Hej i gen!

Jag och killen pratade en del om det i går kväll.
Jag berättade för honom att jag är orolig angående hans mammas bilkörning och vill att han och hans bror turas om att köra fram och tillbaka.
Dessvärre tar min kille sin mammas parti dvs visar ingen förståelse.

Har försökt prata med honom så många gånger angående hur hans mamma har uppfört sig mot mig och att jag tycker det är jobbigt.

Vad ska jag göra? måste hon få styra hela tiden?

Och jag håller med kullan också, helt.

Jag har dessutom vid ett tillfälle flugit avancerad flygning med en uppvisningsflygare, hoppat tandemhopp med fallskärm, testat forsränning med både stor gummibåt och med kanadensare utan att vara det minsta rädd. Men när jag vid ett annat tillfälle åkte bil med en person som körde alldeles för fort, för vårdslöst, med en "spånkorg" till bil var jag rädd. Ordentligt rädd, så rädd att jag var ytterst nära att be föraren stanna och släppa av mig... hu.

blue30 skrev:Vad ska jag göra? måste hon få styra hela tiden?

Förlåt mig men jag måste säga att din kille verkar va lika respektlös mot dig som sin mamma. Jag skulle be han dra någon annan stans. Typ hem till morsan. Skulle han respektera dig så skulle han inte ha några problem med att be sin morsan dra.

Kan ju samtidigt förstå att han tycker mycket om sin mamma och inte vill sätta sig emot henne.
Problemet ligger ju mycket i att på något sätt få honom att förstå och respektera att jag inte vill ha någon kontakt med hans mamma.

Hur ska jag göra för att han ska förstå mig?

Som jag sa till honom i går försöker jag hålla mig till fakta dvs inte överdriva situationen.

blue30 skrev:Kan ju samtidigt förstå att han tycker mycket om sin mamma och inte vill sätta sig emot henne.
Problemet ligger ju mycket i att på något sätt få honom att förstå och respektera att jag inte vill ha någon kontakt med hans mamma.

Hur ska jag göra för att han ska förstå mig?

Han verkar vara en liten morsgris som skulle behöva frigöra sej från sin mamma låter det som. För jag antar att ni bägge är vuxna människor och kan fatta egna beslut? Och inte lita stint på era föräldrar och gör exakt som dom säger?

Hej!

Jag inser ju att ens föräldrar inte kan få styra allt utan när man är vuxen fattar man egna beslut!

problemet tycker jag ligger lite hos min kille dvs att han borde kunna slita sig lite från sin mamma för att då kunna respektera mig mer.

blue30 skrev:Hej!

Jag inser ju att ens föräldrar inte kan få styra allt utan när man är vuxen fattar man egna beslut!

problemet tycker jag ligger lite hos min kille dvs att han borde kunna slita sig lite från sin mamma för att då kunna respektera mig mer.

Klokt tänkt av dig, blue30!

blue30 skrev:problemet tycker jag ligger lite hos min kille dvs att han borde kunna slita sig lite från sin mamma för att då kunna respektera mig mer.

Jag tycker det verkar som att din pojkvän inte har utrymme för dig. Hans mamma tar ju upp all plats. Dvs. Känslomässigt så tar mamman upp all palts och du får det som ev. blir över. så kan man ju inte ha det.

Nu är det klart att jag inte följer med till Danmark utan stannar hemma hos mina katter.

Killen har sagt till att jag inte följer med.

Kan det vara så att han trots allt tänker på mig dvs att jag inte går så bra ihop med hans mamma eller vad?

Känner mig lite lättad med tanke på att jag slipper riskera livet.

Jag har skrivit om detta problem i en tidigare tråd här på AS forumet

Det känns fortfarande väldigt jobbigt detta då min killes mamma har tidigare har sagt dumma saker till mig och har inte lust att träffa henne något mer.

Har försökt att prata om detta med min familj men dom blir mest arga när jag säger som jag känner och verkar ta henne i försvar.Dom säger att man får ta hela paketet osv

Är det någon som har en bra förklaring på varför dom blir arga på mig dvs varför dom inte stöttar mig?

Varför är min familj taskiga mot mig i det läget?

Låter som din familj helt enkelt säger att ibland får man stå ut med vissa saker i livet. Ser inget taskigt i det.
Ta inte åt dig av vad hon säger helt enkelt.

Jag har försökt att inte ta åt mig av vad min killes mamma sagt till mig!

Men hur jag än vänder och vrider på det har jag svårt att acceptera de saker hon tidigare
har sagt till mig.

Hon har sagt: att hon ska strypa mig, du är ingen snäll svärdotter,att min kille inte älskar mig,du är inte min kompis i alla fall,nu blev du rädd va? osv

Det känns även att hon med sitt sätt försöker göra mig nervös och lite osäker genom att hon försöker få mig att vara i underläge gentemot henne.

Vad kan det ber på att hon beter sig så just mot mig?
Känner hon av att jag inte gillar henne så mycket

Hon har sagt att hon ska strypa dig? Tro fan att man blir nervös då.. Ett hett tips är att undvika såna människor. De är inte värda att förstås.

Vid kortspel hemma hos min killes farfar har hon sagt till mig: har du alla Ess,så stryper jag dig!

Hon har även sagt ovan nämnda saker till mig mig!

Har hänt vid flera tillfällen att jag följt med och träffa henne i respekt för min kille men känner själv att jag egentligen inte alls vill träffa henne.

Hon verkar ha psykiska problem. Om det inte är så att hon skämtat med lite sarkasm då.

blue30 skrev:Vid kortspel hemma hos min killes farfar har hon sagt till mig: har du alla Ess,så stryper jag dig!

Det låter som hon skojat med dig tycker jag. Så brukar jag och mina syskon skoja med varandra ibland när vi spelar något. Fast man vet ju aldrig

Vill du inte ha med henne att göra så tycker jag att du helt enkelt säger det till din kille.

Det som är att hon sagt sakerna vid upprepade tillfällen och tar ingen som helst hänsyn till hur jag reagerar!

Jag har berättat för min kille att jag inte tycker om de saker hon har sagt till mig.
Han har sagt att han har sagt till henne men att hon"glömmer bort sig"

Tycker ni jag ska säga rakt ut till min kille att jag aldrig vill träffa henne mer eller säga det direkt till henne?

Tycker även jag det låter som hon skämtar MEN det spelar ingen roll, om du tar illa upp så ska det respekteras. Har du problem att tolka ironi och sarkasm ( det är ett problem jag har) så tycker jag det är viktigt att det kommer fram. Berätta det för henne direkt eller för din kille så får han förklara för henne. Kommunikation är svårt men jävligt nödvändigt. Lycka till

det finns, i mitt tycke, inget tvång på att varken tycka om eller umgås med sina svärföräldrar (eller sina föräldrar).

blue30 skrev:Jag har försökt att inte ta åt mig av vad min killes mamma sagt till mig!

Men hur jag än vänder och vrider på det har jag svårt att acceptera de saker hon tidigare
har sagt till mig.

Hon har sagt: att hon ska strypa mig, du är ingen snäll svärdotter,att min kille inte älskar mig,du är inte min kompis i alla fall,nu blev du rädd va? osv

Det känns även att hon med sitt sätt försöker göra mig nervös och lite osäker genom att hon försöker få mig att vara i underläge gentemot henne.

Vad kan det ber på att hon beter sig så just mot mig?
Känner hon av att jag inte gillar henne så mycket

Hon verkar vara en elak människa. Hon kanske mår jättedåligt och avreagerar sig genom att vara elak mot dig. Så gjorde min mamma mot mig.

Jag tycker att du ska ställa frågor till din svärmor.

"Varför säger du att du ska strypa mig?"
"Vad får dig att tycka att jag inte är en snäll svärdotter?"
"Varför säger du att min kille inte älskar mig?"
"Varför vill du inte vara min kompis?"

Hon kanske inte har bra svar på frågorna och om så är fallet kan de frågorna hjälpa till att få henne att sluta försöka vara i ett överläge gentemot dig.

Vad svarade du när hon sa "nu blev du rädd, va?" ?

Varför fortsätter du inte i den gamla tråden när det handlar om samma sak?

blue30 skrev:Tycker ni jag ska säga rakt ut till min kille att jag aldrig vill träffa henne mer eller säga det direkt till henne?

Säg rakt ut till din kille hur du känner om det och varför. Att säga det till henne kan göra det värre beroende på hur hon är.
Lyssna på edions råd också.

Har som sagt sagt rakt ut till min kille hur jag känner dvs han och jag har haft en del diskussioner angående detta!

Det känns lite som att han tar sin mamma i försvar eller är det bara att jag upplever att det är så?

Till Sheyen: då jag blev lite chockad när hon sa nu blev du rädd va?
Hann jag helt enkelt inte säga något alls.

Tidigare följde jag med till min killes farfar på torsdagar och spelade kortspel men nu har jag praktik dvs känns som ett bra skäl att inte följa med dit då.

Funderar om det är så att hon testar gränser eller helt enkelt har svårt att acceptera mig?

jag tycker det är dags att sätta ner foten. visa att du inte tolererar hennes beteende.

antingen ger du henne en rejäl utskällning eller så går du bara iväg nästa gång hon är det minsta ohövlig tycker jag. det skulle jag gjort.

@blue30: din svärmor har antingen psykiska problem eller en väldigt cynisk humor.

Mitt råd till dej är att du bjuder hem svärmodern på en fika med bara henne, dej och din kille, där ni får chansen att prata om det som hänt. Ställ då rakt ut frågorna som Sheyen listade så bra här i tråden. Var tydlig med din svärmor att du inte finner dej i den här behandlingen och om hon vägrar ge med sej och be om ursäkt så är det bara att skita i att träffa henne och ev. polisanmäla hoten om strypning om hon framhärdar i att det inte var på skoj. Din kille kan inte tvinga dej att träffa hans familj, och din egen verkar inte vara speciellt reko heller för att vara rakt på sak.

Har haft liknande erfarenhet själv och vet hur jobbigt det är, lycka till.