Det är en lite äldre man som jag gärna blir mer bekant med.
Grejen är att jag inte vet hur jag ska göra bara?

Har bara träffat honom en gång och haft kontakt med honom via mobil och e-mail.

Ställer mig som sagt frågan i bland: vad folk har för nytta av mig? även vad jag har gjort för gott hos andra?

Låter som att du blivit fixerad vid honom. Men är det alltså endast platoniskt?

hur menar du nu?

Om han inte är homosexuell så kommer han förmodligen att tycka att det är lite konstigt.
Vad är det du vill ha ut av mötet?

Skicka ett mail och fråga om han är sugen på lite fika, detta serveras hemma hos mig datum xxxx, ta med respektive samt ett gott humör.

Tycker bara nivån av intresset för just den här specifika personen verkar anmärkningsvärt, om det nu handlar om platonisk vänskap. Jag dömer inte, har väl själv varit "besatt" ibland, men bara undrar på vilket plan detta ligger egentligen.

Han kanske är en person som alltid känner att han måste vara andra till lags.
För oss som är sådana, känns det ofta jobbigt när någon missuppfattar oss, själv försöker jag bara vara så NT'lik som möjlig. Min totala okunskap om det sociala spelet gör kanske att jag ofta blir onödigt vänlig, när jag bara försöker vara tillmötesgående. Dessutom betraktar jag inte mig själv som särskilt trevlig.

För mig är det ett problem att träffa folk på flera sätt. Dels så har jag bara rent allmänt svårt att ta kontakt med folk. Men om jag nu skulle lyckas så kommer nästa problem. Jag är för ungdomlig. Jag är 55 år, men få ser mig äldre än 30 år och jag är i sättet som 20 år och jag känner mig som 15 år.

Så om jag träffar någon i min ålder så upplever de mig för ung och träffar jag någon ung så ser de min ålder och då är jag för gammal, jag trivs bäst med de runt 23-30 men har inga problem att föra invecklade diskussioner med 12 åringar och jag leker jättegärna med småbarn. Sandlådan är min favorit och jag kan bli vansinnig om någon unge rasar det jag byggt. På fester hamnar jag oftast inne i barnkammaren och leker med barnen till alla föräldrar med konstiga syn på vuxna män som hellre leker med klossar än super skallen av sig. Så nu försöker jag genomlida att sitta i en tråkig soffa och hälla i mig så mycket som möjligt så jag blir en "normal" vuxen, så jag slipper bli anklagad för saker som jag knappt viste att de existerade. Fast ofta drar och sliter barnen i mig för jag är väl den enda vuxna i deras värld som verkligen lyssnar på dem. Men då ignorerar jag dem och går hem, och likabäst är väl det för jag hör inte hemma bland folk i alla fall.