Jag känner inte igen mig så mycket när jag läser andras problem/svårigheter.

Mina är kanske annorlunda. Jag klarar av de flesta grejor tex städning men får många konstiga tankar och därför struntar i det och känner mig inte bra pga av det heller. Jag är i tonårsåldern(gissar på att flesta av er är vuxna).

Jag är vuxen -29, men en del av det som skrivs här känner jag inte igen mig i i större utsträckning än andra. Dock känner jag igen mig i en del. Annars hade jag inte varit här. Jag upplever att många verkar ha större problem med bl.a. vardagen än vad jag har. Jag har tex. inga problem med att städa o. andra sysslor i hemmet. Sällan problem att ta tag i saker & ting. Har inga problem att möta folk. Är ovanligt social för att ha AS. enl. utredningsteamet.

Vidare känner jag att många med AS. är mångt mkt. mer intellingenta o. analyserande än jag, dock inte alla! Detta kan ha att göra med att jag är ett gränsfall. Så jag känner det jobbigt på så vis att jag ibland känner det som att jag hamnat mellan AS. o. NT. Jag kan umgås med NT., men då måste de vara absolut tydliga, raka o . ärliga, men jag kan ha svårt att förstå AS. ibland då de diskuterar. Dock klarar jag av att umgås med resp. grupper på det hela taget! Det är även positivt att jag kan vara i båda världarna. Det gör det lättare att hitta vänner.

Även jag har konstiga tankar ibland - typ tvångstankar o. svårt att byta fokus dvs. tänka om, men det sistnämda verkar vara typiskt AS. Att du har konstiga tankar kan vara AS., men oxå för att du är i tonåren/puberteten som ju är en svår tid o. med AS. ovanpå kan jag tänka mig att det blir ännu besvärligare. Det är ju ibland svårt att veta vilket som är vilket. Vad är det för typ av tankar?

Visst tycker jag att jag känner igen mig i vad en del skriver om, men olikheterna är större än det som är gemensamt tycker jag, rent kvantivativt. Trots att dom flesta som huserar här har någon form av handikapp inom autismspektrumet, eller har nära & kära som har det, så är vi inte stöpta i samma form. Men de gemensamma problem, funderingar, härligt nördiga beskrivningar etc etc som ofta dryftas i forumet och som jag personligen känner igen mig i är ofta av sådan art att det är betydelsefullt för mig, kvalitativt settt. Det gör att jag trots allt känner mig som fisken i vattnet här bland alla gamla & unga Aspisar

Planeringar och rutiner fungerar inte för mig. Känner mig inte bra av dem.

Vem fasen gillar sådant? Men många har inget val.....som jag...

Jag hatar också planeringar och rutiner. Tack och lov hade jag ett jobb med måttligt stora behov av sådant, och brukade försöka undivka att planera in saker så långt det gick. Men med tiden ökade dock kraven på planerade saker och inte sällan med korta deadlines, och så blev ju resultatet utbrändhet också.

så är struktur och planering en förutsättning.......just för att undvika denna utbrändhet ja.....Fy farao...Undrar hur många gånger jag varit utbränd genom åren....58432????

Nja, jag vet inte det. Strukturen och planeringen stressar mig. Varje fast inbokad tid är ett stressmoment. I mitt fall beror nog utbrändheten snarare på planering och struktur än avsaknad av sådan.

Frågan är om vi AS är förekommer i fundamentalt olika varianter på den här punkten? Från vården, LSS och liknande försöker man ju ofta om inte tvinga på en så i alla uppmuntra en till att planera och schemalägga tillvaron. Själv så reagerar jag instinktivt emot alla sådan förslag för jag upplever att det bara skulle göra att jag känner mig ofri och stressad. Men en del andra kanske faktikst behöver det och mår bra av det?

Vi är nog olika ja...... Herreguuuud. VAD är en typiskt AS-are?? Finns det ens. Det tror inte jag.........

Men det är ju bra, för då är ju inte vården helt ute och cyklar alltid då, om somliga av er faktiskt gillar struktur och planering. Då har de bara fel i att tro att det är bra för alla.

Finns knappast en typisk AS-are... Möjligen var Hans Asperger själv den ende, då. Själv har jag Anders Pemers syndrom, och ingen annans...

Men grunddragen placerar in mig i Asperger-spektrumet inom autismspektrumet... Min diagnos atypisk autism är ju för övrigt en ännu mer flytande diagnos än att åtminstone kvala in exakt på Asperger-kriterierna. Atypisk autism kan ju vara någon som missar ett enda kriterium där han står närmare en "frisk och normal" än en aspergare, eller som jag att man faktiskt har råkat ha en ännu mer "autistisk" utvecklingskurva under uppväxten än en "ren" aspergare...