Aspergermammor
42 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Hermann jag förstår att du mår dåligt och varför, men du riktar din ilska mot fel saker och fel personer. Det enda det resulterar i är att du gör dig osams med oskyldiga personer utan att egentligen vinna något på det. Det du skulle behöva är väl snarast att försöka få till stånd en ny förutsättningslös utredning där du får tala för dig själv som vuxen, och se om det leder till någon helt annan diagnos som du kanske t.o.m. kan få hjälp med att hantera.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Kvasir skrev:Hermann jag förstår att du mår dåligt och varför, men du riktar din ilska mot fel saker och fel personer. Det enda det resulterar i är att du gör dig osams med oskyldiga personer utan att egentligen vinna något på det. Det du skulle behöva är väl snarast att försöka få till stånd en ny förutsättningslös utredning där du får tala för dig själv som vuxen, och se om det leder till någon helt annan diagnos som du kanske t.o.m. kan få hjälp med att hantera.
Att bli rentvådd är bara det rent formella. Jag måste bygga ett nytt liv från grunden och med alla de spår som satts blir allt nästan som en självuppfyllande olycksprofetia och historien upprepar sig. Även i en ny miljö, utan rykten och liknande, kan saker gå fel. Om någon t.ex skulle säga "jag tror du har asperger eller nånting" på samma sätt som de sade om House, skulle mina demoner dyka upp igen och snudd på tvinga mig till självmord.
Ju längre från det gamla livet jag befann mig, desto värre skulle chocken och reaktionen bli. Om jag om 10 år har ett ordnat liv i ett annat land, ingen diagnos etc, och tvingas konfronteras med min barndom eller sånt jag trodde jag kommit över, skulle jag kanske kunna mörda, eller åtminstone ta mitt eget liv.
Asperger är en märkning för livet, även om man lyckas bli rentvådd har man för mycket i bagaget för att kunna leva ett tryggt liv.
Senast redigerad av Hermann 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Hermann, jag tror du måste försöka sklija på AS och de saker du har upplevt i barndomen som inte har något med AS att göra. Det låter som du projiecerar alla dina problem och erfarenheter på fenomenet AS. Skulle det ha någon terapeutisk effekt för dig att göra så så må det väl vara hänt, men i annat fall är det förmdoligen bara till nackdel för dig själv också att göra så, och det du behöver är nog att släppa den kopplingen (om du nu är övertygad om att du inte har AS). Du måste se dina problem och erfarenheter för vad de är och inte felpaketera dem som AS och sedan hoppas på att de försvinner om du sparkar på det där paketet. Ska du bygga ett nytt liv är det ju extra viktigt att inte ta med dig sådana missförstånd in i det nya livet.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Otrevlig fläkt den där Hermann. Humpf!
Helt rätt att man bör ha en nyanserad bild av AS. Allt är inte guld och gröna skogar bara man får stämpeln.
Men väljer man att raljera väldigt hårt så skall det tas i Fri diskussion. Sådan är regeln här, numera.
Lite märklig strategi denne figur valt, måste jag tillstå.
Månne en projicering från mors sida detta?
Mor finner son vara rubbad pucko som skall avpolleteras med alla tillbuds medel.
Son fattar budskapet som att alla med AS skall avpolleteras. Mors arv till son vill säga.
Tips till Hermann, det går inte att leva på hat. Livet blir klart lättare att leva om man mår bra och trivs med sin livssituation.
Varför ha mål i livet som går ut på att straffa andra som inte vare sig kunnat påverka eller ens ha haft med ens liv att göra överhuvudtaget?
Sparka på en som redan ligger, pft, dåligt, vinner man inget på.
Ps!
Har själv vissa aversioner mot allt vad myndigheter heter. Men erfarenheten min är ändå att de försöker att göra sitt jobb efter sin förmåga.
Många menar väl, och för det mesta lyckas de. Men ibland så blir det fel.
Trista är väl att när man blir marginaliserad så behöver man hjälp. Adekvat välgrundad sådan också. Inte en massa flummerier o skit.
Kul är väl det att det ständigt blir bättre. Ibland blir det svackor, ibland går det fort framåt.
Tycker trots alla brister att landet är en välsignelse för oss. Skall man ha AS så är nog detta land ändå bra i längden.
Helt rätt att man bör ha en nyanserad bild av AS. Allt är inte guld och gröna skogar bara man får stämpeln.
Men väljer man att raljera väldigt hårt så skall det tas i Fri diskussion. Sådan är regeln här, numera.
Lite märklig strategi denne figur valt, måste jag tillstå.
Månne en projicering från mors sida detta?
Mor finner son vara rubbad pucko som skall avpolleteras med alla tillbuds medel.
Son fattar budskapet som att alla med AS skall avpolleteras. Mors arv till son vill säga.
Tips till Hermann, det går inte att leva på hat. Livet blir klart lättare att leva om man mår bra och trivs med sin livssituation.
Varför ha mål i livet som går ut på att straffa andra som inte vare sig kunnat påverka eller ens ha haft med ens liv att göra överhuvudtaget?
Sparka på en som redan ligger, pft, dåligt, vinner man inget på.
Ps!
Har själv vissa aversioner mot allt vad myndigheter heter. Men erfarenheten min är ändå att de försöker att göra sitt jobb efter sin förmåga.
Många menar väl, och för det mesta lyckas de. Men ibland så blir det fel.
Trista är väl att när man blir marginaliserad så behöver man hjälp. Adekvat välgrundad sådan också. Inte en massa flummerier o skit.
Kul är väl det att det ständigt blir bättre. Ibland blir det svackor, ibland går det fort framåt.
Tycker trots alla brister att landet är en välsignelse för oss. Skall man ha AS så är nog detta land ändå bra i längden.
Senast redigerad av JOR 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Hermann skrev:Asperger är en märkning för livet, även om man lyckas bli rentvådd har man för mycket i bagaget för att kunna leva ett tryggt liv.
Det beror nog på. Jag berättar inte om min AS för speciellt många personer, så därför känner jag mig inte särskilt märkt. Jag kan dock förstå att det kan te sig annorlunda om man diagnosticerats under barndom.
En helt annan fråga. Varför anser du mig vara äcklig?
Senast redigerad av Kristofer 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
JOR skrev:Otrevlig fläkt den där Hermann. Humpf!
Äsch det är väl inget fel på Hermann. Han är ju bara arg, och det förstår jag!
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10580
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
Bjäbbmonstret skrev:JOR skrev:Otrevlig fläkt den där Hermann. Humpf!
Äsch det är väl inget fel på Hermann. Han är ju bara arg, och det förstår jag!
Varför då blåsa på elden? Eller vill Bjäbbmoster själv provocera och föder på sådant??
Himla onödig och omogen kommentar det där sista!
Senast redigerad av Tingeling 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Kristofer skrev:Hermann skrev:Asperger är en märkning för livet, även om man lyckas bli rentvådd har man för mycket i bagaget för att kunna leva ett tryggt liv.
Det beror nog på. Jag berättar inte om min AS för speciellt många personer, så därför kännsr jag mig inte särskilt märkt. Jag kan dock förstå att det kan te sig annorlunda om man diagnosticerats under barndom.
En helt annan fråga. Varför anser du mig vara äcklig?
Jag stör mig bara på det ofta lite stela och "nördiga" med AS-personer. Ungefär på samma primitiva nivå som en hjärndöd mobbare stör sig. Även om jag liksom många andra kan bete mig graciöst och inte i onödan attackera folk jag stör mig på, känner jag också likt många andra en spontan irritation över människor vars blick ser ut som om de blivit slagna med slägga i huvudet och som allt som oftast är kutryggiga eller har inåtvända fötter, etc etc.
Det är störande med människor som inte har några problem att uttrycka sig, pratar flytande men ger ett diskret "utvecklingsstört" intryck i blick/kroppsspråk många gånger. Det stämmer inte och är mer irriterande än att se en gravt skadad person som bara ger ifrån sig stönande ljud och inte kan gå upprätt.
Sen måste jag upprepa, tyvärr, att hur mycket det än känns som en rättighetsfråga för många idag, så kommer vetenskapen att ha utrotat massvis av avvikande gener om 200 år. Det gäller inte bara AS utan gener som ger upphov till hjärtsjukdomar, benskörhet, dåliga tänder, tunnhårighet.
Redan inom 50 år tror jag det finns genetiska verktyg mot t.ex allergier eller tunnhårighet. Inom 200 år kommer autism inte längre existera. Det är oundvikligt.
AIDS, autism och annat som är obotligt idag kommer vara 1900-2000-talets pest när det omnämns i historieböckerna. Jag är övertygad om att 99,9% av alla föräldrar inte skulle vilja att deras barn föddes med en autistisk skada. Tycker också att det är rätt egoistiskt och hänsynslöst av alla dessa personer som har AS och vet att det går i arv men ändå skaffar barn.
Jag säger inte att det ultimata är ett samhälle där alla är likadant programmerade myror som alla går till jobbet och inte har någon individuell variation, men varför i hela friden uppmuntra att barn föds med hjärnskador?
Jag likställer en AS-person som medvetet skaffar barn med en AIDS-sjuk som har sex utan kondom eller medvetet skaffar barn. Det är onödigt och orsakar bara lidande.
De som envisas med att försvara det "positiva" med AS kommer förvandla sig själva till en slags biologisk underklass när genforskningen väl kommit så långt.
Lika mycket som skadade människor har rätt att existera, har rika människor rätt att skaffa handplockade gener åt sina barn så att bara det friska dominerar, när forskningen väl kommit så långt. Det kommer, vare sig alla har lika rättigheter eller ej, att oundvikligen leda till indelningen i biologisk över och underklass och de som inte accepterar att svaga gener plockas bort kommer självdö.
Moderator Titti:
Detta inlägg har renderat Hermann ett PM och en varning
Senast redigerad av Hermann 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
JOR skrev:Otrevlig fläkt den där Hermann. Humpf!
Helt rätt att man bör ha en nyanserad bild av AS. Allt är inte guld och gröna skogar bara man får stämpeln.
Men väljer man att raljera väldigt hårt så skall det tas i Fri diskussion. Sådan är regeln här, numera.
Lite märklig strategi denne figur valt, måste jag tillstå.
Månne en projicering från mors sida detta?
Mor finner son vara rubbad pucko som skall avpolleteras med alla tillbuds medel.
Son fattar budskapet som att alla med AS skall avpolleteras. Mors arv till son vill säga.
Tips till Hermann, det går inte att leva på hat. Livet blir klart lättare att leva om man mår bra och trivs med sin livssituation.
Varför ha mål i livet som går ut på att straffa andra som inte vare sig kunnat påverka eller ens ha haft med ens liv att göra överhuvudtaget?
Sparka på en som redan ligger, pft, dåligt, vinner man inget på.
Ps!
Har själv vissa aversioner mot allt vad myndigheter heter. Men erfarenheten min är ändå att de försöker att göra sitt jobb efter sin förmåga.
Många menar väl, och för det mesta lyckas de. Men ibland så blir det fel.
Trista är väl att när man blir marginaliserad så behöver man hjälp. Adekvat välgrundad sådan också. Inte en massa flummerier o skit.
Kul är väl det att det ständigt blir bättre. Ibland blir det svackor, ibland går det fort framåt.
Tycker trots alla brister att landet är en välsignelse för oss. Skall man ha AS så är nog detta land ändå bra i längden.
Stämmer inte, min mamma var en aspergertroende, djupt troende och en del av gemenskapen. Hon manipulerades dock och problemet var att hon VILLE att jag skulle ha AS, även om all skit skylldes på mig så VILLE hon barmhärtighetsdiagnostisera mig precis som barnpsyk och skola.
De aspergertroende är mina fiender, det är där aspergermammorna kommer in. De som predikar budskapet för att "göra samhället öppnare och mer tolerant mot sina barn". De är religiösa fanatiker, dessa mammor.
Min mamma manipulerades till att följa dessa ideal. Hon har aldrig varit en klämkäck grov, kortklippt arbetarklasskossa eller tantjeansfitta till skillnad mot 90% av mammorna till aspergerbarn.
Jag fantiserade om att mörda ANDRA aspergerbarns mammor, inte min egen.
När jag tänkte på vad de sade till min mamma ville jag mörda dem och deras AS-barn. Det är så jag kände under min barndom.
Under det år jag gick i AS-klass, ett pilotprojekt och en av Sveriges hårdaste satsningar på en tidig AS-klass, drömde och fantiserade jag väldigt ofta om att fysiskt mörda de två andra med AS och deras mammor.
Inte min egen mamma även om jag ibland kunde känna något som liknade hat mot henne när hon helt gick på andras linje och lät sig manipuleras.
Senast redigerad av Hermann 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Måste också tillägga att de jag alltid känt jag kan identifiera mig med och sympatisera med har varit psykopaterna och narcissisterna, inte AS-personerna.
Jag har känt mig förnedrad och behandlad som en hund när jag tillskrivits den "mänskliga biologiska värme som ni underbara, varma, unika AS personer besitter" men känt mig stark, vacker och verkligt unik när jag lyckats få utbildade AS-lärare att gråta och lämna klassrummet med en klump i halsen.
Jag har känt mig förnedrad och behandlad som en hund när jag tillskrivits den "mänskliga biologiska värme som ni underbara, varma, unika AS personer besitter" men känt mig stark, vacker och verkligt unik när jag lyckats få utbildade AS-lärare att gråta och lämna klassrummet med en klump i halsen.
Senast redigerad av Hermann 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Med hänvisning till dina två sista inlägg Hermann så blir jag smått orolig, och helt ärligt så borde du också bli det.
Det är ju iofs inte så konstigt om någon med (som du säger) psykopatiska drag inte själv finner just de dragen oroande, men för oss andra är det en larmklocka.
Jag har en fråga, sedan ska jag lämna dig ifred.
Är du kapabel att fysiskt skada en annan människa till följd av de hatkänslor du har, eller har du spärren som gör att du alltid kommer att låta bli att agera ut dina fantasier?
Det är ju iofs inte så konstigt om någon med (som du säger) psykopatiska drag inte själv finner just de dragen oroande, men för oss andra är det en larmklocka.
Jag har en fråga, sedan ska jag lämna dig ifred.
Är du kapabel att fysiskt skada en annan människa till följd av de hatkänslor du har, eller har du spärren som gör att du alltid kommer att låta bli att agera ut dina fantasier?
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
tahlia skrev:Med hänvisning till dina två sista inlägg Hermann så blir jag smått orolig, och helt ärligt så borde du också bli det.
Det är ju iofs inte så konstigt om någon med (som du säger) psykopatiska drag inte själv finner just de dragen oroande, men för oss andra är det en larmklocka.
Jag har en fråga, sedan ska jag lämna dig ifred.
Är du kapabel att fysiskt skada en annan människa till följd av de hatkänslor du har, eller har du spärren som gör att du alltid kommer att låta bli att agera ut dina fantasier?
Jag har självklart en spärr, annars hade säkert någon av de som arbetade med mig utifrån AS-perspektiv, eller någon annans aspergermamma, varit död för länge sen.
Jag fantiserade om att mörda mina aspergerlärare och andra barn med diagnosen AS samt deras mammor, men gjorde det ju aldrig.
Jag trodde inte att personer med AS hade förmåga att känna oro eller rädsla utifrån någon annans "onormala" sinnestillstånd, jag trodde den biten saknades helt.
Kanske är många med diagnosen AS bara lätt sinnessvaga NT-personer som tycker det är en tröst att få en diagnos som ursäkt, det rättfärdigar deras låga begåvning, och därför hyllar och lyfter diagnosens betydelse när de i själva verket varken är AS eller NT eller något annat än genetiskt avfall.
"Arbetarklassfenomenet" blir återigen aktuellt här. Mjukisbyxemammor som är så till den grad obildade och blåsta att de myglar till sig själva en AS-diagnos, och även ser till att få sina barn stämplade med AS när diagnosen istället kanske borde vara "låg begåvning/intelligens" eller "jag-svaghet, svag självbild, beroendepersonlighet"
I vissa länder hade detta kallats "trailor trash", "scum" eller annat och inte "AS".
Extremt lågutbildade kvinnor som lever som ensamstående mödrar på socialbidrag i undermöblerade förortshyresrätter tillsammans med sitt/sina barn, går runt i mjukisbyxor hela dagen och mer liknar boskap än människor tycker säkert det är en befrielse eller t.o.m en komplimang att få en diagnos. De slipper tänka och kan gå runt och idissla hela dagarna istället.
Jag har tyvärr fått intryck av att denna typ av personer är överrepresenterade på det här forumet. Ytterligare en anledning till varför jag inte för något i världen vill bli förknippad med AS när det verkar vara dessa människors "pride-diagnos" och ursäkt för att existera. Dock långt ifrån den enda orsaken.
Detta är dock rätt mycket off-topic eftersom varken min egen mamma (välutbildad NT med narcissistiska drag) eller de aspergermammor som manipulerade min egen mamma (klämkäcka, hurtiga, kortklippta, okvinnliga NT-kvinnor som älskar skvaller och nästan helt utan empati mal på om sina erfarenheter) kan sägas klassas in i den sista stereotypen.
Senast redigerad av Hermann 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Den grava asperger som förföljde mig verkade inte ha normala känslor på något sätt faktiskt.
Jag brukade håna och förolämpa honom på väldigt elaka och grova sätt som hade sänkt vilken normal människa som helst, eftersom att såra folk är min specialitet, men han var som en crash test dummy eller nånting, helt immun mot smällarna av allt att döma. Inte på ett insiktsfullt, självsäkert sätt utan på ett trögt, apatiskt, oförstående sätt. Han förstod inte det kränkande i allt jag sade och reagerade inte så som jag ville att han skulle reagera. Han var mest som en dreglande jättebebis.
Han var nog utan tvekan en riktig asperger, av allt att döma, men personer som blir provocerade av det jag skriver här kanske borde fråga sig själva om det är asperger de har eller om de bara är svaga människor, klassiska soc-fall, som gömmer sig bakom AS-diagnosen.
Jag brukade håna och förolämpa honom på väldigt elaka och grova sätt som hade sänkt vilken normal människa som helst, eftersom att såra folk är min specialitet, men han var som en crash test dummy eller nånting, helt immun mot smällarna av allt att döma. Inte på ett insiktsfullt, självsäkert sätt utan på ett trögt, apatiskt, oförstående sätt. Han förstod inte det kränkande i allt jag sade och reagerade inte så som jag ville att han skulle reagera. Han var mest som en dreglande jättebebis.
Han var nog utan tvekan en riktig asperger, av allt att döma, men personer som blir provocerade av det jag skriver här kanske borde fråga sig själva om det är asperger de har eller om de bara är svaga människor, klassiska soc-fall, som gömmer sig bakom AS-diagnosen.
Senast redigerad av Hermann 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Hermann, om du nu så ivrigt försöker behärska konsten att förolämpa folk, så bör du nog göra det med större finess för att du ev. skall kunna orsaka den ilska eller irritation i forumet som du verkar eftersöka. Att med oförtäckta ordalag enbart vara bufflig i ett forum som detta avslöjar nog mest om dig själv som person. Jag har svårt att tänka mig att dom flesta forumdeltagare här tycker annat än synd om dig och din situation.
Jag tycker, uppriktigt, att du bör anstränga dig mer för att få professionell hjälp i att hantera din frustation. Jag är inte ute efter att frånta dig denna illusion om att människor med Asperger är genetiskt avfall. För den illusionen verkar fungera som en mental ventil för dig. Du kanske skulle fundera på att "blogga av dig" din frustation istället? För fortsätter du i samma anda här så behöver man inte vara raketforskare för att förstå att du förr eller senare blir bannad, som i sin tur bara skulle förstärka dina förutfattade meningar om människor med Asperger. Det skulle inte föra dig framåt i din process att förlika dig med dig själv och med din livssituation.
Jag tycker, uppriktigt, att du bör anstränga dig mer för att få professionell hjälp i att hantera din frustation. Jag är inte ute efter att frånta dig denna illusion om att människor med Asperger är genetiskt avfall. För den illusionen verkar fungera som en mental ventil för dig. Du kanske skulle fundera på att "blogga av dig" din frustation istället? För fortsätter du i samma anda här så behöver man inte vara raketforskare för att förstå att du förr eller senare blir bannad, som i sin tur bara skulle förstärka dina förutfattade meningar om människor med Asperger. Det skulle inte föra dig framåt i din process att förlika dig med dig själv och med din livssituation.
Senast redigerad av ASterix 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Läs igenom flertalet av mina äldre inlägg och försök läsa mellan raderna (jag vet att det kan vara svårt för någon med en meningslös, evolutionärt felaktig hjärnskada som du själv) så ser du att föraktet mot aspergerpersoner finns där, i så gott som vartenda inlägg jag gjort på detta forum. "Förtäckt" om du så vill.
Var först nyligen när jag lade an en mer direkt ton som folk började fatta poängen.
Aspergers förstår inte subtila signaler i vilket fall så varför bemöda sig? Sen är jag bufflig av naturen.
Underklassmammorna som lever i hyresrätter och med Soc/BuPs välsignelse förökar sig som kackerlackor verkar i alla fall ha tagit riktigt illa upp av att jag angripit deras egen livsillusion.
Jag ser ned på alla aspergerstereotyper, från den finniga nörden till soc-mamman eller den kutryggige professorn i gummistövlar och manchesterkavaj.
98% av samhället tycker synd om eller föraktar 98% av dessa människor.
Utåt sett syns det inte att aspergerläkare, aspergermammor och att hela fenomenet AS, vilket jag aldrig kunnat identifiera mig med, slagit mitt liv i spillror. Jag klär mig och för mig med en elegans klumpiga AS-personer aldrig kan komma i närheten av. Vilket också gör det lätt för mig att kommunicera med det som kallas NT-personer.
De läkare och psykologer jag träffat i vuxen ålder har hållit med om att jag inte ger ett AS-intryck och inte verkar uppfylla flera av kritierierna, men någon hjälp eller upprättelse för den skit en feldiagnostisering orsakat får man helt enkelt inte. Finns varken resurser eller kompetens till det.
Om jag hade AS, varför har inte miljontals kronor till specialresurser, en personlig, flerårig kontakt med en av norrlands ledande experter inom AS, mellan 12-16, speciallösningar många äkta aspergare bara kan drömma om, professionell medicinering riktad mot AS och all kunskap i världen inte hjälpt mig utan istället traumatiserat mig?
Jag har blivit behandlad för FEL problem hela min uppväxt och tagit uppenbar skada av det mentalt. Jag kommer aldrig kunna se aspergers på annat sätt än vad t.ex nazisterna gjorde och jag anser att den behandling de utsatte personer med AS för var rimlig. Dvs sterilisering.
För tro det eller ej, AS syns på de som har det. Det är inte ett osynligt handikapp.
Förstår inte hur någon kan kalla tics, kutryggighet, vindögdhet, avsaknad av tonlägen och nyanser, inåtvända fötter, stampig eller vinglig gångstil etc för ett "osynligt" handikapp.
Jag själv däremot har aldrig haft antydan till dessa rent fysiska skador.
Var först nyligen när jag lade an en mer direkt ton som folk började fatta poängen.
Aspergers förstår inte subtila signaler i vilket fall så varför bemöda sig? Sen är jag bufflig av naturen.
Underklassmammorna som lever i hyresrätter och med Soc/BuPs välsignelse förökar sig som kackerlackor verkar i alla fall ha tagit riktigt illa upp av att jag angripit deras egen livsillusion.
Jag ser ned på alla aspergerstereotyper, från den finniga nörden till soc-mamman eller den kutryggige professorn i gummistövlar och manchesterkavaj.
98% av samhället tycker synd om eller föraktar 98% av dessa människor.
Utåt sett syns det inte att aspergerläkare, aspergermammor och att hela fenomenet AS, vilket jag aldrig kunnat identifiera mig med, slagit mitt liv i spillror. Jag klär mig och för mig med en elegans klumpiga AS-personer aldrig kan komma i närheten av. Vilket också gör det lätt för mig att kommunicera med det som kallas NT-personer.
De läkare och psykologer jag träffat i vuxen ålder har hållit med om att jag inte ger ett AS-intryck och inte verkar uppfylla flera av kritierierna, men någon hjälp eller upprättelse för den skit en feldiagnostisering orsakat får man helt enkelt inte. Finns varken resurser eller kompetens till det.
Om jag hade AS, varför har inte miljontals kronor till specialresurser, en personlig, flerårig kontakt med en av norrlands ledande experter inom AS, mellan 12-16, speciallösningar många äkta aspergare bara kan drömma om, professionell medicinering riktad mot AS och all kunskap i världen inte hjälpt mig utan istället traumatiserat mig?
Jag har blivit behandlad för FEL problem hela min uppväxt och tagit uppenbar skada av det mentalt. Jag kommer aldrig kunna se aspergers på annat sätt än vad t.ex nazisterna gjorde och jag anser att den behandling de utsatte personer med AS för var rimlig. Dvs sterilisering.
För tro det eller ej, AS syns på de som har det. Det är inte ett osynligt handikapp.
Förstår inte hur någon kan kalla tics, kutryggighet, vindögdhet, avsaknad av tonlägen och nyanser, inåtvända fötter, stampig eller vinglig gångstil etc för ett "osynligt" handikapp.
Jag själv däremot har aldrig haft antydan till dessa rent fysiska skador.
Senast redigerad av Hermann 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 3 gånger.
Hermann skrev:Han var nog utan tvekan en riktig asperger, av allt att döma, men personer som blir provocerade av det jag skriver här kanske borde fråga sig själva om det är asperger de har eller om de bara är svaga människor, klassiska soc-fall, som gömmer sig bakom AS-diagnosen.
Vad karaktäriserar personer med Asperger enligt Herman:
-"lätt sinnesvaga NT-människor"
-"Mjukisbyxemammor som är så till den grad obildade och blåsta att de myglar till sig sin AS-diagnos"
-"AS är på vissa håll synonymt med "trailor trash", "scum"
."Extremt lågutbildade kvinnor som lever som ensamstående mödrar på socialbidrag i undermöblerade förortshyresrätter tillsammans med sitt/sina barn, går runt i mjukisbyxor hela dagen och mer liknar boskap än människor... De slipper tänka och och kan gå runt och idissla hela dagarna istället."
-"Jag har tyvärr fått intrycket av att denna typ av personer är överrepresenterade på det här forumet."
-"Han var mest som en dreglande jättebebis. Han var utan tvekan en riktigt asperger, av allt att döma, men personer som blir provocerade av det jag skriver här kanske borde fråga sig själva om det är asperger de har eller om de bara är svaga människor, klassiska soc-fall, som gömmer sig bakom AS-diagnosen."
Bara en liten undran till admin. Hur tycker du att dessa citat förhåller sig regeln om att visa hänsyn och respekt, samt regeln om grovt och offensivt språk?
Citaten är ett litet axplock av det Hermann skrivet efter sin tidigare varning. Mitt intryck är att Herman fortsatt att formulera sig på samma sätt som innan varningen. Admin, delar du den uppfattningen?
Senast redigerad av Ganesh 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Ganesh skrev:Hermann skrev:Han var nog utan tvekan en riktig asperger, av allt att döma, men personer som blir provocerade av det jag skriver här kanske borde fråga sig själva om det är asperger de har eller om de bara är svaga människor, klassiska soc-fall, som gömmer sig bakom AS-diagnosen.
Vad karaktäriserar personer med Asperger enligt Herman:
-"lätt sinnesvaga NT-människor"
-"Mjukisbyxemammor som är så till den grad obildade och blåsta att de myglar till sig sin AS-diagnos"
-"AS är på vissa håll synonymt med "trailor trash", "scum"
."Extremt lågutbildade kvinnor som lever som ensamstående mödrar på socialbidrag i undermöblerade förortshyresrätter tillsammans med sitt/sina barn, går runt i mjukisbyxor hela dagen och mer liknar boskap än människor... De slipper tänka och och kan gå runt och idissla hela dagarna istället."
-"Jag har tyvärr fått intrycket av att denna typ av personer är överrepresenterade på det här forumet."
-"Han var mest som en dreglande jättebebis. Han var utan tvekan en riktigt asperger, av allt att döma, men personer som blir provocerade av det jag skriver här kanske borde fråga sig själva om det är asperger de har eller om de bara är svaga människor, klassiska soc-fall, som gömmer sig bakom AS-diagnosen."
Bara en liten undran till admin. Hur tycker du att dessa citat förhåller sig regeln om att visa hänsyn och respekt, samt regeln om grovt och offensivt språk?
Citaten är ett litet axplock av det Hermann skrivet efter sin tidigare varning. Mitt intryck är att Herman fortsatt att formulera sig på samma sätt som innan varningen. Admin, delar du den uppfattningen?
Borde vara ganska uppenbart att jag förväntar mig att bli avstängd och att jag inte bryr mig.
Senast redigerad av Hermann 2011-05-04 11:57:08, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare