Någon som fått eller observerat annan få negativ återkoppling på att inte gå på afterwork eller firmafest?

Jag jobbar på en IT-firma där merparten har AS eller är allmänt introverta. Övriga är säljare och projektledare. Alla i första gruppen har rätt bra förståelse så länge de inte blir övergivna ensamma med säljarna.

Säljarna gillar överraskningar och gruppaktiviteter, vilket de är helt ensamma om att tycka om.

Jag har alltid skolkat notoriskt från sånt. När jag var yngre försökte jag några gånger att vara med, och särskilt om någon kamrat verkligen frågade och envisades med det. Väl på festen var det förstås ingen som brydde sig överhuvudtaget. Det var ett plågsamt sorlande. Svårt att sortera bland alla ljud. Omöjligt att hitta en samtalstråd att haka på. Samtalen får sämre kvalitet ju fler som deltar i dem och avbryter hela tiden. Djungelns lag. Den som gapar mest och skrattar högst.

På mitt senaste jobb accepterade kamrater/ chefer att jag aldrig var med. De som stod mig närmast där fortsatte att fråga av vänlighet och omtanke. Det var schysst. Följden kan lätt bli utfrysning annars.

De gånger jag varit på på firmafester, bröllopsmiddag eller annat långdraget elände förvånas jag över hur uthålliga folk är med att konversera och vara sociala. Min strategi har varit att ta mig hem tidigare på kvällen. Att kolla upp samåkning, bussar och haka på någon som måste gå tidigare.

Nä. Jag gick på after work, personalfester, inflyttningsfester etc de första åren på mitt nuvarande jobb, men sedan tröttnade jag. Det är aldrig någon som har sagt något negativt om detta, knappt ens nämnt det. Men jag är inte ensam om att göra så heller.

Folk har tjatat sig grönt i ansiktet på mig för att jag skiter blankt i alla gemensamma jobbaktiviteter utanför jobbet.

Men det hjälper inte, jag ändrar mig inte och håller envist fast med mina principer på ett AS-sätt.

Jag blev rätt så irriterad och aggressiv med allt tjat, tills jag en dag fattade att det egentligen var en komplimang. De tjatade för att de ville att jag ska delta

Jobbet tar ju redan alldeles för mycket tid och att jag skulle vilja spendera ännu mera tid med kollegor, det finns inte i min världskarta. Det skulle vara jätte fantasilöst, tycker jag.

Gillar någon annan leva sitt liv så, det är upp till dem. Jag har dock STORT behov att själv styra mitt liv och göra det som jag vill göra. Ingen annan kan ändra det, för det här livet är för mig själv

Kan ju tillägga att vi har några riktigt konstiga människor på jobbet som jag skulle aldrig umgås med även om jag fick rejält betalt. Vad jag tycker så är det iaf två som med all säkerhet har personlighets störningar.
Umgås efter jobbet? NEJ tack.

Jag tror det är vanligt att man får kritik för sådant på arbetet. Speciellt om de anser att man engagerar sig för litet.

Jag har nog sällan eller aldrig umgåtts med vare sig arbetskamrater eller kurskamrater efter verksamhetens slut. Dvs, när skoldagen / arbetsdagen är slut har jag gått hem till mitt. Inga firmafester eller skolfester har haft mitt deltagande.

Undantaget var väl mitt sista jobb där det var tradition att firman bjöd dom anställda på en julklapp. Dvs. en bit finare mat på nåt uteställe samt ev. underhållning av något slag.Jag var med på 3 sådana tillställningar och det gick för att alla i sällskapet var udda på varsitt sätt.

Jag har varit på ett par arbetsplatser där tillställningar utanför jobbet faktiskt varit riktigt trevliga, varken för hurtfriska eller för mycket alkohol eller ens för högljudda.

På ett jobb sa chefen någon fredag då och då att vi skulle ta långlunch så vi satte oss i bilarna, åkte till någon trevlig restaurang och jobbade inget mer den dagen (chefen bjöd givetvis). På ett annat ställe gjorde vi några gånger en trevlig utflykt med god mat eller en julmiddag där även respektive var inbjuden.

Absolut! På utvecklingssamtalet hade min chef bara en sak att ta upp, att jag sällan var med på julmiddag/sommarfester på jobbet. Snacka om negativ återkoppling...

Jobbar på ett ganska litet företag där det verkligen märks om man inte är med på dessa aktiviteter. Tror speciellt att det är svårt för mina arbetskamrater att fatta att jag inte vill/tycker att det är roligt, eftersom jag på jobbet kan vara rätt social och "rolig", men för mig är det en HELT annan sak att umgås med kollegorna mer privat, jag får ångest och ont i magen, sover dåligt inför festen, osv. Inget jag berättar, säger väl mer lite svävande att "det inte är min grej".

Jag kan förstå att de vill ha med mig, även om jag kan tycka att det verkligen är min ensak, så det är klurigt. Kan känna att de inte accepterar mig som jag är när de tjatar om att jag ska vara med. Jag vill inte behöva gå in i detalj i hur jag känner, de borde kunna respektera om jag säger nej, men det funkar inte riktigt så har jag lärt mig.

När jag väl går på fester funkar det dock rätt bra, åker alltid hem först och måste ha någon som jag kan "ty mig till" under kvällen. Det är jobbigast inför själva festen.