Har flera här haft så kallad utmattningdepression?

Själv har jag vid ett flertal tillfällen drabbats av enorm trötthet och yrsel. Det känns liksom som om all ens ork bara har tagit slut och jag får anstränga mig för att orka hålla balansen när jag går osv..
Mycket obehagligt.

Trodde först att detta kunde vara någon årstidsrelaterad historia, men det kan (tydligen) uppkomma när som helst.

Mina läkare har under åren misstänkt dessa bakomliggande orsaker:

*Slarv med kosten
*Sömnbrist
*Brist på aktivitet
*Depression
*Alkoholmissbruk

Själv kan jag utesluta alla ovanstående faktorer, då jag nu, vid senaste "håglöshets-utbrottet" inte lidit av någon av de nämnda (or?-)sakerna...

Det jag undrar nu är: kan utmattningsdepressionen komma av något annat?
OCH; kan helt enkelt för mycket "stökighet", krav och samliv med NT orsaka detta?

Vad har ni andra för erfarenhet?


*****************************

Moderator mnordgren:

Slog ihop ett flertal relaterade trådar.

Har nog inga svar att ge dig, men måste säga att det är jättekul att se dig här!! Det var länge sedan! *kram*

Jag fattar inte va hon pratar om.

missbutterfly skrev:OCH; kan helt enkelt för mycket "stökighet", krav och samliv med NT orsaka detta?

Ja det tror jag. Min egen erfarenhet pekar åt det hållet, och då är jag i perceptionen överkänslig och är en något introvert aspergare. Ett jobb med normala krav är inget jag pallar med längre (och har väl aldrig egentligen pallat med sådant om jag ser tillbaks).

Från ett esoteriskt perspektiv sett så har vi ett energifält som sträcker sig långt utanför den fysiska kroppen, och det kan bli besvärligt om man blandar sina energier för mycket med personer som inte är på samma våglängd som en själv så att säga. Men om detta får man tro vad man vill, inget jag tänker gå i polemik om. Betrakta detta som en parentes.

Även jag tycker det är kul att se missbutterfly här igen.

Utmattningsdepression är väl bara en av flera termer för utbrändhet, som jag förstår det, och det verkar ju finnas gott om erfarenhet av här. Både jag och många andra här är i situationen att vi har klarat av utbildning och jobb och så småningom inte orkat längre utan kollapsat i lång sjukskrivning. Jag själv har varit sjukskriven de senaste 10 åren ungefär. Det är förmodligen så att vi med AS ofta är känsligare för stress, buller och andra saker och att det belastar våra hjärnor mera, och så ska vi samtidigt försöka spela med och förstå hur NT-omgivningen fungerar, vilket också tär på krafterna. Vi som sedan har dragits med depressioner och ångest stora delar av det vuxna livet (förmodligen som sekundäreffekt av AS) sliter hårt på hjärnan med det också.

Det finns nog ingen statistik, men av tidigare diskussioner att döma så verkade vi vara ganska överens om utbrändhet förr eller senare verkar vara vanligare bland AS än bland NT.

Edit: Sömnbrist nämde du också, och det brukar ju anses som en viktig faktor bakom utbrändhet. Men sömnbristen är nog ofta till stor del beroende på de andra faktorerna jag nämnde, så det är nog bara en fråga om att de till viss del orsakar utbrändhet indirekt, via sömnbrist.

Jag lider nog av konstant utmattningsdepression, eftersom jag blir helt slut av minsta lilla. Jag blev långtidssjukskriven en gång i tiden pga detta. Då stod det i journalen (det var långt innan jag fick min aspergers-diagnos)...
"Posttraumatisk stressreaktion". Det är ju en form av utmattningsdepression, som jag har uppfattat det. Stressad blir jag för minsta lilla, som sagt.
Har en extremt låg stresströskel, som det kallas, så därför är det lätt att drabbas av denna utmattningsdepression.
Ibland känner jag mig lite piggare och gladare, men ofta känns det som att jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Ingenting har jag lust med.

Men självfallet kan utmattningsdepression ha flera orsaker. I mitt fall är det nog mest min aspergianism som är orsaken. Mina erfarenheter från när jag var liten spelar säkert också in i viss mån.

Stress påverkar oss mer än andra, helt klart. Tror det beror på just alla intryck vi tar in. Alla steg vi måste tänka som andra enklare automatiserar samt naturligtvis en massa andra orsaker. Lägg till familj, jobb och livet i sig som faktiskt är jobbigt för ALLA människor så är stressen på topp....

Sömnstörningar däremot verkar inte enbart vara stressrelaterade (även om stress förvärrar) utan kanske också kan vara mer relaterade till andra orsaker. Svårt att komma på att man ska gå från dator till säng t.ex., hyperfokusering m.m.

Depression vid AS tycker jag mig mer se handlar om ren utmattningsdepression??. En ren, djup och allvarlig klinisk depression har jag sällan sett hos alla de individer med AS jag mött. Har andra andra erfarenheter?

Ja, "deprimerad" är jag nog inte, men "utbränd" är för svagt. Jag är helt slut jämt, och om det inte är något "vanligt" fysiskt fel alla har missat så beror det på ungefär det som har nämnts ovan. Och förmodligen mentalt/kemiskt slitage p.g.a. de sakerna.
(Inklusive överkänslighet för folk och andra "vibbar", som Micke nämnde och gav en metafor för som träffade mig direkt - även om jag inte kan säga något om den som "sanning". Dessutom har man ju tvingats träna upp just precis det fanstyget, som man borde ha fått träna ner istället: hålla stenkoll på alla andra hela tiden för att om möjligt vara förberedd när skittunnan töms över en och för att dressera sig rumsren.)

Zombie skrev:Ja, "deprimerad" är jag nog inte, men "utbränd" är för svagt. Jag är helt slut jämt, och om det inte är något "vanligt" fysiskt fel alla har missat så beror det på ungefär det som har nämnts ovan. Och förmodligen mentalt/kemiskt slitage p.g.a. de sakerna.
(Inklusive överkänslighet för folk och andra "vibbar", som Micke nämnde och gav en metafor för som träffade mig direkt - även om jag inte kan säga något om den som "sanning".)

Haka inte upp dig på ordet utbränd och att folk i allmänhet slänger sig med det i tid och otid. Men visst, det är ju ingen klinisk beskrivning, utan där brukar man skriva "astenos", "asteniskt syndrom" eller något liknande, och det hör man ju att man är som en sten som inte orkar röra på sig.

Men jag har också funderat på det där om man ändå inte kan ta permanent skada på något sätt? De sista åren jag jobbade upplevde jag ofta att det kändes som hjärnan kokade. Jag tog det väl mest som en känsla, men ett avsnitt av Dr House fick mig att fundera och rota lite på nätet, och det verkar som man i alla fall på vissa djur har mätt upp tillfälliga temperaturhöjningar på 3-4 grader i hjärnan jämfört med kroppen i övrigt. Skulle det kunna vara så att att en hårt stressbelastad hjärnan faktiskt går upp i temperatur och kroppen inte klarar av att reglera det, så att hjärnan faktiskt tar fysisk skada av värme?

Jag vet att det finns riktig utbrändhet, det var inte bara den där vårdslösa betydelsen jag jämförde mig med. Men det finns ju grader av den äkta varan också, och vad jag varken menade eller skulle ha något underlag för var att desavouera din verklighet på något sätt.
Graden av ren öststatsgrå trötthet, likheterna med en långvårdsgrönsak, frånvaron av någon särskild avgränsbar orsak, var väl sådant som föresvävade mig när jag skrev som jag skrev.
_______________________________________________________________

Temperaturen var intressant. Inte hört förr. Däremot sa en AS-psykolog (dock inte fysiolog) att man blir bokstavligen surare av stress (i hjärn- och ryggmärgsvätskan och sådant), vilket skadar nerverna (? myelinskidorna runt dem?). Sedan är det väl halvdokumenterat litet här och där att produktion av och känslighet för signalsubstanser och hormoner interagerar med allt möjligt annat på både kortare och längre sikt. Den som vet mer får gärna tala om det.

Tingeling skrev:Stress påverkar oss mer än andra, helt klart. Tror det beror på just alla intryck vi tar in. Alla steg vi måste tänka som andra enklare automatiserar samt naturligtvis en massa andra orsaker.

Depression vid AS tycker jag mig mer se handlar om ren utmattningsdepression??. En ren, djup och allvarlig klinisk depression har jag sällan sett hos alla de individer med AS jag mött. Har andra andra erfarenheter?

Visst är det så, Tingeling! Jag kan inte ens brygga kaffe utan att koncentrera mig till 100% på det jag gör. Ingenting går automatiskt. En gång hällde jag rulltobak i kaffefiltret istället för kaffe, därför att jag försökte att prata med mina kaffegäster samtidigt. Vet inte hur många gånger jag måste säga till min särbo...
- Tyst! Jag försöker koncentrera mig här.
Och han tar inte illa upp.
- Ja, koncentrera dig du, säger han bara och börjar läsa i nån tidning eller nåt.
Men ni kan ju kanske förstå då, varför jag helst inte vill ha med andra människor (än min särbo) att göra. En del kan ju ta illa upp. Andra tror att jag skämtar. Och några hutar åt mig och säger till mig att skärpa mig och försöka vara lite trevlig. Annars tänker de gå sin väg, så kan jag stå där ensam och vara sur och otrevlig bäst jag vill...

Jag tror inte att vi aspergianer blir deprimerade i egentlig mening. Ytterst sällan i så fall. Däremot tror jag att många av oss är depressiva - så där i största allmänhet. Vi är lite som åsnan Ior i Nalle Puh...
- Spelar ingen roll! Bryr mig inte... Gör som ni vill!
- Vackert väder idag, Ior!
- Jaha, kanske det. Och...?
Såna tror jag att många av oss är. Åtminstone är jag själv som Ior. Nästan jämt.

Intressant att vi har samma uppfattning . Har läkarna denna uppfattningen också?? Har aldrig varit så deprimerad att jag har egen erfarenhet.

Kanske i allmänhet. Men jag tror mig ha sett, att blir påfrestningarna stora nog så kan depressionsskyddet braka samman hos en riktigt deppresistent aspie med. Bipolära finns (här i forumet också); det finns en gammal tråd, tror den hette "Depression(-er?)" eller "Depressionstråden", där helt vanligt deppbenägna också tog till orda.

Vad gäller vissa saker måste jag lägga all min kraft på att fokusera på bara det, vilket gör mig så trött. Jag kan sällan sålla bort intryck tex. om jag pratar med en person o. det dundrar in några till helt plötsligt måste jag totalfokusera, vilket jag sällan lyckas med o. därmed missar lite av vad personen i fråga sa o. om jag pratar glömmer jag ofta vad jag ska säga .
Om en person ska förklara något invecklat behöver få det nedskrivet, vilket ibland orsakar problem på praktik o. jobb eftersom folk ofta inte har tid och/eller vill göra det.. Jag brukar skriva ner själv o. det funkar oftast som väl är, men, det hade varit bäst om de gjort för då vet jag att det varit helt korrekt o. jag hade känt mig ännu säkrare. Jag behöver bekräftelse på en del av de uppgifter jag får för att slippa vara rädd för ev. klagomål. Fast det har ev. inte med AS. göra utan främst självkänslan.

Oftast klarar jag bara av att göra en sak i taget, men kan sällan låta bli o. göra bara en sak i taget. Som väl är orkar jag oftast slutföra samtliga saker o. det är ofta av liten karaktär tex. vika tvätt, plocka undan, etc. För det mesta tar jag tag i sysslor o. ärenden på en gång oavsett om de är små eller stora, dock med undantag. Annat var det förr.. *suck* Tur man kan lära sig!

Zombie skrev:Jag vet att det finns riktig utbrändhet, det var inte bara den där vårdslösa betydelsen jag jämförde mig med. Men det finns ju grader av den äkta varan också, och vad jag varken menade eller skulle ha något underlag för var att desavouera din verklighet på något sätt.
Graden av ren öststatsgrå trötthet, likheterna med en långvårdsgrönsak, frånvaron av någon särskild avgränsbar orsak, var väl sådant som föresvävade mig när jag skrev som jag skrev.

Ingen fara, jag gjorde ingen sådan tolkning, och naturligtvis har du rätt att det finns väldigt många grader av utbrändhet. Men både jag själv och de flesta andra med erfarenhet av utbrändhet som jag har träffat har nog i alla fall upplevt någon period av sådan förlamande trötthet som du talar om. Utan att kunna veta precis hur du mår, så skulle jag nog vilja hävda att de första tre månaderna eller så efter att jag hade blivit sjukskriven så var jag nog betydligt värre däran än du beskriver, men sedan blev det bättre, när jag hade sovit nästan dygnet runt i några månader. Du kanske har en mera envist kvarvarande allvarlig trötthet däremot, som aldrig blir bättre? Min har väl gått upp och ner, och fram och tillbaka under sjukskrivningsperioden, varierande beroende på en massa olika faktorer som medicineringar, förhoppningar resp. brist därpå om diagnos av något slag etc. I mitt fall verkar det dock som att tröttheten på senare år kan ha berott mycket just på sistnämnda faktor, eftersom jag börjar uppleva en viss förbättring sedan jag fick min diagnos.

Temperaturen var intressant. Inte hört förr. Däremot sa en AS-psykolog (dock inte fysiolog) att man blir bokstavligen surare av stress (i hjärn- och ryggmärgsvätskan och sådant), vilket skadar nerverna (? myelinskidorna runt dem?). Sedan är det väl halvdokumenterat litet här och där att produktion av och känslighet för signalsubstanser och hormoner interagerar med allt möjligt annat på både kortare och längre sikt. Den som vet mer får gärna tala om det.

Det där med temperaturen är dock bara en ren spekulation från min sida. Tidigare har jag avfärdat det som annat än upplevd överhettning, och det först när House hade en patient som inte klarade att kyla hjärnan som jag började fundera på om det ändå kunde ligga något mera i det. (House bygger ju på riktiga fall, även om de ibland är väldigt exotiska).

Det med syran har jag inte hört förr, så det var intressant.

Så finns ju kända kopplingar mellan stress och immunförsvar, och det verkar vara ett vanligt problem vid utbrändhet. Jag kan tänka mig att tröttheten delvis eller t.o.m. till stor del kommer av att immunförsvaret jobbar utan anledning när man blir stressad.

Jag känner igen de symtom du beskriver och har även periodvis en hel del andra utmattningssymtom. Flera av symtomen har jag haft sedan 13-årsåldern och nu är jag 31 år.

Då tolkade jag symtomen som depressiva och delvis var det förmodligen så, för jag blev något bättre när jag fick antidepressiv behandling. De symtomen som kvarstod lyckades jag aldrig komma till rätta med, trots otaliga terapiomgångar och medicinbyten. Det enda som hjälpte var värktabletter med svaga opiater, så det självmedicinerade jag en hel del med, vilket naturligtvis tog en ände med förskräckelse.

Det positiva med i det hela var dock att jag blev tvungen att göra vissa förändringar i livet. Förut levde jag bara för att jobba och det blev oftast mer än heltid, vilket medförde att jag sällan orkade med särskilt mycket utöver jobbet. Efter 18 månaders sjukskrivning kunde jag börja arbetspröva i ett annat yrkesområde och nu ett år senare jobbar jag halvtid. Utreddes även på eget initiativ och fick AS-diagnos.

Läkaren som utredde mig sa att "min asperger" är lindrig och att jag därför har kunnat kompensera mina brister så pass väl att ingen har reagerat särskilt över dem. Han menade att nackdelen med detta är att nästan all min energi går åt till att "smälta in" och det gör mig utmattad. Med tiden har jag lärt mig att känna var gränserna går för mitt tempo i livet och jag vaktar dem ganska noga mot omgivningens krav och förväntningar.

Att hjärnan överhettas är bara ett begrepp en "metafor" för att få grepp på vad som sker när man blir utsatt för stress. När man ej klarar av sin situation och därmed blir utsatt för negativ stress.
Man kan ochså säga att hjärnan går på högvarv.
I den litteratur jag läst har jag inte funnit någon koppling med temperaturen i hjärnan. Men jag har hittat följande ett antal negativa orsaker som bidrar till att man kan hamna i en depression.

Att förnedras, skymfas, begabbas, trampas på, mobbas, hånas, förföljas, trakasseras, utrensas, stötas ut, kort sagt, kränkas har förödande konsekvenser för en individ., en grupp eller ett helt samhälle. Denna stress har effekter på den fysiska och psykiska hälsan, eftersom den påverkar den mänskliga hjärnan. En kränkning är ett trauma. Oavsett om kränkningen är fysisk, psykisk, sexuell, politisk, social eller av vilket slag det vara månde. Den mänskliga hjärnan reagerar på stressen.

dumle skrev:Att hjärnan överhettas är bara ett begrepp en "metafor" för att få grepp på vad som sker när man blir utsatt för stress. När man ej klarar av sin situation och därmed blir utsatt för negativ stress.
Man kan ochså säga att hjärnan går på högvarv.
I den litteratur jag läst har jag inte funnit någon koppling med temperaturen i hjärnan. Men jag har hittat följande ett antal negativa orsaker som bidrar till att man kan hamna i en depression.

Jag har tidigare utgått från att det var en metafor och att jag även skulle tolka det så även när det kändes som konstant 40 graders feber i huvudet. Men det är just det jag har börjat ifrågasätta en aning. I den litteratur du har läst, har man gjort några mätningar av hjärntemperatur kontra kroppstemperatur? Som jag påpekade så finns det studier på vissa däggdjur som visar att hjärnan kan anta flera grader högre temperatur i alla fall under kortare tider.

Hm...ett annat begrepp som nämnts är att hjärnan känns som den hade kolsyrad socker dricka och bara skvalpade runt i hjärnan, med betoningen på kolsyran... jag kan instämma på detta faktum.
När hjärnan går på högvarv innebär ochså att sinnena är på helspänn. ljud och ljus känslighet infinner sig.

Är det under mätningar på däggdjur som blir utsatta av stress som hjärnan kan ha högre temperaturer?
Men jag skulle nog vara lite försiktig att dra sådan slutsatser med däggdjur och temperaturmätningar kontra stress.
Men överbevisa gärna min skeptisism med ett nytt inlägg.

Nej jag försöker inte påstå något. Jag har som sagt själv varit skeptisk tidigare till att den upplevda värmen i hjärnan skulle röra sig om riktig värme, fram till nyligen. Och det är ändå bara en fundering som jag inte försöker sätta någon sannolikhetssiffra på, inget mera.

Samtidigt inser jag att det kanske är dumt att utgå från att temperaturregleringen alltid fungerar så att hjärntemperatur och kroppstemperatur är väsentligen densamma. Dels är det ju välkänt att kroppen har stora möjligheter att styra om blodflöden i kroppen för att kunna hålla kärntemperatur i väsentliga organ när den inte klarar att värma hela kroppen. Det är visserligen en helt annan situation, men visar ändå att kroppstemperaturen kan variera mycket kraftigt mellan olika kroppsdelar delvis pga. kroppens egna reglermekanismer. Så har ju hjärnan en lite lustig blodförsörjning jämfört med kroppen i övrigt också, dvs. själva hjärnan har ju egentligen ingen blodförsörjning alls i bokstavlig bemärkelse, utan ämnen passerar över från bloder till spinalvätskan via blodhjärnbarriären, och vice versa. Det är såvitt jag förstår mest fråga om någon slags osmotisk process eller något liknande, så frågan är i vilken utrstäckning kroppen egentligen kan öka kylningen av hjärnan om det skulle behövas? Visserligen kan den öka blodflödet i ådrorna kring hjärnan, men värmen måste ju transporteras ut dit också.

mina kunskaper är något begränsande avseende temperatur avikelser.
Och jag försöker ochså hålla mig till trådens styrande avsikt.
Det jag vet om stress-utmattningsdepression är bl.a. följande
Överkänslighet till ljud läggs till skadorna på hippocampus, om man tvingar sig själv genom vilja att särskilja olika ljud
och nyanser.

Störningar eller skador i systemen, eller i förbindelse mellan systemen i amygdala, hippocampus
eller andra delar i reptilhjärnan, kan ledan tilll psykiska och känslomässiga störningar och dissfunktionella
beteenden genom att vi i högre medvetna delar av hjärnan inte kan tolka eller förstå våra egna reaktioner.

Med stor sannolikhet kan det vid extrem och framför allt kronisk stress uppstå en obalans som påverkar
både den snabba reptilhjärnereaktionen och den något långsammare medvetna, viljemässiga styrda reaktionen.
( dendritiska skador) utskott från cellen.

Jag håller på att läsa om spinalvätskans effekt som terapeutisk metod - En botande metod av olika hälsotillstånd, depression osv...
Metoden är kontroversiell. Jag ber att få återkomma om detta faktum.
Med andra ord, när jag är mer säker på min sak och delge korrekta utlåtande från min sida om spinalvätskan betydelse.

Dumle det du skriver om eventuella permanenta skador av stress är intressant. Mina funderingar kring temperatur är egentligen inte så intressanta i sig, utan bottnar just i funderingar på om man kan få permanenta hjärnskador, och min fundering vad då om temperatur skulle kunna vara en faktor där. När det gäller permanenta skador så har jag läst att man har uppmätt en minskad hjärnvolym hos dels krigsveterande som har varit utsatt för kraftig krigsstress och dels vanliga personer som har haft långa och väldigt svåra depressioner.

Spinalvätskan är intressant. I början av min utrbändhet läste jag om B12-teorierna. Det verkar framförallt vara en mindre grupp svenska läkare som driver den linjen som förklaring på kronisk trötthet av olika slag. Deras teori är att någonting gör att B12-molekyler har svårt att passera blod-hjärnbarriären, och att halterna av B12 kan vara väldigt låga i hjärnan trots normala eller t.o.m. höga värden i blodet. Man säger sig ha uppmätt stora sådana variationer på en del patienter, och också fått en del att börja fungera igen genom dagliga B12-injektioner.

Om hjärnstressen däremot fortgår som en kronisk stress blir den neurokemiska
Obalansen bestående, vilket skapar kvarstående störningar och förändringar i de
Ingående systemens funktion och struktur i såväl hjärnans som kroppen.
I sin tur leder detta till att hjärnans förmåga att hantera yttre påfrestningar, ytterligare försämras. En ond cirkel uppstår

Långvarig stress gör att hypofysen påverkar så att den tillverkar mer av stresshormonet kortisol.
Stress gör ochså att binjuren tillverkar stresshormonerna adrenalín och noradrenalin.
Det är känt att koncentrationen av stresshormonet kortisol ökar i blodet.
Detta kan leda till att hippocampus, en del av hjärnan bland annat kontrollerar stressreaktioner krymper, vilket
kan förklara varför korttidsminnet försämras vid uttmattningsdepressioner.

Att spinal vätskan är intressant håller jag ochså med om kvasir.

Olga Bogdashina har skrivit en intressant bok.
"Sensual and Perceptual Issues with autism and Asperger's syndrome".
Hon diskuterar bl.a. hur detta ökar vår stress och en del om kroppens reaktioner på stress..
Rekommenderas!