http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/av ... storningar

Mycket bra artikel om ätstörningar bland män.

Inte förvånad, men har aldrig hört talas om en kille med ätstörningar som är riktigt smal och vill gå ner i vikt. Tror det är vanligare att killar i så fall skulle ha ätstörningar i form av att de vill gå upp massor i muskler och därför äter sjukt mycket. Det ser du på gymmet ibland. Jag kan dricka grädde ibland om jag känner att jag åt för dåligt under dagen.

På mitt gymnasium gick det en kille med grav anorexi och en "ex-polare" till mig hade bulimi. De enda råd de fick var "träna mer så du får upp aptiten".
Killen med anorexi dog så småningom och hur det har gått för min "ex-polare" har jag ingen aning om.

Ätstörningar handlar inte i första hand om ideal och utseendefixering, utan om inre kaos som man försöker hantera genom att kontrollera maten.

Jag låg i gränszonen ett tag för ortorexi: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ortorexi.
Började styrketräna i gymnasiet och fick så höga kickar av det att jag blev beroende. Det handlade inte så jättemycket om att bli "stor", för min del, utan om att se hur långt jag kunde pusha mig själv.

Det hela slutade ganska abrupt när jag blev ihop med min pojkvän och någon månad senare åkte in på psyket för att jag hade lyckats skära sönder mig själv utan att fatta varför jag mådde skit.

Jag har fortfarande ett grymt kontrollbehov och vet att jag kan åka dit igen, vilket är jävligt trist, för jag gillade verkligen att träna så mycket som jag gjorde.

Someone skrev:Tror det är vanligare att killar i så fall skulle ha ätstörningar i form av att de vill gå upp massor i muskler och därför äter sjukt mycket.

Eller som för mig: Jag äter sjukt mycket för att inte gå ner i vikt och folk anklagar mig för att äta för lite! Men vad jag hört så kan mitt problem med att hålla vikten även om jag äter som en häst bero på mina mediciner så.

Finns många som frågar mig om jag inte äter och säger "du måste äta" och liknande. Problemet är att jag är en sån som kan sätta i mig en Pizza ganska enkelt själv och vara mer hungrig i vilket fall (en Kebabpizza med pommes på är ganska lagom kvällsmat), och trots detta inte gå upp ett gram i vikt. Ganska irriterande, skulle behöva gå upp 10kg för att klara mig inom normal vikt iaf. men kan inte. 185cm lång och väger 67kg, så jag skulle verkligen behöva gå upp 10kg till, men det är svårt när det kvittar vad man äter så går man inte upp.

Men om man kan kalla det för ätstörning eller bara extrem ämnesomsättning är ju en annan fråga. Man kan ju inte anklaga mig för "ätstörning" när min anatomi gör så jag måste äta som en häst för att ens klara av att hålla vikten.

Dock så äter jag oregelbundet som fan (vilket borde leda till viktökning egentligen), men jag äter... Vanlig kvällsmat består av 8 limpmackor med ost, en kvällsmat som de flesta skulle bli mätta på och gå upp i vikt av då det innehåller både fett och proteiner, men jag klarar knappt hålla vikten trots jag äter sån mat hela tiden.

Folk talar alltid om problemet med fetma och hur svårt det är att undvika viktökningar, men man talar sällan om de som har problem åt andra hållet, dvs. problem att hålla den vikt man har trots man äter normalt (dvs. ej anorexi, bulimi eller liknande) och om man inte äter som en häst så går man ner i vikt direkt.

Tror att jag träffade en anorexikille igår.
Han såg inte frisk ut. Såg 'cancersjuk' ut.
Över 170 cm och vägde enbart 42-43 kilo.

Jag tror att det finns en genusperspektiv i detta. Tror faktisk att sjukvården har större risk att missa anorektiker av manliga kön.

marxisten skrev:Dock så äter jag oregelbundet som fan (vilket borde leda till viktökning egentligen)

Varför skulle det? Bara för att tjockisar tenderar att äta på oregelbundna tider och hälsosamma har mer rutin betyder inte att man blir tjock av det. Det är kalori in och kalori ut som gäller. Äter själv mest på kvällen och har gjort så nog tiden av mitt liv men förr var det mycket mackor. Inte kilovis dock. Jag har aldrig varit direkt över- eller underviktig förutom som bebis. Käkar inga mediciner heller. Finns många myter, t.ex den om att frukosten (på morgonen) är det viktigaste målet på dagen är svår att slå hål på. Jag äter hellre när jag är hungrig. Har ingen anledning att inte lita på vad min kropp säger till mig.

Jag har alltid haft problem med min aptit och i tonåren växte jag så mycket... Är 1.90 och växte klart det som 15 åring. Då vägde jag knappt över 60 kg.

Tror inte jag kan stämpla mig som ätstörd men då var det ganska illa. Ligger numera runt 90, vilket känns sundare.

Som vuxen har jag dippat ner till 68 när jag blev småbarnsförälder och pappaledig.

Parvlon skrev:Bara för att tjockisar tenderar att äta på oregelbundna tider och hälsosamma har mer rutin betyder inte att man blir tjock av det. Det är kalori in och kalori ut som gäller. Äter själv mest på kvällen och har gjort så nog tiden av mitt liv men förr var det mycket mackor.

Äta på kvällen tenderar ofta att leda till viktökning då man ej gör av med mycket kalorier sovande jämfört med på dagen. Men för mig spelar de ingen roll. Skulle inte ens gå upp i vikt om jag åt konstant.

Konstigt nog så gick jag upp i vikt efter käkoperationen jag genomförde då jag inte fick äta någon fast föda alls på 6 veckor, utan fick näringsdrycker med 400kcal/2dl... Problemet var att jag ej blev mätt nån gång på den flytande skiten, så istället för 3-4 stycken (ca. 1600kcal) som dietisten räknade med, så drack jag 9-10 per dag och låg således på omkring 3500-4000kcal/dag enbart på dessa, plus nyponsoppa och grädde. De var imponerade, tydligen den första som lyckats gå upp efter en sån operation sa de.

Men jag gick bara upp tre kilo, trots ett intag på 3500kcal/dag i 6 veckor, visar lite på min ämnesomsättning. Drack även en hel del nyponsoppa med fet grädde (på dietistens inrådan).

Men tider vid ätning påverkar. Äta på kvällen kan leda till viktökning, då man gör av med mindre energi än på dagen. Men i mitt fall leder det i bästa fall till att jag håller vikten. Å andra sidan kan jag sätta i mig chips och annat gott men onyttig skit utan dåligt samvete.

Parvlon har rätt, det spelar ingen större roll när man intar kalorierna. Äter man bara på kvällarna gör man av med kalorierna dagen efter, eftersom man ligger på underskott under dagarna.

Eventuella dietistråd att man inte ska äta på kvällarna kommer väl från att de flesta tenderar att småäta i onödan på kvällarna, när de bara är småsugna men inte hungriga och alltså inte behöver äta.

@ marxisten sluta med nicotin om du vill hoppa upp i vikt. fast kan ju vara dummt o börja med skiten bara för att sluta o gå upp i vikt om du nu inte redan nyttjar det.

Aklaim skrev:@ marxisten sluta med nicotin om du vill hoppa upp i vikt. fast kan ju vara dummt o börja med skiten bara för att sluta o gå upp i vikt om du nu inte redan nyttjar det.

Aktiv snusare...

Och sluta med det... Hur fan skulle det gå till?

Snus och kaffe är stora aptitnedsättare

Aklaim skrev:@ marxisten sluta med nicotin om du vill hoppa upp i vikt. fast kan ju vara dummt o börja med skiten bara för att sluta o gå upp i vikt om du nu inte redan nyttjar det.

Rökare som slutar brukar genomsnittligt gå upp 3kg. De brukar gå ner dem igen sen och det som orsakar större viktökning hos de flesta är att de ersätter rökandet med småätande.

Vissa människor kan inte gå upp i vikt så lätt helt enkelt. Jag har ofta fått höra folk som är oroliga över om jag äter tillräckligt och att de är oroliga att jag har en ätstörning. Har aldrig bantat och aldrig tränat regelbundet.

Tror det är vanligare med megarexi och ortorexi när det gäller män. Var och varannan verkar vara besatta av att gå till gymmet och dricka proteinshakes hela tiden.

Jag har lätt för att gå ner... Men lite svårare för att gå upp!

Var själv smal som ett jävla streck fram tills jag var sjutton och fick alltid höra att jag var för smal. Började med styrketräning då, så då blev det lite bättre, men morsan blev chockad över att jag fick sådan jävla aptit att hon oroade sig för den saken istället och när jag började med proteindrinkar så blev det ett jävla liv... Man kunde tro att börjat med anabola.

Problemet för min del var att jag inte kunde hålla skiten på en lagom nivå. Jag fick sjuka kickar av träningen, så jag kunde köra på stenhårt 6-7 dagar i veckan med både styrka och löpning. Till sist kunde jag inte sova på kvällarna utan att ha tagit ut mig ordentligt.

Det blev bättre när jag flyttade hemifrån och började plugga eftersom det var så mycket annat som jag tvungen att hinna med, så jag kom ur det värsta kontrollbehovet gällande träning i och med flytten och så småningom fattade jag att det var ett sjukt beteende.

Det trista är att jag inte klarar normala nivåer. Det blir allt eller inget och jag är i grunden ute efter kicken och kontrollen, inte att flexa framför spegeln.

jag har känt 3 tjejer med anorexia och två killar så för mig är det inget konstigt att killar kan ha det.

däremot hade båda killarna "anorexia atletica" (bara en av tjejerna hade anorexia atletica), dvs kontrolerar vikten mer med träning än maten (fast då även dra ner på maten såklart)

min man tex gick ner 30 kilo på bara några månader (fast när han nådde läskigt låg vikt så lyckades han ta sig ur det själv) och ett ex som knappt åt nått alls, ag brukar tex inte tycka att proteinpulver är nödvändeigt men jag bara sporrade han när han köpte det, försökte få maten mer aptitlig, försökte få han att träna mindre m.m.
känner faktiskt inte nån kille (vad jag vet) som har maxirexia.

Jag gissar - väldigt löst - på att vi killar med AS och/eller ADHD/ADD har lättare för att få ätstörningar än NT-killar. Jag triggar lätt igång på socker, alkohol, nikotin, träning... samtidigt som jag har ett stort kontrollbehov. Det kan lätt skapa ätstörningar, även om det inte behöver gå så långt som till anorexi eller bulimi.

Jag kom ihåg en sommar när jag jobbade och satt och läste tidningen på rasten. Hittade en artikel om Jesper Löfvenborg, som har anorexi och AS:

"Kombinationen Asperger och anorexi är enligt Jesper inte helt ovanlig. Han har läst på och fått veta att det är två ”åkommor” som har lätt för att gå hand i hand. Det kontrollbehov som en anorektiker behöver slå sig fri från rimmar bra med den kontroll en person med Asperger behöver. I kombination skapar de en ond cirkel."

Här finns hela artikeln:
http://www.nwt.se/mera/helg/article21728.ece

Moderator:

Inläggen om problem med undervikt/att gå upp i vikt har flyttats till denna tråd: nar-man-vill-ga-upp-i-vikt-t19173.html

Andra trådar om ätstörningar:

atstorningar-t7860.html

har-du-nagon-form-av-atstorning-omrostning-t13429.html

Bump! Ätstörningarna ökar läser jag i DN. Antalet män som söker vård för ätstörnngar har trefaldigats de senae fem åren.

En 35-årig präst berättar om sin tidigare ätstörning. Han drabbades först av ortorxi och tränade maniskt, sedan an anorexit:

DN skrev:– Jag blev svagare och svagare. Jag hade ingen energi att tänka friska tankar. Att maximera tränandet och minimera ätandet blev ett slags fiktiv kontroll. Jag var rädd för att släppa kontrollen för då skulle jag bli världens fetaste människa och då var jag inte värd något längre.

Erik åkte hem till Sverige och fick hjälp och behandling för sin ätstörning under ett par år. Det var en tuff resa, särskilt som ung kille.

– Det blev ett dubbelt stigma. Jag var sjuk i en märklig sjukdom som ansågs självförvållad. Dessutom en sjukdom som en tonårskille absolut inte skulle drabbas av. Jag upplevde en stor skam kring min sjukdom.

http://www.dn.se/sthlm/erik-35-vi-lever ... -samhalle/

Han kallar 5-2-diten för "legaliserad ätstörning".

Jag har problem med vikten och jag har varit i kontakt med ätstödningskliniker och även haft en egen dietist när det var som värst. Nu har jag nyligen förlorat i vikt igen och jag har fått näringsdrycker ordinerade. Jag är 189 cm och skulle vilja väga ungefär 86 kg och att den vikten bestod till lagom synlig del av muskler så att jag inte såg tjock ut utan mer kapabel ut.

Jag brukar väga 76 kg. För ett år sedan vägde jag plötsligt 58 kg så då fick jag gå hos en dietist som m.h.a. näringsdrycker, ett matschema och möjligtvis en lågdos mirtazapin även (osäker) gjorde att jag till nu i augusti vägde 78 kg. Jag vägde mig dock hos läkaren i torsdags och nu väger jag 68 kg och jag fick alltså därför näringsdrycker utskrivna igen.

Detta kan bero på någon form av ätstörning. Det händer att jag medvetet hoppar över måltider i självskadande syfte. Samtidigt blir det svårt för mig att äta normalt därför att jag inte känner hunger så bra och därför att jag har svårt att anpassa om mitt matschema till de dagar då jag har annat schemalagt under någon eller några av mina normala mattider.

Vidare har jag troligen snabb metabolism och är i övrigt genetiskt predisponerad att kunna äta mycket och helt undvika träning utan att gå upp nämnvärt i vikt. Jag har alltid varit smal och männen på min pappas sida i släkten är alla smala.

Jag är ju en pojke också, för att återanknyta till trådens ämne.

När jag var liten och tvingades göra saker som jag var väldigt okomfortabel med, hände det ofta att jag slutade äta och prata, men på den tiden var det ingen som kände till NPF tillstånd utan man tog för givet att jag bara var lat, ointelligent och bara allmänt besvärlig. När jag inte svarade på tilltal sa man bara att jag var döv och eftersom det ändå var så många fel på mig i folks ögon, så var det väl bara vad man kunde vänta sig, tycktes man tro.

Så man var ganska mager och tystlåten, dessutom "tvångsklippt" så när jag ser på de få bilder som finns på mig som liten, ser jag ut som ngt barn från ett fångläger och samma bad feeling som jag hade då kan, för en stund komma tillbaka från den hemska tiden, märkligt. Vet inte om det här nu har med anorexi att göra, men jag tänkte väl snarare på vad som kan utlösa det, om man bestraffar sig själv och tappar livslusten, eller om det är sin arroganta omgivning man vill så att säga dissa ...