Savanten Svante skrev:Näe, den är inte med på nätet idag, enligt deras sökfunktion.

Har vi inte nån som prennar här? Kanske rentav nån som kan ta ut pdf-versionen? *vill läsa*

Savanten Svante skrev:

[img]http://img113.imageshack.us/img113/1834/dnaspie2re8.th.jpg[/img]

Och här var den!

Savanten Svante skrev:Precis. Har INTE tillgång till scanner, men HAR tillgång till mobilkamera som gör fotograferad text läslig, det har tidigare mobilkameror inte klarat.

I brist på bättre får det där duga.

Söndag: 2008-03-09 [sida A31]
Dotterns handikapp blev hans affärsidé
GRANESTRAND LASSE
Jag ser inget särskilt: En ung kvinna och hennes pappa. Men flickan har diagnosen Aspergers syndrom. Och pappan är besjälad av att förvandla handikappet till en tillgång. Han är vd för det växande bolaget Leftisright. I vår öppnar det på fem nya platser och snart ska det ge jobb åt fyrahundra personer som har Asperger.

text: Lasse granestrand foto: johan eklund Flickan heter Charlotte Öberg och hennes pappa heter Olle. Vi träffas vid matbordet i familjens radhus i Karlstad. Charlotte var sexton år när hon fick sin diagnos, i dag är hon tjugoett. Hon säger att hon haft svårt att acceptera att hon har Aspergers syndrom.

- Ibland när jag mår bättre tror jag nästan att det har försvunnit, men jag kommer alltid att få leva med det.

Jag ser en glad tjej som visar upp sitt rum, och sina böcker och familjens husdjur, en chinchilla.

Det kommer att dröja innan jag ser några tecken på handikappet. Pappa Olle påpekar att de kan se väldigt olika ut hos olika individer. I mitt bakhuvud finns de fem kännetecken som nämns i uppslagsverket Nationalencyklopedin: formellt språk, tonlöst tal, stel motorik, få intressen (men intensiva), samt vanestyrd levnad.

Det går också att formulera det positiva i att ha asperger. Allt det där som pappa Olle vill ta till vara: Originellt, ofta unikt perspektiv vid problemlösning. Exceptionellt minne för detaljer. Uthållighet i att samla information om ett ämne som intresserar.

Pappa Olle har haft flera framträdande chefsjobb i bank- och försäkringsvärlden. Nu är han 53 år och satsar allt på företaget Leftisright.

Charlottes funktionshinder fick honom att byta inriktning.

Vid den tiden när Charlotte gick i åttan och inte längre förmådde gå till skolan var Olle Öberg hög chef på Nordea och pendlade i stort sett varje dag från Karlstad till Stockholm. Det blev oerhört långa arbetsdagar, upp klockan 5, hem 23. Olle malde på tills hustrun en dag sade åt honom att han måste vara hemma mer.

- Det var min tur, säger Olle. När Charlotte blev sämre omprövade jag mitt liv, sa upp mig och var hemma under lång tid innan jag började arbeta på nytt.

Hustrun, Ann-Kristin, såg redan när Charlotte var liten att dottern och hennes storebror var väldigt olika.

Charlotte var duktig på att sysselsätta sig själv, hon gjorde inget väsen av sig, hon var på många sätt ett för vuxna behagligt barn. Men Ann-Kristin tänkte tidigt att det var något som inte stämde. Med kompisar hade Charlotte ibland svårt att kompromissa. Hon ville bestämma, men å andra sidan var hon många gånger så snäll att hon inte kunde sätta gränser mot mobbare.

Ann-Kristin minns att Charlotte tidigt sa att hon skulle vilja vara som alla andra. Och att hon ställde frågan: "Mamma vad betyder ordet normalt?"

Charlotte minns det mesta av tiden på låg- och mellanstadiet som okej. Hon hade kompisar och simmade, dansade och red.

- I sexan började jag känna mig annorlunda. Jag kunde inte följa med på aktiviteter och jag började ofta må illa och ville kräkas.

På högstadiet började Charlotte i en större skola än den tidigare och hon kände sig mer och mer otrygg och ensam. Hon började äta lunch i ett eget rum tillsammans med en vuxen eftersom den stora matsalen var för stökig.

Många med Asperger har svårt att sortera sina intryck om de blir för många. I ett kontorslandskap kan de till exempel ha svårt att koncentrera sig på en enda röst, på just den de talar med.

- Jag var smal och liten, berättar Charlotte. Många trodde att jag hade ätstörningar, men det var egentligen inget fel på aptiten.

- Hela högstadiet blev rörigt för mig, med alla projekt och skåp och olika klassrum, säger Charlotte. Om läraren sa åt mig att nu får ni ta ut det viktigaste ur de femtio första sidorna i biologiboken så slutade det med att jag kände att jag måste lära mig dem utantill.

- Det körde ihop sig, säger hon. Vad är viktigt? tänkte jag och kunde inte svara på det.

Pappa Olle säger att Charlotte hade behövt tydlighet, skrivna instruktioner.

Charlotte mådde sämre och sämre och halva årskurs åtta fick hon undervisning hemma.

- De kompisar jag hade försvann, jag kände mig sviken av dem. Jag blev retad och mobbad.

Idén till företaget Leftisright kommer från början från makarna Bengt-Åke Boman och Wiola Frankén Boman. De har en son med en form av autism. Wiola fick uppslaget till företaget sedan hon läst om det danska bolaget Specialisterna, bildat för autistiska ungdomar.

Riskkapitalisten Tony Michaelsen som drivit många framgångsrika projekt ville stödja idén. Han har en son med Downs syndrom och vet vad omgivningen betyder för hur ett handikapp utvecklas. Tony Michelsen gav vd-jobbet till Olle Öberg.

Tony Michelsen vill att Leftisright ska ha ett likadant koncept överallt, bli som McDonald's, bara att rulla ut på en ny plats. Det ska finnas tjugo konsulter med asperger och två coacher som leder arbetet och har kontakt med kunderna. Leftisright ska inte ta emot subventioner från samhället utan bli lönsamt genom sin konkurrenskraft. Konsulterna ska ta sedvanligt arvode enligt avtal och vinst ska det helst bli år 2010.

I vår öppnar kontor i Vallentuna, Ronneby, Göteborg, Umeå och Eskilstuna.

Charlotte Öberg går en datautbildning inom ramen för en praktik på pappas företag Leftisright. Kanske kommer hon att få jobb där, kanske inte. Där finns ett antagningsförfarande med tester och intervjuer och provanställning.

Olle Öberg säger om sin dotter:

- Charlotte är noggrann och logisk men har svårt för matematik. Med rätt sorts pedagogik kan hon lära sig mycket.

- För mig är det viktigt att visa styrkorna som handikappet ger och släppa perspektivet tycka synd om, säger Olle Öberg. De med asperger har en ojämn begåvning. Många starka sidor, men också mycket svaga. I rätt arbetsmiljö kan de prestera lika bra eller i många fall bättre än vi andra. Sverige borde inte ha råd att avstå från de här människornas kompetens och låta dem gå utan arbete.

Han ger exempel på vad företaget kan göra. Det kan handla om kvalificerade jobb där det krävs att man är noggrann, har sinne för detaljer och kan utföra det med hög kvalitet om och om igen. Exempel är korrekturläsning, bevakning av mejl, kursadministration, teknisk kundtjänst och programmering.

Charlotte ska till exempel sköta sorteringen av ansökningar till de nya jobben som är utlysta inom företaget. Det har kommit tre hundra till jobben som konsulter och femhundra till befattningarna som coacher.

Pappa Olle är lite otydlig om hur de ska sorteras och Charlotte hugger direkt. Hennes röst blir orolig och krävande.

- Men du sa ju att jag skulle göra så här!

Är detta ett tecken på asperger eller bara vanlig irritation? Frågan blir hängande i luften.

Vad tänker Charlotte Öberg om framtiden?

Mycket går framåt, säger hon. Hon hoppas kunna leva ett vanligt socialt liv.

Hon går i kognitiv beteendeterapi. Med tankens kraft ska ångesten minska. Hon försöker arbeta bort sin rädsla för att åka hiss och stå i köer. Hon får skriva ner en "social berättelse" om hur hon önskar att besöket i varuhuset med köerna ska förlöpa och så läser hon den strax innan hon utsätter sig för det verkliga livet. Det lugnar ner kroppen.

- När jag går

På stan har jag ibland samma känsla som på högstadiet. Jag tror att folk tittar på mig och tänker negativa saker. Jag måste lära mig att killar kanske tittar på mig för att de tycker jag är snygg. Inte att de tycker att jag är en glasögonorm eller en spagetti.

Charlotte har jobbat i en smyckesaffär i sex månader. Och på dagis ett år. Det gick på många sätt bra.

- Jag visste var jag hade varje dagisunge hela tiden. Full koll.

Men det fanns också svårigheter med arbetet på förskolan. Charlotte ifrågasatte om man verkligen behövde fikapaus när man kunde vara med barnen hela tiden. Det var inget populärt förslag hos den övriga personalen. Hon fick också kritik för att hon brydde sig för mycket om ett specifikt barn som hade särskilda svårigheter.

- Jag funderar mycket på om jag kommer att kunna få ett vanligt jobb? Kommer jag att kunna flytta hemifrån och bo utan mamma och pappa?

- Det känns skönt att ha blivit vuxen men samtidigt skrämmande eftersom jag har så svårt att vara ensam. Men jag får ta ett steg i taget. Jag får göra det bästa av situationen och hoppas att jag har stöd runt omkring mig så att jag inte står där själv för då kan det gå illa.

LASSE GRANESTRAND lasse.granestrand@dn.se

catasa skrev:Vassego!

Tack.

Det har varit bättre, och skulle kunna vara bättre. Jag vill inte gå in på detaljer, men jag kan ju säga att en cysta gör jä****t ont, är jobbig och är obekväm. Mycket piller blir det under 3 månader. Sen operation.

Bra är att vara tillbaka i sin egen lägenhet efter två månaders stambyte. Badrummet är jättefint. Köket fungerar bra.

Till Prag bär det av nästa månad.

Hur är det själv?

Kvasir skrev:Här är chatten med Olle Öberg som var i DN idag:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2451&a=750981

catasa skrev:Jag har DN-tidningen här nu, och kan skanna artikeln om någon vill det (det är mina föräldrar som har tidningen, och jag har lånat den från dom).

Annars fanns också denna artikel i Ica Kuriren, nr 9, 25 februari 2008:

[img]http://img216.imageshack.us/img216/638/ica1kuriren9feb2508mz8.th.jpg[/img] [img]http://img138.imageshack.us/img138/5061/ica2kuriren9feb2508ec6.th.jpg[/img]

(har inte haft tillgång till min skanner på över 2 månader, pga stambyte)

barracuber skrev:
Imageshack är nog bra men nu var den seg som attan. Numera kan vi ha bilder här på själva forumet. Kolla den här tråden:
htttp://www.aspergerforum.se/bifoga-bil ... mltidigare

/Barracuber

Savanten Svante skrev:

barracuber skrev:
Imageshack är nog bra men nu var den seg som attan. Numera kan vi ha bilder här på själva forumet. Kolla den här tråden:
htttp://www.aspergerforum.se/bifoga-bil ... mltidigare

/Barracuber

Ett T för mycket!

Korrekt länk: bifoga-bild ... mltidigare

Fast den verkar inte funka ändå..

DN Insidan skrev:Johan Gustafsons specialområde är programmering och annat datorarbete.

– Aspergare har egentligen fler fördelar i datasamhället än andra eftersom vi tänker och kommunicerar lite som en dator gör, mer kort och koncist, säger han.

NTV-are kallar han dem, de som inte har Asperger. De är bara normala tills vidare, och de tänker annorlunda än Johan. Han är expert på att se samband mellan figurer och siffror i logiska intelligenstest, som det IQ-föreningen Mensa värvar medlemmar med. Det testet var en enkel match för Johan.

– Men arbetsgivare är mer intresserade av känslomässig intelligens, EQ. Och där hamnar jag långt ner.

Johan har arbetspraktik på konsultföretaget Left is right i Kristinehamn. Det är en ovanligt tyst och sorlfri arbetsplats. I kontorsrummen arbetar tolv konsulter med kontroller, tester och jämförelser, mestadels vid datorn. Samtliga har Aspergers syndrom, en förutsättning för att över huvud taget bli anställd här.

På arbetsmarknaden i övrigt är det ofta tvärtom. Många med Asperger saknar den "sociala kompetens" som brukar gå hem vid anställningsintervjuer.

Johan kände sig annorlunda i skolan. Och han förstod inte varför, för då hade han inte fått sin diagnos än. I matte låg han alltid steget före, men i nian fick han inte läsa på gymnasienivå utan repetera det han läste året innan. Då tappade han intresset.

Språk var svårare. Johan vågade inte fråga på lektionerna, utan stod ofta en stund med läraren efteråt.

För honom är det svårt att urskilja det viktigaste i en lång text. Medan andra sållar och omedvetet väljer bort oviktig information uppmärksammar Johan det mesta. Han analyserar smådetaljer som andra inte märker av.
--
Att säga att något ska göras på ett visst sätt bara för att det alltid gjorts så, är inte greppbart för Johan.

– Jag kan inte ta ett kommando som inte grundar sig i en logisk förklaring, då blir jag irriterad. Det är ju tur att jag aldrig gjorde lumpen.

Han mådde ganska dåligt psykiskt efter att ha arbetat med en chef som mobbade honom.

– Den chefen tyckte inte om mig, bland annat för att jag inte var med på fikarasterna. Han klagade på mig, satte mig på jobb som jag inte kunde. Inget jag gjorde dög och till slut knäckte han mig fullständigt.

Alien skrev:...
Idag verkar det inte finnas något kontor i Kristinehamn m m, bara i Bromma?

Här är de som jobbar på LiR idag: http://www.leftisright.se/?page_id=67

Vi är alla mer än det som står i vårt CV.