olika märkena, se till så att de hamnar i rätt låda eller vitrinskåp, samt fotografera nytillskotten
Vad är det för slags hästar du samlar på? Bilder, trä, porslin eller plast? Om det är plast, vilka olika märken har du? Schleich, papo, safari, bully eller collecta kanske?

Kattkvinna; Jodå, jag är mycket nöjd med min psykolog. Blev glad när jag fick samma som förra gången, då jag tycker det är lätt att prata med henne. Hon har till och med erbjudit sig att prata med NP-teamet på vårt landsting om min ovilja att involvera mina anhöriga, och kommer att hjälpa mig att få remiss till utredning etc. (hade jag inte kommit till henne igen så hade nog inte asperger kommit på tal, eftersom jag aldrig själv tänkte i de banorna)

Jag börjar känna själv att jag nästan måste gå en utredning. En sådan här grej är inte något man bara kan släppa precis, jag skällde nästan ut min psykolog förra gången (på ett snällt sätt) för att hon satt sådana griller i huvudet på mig

Och på ett sätt skulle det nästan kännas skönt om det skulle visa sig att det verkligen var asperger, då det skulle förklara en hel del saker. Men jag är inte den mest tålmodiga personen, och två års väntetid känns extremt långt

(suck, ännu ett evighetsinlägg Jag måste verkligen lära mig att hålla mig mer kortfattat. Kommer ihåg min lärares plågade min då jag lämnade in en hemtenta på 35 sidor (de andra hade skrivit mellan 5-10 har jag för mig) Men man vill ju få med allt, hur ska man då kunna få ihop det på några få sidor, tänk om man glömmer något viktigt!)

Varg86 skrev:Måste bara påpeka att några av frågorna var lite mysko

Det beror på att mannen som har gjort testet är lite mysko!


RDOS heter han, och han hänger här ibland, och pratar om neanderthalare och tramsiga NT.

Känner igen mycket i det du skriver, men som sagt, man får bara ett hundraprocentigt svar om man gör en utredning. Som någon annan skrev så behöver man uppfylla ett antal diagnoskriterier, mycket av det du har räknat upp är "tilläggssymptom" som varierar från person till person. Alla har inte allt.

Det intressanta är att man kan ha en uppfattning om sig själv som skiljer sig från verkligheten. Jag tycker t.ex. precis som du att jag har väldigt bra fantasi, men i min utredning står att "min förmåga till flexibilitet och kreativt tänkande är nedsatt" p.g.a. perserveration (att jag fastnar i vissa tankegångar). Kanske det är det som menas med "dålig fantasi"?

Jag jobbar för övrigt heltid i ett väldigt socialt yrke, vården är nog lika "illa" som mitt yrke skulle jag tro. Det går att ta på sig en mask och spela NT (neurotypisk), men priset är högt: Konstant trötthet och depression.

Varg86 skrev:Vad jag vet har jag inte hittat någonstans om asperger hos kvinnor. Vet ni någon sida?

http://aspielife.blogspot.se/2007/08/ad ... d-bad.html
http://www.livestrong.com/article/16479 ... n-females/
http://shazwellyn.hubpages.com/hub/Auti ... -and-Girls

(Googla på "Asperger's and women" för mer.)

Iridia; Nej, när jag bara läste de "vanliga" kriterierna, så kände jag att det inte passar in alls. Det var mest när jag började läsa lite mer ingående som jag kände igen mig i olika saker. Samtidigt är jag rädd att man försöker passa in alla sina små egenheter i en diagnos, bara för att man hittar något som verkar stämma. Vad kommer att hända om det visar sig att man inte alls har det? Är rädd att det blir total kortslutning då

Risken finns, men du verkar kul och åtminstone halvaspig, så du kan väl hänga här ett tag och se vad mer du känner igen dig i?

Det här med igångsättningssvårigheter. Kan man räkna in städning där? Själv tycker jag att jag har varit väldigt duktig om jag lyckas dammsuga åtminstone en gång i månaden ( ) Dels så är det extremt tråkigt, sedan så ser jag inte nyttan med att göra det för ofta. Det blir ju ändå skitigt snabbt igen, så då kan man väl lika gärna vänta tills det faktiskt syns skillnad.

Precis min inställning.

ojämn begåvningsprofil - Kan ju ta IQ-tester som exemplel. Kommer inte ihåg vad det kallas nu, men det där när det är olika figurer, och man ska komma på vilken som kommer efter (om ni fattar vad jag menar). Sådant tycker jag är löjligt enkelt. Jag tog ett IQ-test med bara sådana frågor, och resultatet visade att jag i princip klassas som mensa-medlem. Sedan tog jag ett där det i princip bara var matte- och minnes- frågor. Resultatet där blev väldigt lågt, funderade en stund på om jag kanske var lite efterbliven Så ja, kanske en aning ojämn. Men jag trodde det var så för alla??

Delvis, men jag tror att det är vanligare med större toppar och dalar om man har AS. Det som man är bra på eller intresserad av är man väldigt bra på och det som man är dålig på eller ointresserad av är suger man verkligen på.

Dessutom så vet man ju inte riktigt om det har med intelligens eller intresse att göra. Man anstränger ju sig betydligt mer i ämnen som är intressanta och det påverkar ju betygen. Vem kan få mvg i ett ämne som är så trist att man vill bränna boken (som fysik)???

Många, faktiskt. (Som inte har AS eller ADD.) T o m Einstein lär ha haft svårt för/varit ointresserad av de flesta ämnen utom just fysik.

biologic, jag undrar om inte det det där med "dålig fantasi" var en observation hos autistiska barn och syftade på att de inte är mycket för att fantisera ihop olika sociala berättelser i sina lekar. Alltså dålig social fantasi och dålig på att föreställa sig andras tankar och känslor (som man kanske inte alls är intresserad av).

Det betyder inte att man inte sitter och fantiserar sig långt ut i rymden eller i något fantasiland med väldigt intrikata händelser och miljöer när man ser ut som om man är helt borta. Men innehållet i "frånvaron" ser inte observerande psykologer, så då kan det ju inte finnas något. *ironi*

Diagnoskriterierna för Aspergers syndrom:
http://www.lul.se/templates/page____5031.aspx

DSM-IV och ICD-10 är de som brukar användas i Sverige numera. Observera att för en del av punkterna behöver man inte uppfylla alla kriterier. Kriterierna är också litet ålderstigna i fråga om hur man kan utvecklas som vuxen, om AS hos kvinnor, om möjliga överkänslighetssymptom och litet sådant. Men allt det där andra som är i svang om hurdana vi måste vara är alltså inte alls något vi måste vara.

Och, som Iridia påpekar ovan, man kan inte heller utgå från att forskarna ser eller förstår mer än några andra bara för att de är forskare. Ibland kan de rentav förstå löjligt litet, eftersom de är tvungna att vara så noggranna med beläggen för det de hävdar.

Varg86 skrev:

ojämn begåvningsprofil - Kan ju ta IQ-tester som exemplel. Kommer inte ihåg vad det kallas nu, men det där när det är olika figurer, och man ska komma på vilken som kommer efter (om ni fattar vad jag menar). Sådant tycker jag är löjligt enkelt. Jag tog ett IQ-test med bara sådana frågor, och resultatet visade att jag i princip klassas som mensa-medlem. Sedan tog jag ett där det i princip bara var matte- och minnes- frågor. Resultatet där blev väldigt lågt, funderade en stund på om jag kanske var lite efterbliven Så ja, kanske en aning ojämn.

Instämmer, känner igen mig precis!

Välkommen till aspieklubben!
Ju mer jag har kollat runt bland trådar och inlägg förstår jag att jag är fullblodsaspie och ska ha den diagnos jag fick för några år sen.
Du kommer också att se mångfalden/olikheterna och aspiedragen på ett mer detaljerat sätt i det här forumet än vad en faktabok av en expert kan ge.
Olikheterna och vissa gemensamma drag gör att man kan släppa kravet på att exakt känna igen sig i allt.

Jag är också ny här på forumet och jag känner igen mig helt i dig. Mitt problem just nu är att min egentillverkade nyckelperson försvunnit så nu är jag ensam och då sköljer alla problem över mig helt. Då hittade jag det här forumet som blev min fasta punkt, jag har ett behov av att få kontakt med folk, på mina vilkor. Därför kanske jag skriver för mycket här. Jag är inne överallt och skriver en kommentar, så börjar jag tänka att nu tröttnar de snart på mig så jag åker ut. Så har jag ändå fått en tid av gemenskap. Jag har egentligen diagnosen Autism. Jag är för gammal för att få vara med på aspergertiden, jag hoppas få ny diagnos snart, står i kö. Jag är lite rädd för min diagnos för jag tror att den kan föra in mig på ett hem om någon dum läkare upptäcker att jag har diagnosen autism och lever ensam, och frihetsberövad vill jag inte alls bli, med en asperger diagnos kan jag få fortsätta leva i frihet.

Jag tror inte du behöver vara rädd för att hamna på ett hem mot din vilja.

Nä, det är extremt svårt att få plats på LSS-hem eftersom det kostar pengar och kommunerna försökar spara så mycket som möjligt, så den risken torde vara mikroskopisk.

Inte heller är det någon risk att åka ut för att man har skrivit 37 inlägg. Kolla antalet inlägg under andras avatarer...

Om du bor så till att du kan ta dig till någon av träffarna så är du förstås jättevälkommen dit också.

Biologic; Fast i för sig, så kan nog de flest av mina "problem" förklaras med att jag är 1. lite av en ensamvarg. 2. Har dåligt självförtroende. 3. är väldigt glömsk. 4. Är extremt lat 5. Har väldigt dålig självdisciplin. Och dessa egenskaper kan man ju ha utan en diagnos

Jag tror att jag skulle bli ganska förkrossad om det visade sig att jag har dålig fantasi, då det är en av de få saker hos mig själv som jag faktiskt gillar

Egentligen så är faktiskt inte vårdyrket något som jag någonsin velat jobba med, jag råkade halka in där "av misstag" och sedan har jag blivit kvar. Kan inte påstå att jag älskar det, men det är ett helt ok jobb. Skulle vilja utbilda mig till något annat, men vågar inte riktigt säga upp mig, då det är en trygghet att ha fast jobb och veta att man får lön varje månad.

Iridia; Tack för länkarna, ska kolla in dem

Begåvning - Jag har i och för sig aldrig fått IG i något ämne (även om det varit nära några gånger) och hade väl hyfsat jämna betyg, tror jag. Idag lutar jag nog mer åt "jag har inte asperger", bara som jag skrev ovan, bla dåligt självförtroende och lathet

Zombie; Det som skrämmer mig lite när det gäller utredningar är att jag läste någonstans att vissa landsting anlitar privata team för att ställa diagnoser, och att dessa inte alltid är super-seriösa. Hur ska man kunna veta om just de som ska göra min eventuella utredning verkligen vet vad de gör???

Kattkvinna; Jag har kollat runt lite, och vissa trådar (vi kan ju ta den med städningen ), får mig att tänka, jo men visst, det här stämmer ju, medan jag inte känner igen mig alls i andra saker.

Det verkar tyvärr finnas gott om dåliga utredare i både den offentliga och den privata vården. En sak som bidrar till det lär vara, om jag har fattat rätt, att det numera är de psykiatriska allmänmottagningarna som ska utreda folk, inte de neuropsykiska specialavdelningarna. Till dem ska bara de mest svårutredda fallen remitteras vidare. Och bland allmänpsykiatriker frodas ofta okunnigheten, att döma av till exempel trådar här. Men sedan är också hela fältet nytt och omstritt och man vet inte mycket om vad de här tillstånden beror på, så många gör motstånd och det finns mycket utrymme för starka åsikter.

Vad man kan göra är kanske att samla referenser, varningar och rekommendationer från folk och väga samman vad de säger – fråga runt här till exempel.

Kan ju ta ett exempel på hur jag kan bete mig i sociala situationer (ok, nu kanske det inte är en jättevanlig situation)

Jag var på vårruset med jobbet häromdagen (om någon vet vad det är).
Liksom förra året så cyklade jag de 7 milen dit (jag älskar att cykla ) vilket var jättehärligt.
På det här stället där vårruset skulle hållas var det extremt mycket folk (vet inte hur många tusen) så det tog ett tag att hitta jobbarkompisarna. Snart var det sk. uppvärmning inför promenaden, så vi gick till vägen där starten skulle hållas.
Man kunde välja mellan "springa", "jogga", "gå" och "lunka". Såklart så valde jag och några andra "lunka" vilket visade sig vara ganska korkat, eftersom man då fick vänta 15 minuter efter de första hade sprungit iväg.
Man stod där bland hundratals andra, packade som sillar, och skulle göra någon slags jympa.
Det var inte så att jag blev nervös av alla människor, däremot så blev jag skitirriterad av att tvingas stå så tätt med viftande armar runtomkring. Jag såg nog ganska förbannad ut
När vi väl fick komma igång så gick det till en början jättesakta, man fick ta ministeg för att inte gå in i någon annan. Mest kände jag för att bara plöja igenom de framför mig, men kände att det kanske inte var riktigt passande.
Tillslut tunnades det ut lite i alla fall. Jobbarkompisarna gick jag snart ifrån, då jag tyckte att de gick för långsamt, så jag gick rundan för mig själv istället (konstigt nog gjorde jag samma sak förra året). Jag irriterade mig fortfarande på alla människor som envisades med att gå i vägen, så jag gjorde det till en lek, där de andra blev rörliga hinder som man skulle undvika och komma förbi (samtidigt som man önskade att man kunde förvandla sig till en noshörning och plöja igenom hela bunten i full fart, eller kanske en fågel, och flyga över dem)
Efteråt så var det picknick och det var helt ok, även om jag mest åt och inte sade så mycket.
Jag åkte i bussen hem med de andra och min avdelning satt längst back tillsammans. Jag var jäkligt trött så jag satt för mig själv och halvslumrade. Men jag tyckte det var riktigt mysigt att lyssna på de andras prat och skratt, så länge jag själv slapp vara med i diskussionerna. Tydligen hade det varit några brandmän vid vårruset och de tyckte de var oerhört spännande och skämtade hej vilt om det (har aldrig själv förstått den sortens humor)

Själv kändes det som om jag hade varit jättesocial hela dagen, när jag i själv verket kanske inte hade sagt många meningar till de andra (och de flesta handlade om min cykeltur)

Jag tycker bara det är så krångligt, dels med det här "småpratet" och sen kan jag inte hjälpa att känna mig som något missanpassat ufo i sådana här sammanhang, som om jag inte riktigt hör dit

Men samtidigt så finns det nog väldigt många "normala" som inte trivs med såna här saker heller, så jag vet inte riktigt... Känner mig lite extra förvirrad idag

Zombie skrev:Det verkar tyvärr finnas gott om dåliga utredare i både den offentliga och den privata vården. En sak som bidrar till det lär vara, om jag har fattat rätt, att det numera är de psykiatriska allmänmottagningarna som ska utreda folk, inte de neuropsykiska specialavdelningarna. Till dem ska bara de mest svårutredda fallen remitteras vidare. Och bland allmänpsykiatriker frodas ofta okunnigheten, att döma av till exempel trådar här. Men sedan är också hela fältet nytt och omstritt och man vet inte mycket om vad de här tillstånden beror på, så många gör motstånd och det finns mycket utrymme för starka åsikter.

Vad man kan göra är kanske att samla referenser, varningar och rekommendationer från folk och väga samman vad de säger – fråga runt här till exempel.

Enligt min psykolog så är det ett speciellt "team" i en närliggande stad som sköter utredningen. Betyder det att det är "riktiga" utredare då?
Får fråga psykologen närmare nästa gång

@Varg86, Du kan ju kolla vad som sägs här om ev privata utredningsteam. Samt vilken statistik de har på diagnoser.

Det finns ett företag som heter Cereb, flera inlägg skriver gott om de. Kanske Cereb t.om kan rekommendera något annat företag ifall de inte finns i närheten av dig.

Cereb?
Re: Cereb?
Hur orkar man vänta på sin utredning?
Aftonbladet - Granskning av privatutredare inom NPF

Apropå Vårruset så blir väl det jobbiga just att ducka för alla social interaktionskrav?, samt att man kanske vill göra saker efter eget huvud. Ett tips är att provspringa banan innan arrangemanget så att du vet vilket tempo som passar dig bäst. Brandmän är väl intressant ur aspekten att du är fysiskt vältränade och räddande vilket sägs locka kvinnor. Vilket då blir ett tacksamt samtalsämne. Jag antar att man håller sig till sak och inte spekulation om personliga egenskaper ..

Varg86 skrev:Enligt min psykolog så är det ett speciellt "team" i en närliggande stad som sköter utredningen. Betyder det att det är "riktiga" utredare då?

Kan också betyda att man rationaliserat allt dit utan att för den sakens skull inneha kompetens som matchar arbetsuppgiften.

Varg86 skrev: Idag lutar jag nog mer åt "jag har inte asperger", bara som jag skrev ovan, bla dåligt självförtroende och lathet

Man skall inte skratta åt sånt här.

Det är många här inne som ägnat år att slå sej själva i huvudet pga att de fått höra att de är slöa, lata eller har dålig självdisciplin. När det i själva verket kan vara så att man brister i igångsättningsförmågan. Man kan nog kallas slö och lat om man KAN göra något men VÄLJER att inte göra det. Många härinne VILL göra saker men det går liksom inte. Det är jättestor skillnad.