...är det verkligen så speciellt egentligen? Temple Grandin har ju skrivit otaliga sidor om korrelationen mellan autism och visuellt tänkande, men hur har hon kommit fram till detta?

Mitt eget tänkande är främst visuellt (bilder och "filmer"), i viss mån även auditivt (när det rör sig om helt abstrakta saker). Kan man tänka på något annat sätt? Hur i så fall? Hur tänker ni?

Jag tänker oftast i bild och film som man säger. Allt som sägs ser jag bildligt och analyserar sedan medvetet vad betydelsen i det är.
Jag har ingen aning hur man kan tänka annorlunda och ändå fungera.

Tror jag tänker både verbalt och visuellt.

Jag tycker det är mer att jag tänker i bilder men har svårt att omsätta det i ord - därför märks det. Dvs det finns brister i systemet som sätter språk på det man upplever. Och så har jag mycket sinne för detaljer och fotografiskt minne.

Och för att ytterligare problematisera det så tänker jag på olika språk, det som kommer först till hands. Alltså om jag råkar veta att vihainen är det finska ordet för ilsken, så kanske det finska ordet tilltalar mig mer.

Sedan när jag översatt i alla dessa led - då talar jag. Inte konstigt att jag är trött jämt .

sugrövmanövern skrev:Jag tycker det är mer att jag tänker i bilder men har svårt att omsätta det i ord - därför märks det. Dvs det finns brister i systemet som sätter språk på det man upplever. Och så har jag mycket sinne för detaljer och fotografiskt minne.

Det där känner jag igen.

Min bror ca förklarade det hela på ett väldigt bra sätt; "Mönstertänkande med bilder som stöd". Jag kan tänka i former och känslor - svårt att sätta ord på exakt hur jag upplever det. Då är det heller inte så konstigt att man inte kan omsätta tankarna i ord.

sugrövmanövern skrev:
Och för att ytterligare problematisera det så tänker jag på olika språk, det som kommer först till hands. Alltså om jag råkar veta att vihainen är det finska ordet för ilsken, så kanske det finska ordet tilltalar mig mer.

Sedan när jag översatt i alla dessa led - då talar jag. Inte konstigt att jag är trött jämt .

Haha, då förstår jag om du blir trött. För min del är det så att om jag kan två språk nästan lika bra, så måste jag bara "ställa om" mig till endera språket. Sedan har jag väldigt svårt att ställa tillbaka. "Fastnar" i ena språket och kommer inte vidare, blir som att jag inte kan det andra istället...

När det gäller Temple Grandin så gör hon nog samma misstag som jag när jag började intressera mig för AS och autism: att tro att ens eget sätt att fungera är samma för alla andra med samma diagnos.

Jag tänker rätt mycket i bilder men även i ord, det varierar efter behov. Lär mig genom att se och göra själv. Att visualisera och tänka i bilder känns mer primärt för mig.

Det där passade jättebra in på mig också.

Jag har ganska lätt för att uttrycka mig i text, men när jag ska säga nåt är det jättesvårt att hitta och välja rätt ord för att det inte ska bli fel.

tramsmaja skrev:Det där passade jättebra in på mig också.

Jag har ganska lätt för att uttrycka mig i text, men när jag ska säga nåt är det jättesvårt att hitta och välja rätt ord för att det inte ska bli fel.

Sådan är jag också. Fast det är lättare nu än förr.

Jag skriver tex mängder av långa texter till min psykolog. Även om jag kan prata acceptabelt så blir det inte alls lika omfattande, träffskert och färdigtänkt.

Jag är dock mönstertänkare mer än bildtänkare.

sugrövmanövern skrev:Jag tycker det är mer att jag tänker i bilder men har svårt att omsätta det i ord - därför märks det..

Spot on i mitt fall!

Temple Grandin har ju också talat om "mönstertänkare" (ser att Bror Duktig tar upp det "tänkandet" här) och det är nog i det facket jag hör hemma, tror jag ...tja, någon "bildtänkare" är jag i a f inte.

Den bästa beskrivningen är nog att jag är en "ord-mönstertänkare" om det nu finns något sådant...eller det gör det ju, lilla jag.

Swesse skrev:

sugrövmanövern skrev:Jag tycker det är mer att jag tänker i bilder men har svårt att omsätta det i ord - därför märks det..

Spot on i mitt fall!

Samma här.


Finns det nån bra välformulerad förklaring på vad mönstertänkande är? Gärna med nåt exempel på hur en sån tänker och vad som skiljer sig från annat tänkande en i situation. Pratas mycket om mönster men menar "man"/vi samma sak med det?

Jag skulle våga påstå är jag är en väldigt bra tänkare, alltså jag tänker väldigt mycket, vilket gör att jag inte alltid är så värst duktig på att ta snabba, impulsiva beslut. Gillar att tänka i andra banor än andra, komma på andra lösningar. Det blir desto svårare att beskriva vad man tänker verbalt, kan bli lite jobbigt ibland eftersom det oftast är bara en själv som förstår helt vad man menar när man tänker som man gör:P

Alla kan tänka i bilder, mer eller mindre, det har en forskarstudie bevisat! (Det lät nördigt)
Själv tänker jag nog MEST auditivt, helt klart, fast jag kan se bilder också även fast de är väldigt otydliga. Om jag riktigt koncentrerar mig kan jag se dem tydligare.
När någon annan snackar så är det inte så att jag sitter och pratar för mig själv i huvudet, och ibland kommer tankarna direkt ut ur munnen.
På kvällen när jag är trött har jag lättare att se bilder.

Jag har en kompis som säger att hon har ett fotografiskt minne och hon har garanterat inte asperger, så jag tror inte har nåt med saken att göra.

Jag tänker nästan uteslutande i bilder. Tänker matte i bilder, språk i bilder, när jag läser ser jag bilder av ord (vilket gjort att jag kan läsa två rader i taget, enorm läshastighet mao) och det mesta är bilder. Ibland kan det vara svårt att urskilja vad jag känner för jag har så många bilder att pussla med. Och andra gånger kan jag häva ur mej totalt obegripliga saker för någon har sagt något som gett mej en bild, som påminner lite om en annan bild, från ett annat tillfälle. Då kan jag kommentera den "gamla" bilden som ju inte alls hänger ihop med den nya och så tittar folk konstigt på mej. :-D

Tänker absolut i bilder, min uppfattning om hur andra mår, "Theory of mind", består av bilder av deras ansiktsuttryck, som jag sen inte kan översätta till ord. Att komma ihåg filosofiska resonemang, som är ett stort intresse, är jag mycket dålig på, men inom naturvetenskapliga ämnen finns alltid bilder att stödja minnet på, och då minns jag utmärkt.

Tänker i bilder/filmer - Men har såklart en inre dialog också. (Det har väl alla?)
Kan höra saker jag tänker på, t.ex. musik eller konversationer.

Jag förstår inte riktigt, hur tänker man om man inte tänker i bilder?

Beror väl lite på det är man tänker på om det är bilder inblandade eller bara ord. Om man ska försöka föreställa sig en situation som man kanske är orolig över hur det ska bli och vad som ska hända så kan man ju måla upp ett scenario i huvudet i bilder (och ord). Men om man bara sitter och filosoferar för sig själv så tänker jag ju i ord såklart, liksom för en dialog med sig själv.

Ja inre dialog förstår jag, men finns det verkligen folk som inte kan tänka i bilder?

Det är det jag inte förstår.

Idiot skrev:Tänker i bilder/filmer - Men har såklart en inre dialog också. (Det har väl alla?)
Kan höra saker jag tänker på, t.ex. musik eller konversationer.

Jag förstår inte riktigt, hur tänker man om man inte tänker i bilder?

Enkelt. Låt säga att du träffar en person som alltid brukar ha samma kläder, och så kommer h*n med nya, då säger rösten i huvudet 'åh nya kläder'.
Typ att man drar slutsatser i hjärnan med röster...

Chaaaos skrev:Enkelt. Låt säga att du träffar en person som alltid brukar ha samma kläder, och så kommer h*n med nya, då säger rösten i huvudet 'åh nya kläder'.
Typ att man drar slutsatser i hjärnan med röster...

Men du har också använt dig av ditt bildtänkande för att avgöra att det är nya kläder. Om du inte gjort en mental ljudinspelning av dina tankar som beskriver kläderna personen hade förut och jämför den med din nya. Det blir ganska jobbigt och onödigt att tänka så.

Jag tror skillnaden är ungefär såhär:

FRUKOSTSITUATION
Den som tänker i bilder ser en frukostbild i huvet. För mej består den bilden av vissa "ingredienser" och det blir ingen riktig frukost om inte ingredienserna från bilden stämmer med det som finns på bordet.

Den som tänker i ord kan nog snarare ha en inre monolog TYP "nu ska jag äta frukost, vad kan passa till frukost, jag är nog lite sugen på korvmacka, finns det korv? ah, ja där är den... och smör, såja och där ligger brödet, bra, och jag ska nog ta och dricka lite apelsinjuice, hmmm, kanske den står i nedre delen... [forts]".

weasley skrev:
Den som tänker i ord kan nog snarare ha en inre monolog TYP "nu ska jag äta frukost, vad kan passa till frukost, jag är nog lite sugen på korvmacka, finns det korv? ah, ja där är den... och smör, såja och där ligger brödet, bra, och jag ska nog ta och dricka lite apelsinjuice, hmmm, kanske den står i nedre delen... [forts]".

Tänker folk sådär? Haha, riktigt onödigt ju.
Det är klart att jag kan tänka så också, men det finns ju ingen anledning att liksom "kommentera" det man gör/ska göra i tankarna.

Fast... som du beskrev den där tankegången, så pratar jag ofta med mig själv dock.
(verbalt)

Haha, så tänker jag xD
Fast jag tycker att det är mer praktiskt och tänka i ord faktiskt.
Men som jag sa så använder sig alla av bildtänkande, på något sätt iallafall, det är inte så att vi inte har nån högra hjärnhalva.