Nargil skrev: Kan tillägga att jag dagdrömmer större delen av min vakna tid, men då i ord.

Snälla du, kan du försöka beskriva hur du dagdrömmer i ord för det är helt tvärtemot hur jag gör. Jag har liksom ett gäng olika filmer och fotografier i huvet och det är de som flimrar förbi när jag dagdrömmer. Men hur funkar det när man dagdrömmer med ord?

weasley skrev:

Nargil skrev: Kan tillägga att jag dagdrömmer större delen av min vakna tid, men då i ord.

Snälla du, kan du försöka beskriva hur du dagdrömmer i ord för det är helt tvärtemot hur jag gör. Jag har liksom ett gäng olika filmer och fotografier i huvet och det är de som flimrar förbi när jag dagdrömmer. Men hur funkar det när man dagdrömmer med ord?

Filosoferar kanske?

Jag kan visualisera bröst.

Det är en hel biograf med bilder i mitt huvud. Och den biofilmen är en evighetsmaskin. Det snurrar ständigt. Vissa bilder skulle man vilja deleta och vissa bilder skulle man vilja göra dubbletter av. Jag kan känna både smak,lukt och andra intryck från vissa händelser. Jag kan komma ihåg vilken sinnesstämmning jag var i.

Jag dagdrömmer hela tiden. Det är ett konstant fenomen i min hjärna tror jag. Om jag tänker efter så är min hjärna aldrig i vila utan igång hela tiden med dagdrömmar och funderingar. Ständigt.Och alltid i form av bilder.

Här är en med helkass fantasi/föreställningsförmåga, jag tänker nästan bara i ord. Massvis med ord och fraser, ofta i ett stort kaos i huvudet.

Att jag är så dålig på att tänka i bilder o föreställa mig saker gör att jag måste ha "skrivna recept" i huvudet som jag läser upp för mig själv innan jag gör något. Behöver även utförliga, skrivna dagsplaneringar. Jag kan inte ens se mitt frukostätande som en bild i huvudet...
När jag tänker tillbaka på en händelse blir tankarnar ett stort babbel av vad jag sett och hört. Hemskt tröttsamt!

Jag blir uppriktigt avundsjuk på alla er som har tydliga bilder/filmer i huvudet.

Det här är ju brutalt satans roligt att läsa om tycker jag, ni som är så kallade "ord-tänkare", skriv gärna mer om hur ni tänker!

Och hur ser era minnen ut? - Det är jag väldigt nyfiken på!

Mina minnen är som radioteater med några få bilder till. Bilderna jag kan se i huvudet är ofta foton som jag tittat på mycket.

I övrigt är mina tankar som en kombo av skriven text och uppläst text/prat. Väldigt opraktiskt!

Antar att människor som är blinda från födseln inte heller tänker i bilder? Dessa ska, efter vad jag hört, tänka mycket i dofter och känslor. Det gör inte jag.

När jag tänker på det (ha ha) så är mitt tänkande väldigt fattigt på intryck. Usch så trist...

Jag kan tänka på svenska eller annat språk. Jag kan spela upp bilder och filmer, både påhittade och minnen från förut, spola fram och tillbaka på "filmen" och byta "kameravinkel" mm, dofter, ljud, smaker, känsel. Altså uppleva allt man gör utanför sig själv. Plus de psykotiska rösterna och andra psykotiska intryck.

slackern skrev:

weasley skrev:

Nargil skrev: Kan tillägga att jag dagdrömmer större delen av min vakna tid, men då i ord.

Snälla du, kan du försöka beskriva hur du dagdrömmer i ord för det är helt tvärtemot hur jag gör. Jag har liksom ett gäng olika filmer och fotografier i huvet och det är de som flimrar förbi när jag dagdrömmer. Men hur funkar det när man dagdrömmer med ord?

Filosoferar kanske?

Ja det är svårt föreställa sig hur andra tänker.

Jag minns det förflutna ungefär som sagor, berättelser.

I nuet "filosogerar" jag mest. Kan dyka upp något intressant att fundera kring. Ibland fastnar jag för något jag vill ta reda på mer om, då brukar jag slå upp det på tex wikipedia, där jag hittar nya intressant saker och så rullar det på .. Jag gillar dokumentärer men då tar jag in informationen som fakta vilket jag ofta analyserar och filosoferar kring. Ofta funderar jag kring djupa frågor och har några få jag även kommunicerar med kring sånt.

Ofta kan det upplevas som om jag är extremt snabb på en uppgift men som jag i själva verket "dagdrömt" om innan.

Tänker ofta på framtiden, ofta med ångest, På ett sett är det bra, ger mig en drivkraft i livet.

Observera jag har normal visuell förmåga med synen i nuet, men i minnet är det lagrat som ord och logik och jag men jag reflekterar i ord.

Jag är lite avundsjuk på dem som kan blunda och se visuella bilder eller tänka så.

När vi endå är inne på att tänka. Tänker ni jämt när ni är vakna? Jag tog förut för givet att alla gör det, men så berättade en bekant att hon ofta är helt tom i huvudet när hon inte behöver tänka.

Jag tror jag tänker i bilder ( och lite i musik, har typ musik i huvet varje dag eller så )

Forts.
Ofta sätter jag först upp mål, sen logisk funderar ut bästa vägen till målet.

Att jag inte kan se visuella inre bilder är inte detsamma som att inte känna igen saker visuellt. När jag ser något jag sett tidigare känner jag igen det såsom en logisk tanke utan att någonsin ha visualiserat objektet i mitt inre. När jag som ung hade minneslekar att se en mängd föremål, sen titta igen efter en stund och gissa vad som saknas hade jag extremt svårt. Istället för att minnas en bild rablade jag namnen på så många saker som möjligt. Var först tvungen definiera respektive föremål som ett ord, sedan minnas orden.

Det kanske låter som om vi som minns och tänker i ord har ett "fattigt" tråkigt inre. Men jag upplever det inte så. Att höra en historia, läsa en bok, vara kreativ lösa problem, filosofera över livets gåtor kan ju vara lika rikt som att titta på en film.

Jag tänker för det mesta, men inte alltid. Har tex "blackouts" när jag varit på badrummet ibland. Jag antar jag duschat, för jag är ju blöt, men jag har inget minne utav det. Men för det mesta funderar jag på saker, vad som kommer hända, hur jag ska uttrycka mig, ideér till nya texter eller bilder, vilken färg som passar bäst...

Jag tänker helt i bild, färg och form. Mina känslor har tom färg och form när jag "känner" de.

weasley skrev:Det kanske är lättare att ha "aspieminne" när man tänker i bilder, för då ser man ju en hel situation i en enda blixt snarare än att försöka beskriva den för sej själv i ord.

Spot on, tack!
Det är precis denna tanke jag har när jag försöker förstå mig på delar av min minnesproblematik (nada episodiskt minne ), för jag tycks ju inte tänka i bilder.

Nargil skrev:Jag har handikappet att jag inte kan tänka visuellt i vaket tillstånd.

+ 1 till det.

Dalalvan skrev:Här är en med helkass fantasi/föreställningsförmåga, jag tänker nästan bara i ord. Massvis med ord och fraser, ofta i ett stort kaos i huvudet.

Att jag är så dålig på att tänka i bilder o föreställa mig saker gör att jag måste ha "skrivna recept" i huvudet som jag läser upp för mig själv innan jag gör något. Behöver även utförliga, skrivna dagsplaneringar. Jag kan inte ens se mitt frukostätande som en bild i huvudet...
När jag tänker tillbaka på en händelse blir tankarnar ett stort babbel av vad jag sett och hört. Hemskt tröttsamt!

Jag blir uppriktigt avundsjuk på alla er som har tydliga bilder/filmer i huvudet.

Igenkänning på det!

Jag har väldigt mycket nytta av mitt visuella minne när det kommer till mina kinesiskastudier; jag tittar bara på tecknen och skapar en film där jag ritar upp dem i rätt ordning. Sedan sitter de! Är den enda i klassen som kan lära sig veckans läxa på 2-3 minuter innan lektionen.

I gengäld är det svårare när det kommer till algebra, då jag även tänker matte i bilder. När det sedan kommer in en massa variabler så får jag svårt att sätta värde på det och det blir genast svårt. Detta problem uppkommer dock endast vid mycket komplicerade tal, och då löser jag det genom att helt enkelt traggla mig igenom det på pappret enligt standardmodell. I övrig matte så har jag däremot väldig nytta av det! Mina lärare på grundskolan blev förbryllande när hela klassen satt och skrev för allt de orkade medan jag satt och tittade på MVG-uppgifterna i ett par minuter och sedan bara skrev ner svaren. Om det sedan var kopplat till min fysiska motoriknedsättning när det kom till att skriva vet jag inte.

Jag har också haft nytta av bild-tänket när jag löst matematikuppgifter. Det kom absolut främst till sin nytta när det var lite "svårare" matte, som flerdimensionell analys och komplex analys. De består av stora ekvationslandskap som jag kunde vandra runt i för att hitta skärningspunkter eller vad det nu var uppgiften gick ut på.

Ren aritmetik däremot är jag jävulskt kass på. 5*5 = 15 och allt möjligt dumt har jag hittat på där. Många av professorerna sade att aritmetik (dvs konsten att plussa och gångra etc) inte hade så mycket med "riktig" matematik att göra. Riktig matematik var x,y,z och vektorer och analys osv etc mm. Jag tröstar mej med det varje gång jag gör fel i huvudräkning. Vilket är ofta....

När jag ska förklara en känsla (speciellt en känsla som återkommer gång på gång) så försöker jag förklara den med bilder, eller som en spelfilm, för att det ska bli lättare för personen jag förklarar för att förstå.

Nargil skrev:Jag har handikappet att jag inte kan tänka visuellt i vaket tillstånd. På testerna fick jag extremt dåligt bildminne men extremt bra arbetsminne. Kan dock drömma i bilder. Kan tillägga att jag dagdrömmer större delen av min vakna tid, men då i ord.

Detta gjorde mig konfunderad, då de flesta jag läst och hört om med asberger är raka motsatsen.


Såg dock nyligen en dokumentär på SVT där en professor med autism så att det finns tre grupper. Alla har gemensamt att hjärnan kopplar annorlunda än neurotypiska, men att det kan ta sig uttryck på följande tre sätt (skriver från minnet någon detalj i vad jag skriver kan vara fel)
1) Tänker visuellt, bra på språk men usla på algebra
2) Tänker i mönster, ofta bra på tex schack
3) Tänker verbalt, gillar fakta, bra på matematik, men usla på att teckna

Sen finns det mycket gemensamt för alla kategorierna, många av de klassiska autismsymptomen.

De flesta jag läst om passar i kategori 1), men jag tillhör solklart kategori 3). Exempelvis visade min utredning att jag ligger på förskolenivå när det gäller att rita en människa

Samma här.

Nargil skrev:1) Tänker visuellt, bra på språk men usla på algebra

Jag är bra på språk (bortsett från att lära mig all grammatik. får jag bara lära mig färdiga meningar och så så går det hur enkelt som helst), men algebra var det jag var bäst på inom matte, även om jag inte var direkt duktig på det heller. Jag är totalt usel på matte.
Däremot var svenska och bild mina bästa ämnen och jag ritade "avancerade" (alltså för min ålder) bilder långt innan jag började prata.

Exempel på ett minne:
Utanför min gamla skola stod jag och tre av mina dåvarande kompisar och spelade fotboll.

Sättet jag kommer ihåg detta är en visuell bild i "skallen" och antagligen en "filmsnutt" också, av själva händelsen.

Hur "ser" man detta minne om man tänker med ord?

Idiot skrev:Exempel på ett minne:
Utanför min gamla skola stod jag och tre av mina dåvarande kompisar och spelade fotboll.

Sättet jag kommer ihåg detta är en visuell bild i "skallen" och antagligen en "filmsnutt" också, av själva händelsen.

Hur "ser" man detta minne om man tänker med ord?

Inte på nåt sätt. Man bara förnimmer på nåt högst otydligt sätt och vet rent intelektuellt att man varit där. Jag kan inte se en frukt eller ett träd framför mig ens om jag blir tvingad.

Du vet, det är rätt skönt också. Man kan inte få skräckhallucinationer heller, men som sagt man förnimmer på nåt sätt som är svårt att förklara.

Lars_britta: Ok då förstår jag lite bättre i alla fall. Fast kan fortfarande inte föreställa mig det.
Ja alltså det är antagligen lättare att "hålla koll på verkligheten" om man är en såkallad ord-tänkare.


Någon som har någon aning om vad som är vanligast?
Bild eller ord-tankar dvs.

Jag tycker att det låter konstigt att tänka i ord också ska sägas. Att tänka i bilder kan jag intelektuellt förstå men inte att tänka i ord.