Ibland klagas det på att det är för mycket trams och socialt kallprat på detta forum, vilket jag inte kan hålla med om.

Enligt vissa verkar det vara antinget eller: antinget är man hyperintelektuell med djupaste diskussionerna (gärna på en rent akademiskt hög nivå) precis hela tiden, eller så är man bara tramsig och social/kallpratig, och alltså "NT" (mina erfarenheter av NT-världen säger mig dock att NT:s uppskattar såväl trams/kallprat, som djupa diskussioner, fast att gränsdragningen mellan dessa är diffussare bland NT:s).

Varför måste det vara antinget eller?
Själv anser jag att det blir väldigt trist och ytligt, om man bara skall flamsa och kallprata hela tiden, men om det å andra sidan bara blir tunga, djupa diskussioner som ibland mer eller mindre kräver att man sitter på en akademisk examen inom aktuellt ämne, för att man skall ha en chans att kunna tillgodogöra sig diskussionen, så blir det oerhört tungt, stelt och tråkigt att vara här.

Jag har inget emot varken det ena, eller det andra, utan söker snarare efter en balans mellan ytterligheterna.
Och vad gäller diskussionerna, så försöker jag (trots en hyffsad bra allmänbildning) att uttrycka mig så vardagligt som möjligt, för att det skall vara lätt att ta till sig vad jag skrivet, medan en del här på forumet snarare låter som professorer, som talar med andra höga akademiker.
Att kunna förklara svåra saker, med ett enkelt, vardagligt språk anser jag vara en styrka, samtidigt som det; som sagt behövs en lämplig balans mellan "seriösa", och "oseriösa" trådar.

-Är det någon som känner igen sig, eller har synpunkter på mitt inlägg?

Jag håller med dig. Det behövs båda delar, här som i övriga livet. Enbart kallprat/tramsande blir för ytligt och påfrestande i längden, men bara allvarliga djupsinnigheter blir å andra sidan väl torrt och tråkigt. En bra balans med lagom dos av varje passar även mig bäst.

ford skrev:Att kunna förklara svåra saker, med ett enkelt, vardagligt språk anser jag vara en styrka, samtidigt som det; som sagt behövs en lämplig balans mellan "seriösa", och "oseriösa" trådar.

Det håller jag helt med dig om, ford! Jag anstränger mig så gott jag kan för att skriva på ett sådant språk, så att alla ska klara av att förstå vad jag menar. Ändå tycks det ofta bli missförstånd. Tyvärr! Men jag har den målsättningen iallafall.

Jag har heller ingenting emot att det finns både seriösa och mera oseriösa ämnen på en community. Det måste få finnas plats både för djupsinne och skämtlynne, tycker jag. Fast kanske inte i en och samma tråd, för det kan verka störande. Åtminstone tycker jag det.

Livet är för allvarligt för att tas på allvar.

Du har en poäng i det du säger, Ford. Fast jag ser det sähär; det är stimulerande att prata med intelligenta människor, oavsett ämne. En intelligent människa drar egna slutsatser, kan resonera, och gör träffsäkra iakttagelser. En dumskalle presterar bara en genomgående låg nivå. Då känner jag mig som en lärare som måste förklara saker. Tröttsamt. Korkade människor ger mig bara huvudvärk, och jag mår bäst av att undvika dem.

Mixen är det bästa - lite allvar - lite avslappnat. Humor i lagom dos inte att förglömma.

Håller med Krigarsjäl om att "dumskallar" klarar man sig bra utan. Även de som jämt håller med om allt man säger. De människorna tillför sällan någonting.

Kallprat har väl egentligen inget med intelligens att göra. Det är snarare två oberoende saker. Att prata med dumskallar är inte särksilt givande vare sig man kallpratar eller försöker prata om seriösa saker. Att prata med en intelligent person kan vara stimulerande även om man bara kallpratar, eftersom kallpratet då brukar tendera att få lite oplanerat innehåll som är intellektuellt stimulerande.

Jag håller faktiskt inte med om att allt umgänge med lågintelligenta människor är icke-givande.

Skall man ha djupare diskussioner, så kanske det inte ger så mycket, men skall man bara hitta på något kul tillsammans, typ sporta, lira TV-spel eller "snacka skit" så har det inte någon större betydelse om intelligensnivån hos den man umgås med inte skulle vara den högsta.

Konsten är att ha "en polare för varje tillfälle", istället för att nödvändigtvis göra precis allt ihop med en och samma kompis.

Bortsett från det, så tycker jag faktiskt att det kan vara riktigt kul att få förklara/lära ut saker till folk som kan mindre, eller är mindre intelligenta än man själv. Dels därför att man gör en annan människa en tjänst, men också därför att man får känna sig duktig, vilket stärker ens ego på ett positivt sätt, så länge man inte ser ned på den som kan mindre/har svårare för sig än man själv, utan istället gläds åt denna persons framgångar.

Man behöver inte röra sig med ett onödigt tungt akademiskt fikonspråk även om man talar om ganska djupa saker, se på Stephen Hawkings bok "Kosmos - en kort historik", där han på ett lättfattligt språk redogör för även mycket komplicerade saker så att även lekmän kan förstå.

Nu håller han till och med på med att skriva en science fiction barnbok. Boken, som har titeln "George's Secret Key to the Universe" kommer att ges ut på bokförlaget Simon & Schuster i höst.

Ett paradexempel på att man inte behöver krångla till saker och ting med ett onödigt komplicerat uttryckssätt.

Sen har ju även "nonsenskallprat" sin plats.

ford skrev:Bortsett från det, så tycker jag faktiskt att det kan vara riktigt kul att få förklara/lära ut saker till folk som kan mindre, eller är mindre intelligenta än man själv. Dels därför att man gör en annan människa en tjänst, men också därför att man får känna sig duktig, vilket stärker ens ego på ett positivt sätt, så länge man inte ser ned på den som kan mindre/har svårare för sig än man själv, utan istället gläds åt denna persons framgångar.

Tror jag läste nånstans att äldsta syskonet blev mer intelligent/intellektuellt/alert av att ständigt vara tvungen att förklara saker och s a s vara en minilärare för sina småsyskon.

Själv är jag nog rätt dålig på att förklara saker. När folk inte fattar, så blir jag otålig och tror att det är för att de inte gitter lyssna ordentligt.

Å andra sidan har själv svårt att förstå förklaringar, t ex instruktioner till tevens fjärrkontroll. Hur ofta jag läser den och tror att jag fattat, så visar det sig ändå att jag inte fattat. Har aldrig lyckats ställa in kanalerna t ex.

Ford, dra inte för stora växlar på den skillnad jag gjorde mellan att prata med mer resp. mindre intelligenta människor. Det var en medvetet överdriven distinktion jag gjorde bara för att knyta an till det Krigarsjäl skrev. Huvudpoängen var mest att kallpratets natur torde variera beroende på de inblandades intelligens och utbildningsnivå, och likaså för seriösa samtal och att distinktionerna kallprat/seriöst prat resp. inblandade personers intelligens alltså är två olika och ganska oberoende dimensioner.

Ok

Lime skrev:Man behöver inte röra sig med ett onödigt tungt akademiskt fikonspråk även om man talar om ganska djupa saker, se på Stephen Hawkings bok "Kosmos - en kort historik", där han på ett lättfattligt språk redogör för även mycket komplicerade saker så att även lekmän kan förstå.

Nu håller han till och med på med att skriva en science fiction barnbok. Boken, som har titeln "George's Secret Key to the Universe" kommer att ges ut på bokförlaget Simon & Schuster i höst.

Ett paradexempel på att man inte behöver krångla till saker och ting med ett onödigt komplicerat uttryckssätt.

Precis!