Chaaaos skrev:Vill ta upp ett exempel, i skolan skulle vi interpretera en dikt där det skrevs om en man som längtade efter våren. Det beskrevs kort om att han färdas längs en flod i sista strofen.
Läraren sa sedan att en korrekt lösning vore att han längtar efter resor och äventyr (som floden tydligen representerade). Iinte en enda elev förstod det!

Vilket jävla larv, dikter tar man till sig som man önskar, det finns inga facit!

Jag minns ett tillfälle år 2004 när jag precis hade flyttat till Östersund och börjat i en ny skola och ny klass (inte det lättaste kan jag säga). Då var det vid något tillfälle som jag kommenterade något som en kille sa som jag tyckte var bra, genom att säga: "Det där kom från rätt käft". Svaret från honom blev: "Nästa gång blir det mord". En av anledningarna till att han sa så var att alla killar i den klassen var omogna, plus att jag inte var direkt den populäraste killen direkt Men såklart så berodde det främst på att frasen "komma från rätt käft" syftar på att någon har sagt något som inte stämmer, eller från någon som är väldigt skrytsam. Jag förstod inte det då, men när jag senare reflekterade över det efteråt så blev det ganska självklart, kommer aldrig att glömma det tillfället!

Men frågan är ju om det är okej att inte få uttrycka sig som man vill, bara för att normen säger någonting annat?

Såg nyss att några svarat att de inte/knappt har problem med metaforer etc... men är det inte det Asperger går ut på?!
Jag är inte så insatt, utan läser mest på forumet för att jag tycker att det är intressant men ändå så är det väl det som är grejen?

Chaaaos skrev:Såg nyss att några svarat att de inte/knappt har problem med metaforer etc... men är det inte det Asperger går ut på?!
Jag är inte så insatt, utan läser mest på forumet för att jag tycker att det är intressant men ändå så är det väl det som är grejen?

Det är ganska lätt att lära sig, ungefär som när man pluggar in glosor inför ett prov. Saken är att det inte kommer naturligt alltid men de flesta tillgodogör sig det med en bra inlärningsförmåga.
Långt ifrån alla aspergare tar allt bokstavligt hela tiden, speciellt inte de som är lite äldre och lärt sig mer.

Från vilka är vi här:

Chaaaos skrev:Jag är en tjej på fjorton år, som bor strax utanför Stockholm.

På tal om ålder så har jag för mig att här är femtonårsgräns?

Edit: Jag har alltid älskat att använda mig av metaforer och hitta på egna.

Ojdå, jag har inte läst medlemsvillkoren ^^

Men iallafall, finns det inte vissa ordspråk som ALLA måste lära sig som glosor?
Kasta sten i glashus tror jag inte nån skulle förstå bara sådär!

Chaaaos skrev:Men iallafall, finns det inte vissa ordspråk som ALLA måste lära sig som glosor?
Kasta sten i glashus tror jag inte nån skulle förstå bara sådär!

Ja det tror jag.
Har faktiskt aldrig hört någon som enkelt och bra förklara just vad kasta sten i glashus betyder. Men eftersom det är ett vanligt ordspråk så har alla hört det i många situationer och kan utifrån det dra en slutsats vad det betyder genom att jämföra vad situationerna har gemensamt. De flesta vet alltså vad det betyder men kan inte riktigt förklara det.

Sådana gamla använda uttryck har man ju lärt sig innebörden av. Dock om jag får höra en ny som jag aldrig hört förut har jag svårt att lista ut innebörden.

När det gäller "bokstavligt talat" så får jag ofta en bild av det som sägs, ordagrant, men min hjärna har lärt sig att göra en överslagstolkning eftersom jag hört det förut och vet vad som menas.

Säger nån; 'jag måste gå ner i varv' så ser jag personen framför mig snurrandes samtidigt som denne hukar sig

Även om jag lärt mig ordspråk och liknelser så tänker jag fortfarande (vid 50+) i bilder och ser personen "gå på toan" eller "hoppa i säng".

Däremot gillar jag att vrida och vända på ordspråk, men det är att leka med språket och handlar (tror jag) inte om samma sak.

Liknelser och ordspråk är del av NT-språket. Jag har lärt mig det flytande, men det blir aldrig mitt förstaspråk.

Flia skrev:Liknelser och ordspråk är del av NT-språket. Jag har lärt mig det flytande, men det blir aldrig mitt förstaspråk.

När jag var runt 15 gissar jag på så fattade jag knappt någonting. Nu håller jag på och lära mig, till viss del kan jag det. Jag känner som du det kommer aldrig bli mitt första språk.

Syrenlila skrev:När det gäller "bokstavligt talat" så får jag ofta en bild av det som sägs, ordagrant, men min hjärna har lärt sig att göra en överslagstolkning eftersom jag hört det förut och vet vad som menas.

+1

Ja, till viss del. Vill tillägga att jag inte har en diagnos än, samt gjort en så kallad "öppen utredning" vilket innebär att det inte var en utredning specifikt inriktat på NPF, vilket medförde att de inte gick in särskilt djupt (alltså de ställde inga frågor relaterat till AST, bara lite om depression, ångest samt AD(H)D för att jag bett om det). Tidigare hade jag påbörjat en "riktig" NPF-utredning som jag dock avbröt men i journalen (eller vad det var) skrev de "sociala problem" och "anpassningsstörning" (typ att jag inte klarar av att reagera på ett adekvat sätt vid anpassningar), men ingen AST-diagnos. Bland annat så tyckte de att jag var "för bra" på att sätta ord på mina tankar och känslor... vilket knappast ens ingår i AST-kriterierna att man inte ska kunna. Ordet har för mig blivit det bästa verktyget, just eftersom jag kan ha problem med att läsa av. Ska dock göra en "riktig" utredning nu igen.

Grejen är den att man till slut lär sig vad uttrycken betyder. Som någon tidigare nämnt är det lite som glosor. Jag kommer dock ihåg när jag var fjorton år gammal och tittade på Twilight-filmen och så sades någonting om kalla fötter. Det förstod jag inte överhuvudtaget och satt och undrade varför personen påpekade att personen frös om fötterna i det sammanhanget. Nu vet jag ju att det innebär att ångra sig. Fortfarande så ser jag, när någon t.ex. säger "blabla i ett nötskal" en bild i huvudet på någon ståendes i ett stort valnötsskal även om jag vet vad det innebär. Men det är inte alltid det kommer automatiskt. Kom ihåg hur en person pratade om att falla mellan stolarna, och det tog mig ett tag att komma på att juste, det är ett idiomatiskt uttryck och vad det innebar. Jag dras alltså till den bokstavliga tolkningen.

Det blir lite som att lära sig ett främmande språk, som jag lär mig tala, men det är inte det som kommer intuitivt.
Det svåra är dock att jag inte riktigt har bra koll på hur det är för andra, varken för personer med AST-diagnos eller NT, eller människor rent generellt.

Jag har inga problem med att förstå ordspråk och talesätt och jag har inget minne av att jag lärt mig vad de betyder heller, det kommer naturligt för mig och jag använder det själv ibland. Jag har aldrig träffat någon med Asperger som inte fattar frågor som kan du stänga fönstret. Till skillnad från många här i tråden leker jag inte med ord, språk för mig är främst ett sätt att kommunicera. Jag kan se att vissa använder språket bättre än andra och jag uppskattar välskrivna böcker, men jag har aldrig förstått poängen med poesi, ordlekar eller liknande. Jag tänker inte i bilder, det har jag aldrig gjort.

Däremot tolkar jag ofta saker bokstavligt, jag har en kompis som sa att han inte ville umgås med personer som var sjuka, då jag fick en kronisk sjukdom blev jag jätteledsen för jag tänkte att vi inte skulle kunna umgås mer, men han menade smittsamma sjukdomar som förkylningar. Jag svarar också på retoriska frågor och förstår inte underförstådda saker.

Jag kommer alltid ha svårt med folk som drar liknelse/ordspråk. Dom tror jag skojar från början men sen insåg dom att jag menade allvar. Ett udda språk kallar jag, när jag drar vitsar fattar dom inte.

"Skåda icke given häst i mun" fick jag inte klarhet i. Var tvungen att slå upp den härom dagen xD