Hej allihopa, jag har tappat all lust till att leva.. Jag går i en klass i skolan som det endast är 8 st i. Alla vi har asperger syndrom, jag har ADD och Asperger.. Min ADD gör så att jag har dåligt minne, och när jag inte tar min Concerta medicin så tänker jag mig inte för när jag gör saker, är det någon som känner igen sig? Jag är 17 år, och har inget att leva för, jag tränar relativt ofta, 3-4 gånger i veckan eftersom att det är något jag älskar att göra.. när jag inte tränar så gillar jag att sitta vid datorn. Det är avslappnande.

Jag har inga betyg, jag har ingenting. Jag kommer aldrig få ett jävla jobb.... Jag är 2 eller 3 prickar i mitt register, de gångerna jag gjort dessa brott och fått de här prickarna så har jag INTE tagit min concerta, jag vet inte vad som är fel..... det känns som att jag inte har någon känsel i kroppen eller något. Arbetsförmedligen har sagt att den dagen jag blir 18 så blir jag inskriven och får stöd & hjälp ifrån dom, men ärligt, kan man lita på dem? Det sårar mig nu när jag skriver detta, jag vet inte varför.. Jag har bott på tre olka ställen och jag trivs inte hemma. Jag älskar två saker, min katt, min mamma.... inget annat... usch för mitt liv, vad ska jag göra?? Hoppas ni förstår mig, kram

Mithril skrev:och har inget att leva för, jag tränar relativt ofta, 3-4 gånger i veckan eftersom att det är något jag älskar att göra.. när jag inte tränar så gillar jag att sitta vid datorn. Det är avslappnande.

Du har livet att leva för hur tragiskt det än är. Om träning är det du gillar gör det. Hur mycket livet än suger så kan man endå inte göra någonting åt det, bara att ta en dag i taget och göra det som är minst tråkigt. D.V.S det du faktiskt känner är värt att göra.

Gör upp prioriteringar i huvudet, saker du måste följa och bygga runt.

1. Skola. (aldrig skippa)
2. Träning. (måste ha ett huvudprojekt när du inte är upptagen med skola)
3. Leka med katten. (om du nu gillar det mellan skola och träning)
4. Läsa böcker. (så att du alltid har någonting att göra, lättaste sättet att träna hjärnan är att läsa/räkna och läsa funkar överallt)

Viktigaste är dock att du aldrig ger upp, även om det är jobbigt så träna, det är det enda sättet att bli bättre och de funkar inte att gå in halvägs. Du måste vija förbättras för att kunna göra det!

E.ex har jag valt att aldrig be om hjälp, haft både personlig lärare, stödgrupp.
Efter grundskolan förstod ingen att man hade varit "efter" tidigare eftersom man kämpat egenom grundskolan, inte roligt att undra varför man har problem att lära sig saker gentemot de andra men det gör också att man lärt sig att kämpa hårdare.

Desto bättre du blir på att hantera dina tankar och dina handlingar desto bättre kommer det att bli, varför fick du prickar i registret? Hittade på hyss med andra? Sluta umgås med dem då och gör saker som du mår bättre av, träna och läsa böcker.

Enda känslan jag känner är frustration när folk gör fel, även fast de vet att det inte är rätt. Glädje är bara någon sekund då och då, låtsas så ofta att jag nästan tror att jag är glad ibland.

Var tvungen att låtsas vara glad under jularna som barn när jag öppnade julklappar. Inte förstått än idag varför man skulle vilja byta saker och se förvånad ut...

Someone skrev:

Mithril skrev:och har inget att leva för, jag tränar relativt ofta, 3-4 gånger i veckan eftersom att det är något jag älskar att göra.. när jag inte tränar så gillar jag att sitta vid datorn. Det är avslappnande.

Du har livet att leva för hur tragiskt det än är. Om träning är det du gillar gör det. Hur mycket livet än suger så kan man endå inte göra någonting åt det, bara att ta en dag i taget och göra det som är minst tråkigt. D.V.S det du faktiskt känner är värt att göra.

Gör upp prioriteringar i huvudet, saker du måste följa och bygga runt.

1. Skola. (aldrig skippa)
2. Träning. (måste ha ett huvudprojekt när du inte är upptagen med skola)
3. Leka med katten. (om du nu gillar det mellan skola och träning)
4. Läsa böcker. (så att du alltid har någonting att göra, lättaste sättet att träna hjärnan är att läsa/räkna och läsa funkar överallt)

Viktigaste är dock att du aldrig ger upp, även om det är jobbigt så träna, det är det enda sättet att bli bättre och de funkar inte att gå in halvägs. Du måste vija förbättras för att kunna göra det!

E.ex har jag valt att aldrig be om hjälp, haft både personlig lärare, stödgrupp.
Efter grundskolan förstod ingen att man hade varit "efter" tidigare eftersom man kämpat egenom grundskolan, inte roligt att undra varför man har problem att lära sig saker gentemot de andra men det gör också att man lärt sig att kämpa hårdare.

Desto bättre du blir på att hantera dina tankar och dina handlingar desto bättre kommer det att bli, varför fick du prickar i registret? Hittade på hyss med andra? Sluta umgås med dem då och gör saker som du mår bättre av, träna och läsa böcker.

Enda känslan jag känner är frustration när folk gör fel, även fast de vet att det inte är rätt. Glädje är bara någon sekund då och då, låtsas så ofta att jag nästan tror att jag är glad ibland.

Var tvungen att låtsas vara glad under jularna som barn när jag öppnade julklappar. Inte förstått än idag varför man skulle vilja byta saker och se förvånad ut...

Jag gjorde hyss, okej.. men du klarade skolan, eller?? Tack för svaret.. =)

Jo det gjorde jag, var nära på att misslyckas med samhälle då jag tyckte att det var fruktansvårt tråkigt och förstod ingenting. Kan fortfarande inte andra världskriget och skulle inte ens kunna lära mig om jag ville.
Hade turen att få ett muntligt prov istället. Hade egentligen IG men fick kompletera sista veckan. Gick på extra svenska lektioner då jag var/är dålig på grammatik. (dyslexi går i familjen så kan ha med det att göra)

Enda anledningen att jag klara samhälle i gymnasiet fast jag hade ig/g- på allt var för att jag klara ekonomi delen med mvg.

Det du kan göra är att plugga extra på de delar du gillar egenom att räkna ut vad du måste kunna. Exmpelvis klarade jag matte B utan att egentligen kunna grafer eftersom jag klarade alla huvudräkningar/slumptal.

Fokusera på dina svagheter och se till att allt är på minst G, det är bäst. Sedan kan du fokusera på matte/läsa böcker på svenska och engelska på friten för att utvecklas på det viktigaste. Att kunna kommunicera vid behov och läsa bra innebär att du lättare kan ta in kunskap vilket skapar en circel där du lär dig mer och mer. Matten lär dig att tänka logiskt.

Hittar jag en bok som är spännande så kan jag läsa ut den non-stop. Jag älskar deckare.. Ibland läser jag utan problem, men ibland så kan jag inte läsa så borde kanske börja läsa böcker mera. Dyslexi? Får du något bidrag per månad som stöd? Min kompis har ADD & Asperger precis som mig och får ett bidrag som stöd... Ett viss summa varje månad.

Stöd? Inte behövt någon hjälp efter gundskolan då jag kämpade som en galning för att inte vara sämst. Satt till och med hemma och räknade i en extra svår mattebok som jag fick låna hem då jag vill träna.

Böcker läste jag varje dag till jag kunde läsa ut en om dagen. Hur många böcker skulle man läsa ut i 9:an? Kanske runt 4 men jag läste mer än 60 st. Började tappa räkningen efter 50. Svenska och matte är det bästa för att kunna lära sig hålla fokus, att ha tankar i huvudet där du kommer ihåg siffror/karaktärer vilket utvecklar minnet och hjälper om du har koncentrationsproblem.

Sedan kan det hjälpa om du gillar något med engelska i, t.ex filmer på engelska med engelsk text, läsa engelska böcker eller spela datorspel på engelska.
Om det blir för mycket stress så är det lämpligt att hitta något som kan lugna dig, t.ex musik, fippla med en penna eller tänka på en melodi.

Mithril skrev:Hej allihopa, jag har tappat all lust till att leva.. Jag går i en klass i skolan som det endast är 8 st i. Alla vi har asperger syndrom, jag har ADD och Asperger.. Min ADD gör så att jag har dåligt minne, och när jag inte tar min Concerta medicin så tänker jag mig inte för när jag gör saker, är det någon som känner igen sig? Jag är 17 år, och har inget att leva för, jag tränar relativt ofta, 3-4 gånger i veckan eftersom att det är något jag älskar att göra.. när jag inte tränar så gillar jag att sitta vid datorn. Det är avslappnande.

Jag har inga betyg, jag har ingenting. Jag kommer aldrig få ett jävla jobb.... Jag är 2 eller 3 prickar i mitt register, de gångerna jag gjort dessa brott och fått de här prickarna så har jag INTE tagit min concerta, jag vet inte vad som är fel..... det känns som att jag inte har någon känsel i kroppen eller något. Arbetsförmedligen har sagt att den dagen jag blir 18 så blir jag inskriven och får stöd & hjälp ifrån dom, men ärligt, kan man lita på dem? Det sårar mig nu när jag skriver detta, jag vet inte varför.. Jag har bott på tre olka ställen och jag trivs inte hemma. Jag älskar två saker, min katt, min mamma.... inget annat... usch för mitt liv, vad ska jag göra?? Hoppas ni förstår mig, kram

samma sak här har eller lever ett skit liv och har inget körkort heller .!
har inte heller någon bra psykiatriker att gå till.
utan en jävla idiot som vägrar att skriva utan valium åt mig.

allt jag tänker på är livet jag aldrig fick i Skåne som var ordnat för första gången åt mig.

Mithril skrev:Jag har inga betyg, jag har ingenting. Jag kommer aldrig få ett jävla jobb.... Jag är 2 eller 3 prickar i mitt register,

Du kan alltid söka till komvux eller någon folkhögskola och läsa upp betygen senare. Många säger att folkhögskola är toppen, det finns såna med olika inriktningar (idrott, konst, teater, dator osv) så man kan söka en linje som man är intresserad av.
Prickarna i registret är det brott som du dömts för? De kommer förmodligen försvinna så småningom eftersom belastningsregistret (tror jag) gallras då och då.
Heja dig! Du klarar detta!

Zima33 skrev:

Mithril skrev:Jag har inga betyg, jag har ingenting. Jag kommer aldrig få ett jävla jobb.... Jag är 2 eller 3 prickar i mitt register,

Du kan alltid söka till komvux eller någon folkhögskola och läsa upp betygen senare. Många säger att folkhögskola är toppen, det finns såna med olika inriktningar (idrott, konst, teater, dator osv) så man kan söka en linje som man är intresserad av.
Prickarna i registret är det brott som du dömts för? De kommer förmodligen försvinna så småningom eftersom belastningsregistret (tror jag) gallras då och då.
Heja dig! Du klarar detta!

har aldrig fattat det där med komvux, ska man vara 18 då? Fyller 18 i sommar och Har ej betyg som krävs för en riktig linje, gick intro handel förut men usch kan jag plugga på komvux istället för min nuvarande klass? Yes, jag döms snart.. typ om några veckor

Så vitt jag förstår ska man vara 20 för att få läsa på Komvux. Se http://allastudier.se/studiefakta/49-komvux/

Behöver du komplettera grundskolebetygen lär det finnas något som kallas Grundvux, men undersök med studievägledaren i din kommun, där ska du kunna få klara besked.

Mithril skrev:Hej allihopa, jag har tappat all lust till att leva.. Jag går i en klass i skolan som det endast är 8 st i. Alla vi har asperger syndrom, jag har ADD och Asperger.. Min ADD gör så att jag har dåligt minne, och när jag inte tar min Concerta medicin så tänker jag mig inte för när jag gör saker, är det någon som känner igen sig? Jag är 17 år, och har inget att leva för, jag tränar relativt ofta, 3-4 gånger i veckan eftersom att det är något jag älskar att göra.. när jag inte tränar så gillar jag att sitta vid datorn. Det är avslappnande.

Jag har inga betyg, jag har ingenting. Jag kommer aldrig få ett jävla jobb.... Jag är 2 eller 3 prickar i mitt register, de gångerna jag gjort dessa brott och fått de här prickarna så har jag INTE tagit min concerta, jag vet inte vad som är fel..... det känns som att jag inte har någon känsel i kroppen eller något. Arbetsförmedligen har sagt att den dagen jag blir 18 så blir jag inskriven och får stöd & hjälp ifrån dom, men ärligt, kan man lita på dem? Det sårar mig nu när jag skriver detta, jag vet inte varför.. Jag har bott på tre olka ställen och jag trivs inte hemma. Jag älskar två saker, min katt, min mamma.... inget annat... usch för mitt liv, vad ska jag göra?? Hoppas ni förstår mig, kram

ta och börja eller sök till en folkhögskola vet ja.

manne skrev:

Mithril skrev:Hej allihopa, jag har tappat all lust till att leva.. Jag går i en klass i skolan som det endast är 8 st i. Alla vi har asperger syndrom, jag har ADD och Asperger.. Min ADD gör så att jag har dåligt minne, och när jag inte tar min Concerta medicin så tänker jag mig inte för när jag gör saker, är det någon som känner igen sig? Jag är 17 år, och har inget att leva för, jag tränar relativt ofta, 3-4 gånger i veckan eftersom att det är något jag älskar att göra.. när jag inte tränar så gillar jag att sitta vid datorn. Det är avslappnande.

Jag har inga betyg, jag har ingenting. Jag kommer aldrig få ett jävla jobb.... Jag är 2 eller 3 prickar i mitt register, de gångerna jag gjort dessa brott och fått de här prickarna så har jag INTE tagit min concerta, jag vet inte vad som är fel..... det känns som att jag inte har någon känsel i kroppen eller något. Arbetsförmedligen har sagt att den dagen jag blir 18 så blir jag inskriven och får stöd & hjälp ifrån dom, men ärligt, kan man lita på dem? Det sårar mig nu när jag skriver detta, jag vet inte varför.. Jag har bott på tre olka ställen och jag trivs inte hemma. Jag älskar två saker, min katt, min mamma.... inget annat... usch för mitt liv, vad ska jag göra?? Hoppas ni förstår mig, kram

ta och börja eller sök till en folkhögskola vet ja.

Hmm, har du själv gått på folkhögskola? Vet du någon som gjort det?

Här finns en tråd om folkhögskolor, står inte så mycket men du kanske får nån idé därifrån.

utbildning-for-aspergare-ej-allman-linje-t26019.html?hilit=folkh%C3%B6gskola

Härligt med konstruktiva råd från flera här!

Jag blir oroad av det du skriver om att du inte känner någonting. Så skall det inte vara. Jag har själv samma problem emellanåt. Det är fruktansvärt. Snälla du, finn dig inte i det! Jag tror att du har någon form av depression. För många finns det hjälp att få, även om det kan vara en lång och krånglig väg innan man hittar rätt. Ge dig inte! Du har rätt till adekvat behandling. Sök hjälp i tid! Ju längre man går med det, desto svårare är det att ta sig ur det.

Jag menar inte att ringakta de motgångar du beskriver, men en obehandlad depression ovanpå allt annat (om det nu är så) gör det inte precis lättare att hantera dem.

Du är ung. Så otroligt mycket kan hända som formar ditt liv i en helt annan riktning än vad du kan se nu. Mitt liv var skit när jag var 17. Jag mår inte alltid toppen idag, men jag har en 7-årig son som jag älskar, mitt drömjobb (trots allt, även om jag inte presterar så bra som jag borde), och jag är lyckligt kär.

Hej. Jag är 55år. Jag gick i OBS-klass i skolan. Käkade lugnande. Och gjorde allt man "inte" ska. Men jag har klarat mig genom livet.
Faktiskt pga Hästar! Jag fick jämkad studiegång på en ridskola. Det räddade upp mitt liv.
Jag har gått komvux och de flesta skolor man kan gå i, till noll och ingen nytta.
Det är helt meningslöst att som aspies göra sådant som är off i skallen.
När jag var 27! gick jag folkhögskolan...hjälpligt
Däremellan har jag jobbat med alla skitjobb som man kan tänka sig. Men 94-04 var jag stallchef och ridlärare på en ridskola.
Jag har emellanåt fått så djupa depressioner, så jag till slut fått ett bra läkemedel. När jag var i din ålder var livet absolut hopplöst. Jag hade anorexia, missbrukade sex, försökte ta livet av mig o.sv.
Kan du tänka dig någon form av annan skola? Typ skrivarskola, konstskola, eller varför inte någon form av jobb ,med katter?
Nu är jag som sagt 55, och ska gå konstskola i höst:) Det finns hopp! Det gör det vännen!