Fick min diagnos när jag var så där 12-13 år och var väl inte över lycklig när någon raserade min "perfekta fasad" med att jag var annorlunda. Har alltid haft svårt att prata om min diagnos eller rättare sagt har jag inte gjort det alls. Har gått hos psykologer på bup men har nu slussats över till Hab och blev erbjuden att gå i någon form av grupp.
Allting i mig sa nej men jag vet ändå att ibland är det gott att göra saker man inte vill, värt ett försök helt enkelt.
Nu gick det så illa att en vän till familjen dog och jag missade första gången, inom mig jublade jag. Inte kunde jag kräva av mig själv att jag skulle gå dit andra gången när alla andra redan hade lärt känna varandra.

Idag hade jag en tid hos psykologen och var ute i god tid för i princip första gången på tio år. Mötte en lustig prick i hissen som vi fick åka några vändor i innan vi till slut hamnade på samma våning. När jag kom in så möts jag av en leende människa som pratar om dubbel bokning och jag tror hon ska ställa in vår tid. Det var däremot så här:
Hon hade bokat in mig en kvart efter det att gruppen skulle börja sin andra gång men eftersom jag var där i god tid kunde jag få vara med.
Tvekan bubblade upp men vad fan hur stor var chansen att något sånt här skulle hända?
Där klev jag över tröskeln och kände att NEJ NEJ NEJ, nu kommer jag inte ur det här. De här människorna kommer ju fatta vilken missanpassad idiot jag är.... det går ju inte jag måste gå. Hittade en tanke i hjärnan att det var ju faktiskt likadana och så jävla illa är jag inte. Jag är ju samma människa även om någon får reda på att jag har asperger...
Hade skit kul att få höra på dem och säga några ord, skratta och sucka över lagar o regler. Vilka roliga människor, skit sköna allihop även om jag i mycket kände mig vara tvärtemot de andra. Man är ju individer även om man har samma diagnos...
Vad jag vill med det här inlägget? inte ett dugg...iallafall inget vettigt annat än bubbla ur mig lite och att forumet kom på tal i gruppen.

Gruppen verkar ju ha funkat bra. Och funkat för dig. Och då finns det väl bara en sak att säga. Grattis.

Ja det var riktigt roligt och nyttigt, känns inte riktigt som det riktigt gått in än men det kommer väl. Såg nu att inlägget var mer rörigt än vad jag trodde när jag postade... pricken i hissen var ju på väg till samma grupp, vilket jag tyckte var lustigt.

Tips:

Svårigheten med att förverkliga sig själv är att det här. För att kunna göra det måste man veta vem man egentligen är, innerst inne. Och det är i stort sett omöjligt att veta, eftersom det är just "innerst inne".

Bättre då att bli den man vill vara. Det är nämligen mycket lättare att komma på. För det märker man varje dag. De flesta av oss i alla fall.

Att få sin diagnos kan vara jävligt posetivt och det kan förbättra ens livs situation men det kan också försämra den mycket mera och göra allt
100 värre än det redan var för än förrut .

tex att man handikappifieras totalt och idiot och korkad-stämplas mm.

Många med AS har svaga bitar de behöver mycket hjälp och verktyg med
för att kunna klara av men de har också en del starka bitar som de behöver få utveckla i fred,växa in i och få lära sig att hantera
som tex stjälvständighet.

där av kommer det svåra bedömmningen eftersom det är olika för alla
med handikappet alla med AS har väldigt olika problem att jobba på.

Tex behandlingshem under tvång eller på gruppboende fast man inte vill
det mm mm.

tyvär så belv jag också helt knäckt av min diagnos när jag fyllde 11 år.
Men jag har märkt att många med AS faktiskt blir bättre med åren.
vi blir ju vuxna och utvecklas som alla andra faktiskt..

Tyvär så tror jag också att det är väldigt få vuxna med AS som har riktiga arbeten i dag

manne skrev:Att få sin diagnos kan vara jävligt posetivt och det kan förbättra ens livs situation men det kan också försämra den mycket mera och göra allt
100 värre än det redan var för än förrut .

tex att man handikapp-ifieras totalt och idiot och korkad-stämplas mmm.

många med AS har svaga bitar de behöver mycket hjälp och verktyg med
men de har också en del starka bitar som de behöver få utveckla i fred,
växa in och och få lära sig att hantera .
som tex stjälvständighet.

där av kommer det svåra bedömmningen eftersom det är olika för alla
med handikappet alla med AS har väldigt olika problem att jobba på.

Tex behandlingshem under tvång eller på gruppboende fast man inte vill
det mm mm.

tyvär så belv jag också helt knäckt av min diagnos när jag fyllde 11 år.
Men jag har märkt att många med AS faktiskt blir bättre med åren.
vi blir ju vuxna och utvecklas som alla andra faktiskt..

Vad vill du bli, vem vill du vara, Hur vill du ha det, Manne?

Ganesh skrev:

manne skrev:Att få sin diagnos kan vara jävligt posetivt och det kan förbättra ens livs situation men det kan också försämra den mycket mera och göra allt
100 värre än det redan var för än förrut .

tex att man handikapp-ifieras totalt och idiot och korkad-stämplas mmm.

många med AS har svaga bitar de behöver mycket hjälp och verktyg med
men de har också en del starka bitar som de behöver få utveckla i fred,
växa in och och få lära sig att hantera .
som tex stjälvständighet.

där av kommer det svåra bedömmningen eftersom det är olika för alla
med handikappet alla med AS har väldigt olika problem att jobba på.

Tex behandlingshem under tvång eller på gruppboende fast man inte vill
det mm mm.

tyvär så belv jag också helt knäckt av min diagnos när jag fyllde 11 år.
Men jag har märkt att många med AS faktiskt blir bättre med åren.
vi blir ju vuxna och utvecklas som alla andra faktiskt..

Vad vill du bli, vem vill du vara, Hur vill du ha det, Manne?

något jag har väntat på nu sedan jag fyllde 18 år..
alltså under 8 års tid nu egen lägenhet stjälv-ständighet...

Att bli vuxen och kunna få utvecklas till den viss mån,möjlighet det bara går och kan bli även fast man är handkappad i huvudet.
Men tack att du frågade..

OK, manne. Lägenhet - fixad. Vad mer behöver du fixa för få så mycket självständighet du kan få? Och så litet beroende som möjligt? Det enda viktiga med det är att du blir klarare och tydligare för dig själv om det. Du kanske behöver göra dig en lista med saker du kan fortsätta att pricka av? Nu när du pricket av lägenheten.

Wimlan skrev:Hade skit kul att få höra på dem och säga några ord, skratta och sucka över lagar o regler. Vilka roliga människor, skit sköna allihop även om jag i mycket kände mig vara tvärtemot de andra. Man är ju individer även om man har samma diagnos...

Grattis, det är riktigt kul att höra med tanke på att jag var med i samma grupp och pratade och skrattade
Enda anledningen att jag hittade det här forumet var förresten för att det kom på tal i gruppen, tack till alla ni som var där!

Pontus skrev:Grattis, det är riktigt kul att höra med tanke på att jag var med i samma grupp och pratade och skrattade
Enda anledningen att jag hittade det här forumet var förresten för att det kom på tal i gruppen, tack till alla ni som var där!

Men visst det var verkligen roligt, tror vi kommer ha bra utbyte av varandra vid de tillfällen gruppen träffas.
Kul att hitta till forumet men än har det inte hamnar på min "varje-dag-lista" Undra om det är fler från gruppen som är här och smyger....?

Wimlan skrev:Men visst det var verkligen roligt, tror vi kommer ha bra utbyte av varandra vid de tillfällen gruppen träffas.
Kul att hitta till forumet men än har det inte hamnar på min "varje-dag-lista" Very Happy Undra om det är fler från gruppen som är här och smyger....?

Jag har sett åtminstone en till, men oturligt nog så kommer jag nog inte tillbaks till den gruppen. Med tanke på att jag var ämnad som någon sorts gästtalare eller något, även om det inte blev så mkt rent talande lr undervisning så tror jag rätt många uppskattar ett nästan vanligt samtal.

Ja, men en lägenhet är no1, sen brukar ett fordon komma, efter det finns det möjligheter. Fordonet kan ju vara kollektivtrafik men det är lite gruppboende över det. Bussen åker dit den har bestämt, inte dit jag villl.

Pontus skrev:Jag har sett åtminstone en till, men oturligt nog så kommer jag nog inte tillbaks till den gruppen. Med tanke på att jag var ämnad som någon sorts gästtalare eller något, även om det inte blev så mkt rent talande lr undervisning så tror jag rätt många uppskattar ett nästan vanligt samtal.

Jaha, det var DU... trodde du var en annan i gruppen. Inte lätt när man inte har ett ansikte

Wimlan skrev:Jaha, det var DU... trodde du var en annan i gruppen. Inte lätt när man inte har ett ansikte

Nej jag vet, jag har skitsvårt att komma ihåg folks namn och ansikten tills jag har sett dom ett par gånger. Kan bli lite pinsamt när man träffar dom andra eller tredje gången och inte minns vad dom heter.

Det är nog lätt att bränna sig om man förutsätter att man förstår utan att beakta sina behov som människa. Ett bra umgänge värmer, men listan kan göras lång.