Jag är född och uppvuxen i Uppsala. Pappa är också upplänning. Mamma kommer från Luleå. Jag har tillbringat många lov och semestrar hos min norrbottniska släkt och mamma pratar fortfarande en aning dialekt.

Något jag undrar över är om den norrländska "tjocka" L-ljuden även finns i uppländska dialekter? Jag har nämligen en tendens att använda dessa tjocka L när jag skall säga något med lite emfas och pratar mer vardagligt med någon. T.ex. "sluta kLLadda med det där!" eller "han bara gLLufsade i sig". Jag använder det inte annars, säger t.ex. "klippa" och inte "kLLippa". Är detta något jag har ärvt från Norrbotten eller förekommer det även i uppländska dialekter? Jag kan inte komma på att jag har hört det bland uppländska kompisar.

Har inget särskilt med Norrland att göra vad jag vet utan har funnits i större delen av det svenska språkområdet, även Götaland. Men är ett av de drag som aldrig har ansetts fint och trängs alltså sedan länge undan allt längre ut på landsbygden och allt längre norrut. I dagens Uppsala lär man väl riskera mobbning om man brukar det som ung.

Jag visste inte ens att vi har "tjocka" L-ljud här :s Kan man säga klippa på två olika sätt?

[OT]

Det enda som jag själv kan höra att jag uttalar annorlunda är s-ljud och typ när bokstäverna r och s kommer efter varandra, för då blir det ett sh-ljud istället. Men sen kan jag inte riktigt avgöra om det är något norrländskt eller om det bara är jag.

T.ex föshöka istället för försöka, fosh(r:et ramlar bort) istället för fors, och så vidare.

Det är väl ingen som inte säger så? Fosh istället för fors och så alltså.

Där jag växte upp i en mindre ort i västra Östergötland använde vi "tjocka" l, som i "glad" och "plåtburk". Mera sällan använde jag personligen det uttalet på bokstaven l när den kom efter vokal.

Här i Väster-Bergslagen har jag inte hört någon uttala l:et på det sättet, trots att det går ett "dialektalt" stråk från västra Östergötland, upp genom Närke och sedan in i Värmland och kanske ett stycke in i Norge. Utanför ämnet; ibland det händer till och med att folk helt seriöst frågar mig om jag är norrman, född östgöte som jag är.

Abbreviation skrev:Det är väl ingen som inte säger så? Fosh istället för fors och så alltså.

Jo, om man talar som från (åtminstone) Svenskfinland, Svenskestland, Skåne, Halland, Blekinge eller stora delar av Småland säger man for-s.

Såvida man inte skäms för mycket för sitt uttal (vilket allt fler unga tyvärr stjälper varandra att göra, samhället hårdnar även på det området) eller har glidit ifrån det genom att bo där man säger fosj (med det supradentala ("norrländska") sje-ljudet).

Jodå, jag har fått verifierat att uppländskan har tjocka l, av en vän som är född och uppvuxen i närheten av Björklinge.

Jag gillar tjocka L och Fors med uttal av alla bokstäver.
Tur att ett av mina favoritband, Raubtier, sjunger så

Abbreviation skrev:Det är väl ingen som inte säger så? Fosh istället för fors och så alltså.

Hm. När jag ser på nyheterna, alltså inte regionala, tycker jag de flesta verkar uttala r:et och s:et som ett s istället för ett sh-ljud i ord som 'försöka', 'fors' och liknande.

Enligt TV-serien Dialektmysterier så talade större delen av Sverige med tjocka L-ljud förr i tiden. Men de inflyttade tyskarna klarade aldrig av detta ljud. Alltså ändrade svenskarna i stället sina L-ljud till tyska L-ljud (vi har alltid varit imponerade av det utländska ).

Jag har också hört tjock l-ljud i uppländskan, även om jag skulle säga att de är vanligare i gnällbältets brukshålor (och där även bland ungdomen). Fast jag föredrar den mer specifika termen "kakuminala l" eller "tjockt l med slag", för att särskilja det från engelskans l-ljud. Jag försökte en gång lära en stockholmare att säga "älg" på riktig gnällbältska, men hur mycket hon än försökte fick hon inte ur sig något annat än "elg" med amerikanskt l-ljud.

Zombie skrev:

Abbreviation skrev:Det är väl ingen som inte säger så? Fosh istället för fors och så alltså.

Jo, om man talar som från (åtminstone) Svenskfinland, Svenskestland, Skåne, Halland, Blekinge eller stora delar av Småland säger man for-s.

Såvida man inte skäms för mycket för sitt uttal (vilket allt fler unga tyvärr stjälper varandra att göra, samhället hårdnar även på det området) eller har glidit ifrån det genom att bo där man säger fosj (med det supradentala ("norrländska") sje-ljudet).

Haha, ja, jag tänkte inte så långt där. Men jag har nog aldrig hört någon från Halland prata sådär.

Född och uppvuxen i Sörmland. Sällar mig till dem som använder tjocka l. Öl, kul etc. I Nyköping (jag i uppvuxen skogen utanför ) kan man ibland höra speciella ö:n också. Nykööping. Svårt att förklara. Går lite att jämföra med de tyska öppna a:na, fast då som öppna ö:n, kanske.

Abbreviation skrev:

Zombie skrev:

Abbreviation skrev:Det är väl ingen som inte säger så? Fosh istället för fors och så alltså.

Jo, om man talar som från (åtminstone) Svenskfinland, Svenskestland, Skåne, Halland, Blekinge eller stora delar av Småland säger man for-s.

Såvida man inte skäms för mycket för sitt uttal (vilket allt fler unga tyvärr stjälper varandra att göra, samhället hårdnar även på det området) eller har glidit ifrån det genom att bo där man säger fosj (med det supradentala ("norrländska") sje-ljudet).

Haha, ja, jag tänkte inte så långt där. Men jag har nog aldrig hört någon från Halland prata sådär.

Det är stor skillnad på hur man uttalar fors i Kungsbacka (fosh) och i Halmstad (for-s).

Sedan måste jag erkänna att jag inte förstår skillnaden i uttal mellan det som skrivs fosh och det som skrivs fosj.