lasseivägen skrev:En otroligt snäll, nästan lite mesig, väldigt trevlig hund är Sheltien, lättsam dom flesta är ganska keliga.
Har väldigt lättskött päls. De flesta inklusive den jag hade, gick för det mesta utan koppel, om det inte var trafik i närheten. Som alla vallhundar är dom väldigt läraktiga. Älskar att gå i skogen.
Dom kallas ofta för minikolli, Men är betydligt mindre. Den vi hade blev 18 år.
En länk där man diskuterar sheltie, rasen heter egentligen shetland sheepdog.
En länk där rasen diskuteras.
http://sheltie.ifokus.se/discussions/4d716af4b9cb462244079512-passar-sheltien-oss
Engelska Wikie om rasen http://en.wikipedia.org/wiki/Shetland_Sheepdog

En bild med en Sheltie och en collie

Men kända för att vara skälliga. Mycket viktigt att hitta rätt individ likaså på Collie (ras jag haft).

OceanLiners skrev:

Mamasnest skrev:
Vad är IPO? *nyfiken* Jag gick lite lydnadskurser med vår labb när jag var tonåring, jättekul! Dock var det inte så kul när en löptik var i närheten för då drog han på en sekund.

IPO (Internationell prövningsordning) är en gren som innehåller lyndnad, spår och skydd, alla dessa ska hunden behärska. Det är en intensiv och krävande gren.

http://www.aktivhund.se/TavlingarProv/G ... enuindex=7

En fråga bara. Är det så smart att träna en familjehund i skydd? Finns det inte risk att den missförstår bus mellan barnen eller liknande som hot?

Mamasnest skrev:

OceanLiners skrev:

Mamasnest skrev:
Vad är IPO? *nyfiken* Jag gick lite lydnadskurser med vår labb när jag var tonåring, jättekul! Dock var det inte så kul när en löptik var i närheten för då drog han på en sekund.

IPO (Internationell prövningsordning) är en gren som innehåller lyndnad, spår och skydd, alla dessa ska hunden behärska. Det är en intensiv och krävande gren.

http://www.aktivhund.se/TavlingarProv/G ... enuindex=7

En fråga bara. Är det så smart att träna en familjehund i skydd? Finns det inte risk att den missförstår bus mellan barnen eller liknande som hot?

Ska du enbart ha en hund som sällskapshund/familjehund har du ju ingen användning av att träna den i skydd men du bör då också undvika bruksraser som kräver detta arbete. Annars nej, det finns ingen risk att den misstolka lek och träning så länge man som ägare lär hunden skillnaden mellan dem. På alla hundar oavsett vad man ska använda de till måste man lära hur de ska leka, vad som är ok när och inte, precis som jag lärt min att det inte är ok att dra i kopplet på promenader men det är ok att dra när dragselet är på. Ägaren får lära hunde urskilja träning och lek.

Jag har också haft Collie. Den jag växte upp med var hemskt nervös. Men hon bet aldrig, bara nafsade. Skällde djävulskt mycket och var svår att få kontakt med pga nervositeten.

Nästa Collie var en underbar hund. Men plötsligt en dag blev han blind vid 2,5 års ålder. Han var ögonlyst ua som valp .

Jag har gett upp rasen, pga de många sjukdomarna och rädslorna. Men en bra individ blir en underbar kamrat till barn då den är snäll, men ändå har det i sig att säga ifrån. En vallhund vill ha ordning och reda. Gärna lek, men inte våldsamheter och slit i pälsen.

sugrövmanövern skrev:Jag har också haft Collie. Den jag växte upp med var hemskt nervös. Men hon bet aldrig, bara nafsade. Skällde djävulskt mycket och var svår att få kontakt med pga nervositeten.

Nästa Collie var en underbar hund. Men plötsligt en dag blev han blind vid 2,5 års ålder. Han var ögonlyst ua som valp .

Jag har gett upp rasen, pga de många sjukdomarna och rädslorna. Men en bra individ blir en underbar kamrat till barn då den är snäll, men ändå har det i sig att säga ifrån. En vallhund vill ha ordning och reda. Gärna lek, men inte våldsamheter och slit i pälsen.

Tyvärr är det ju så på Collien. Ögonproblem och AD/ED problem är vanligt hos Collie. Men hittar man rätt så är de underbara hundar. Vall används de sällan inom pga sitt nerviga beteende. Border Collie däremot ska man inte skaffa om man inte ska valla, finns heller ingen seriös uppfödare som skulle sälja den rasen till någon som inte vallar.

OceanLiners skrev:
Men kända för att vara skälliga. Mycket viktigt att hitta rätt individ likaså på Collie (ras jag haft).

Men som det omnämns i länken med frågor, så är den skällig när någon ringer på dörren.
Men generellt var den inte särskilt skällig.
Däremot, när barnens kompisar kom, skällde han en liten stund, sen kröp han gärna upp i knät för att bli omklappad. Var väldigt uppskattad av barn, på grund av sin vänlighet.

Den är mindre nervös än collien. Trots utseende har den ganska lite collie i generna.

lasseivägen skrev:

OceanLiners skrev:
Men kända för att vara skälliga. Mycket viktigt att hitta rätt individ likaså på Collie (ras jag haft).

Men som det omnämns i länken med frågor, så är den skällig när någon ringer på dörren.
Men generellt var den inte särskilt skällig.
Däremot, när barnens kompisar, skällde han en liten stund, sen kröp han gärna upp i knät för att bli omklappad. Var väldigt uppskattad av barn, på grund av sin vänlighet.

Samtidigt har jag träffat många sheltie ägare som säger de är skälliga och har en granne med tre stycken varav alla tre skäller för minsta lilla. Så det är helt individuellt men vist de är inte lika skälliga som tex chihuahua.

Den enda Sheltie jag har känt var faktiskt jättemysig och inte skällig alls.
Jag tog hand om en Westie som barn, och han var verkligen underbar. Rasen är dock lite för liten för min smak.

OceanLiners skrev:Samtidigt har jag träffat många sheltie ägare som säger de är skälliga och har en granne med tre stycken varav alla tre skäller för minsta lilla. Så det är helt individuellt men vist de är inte lika skälliga som tex chihuahua.

Jag tror att det delvis beror på hur man "uppfostrar" hunden.
Eftersom dom är så lättsamma att ha, utan större insatser med dressyr, lägger nog många inga större energi på det. Att dresera bort skällighet lär ju vara möjligt.
antiskälldresyr

Jag skulle inte låta ett barn/ungdom rasta en hund oavsett rasen på hunden om barnet/ungdomen är under 14 år.
Även om barnet/ungdomen är ansvarsfull så kan denne träffa på andra hundägare med instabila hundar som inte har pli och både barn/ungdom och hund kan fara mycket illa.

Skummade bara igenom tråden och vad jag fick veta av min fd veterinär angående statistiken på hundar som bits så handlar det inte om vilken ras det finns mest av som gör att statistiken ökar. Golden var i alla fall förrförra året den ras som bet oftast.(Min fd veterinär misstänkte att detta beror på släpphänta ägare då rasen har ett rykte om sig att vara lättskött, detta kan kanske även leda till att hunden inte antas behöva lika mycket jobb som andra hundar, en latmans hund helt enkelt?) Vill du vara säker på att absolut inget skall hända så kanske en hund med batterier i vore något. menar inget illa med detta även om jag ser att det kan se hårt skrivit ut av mig.

Tänk på detta, en liten hund kan dina barn skada vid lek, en stor hund oavsett ras kan skada dina barn vid bett. Vilket även en liten hund kan göra förstås men det är inte samma styrka i bettet och då handlar det mer om vart hunden biter.

Hunden skall aldrig agera barnvakt eller Leksak åt barnen.Jag anser inte att något djur skall agera leksak för den delen, det är ett liv och liv skall värderas högt.

De mest stabila raserna jag själv vuxit upp med har varit brukshundar, men då har det varit grymt bra pli på dessa hundar då min släkt där hundarna varit i ägo är grymt hundintresserade och lever för detta. Schäfer och New foundland är de raser jag vuxit upp med.

Har ni/du inte tid för att ge hunden en bra uppfostran med tydliga regler så handlar det inte så mycket om vilken ras det är som är barnvänlig utan om slumpen och tur i att ni fått tag i en hund som är harmlös.

Raser som jag kan rekommendera bland mellanstora hundar och som är lite "allround" hundar dvs du kan göra vad som helst med dem och de följer snällt med är Golden Retriever, Labrador, Finsk Lapphund, Euraiser, Samojed, Irish softcoated wheaten terrier (kan användas i jakt också), Cocker Spaniel och Akita.

Stora raser: Newfoundland, Landseer, Sankt Bernhard, Berner Sennen.

Thurizas skrev:
De mest stabila raserna jag själv vuxit upp med har varit brukshundar, men då har det varit grymt bra pli på dessa hundar då min släkt där hundarna varit i ägo är grymt hundintresserade och lever för detta. Schäfer och New foundland är de raser jag vuxit upp med.

Schäfer skulle inte jag rekommendera som bara sällskapshund där ingen annan träning än lydnad kommer ges. Det är trots allt en ren brukshund som har skyddet i blodet så att säga. En schäfer måste man lägga ner enormt mycket tid och stimulans på och den kräver en stabil och säker förare som vet vad den håller på med för en schäfer i fel sinnesstämning är ingen rolig hund.

OceanLiners skrev:

Thurizas skrev:
De mest stabila raserna jag själv vuxit upp med har varit brukshundar, men då har det varit grymt bra pli på dessa hundar då min släkt där hundarna varit i ägo är grymt hundintresserade och lever för detta. Schäfer och New foundland är de raser jag vuxit upp med.

Schäfer skulle inte jag rekommendera som bara sällskapshund där ingen annan träning än lydnad kommer ges. Det är trots allt en ren brukshund som har skyddet i blodet så att säga. En schäfer måste man lägga ner enormt mycket tid och stimulans på och den kräver en stabil och säker förare som vet vad den håller på med för en schäfer i fel sinnesstämning är ingen rolig hund.

Jag skrev inte att jag haft den rasen som lekkamrat utan skrev att det varit det mest stabila hundarna jag personligen har haft med att göra under min uppväxt.
Flera andra i tråden har nämnt raser dom har goda erfarenheter av, jag tog mig friheten att nämna de raser jag haft bra erfarenheter av under min barndom.

Själv så rekommenderar jag ingen ras alls till någon som inte kan vara en bra ledare eller som inte kan ta ansvar för hunden.

Hundar jag blev biten av som barn var små hundar med mycket vakt i sig och som inte lyssnade på sina ägare. Försöker nu komma på vad rasen heter, ser ut som en mini collie. Men jag skulle tro att det handlade om bristfälligt ägarskap snarare än om rasen.

Jag rekommenderar Finsk lapphund Trots att de har mycket och lång päls så krävs det inte mycket pälsvård för att hålla pälsen fin. En riktig allroundhund som kan hänga med på lite allt möjligt.

Thurizas skrev:

OceanLiners skrev:

Thurizas skrev:
De mest stabila raserna jag själv vuxit upp med har varit brukshundar, men då har det varit grymt bra pli på dessa hundar då min släkt där hundarna varit i ägo är grymt hundintresserade och lever för detta. Schäfer och New foundland är de raser jag vuxit upp med.

Schäfer skulle inte jag rekommendera som bara sällskapshund där ingen annan träning än lydnad kommer ges. Det är trots allt en ren brukshund som har skyddet i blodet så att säga. En schäfer måste man lägga ner enormt mycket tid och stimulans på och den kräver en stabil och säker förare som vet vad den håller på med för en schäfer i fel sinnesstämning är ingen rolig hund.

Jag skrev inte att jag haft den rasen som lekkamrat utan skrev att det varit det mest stabila hundarna jag personligen har haft med att göra under min uppväxt.
Flera andra i tråden har nämnt raser dom har goda erfarenheter av, jag tog mig friheten att nämna de raser jag haft bra erfarenheter av under min barndom.

Själv så rekommenderar jag ingen ras alls till någon som inte kan vara en bra ledare eller som inte kan ta ansvar för hunden.

Hundar jag blev biten av som barn var små hundar med mycket vakt i sig och som inte lyssnade på sina ägare. Försöker nu komma på vad rasen heter, ser ut som en mini collie. Men jag skulle tro att det handlade om bristfälligt ägarskap snarare än om rasen.

Shetland Sheepdog? Enda jag vet ser ut som en mini collie.

OceanLiners skrev:
Shetland Sheepdog? Enda jag vet ser ut som en mini collie.

Ja så heter dom nog

lars_britta skrev:Det var då en jäkla skillnad mellan könen.

Kan ha med att man hellre anmäler en hane. Man ser det som att honan skyddar sig och hanen attackerar. *feministdravvel fast baklänges*

Thurizas skrev:Jag skulle inte låta ett barn/ungdom rasta en hund oavsett rasen på hunden om barnet/ungdomen är under 14 år.
Skummade bara igenomÄven om barnet/ungdomen är ansvarsfull så kan denne träffa på andra hundägare med instabila hundar som inte har pli och både barn/ungdom och hund kan fara mycket illa.

Jag har haft egen hund sedan jag var 9 år. Träffade gubbar med galna Schäfrar och sånt, men det var mycket bröl och lite verkstad. Ibland flög nån hund på min hund när bägge var lösa. Men det var bara nån hårtuss som rök, inget allvarligt....

Jag har aldrig blivit biten av någon hund varken egen eller andras. Snart 26 år som hundägare.

Kan inte se skillnaden på när jag var 9 och nu när jag är 35. Hundar biter lika hårt i varandra eller mig oavsett min ålder....

Stort tack för alla tips och erfarenheter, jag suger åt mig massor.

Vi kommer absolut att jobba mycket med hunden. Jag är alltid hemma och min man är hemma dygnet runt 4 veckor av 6 så hunden kommer att ha mycket sällskap och vi har tid att jobba med den.
Enda hunden jag blivit biten ordentligt av är Schäfer, men det var alkoholister som hade den så jag har inga hard feelings för Schäfrar. Vår granne jobbade som hundtränare och hon hade urmysiga Schäfrar.
Jag är lite intresserad av spaniel modell större. Tips, åsikter och rekommendationer där?

Första tanken är ju Springer Spaniel! Men kolla in Clumber Spanieln, den är ju lite ovanlig och de flesta har den till enbart sällskap .

http://clumber.net/clumber-spaniel-klubben/


Clumber Spaniel

Mamasnest skrev:Stort tack för alla tips och erfarenheter, jag suger åt mig massor.

Vi kommer absolut att jobba mycket med hunden. Jag är alltid hemma och min man är hemma dygnet runt 4 veckor av 6 så hunden kommer att ha mycket sällskap och vi har tid att jobba med den.
Enda hunden jag blivit biten ordentligt av är Schäfer, men det var alkoholister som hade den så jag har inga hard feelings för Schäfrar. Vår granne jobbade som hundtränare och hon hade urmysiga Schäfrar.
Jag är lite intresserad av spaniel modell större. Tips, åsikter och rekommendationer där?

Cocker spaniel. men kanske fel storlek på den. Många spaniel raser är drivande jakthundar och används flitigt i jakt, något att tänka på.

sugrövmanövern skrev:Första tanken är ju Springer Spaniel! Men kolla in Clumber Spanieln, den är ju lite ovanlig och de flesta har den till enbart sällskap .

http://clumber.net/clumber-spaniel-klubben/


Clumber Spaniel

Ha ha, det verkar vara en egensinnig och rolig hund.

Jaha.
Jag är uppfödd med en Engelsk Springer Spaniel. Vi skaffade honom när jag var åtta år. Jag är arton nu (Han fyllde precis 10 år). Mina föräldrar valde den rasen då den skulle användas som en aktiv sällskapshund. Flera i omgivningen hade Springers, och mina föräldrar tyckte de verkade som en väldigt trevlig hund, smidig, lagom storlek och att de krävde lagom mycket motion och sysselsättning.

Sååå... hunden vi köpte var kanske inte den "typiska" springern gällande allt. Han blev hur som helst större än förväntat, 29kg. Han tyckte det var skittråkigt och jobbigt att följa med och springa. Han är som en traktor bara går och går men det går varken att få honom att gå snabbare eller saktare. Rätt klumpig är han nog också. En riktig dumsnäll hund, älskar allt och alla. Ogillar vatten! Haha, men att bada i lerpölar är skojs. Han har haft väldiga problem med huden (eksem), kronisk öroninflammation. Även någon slags bakterie vid hakan som vägrar förvinna så han luktar verkligen förjävligt. Han hade(har?) en autoimmun sjukdom, så han blev blind tidigt (pga sjukdomen? osäker). Han kräver borstning och klippning, annars blir han lätt tovig. Han drar även med sig halva skogen hem då det fastnar under magen på honom. När han var yngre viftade han även ofta så mycket och hårt med sin svans så att det började blöda för att han slog i saker.

Han har även varit en väldigt tyst hund. Han skäller i princip aldrig, förutom när han "kräver" uppmärksamhet och då handlar det om att han tycker att maten/promenaden är försenad, vattenskålen är tom eller att han vill ut/in genom en dörr som är stängd. Han har ett väldigt kontaktbehov, vill helst inte vara själv. Ingen bra vakthund alls då han bara blir glad om det kommer folk och varnar inte på något sätt mer än att vifta på svansen om han hör att någon är på väg in (och gnäller om personen tar för lång tid på sig).

Så ja, dom mina föräldrar kände som också hade Springers (ifrån annan uppfödare), deras hundar hade även problem. Öroninflammation och eksem (som aldrig blev riktigt bra). Sen så var det visst någon som skaffade en Springer som fick fnatt. Blev "galen" så dom fick avliva den. Tydligen existerade den sjukdomen eller vad det var just hos Springers (källa?). Alltså, om jag minns rätt så högg den utan anledning och utan att visa att den skulle hugga innan eller någonting sådant.

Sen att just dom här hundarna har haft mycket problem betyder inte alls att det är en dålig ras. Men jag skulle nog aldrig skaffa den själv, även om man inte kan träffa positivare hundar som ofta har sjukt mycket energi och vill göra sin ägare till lags hela tiden. Bortsett ifrån alla problem dom verkar ha så är dom nästan perfekta!

Oj, jag som älskar Springer Spaniel! Men vad bra att få veta mer.