All respekt för att man känner sig känslig, ömtålig eller vad det nu än är man känner. Och att man kan behöva något sätt att skydda sig.
Men gör man det bakom en överlägsen attityd så provocerar man dem man vänder sig till (och blockerar snarare än tar reda på deras möjligheter att förstå en).

Psykologiskt säger ju tråden att nivån för lost är för hög för att han ska kunna säga till, kommunicera, att nivån är för låg och att han inte får sammanhang, vilket han iofs förnekar skulle vara av intresse att tala om i inlägg 1.

Eller?

lost skrev:Har läst igenom rätt mycket trådar - och jag känner mig bara mer lost, eller mer korrekt uttyckt, allinerad.

Ursäkta generaliseringen, men vad det verkar så är det flesta arbetslösa/sjukskrivna/pensionerade etc. En del är involverade i "daglig verksamhet", vissa suktar efter en fånig "handi" från "vuxenhabiliteringen", andra träffar kuratorer, psykolger samt olika handläggare. etc et finitum.

Sedan så är det vanliga > kärlek, kamratskap, sammanhang whatever...
Jag är ledsen, men jag förstår inte...

Jag blir också ledsen för att du inte förstår. Vad mer som gör mig ledsen är att det faktiskt är du själv som väljer att bli allinerad. Inte? Jodå. Det är du som väljer att se ned på människor som är sjukskrivna, går på daglig verksamhet, vill ha hjälp av hab eller besöker psykologer.

Jag blir också ledsen över att du inte kan förstå samtal om kärlek och kamratskap eftersom det tyder på att du inte har någon del i något liknande. Å andra sidan kanske den första delen orsakar den andra, eller?

Ok, jag skall försöka övertydligt reda ut vad jag sagt och vad jag menar med vad jag skrivit i denna tråd.

Självkart visste jag att "låg intellektuell nivå" var en väldigt effektiv trigger...Pinsamt för alla er som nappade. Reaktionen på en trigger är avslöjande.
Men faktum är att jag inte avsåg detta, utan det var en helt ärlig reflektion över något jag undrade över - och varför skall jag censurera mig? Jag är inte här för att vara till lags eller för att själv bli klappad och kramad. Jag är här för att jag är lost och inte vet eller förstår...Så därför säger jag, därför frågar jag.

Jag är inte redo för offentlighet, därför kan jag inte säga rakt ut avslöjande detaljer om mitt liv. Det är inte en lätt konst att säga men inte säga, att kommunicera essensen, att ge tillräckligt med pusselbitar men inte hela pusslet, eller som orspråket säger "agna rätt".

Jag är sann, och det vackra med att vara sann är att varje del var för sig är lika sann som helheten. Jag menar alltid den mest uppenbara/bokstavliga tolkningen i vad jag säger. Jag förstår i de flesta fall också underbetydelsen och andra tolkningsnivåer, som i fallet med triggers - men jag vill understryka att jag inte agerar efter någon dold agenda.

Ok, jag inser att för att något av det ovanstående skall vara begripligt avslöja en personlig detalj:

Jag har varit en patologisk lögnare och manipulativ son of a bitch sedan mitt liv kolliderade med en oförstående och orättvis omvärld. När jag var 5-6 år så insåg jag att jag var tvungen att klippa bort familjen samt övrig omgivning och överleva själv - eftersom sanningen inte fungerade så fick det bli lögn och manipulation - jag duperade både mig själv och alla andra och undertryckte insikten om saninngen.

Take your best guess på hur det var... men det är oförställbart. Jag hoppar över alla pikanta detaljer och landar på december 2007 när jag fick min dubbeldiagnos och dök upp här. 10 månader innan utredning/diagnos så beslutade jag att shitta fasaden och återuppta mig själv som den jag är - den jag var 0-5 år. Det kanske låter löjligt, men diagnosen gav mig ett tillräckligt bra skydd för att ersätta den andra skitjobbiga strategin och ge mig en ny chans att vara mitt sanna jag.

...Så jag raderade bort mitt liv och började om från där jag var när jag var 5 år. Så klart jag visste att det skulle vara ett helvete utan dess like men helt klart värt det. Jag gissar att ingen här är hjärnneurolog. Hjärnan är lite knepig i att den skapar neurologiska banor och automatiserade funktioner av repetivt beteendemönster. Det är fan skitjobbigt att hela tiden behöva motarbeta hur neuro transmittorerna vill köra sitt inlärda race. Hjärnan är ingen rolig programmeringsobjekt.

Till sist, nej jag har inte schizofreni. Jag har bara en utvecklad förmåga att abstrahera olika beståndsdelar i psyket.

Allright. Hoppas jag var tydlig nog i min kommunikation samt att jag förhoppningsvis bringat mer klarhet hur jag ser mig som annorlunda även i detta sammanhang.

*/lost

well, du e mogen för att vara sex år Lost.

Jag tror nog att lögnstrategin inte är helt ovanlig för folk med AS och vissa andra tillstånd. Sedan kanske det inte är lika systematiskt och genomgripande som det låter som i ditt fall, men lögner (fast kanske ofta i form av vinkling eller omskrivning av verklighete) som skyddsmekanism i vissa situationer känner jag igen från mig själv också. Vet man att man är och fungerar annorlunda än omgivningen och omgivningen inte förstår eller man inte vill försöka förklara så måste man ju skydda sig på något sätt mot omvärldens oförståelse. Det kan då vara enklare både för en själv och mottagaren med en enkel lögn istället för en komplex sanning.

@Kvasir
Lögnstrategin som jag talade om är ju uppsagt, passé och historia.
Märk dock att jag implicerade andra beteenden rätt övertydligt, dessa är också passé - men jag kommenterar inte dessa ytterligare for time beeing.
Jag förstår konceptet med sk. "vita lögner" och den socialt vedertagna bruket/acceptansen av dessa. Men, nej. jag ha slutat även med dessa. Jag undviker också den andra ytterligheten som "du är en utvecklingsstörd fet gris" typen av kommentarer

Jovisst, du har lagt ner lögnstrategin nu, men den har tidigare varit ett av dina sätt att hantera ett upplevt utanförskap och en till synes oförstående omvärld. Någonting fick dig till slut att ge upp den strategin. Eftersom det verkar har varit i samband med eller strax innan din utredning så kan man väl misstänka någon slags samband mellan dessa händelser, om än kanske inte nödvändigtvis på en medveten nivå för dig själv. Diagnosen ger dig nu ett verktyg att bättre förstå dig själv och din relation till omgivningen och den förståelsen gör att du kanske hittar nya vägar att hantera situationen. Lögnerna var förmodligen ett sätt att hantera något som du inte själv förstod, i brist på diagnos.

Kvasir skrev: Lögnerna var förmodligen ett sätt att hantera något som du inte själv förstod, i brist på diagnos.

Självklart, det var en överlevnadsstrategi. Men jag sade ju detta i mitt inlägg? Jag har ingen anigng om förekomsten komorbitet av främst ADHD i detta forum men det gör ju bilden än mer komplext.

lost skrev:Självklart, det var en överlevnadsstrategi. Men jag sade ju detta i mitt inlägg? Jag har ingen anigng om förekomsten av komborbiditet främst ADHD i detta forum men det gör ju bilden än mer komplext.

Det verkar vara rätt många som har både AS och ADHD diagnosticerat. Till det ska man väl lägga att många kanske bara har den ena diagnosen, men ändå drag av den andra. Själv så har jag bara AS-diagnos, men enligt utredningen fanns det drag av ADHD också, men inte tillräckliga för diagnos.

Jag skrev väldigt tydligt, ärligt och öppenhjärtlig
Det var väldigt kostsamt.
Därmed har jag sagt mitt och kommer inte att kommentera ytliga svar mer

Men vad för slags svar förväntar du dig? Det är kanske jag som är för dum för att förstå, men jag kan inte riktigt se att du egentligen har gett oss något mera konkret att kommentera. Du säger i stort sett ingenting, men klagar ändå på ytliga svar. Vad vill du ha? Djupa svar på frågor du inte har ställt?

lost skrev:Självkart visste jag att "låg intellektuell nivå" var en väldigt effektiv trigger...Pinsamt för alla er som nappade. Reaktionen på en trigger är avslöjande.

Jag kan meddela att jag varken känner mig pinsam eller avslöjad.

Både en och annan på forumet är ju med i Mensa*, så jag tyckte det såg rätt kul ut att få se hela forumet beskrivet som som att det har en så låg intellektuell nivå. Men allt är ju relativt, och alla har rätt till sin åsikt.

*Inte jag dock, och jag tror inte jag skulle lägga tid, energi och medlemsavgifter på att gå med heller, även om det skulle visa sig att jag uppfyllde kraven. Vilket jag aldrig har brytt mig om att ta reda på, och nog aldrig kommer att göra.

lost skrev:Man får inte säga så, men jag förundras över den generellt låga intellektuella nivå som förekommer här...

Det kan väl ligga något i det, men detta är ett forum där folk ska kunna diskutera allt som hör livet till, det måste inte vara så dödsallvarligt och seriöst hela tiden med krav på en hög intellektuell nivå på alla inlägg, man kan ju inte enbart diskutera kvantfysikens senaste rön, ha djuplodade diskussioner på fackspråk om internationella relationer, diplomati och intrikata juridiska spetsfundigheter.
Även vardagslivets små trivialiter måste kunna ventileras, utan att forumet ses som ett intellektuellt lågvattensmärke., det är ju trots allt i vardagen vi lever.

Jag frekventerar en del forum där jag definitivt vill varna för besök om man förundras av den låga intellektuella nivån här... *ler*

Kvasir skrev:Men vad för slags svar förväntar du dig? Det är kanske jag som är för dum för att förstå, men jag kan inte riktigt se att du egentligen har gett oss något mera konkret att kommentera. Du säger i stort sett ingenting, men klagar ändå på ytliga svar. Vad vill du ha? Djupa svar på frågor du inte har ställt?

Ingenting?
Jag berättade ju den högst personliga omständigheten när jag klippte bort omvärlden, hur jag tvingades att välja en överlevnadsstrategi som gjorde våld på min riktiga person. Med ett sådant val i tidig ålder så är det ju rätt uppenbart i vilken fortsättning och vilka konsekvenser detta medföljde... Men, nej. inte ens en brutal övertydlighet får dig att fatta.

Jag förklarade också att jag inte var ute efter att fiska med "låg intellektuell nivå" utan menade det bokstavliga i det jag skrev i det sammanhanget. Jag kunde dock inte låta bli att efter olika svar säga det självklara att responsen av en trigger avslöjar rätt mycket. Det var ren upplysning, för varför skall man hemlighålla något sådant. Kanske kan folk tänka till , reflektera och undvika att förnedra sig.

Sedan så förklarade jag varför jag inte öppet kan lämna ut (främst identiferbara) personliga detaljer, samt hur jag ändå kommunicerar sanningen i oerhört enkel dechiffrabel form. Desvärre så kan ju inte den fulla bilden förstås trots allt detta om man inte har förståelse/erfarenhet/kapacitet. Men även den enkla basala formen är 100% konsistent och sann -att märkorden och kompositionen inte förstås betyder ju bara det inte finns någon mottagare av detta. Det är OK.

Jag gjorde därför ett avsteg från försikitghetesprincipen och skrev på ren oförvanskad svenska en väldigt personlig redogörelse av ett av mina huvudproblem så att ni skall ha bättre bakgrundsförståelse till vem jag är och varför jag agerar som jag gör. Naturligtvis så förstår jag att det var en ofullständig redogörelse. Men det borde vara vara tillräckligt?

I detta svar lade jag dessutom till "Med ett sådant val i tidig ålder så är det ju rätt uppenbart i vilken fortsättning och vilka konsekvenser detta medföljde." Jag gjorde det för att vara så extremt övertydlig det går utan att gå in specifika detaljer.

Detta fungerade inte heller. Så jag får väl även släppa detta:
Uppenbart hade jag alltför höga förväntningar på förmågan att tyda vad jag säger. Jag gör därför ett ytterligare avsteg från försiktighetsprincipen. Jag hoppas att detta tilllägg på ren svenska räcker.

Jag kan inte säga att jag även hade Kanners Syndrom (klassisk autism) trots att det är oerhört sannolikt. Mina forskare (kan inte namedroppa) var 100% övertygade om detta. Men, det finns inte tillräckligt med data för att vidimera detta - jag var ju aldrig inom någon form av vård. Andra omständigheter komplicerar detta ytterligare. Mitt ADHD är dessvärre bättre dokumenterad med antisocial, kriminell och aggressivt beteende etc. Knappast lönt ens att berätta om mitt sk. umgänge. Kort sagt så fanns alla ingridenser som ni kan fantisera där.

Så pröva infatil autism/övergående till AS, ADHD och säkert en massa annat skit kombinerad med en totalt dysfunktionell familj utan någon hjälp - och alltid bara själv.

När jag var 16 år så slutade jag tvärt med destruktivt beteende. Antagligen för att kände mig alinerad och inte kände någon samhörighet med den gruppen. Hade inte heller aggression nog för att slåss hela tiden Det där med vapen ville jag inte vara med om. Knark tilltalade mig inte.
Att utnyttja trasiga flickor äcklade mig. (Nej, jag har aldrig utnyttjat eller burit hand mot kvinnor)

Lite udda och oväntat, så böt jag till läsa filosofi, religion, historia, teoretisk fysik oh politik.Sedan akademisk kritik av allt ovamsående. Och sedan fördjupade studier inom ovanstående och lite allt möjligt,
Någonstans så tog det intresset slut. Det fanns liksom inte så mycket jag undrade över längre som inte redan avhandalats flera gånger och från ett flertal synvinklar.

I mer modern tid så sysslar jag med IT (specika delar). Hatar PC.

lost skrev:

Kvasir skrev:Men vad för slags svar förväntar du dig? Det är kanske jag som är för dum för att förstå, men jag kan inte riktigt se att du egentligen har gett oss något mera konkret att kommentera. Du säger i stort sett ingenting, men klagar ändå på ytliga svar. Vad vill du ha? Djupa svar på frågor du inte har ställt?

Ingenting?
Jag berättade ju den högst personliga omständigheten när jag klippte bort omvärlden, hur jag tvingades att välja en överlevnadsstrategi som gjorde våld på min riktiga person. Med ett sådant val i tidig ålder så är det ju rätt uppenbart i vilken fortsättning och vilka konsekvenser detta medföljde... Men, nej. inte ens en brutal övertydlighet får dig att fatta.

Jag vet inte, men jag betraktar inte det som någon brutal övertydlighet. Det säger något viktigt om dig och ditt liv, men det lämnar ju ändå ganska öppet för spekulationer om exakt vilka problem detta har orsakat. För dig kanske det känns självklart att livet utvecklade sig på ett visst sätt som konsekvens, men jag tror nog att det kan utveckla sig på ganska många olika sätt givet de premisserna, och det gör att vi andra ändå är hänvisade till att gissa hur det har sett ut i just ditt fall. Dock är jag övertygad om att det har orsakat stora problem för både din omgivning och framförallt dig själv.

Jag förklarade också att jag inte var ute efter att fiska med "låg intellektuell nivå" utan menade det bokstavliga i det jag skrev i det sammanhanget. Jag kunde dock inte låta bli att efter olika svar säga det självklara att responsen av en trigger avslöjar rätt mycket. Det var ren upplysning, för varför skall man hemlighålla något sådant. Kanske kan folk tänka till , reflektera och undvika att förnedra sig.

Men det går fortfarande att tolka ditt påstående på flera olika sätt, och innan du har klargjort närmare vad du mera precist menar (se mina ledande frågor tidigare) så är det svårt att kommentera detta.

Sedan så förklarade jag varför jag inte öppet kan lämna ut (främst identiferbara) personliga detaljer, samt hur jag ändå kommunicerar sanningen i oerhört enkel dechiffrabel form. Desvärre så kan ju inte den fulla bilden förstås trots allt detta om man inte har förståelse/erfarenhet/kapacitet. Men även den enkla basala formen är 100% konsistent och sann -att märkorden och kompositionen inte förstås betyder ju bara det inte finns någon mottagare av detta. Det är OK.

Jag har full förståelse för om du inte vill eller kan lämna ut alltför mycket detaljer, men faktum kvarstår att ju mindre detaljer man släpper, desto svårare blir det för andra att ge mera konkret och djup respons.

Jag gjorde därför ett avsteg från försikitghetesprincipen och skrev på ren oförvanskad svenska en väldigt personlig redogörelse av ett av mina huvudproblem så att ni skall ha bättre bakgrundsförståelse till vem jag är och varför jag agerar som jag gör. Naturligtvis så förstår jag att det var en ofullständig redogörelse. Men det borde vara vara tillräckligt?

Som jag skrev ovan så, nej jag är rädd för att det inte är det, eftersom det fortfarande lämnar väldigt öppet för tolkningar om just din situation. Jag har svårt att se att det var rimligt att ge mera specifika svar än de jag gav, och som du kallade ytliga. I annat fall skulle jag behöva gissa, med stor risk att skriva något djupare men med stor sannolikhet irrelevant.

Jag kan inte säga att jag även hade Kanners Syndrom (klassisk autism) trots att det är oerhört sannolikt. Mina forskare (kan inte namedroppa) var 100% övertygade om detta. Men, det finns inte tillräckligt med data för att vidimera detta - jag var ju aldrig inom någon form av vård. Andra omständigheter komplicerar detta ytterligare. Mitt ADHD är dessvärre bättre dokumenterad med antisocial, kriminell och aggressivt beteende etc. Knappast lönt ens att berätta om mitt sk. umgänge. Kort sagt så fanns alla ingridenser som ni kan fantisera där.

Så pröva infatil autism/övergående till AS, ADHD och säkert en massa annat skit kombinerad med en totalt dysfunktionell familj utan någon hjälp - och alltid bara själv.

När jag var 16 år så slutade jag tvärt med destruktivt beteende. Antagligen för att kände mig alinerad och inte kände någon samhörighet med den gruppen. Hade inte heller aggression nog för att slåss hela tiden Det där med vapen ville jag inte vara med om. Knark tilltalade mig inte.
Att utnyttja trasiga flickor äcklade mig. (Nej, jag har aldrig utnyttjat eller burit hand mot kvinnor)

OK, nu börjar det komma detaljer som nog kan ge oss en lite bättre bild av din historia och dina problem. Det börjar också förklara vad du kan tänkas mena med att du inte känner igen dig i andras situationer och beskrivningar. Dock är jag ganska säker på att det finns åtminstone vissa här som har liknande erfarenheter. Jag känner själv till ett fall med en kille i övre tonåren som högst sannolikt har AS och är mycket intelligent men samtidigt går in i självdestruktivt beteende med droger och annat som ett försök att hantera sin situation.

Pemer skrev:Jag frekventerar en del forum där jag definitivt vill varna för besök om man förundras av den låga intellektuella nivån här... *ler*

tja. mensas forum är inte sådär jättemärkvärdigt heller.
Det är ju trots allt bara internetforum det handlar om. Inte snillen diskuterar i samband med nobelprisutdelningar eller doktorandseminarium i Algoritmteori på KTH eller något. Letar man efter sådana nivåer är man kanske ute och letar på fel plats.
Åandra sidan har ju en och annan här doktorerat så det är ju inget fel på det intellektuella spridningens positiva sidor..
Det var antagligen bara en liten provokation som åsyftades för att få lite uppmärksamhet eller nått.. eller någon sorts frustration över utanförskapet. En klassisk aspergervariant? - Jaha, de kan inte läsa mina tankar. Det måste bero på deras tillkortakommanden. Eftersom mina tankar är uppenbara..(eller nått)

uniqueNr5 skrev:

Pemer skrev:Jag frekventerar en del forum där jag definitivt vill varna för besök om man förundras av den låga intellektuella nivån här... *ler*

tja. mensas forum är inte sådär jättemärkvärdigt heller.

Det säger väl om något något intressant om mera allmänna forum även om de har en specifik målgrupp. Vill man ha djupa diskussioner om specifika ämnen så finns ju alltid ämnesspecifika forum av varierande nivå. Vill man ha något att bita i så finns ju t.ex. comp.sci.math.research.

Jag har inte läst den här tråden förrän nu, så jag sitter ju här med facit i hand... Så kan man väl nästan säga?

Men jag kände mig inte alls provocerad av uttrycket "Låg intellektuell nivå", eftersom 'intellektuell' inte är riktigt detsamma som 'intelligent'. Vad jag kunde se, sa lost ingenting om övriga medlemmars faktiska intelligens - bara att det var för lite verkligt intellektuella debatter här. Jag har varit medlem här alldeles för kort tid för att alls kunna uttala mig om den saken. Men jag vet ju att den intellektuella nivån faktiskt är rent beklämmande på de flesta communities runtom på internet. Det är mest flams och trams och ytligheter överallt, tycker jag...
Och om något verkar intellektuellt (alltså vetenskapligt i någon bemärkelse), så är det alltid så fruktansvärt trendigt, att alla inlägg mer eller mindre är "sparka in en öppen dörr"-kommentarer. Säger någon något som på minsta sätt är kontroversiellt - ja då blir det ett ramaskri om "dålig ton" och "kränkande inlägg"... och jag vet inte allt. Jag, för min del, uppfattar sådana "debatter" som hemskt tråkiga och intetsägande - när det viktigaste tycks vara att alla är överens, snarare än att man verkligen har olika perspektiv och infallsvinklar att komma med.

Sedan reagerade jag lite när jag såg att någon nämnde "Mensa" här. Om jag har rätt för mig så handlar väl Mensa enbart om intelligens - och intelligent kan man vara utan att vara så där värst intellektuell. Det behöver inte nödvändigtvis gå hand i hand med vartannat.

Jag blev förvånad över att läsa inläggen om AS-personer och lögner. Jag har hört att vi "aspergianer" inte kan konsten att ljuga. Jag har iallfall hemskt svårt för den saken. När jag har försökt, så har jag nästan alltid blivit avslöjad med en enda gång.
Det sociala spelet, som är så populärt - internet är inget undantag - har jag alltså inte mycket till övers för. Dels förstår jag ingenting och dels vill jag inte vara med i sådana (som jag tycker) meningslösa fånerier.

Det är också en anledning till att den intellektuella nivån tenderar att bli så låg på många communities, tror jag. Det sociala spelet anses roligare och viktigare av de flesta medlemmarna, än att verkligen föra en seriös och utvecklande dialog/debatt.

Det här var bara lite tankar som jag fick, efter att jag läst inläggen i den här tråden.

Tittar man på vad du studerade när du läste inom humaniora, så ser det ut som att du egentligen har existentiella funderingar. Vem är jag, varför är det så här, hur hänger jag ihop med samhället och varför fungerar samhället så mm mm. Och sådana frågor diskuteras inte så mycket här.

Själv brukar jag beskriva det där som en stor inre frustration, det gör ont inuti, men jag får inte hjälp med det. Jag hade också frånvarande föräldrar (trots att de existerade i fysisk form i hemmet. Nu förstår jag att de också har AS, som är min diagnos. De har inte den inlevelseförmågan att de kunde bry sig om mig på det plan jag behövde, det inre, mentala och existentiella planet, som är det viktigaste för mig.

Vi skulle gärna kunna diskutera etik och de existentiella funderingarna kring det/de funktionshinder vi har - om det är sådana djupa funderingar du har. I så fall gör vi det i en ny tråd (eller PM).* För visst kan man fundera mycket kring vad syftet är med mitt liv eftersom jag inte är som andra och den här inre frustrationen har drivit mig till så mycket - som jag ändå inte varit nöjd med. I ditt fall har du ju provat på väldigt mycket, men "ändå inte" så att säga.

* Jag tror inte det finns några regler för forumet om att inte diskutera existentiella saker, religion etc. I vissa sammanhang (t.ex. som radioamatör) får man ju inte det.

God bless!

Karenina skrev:Sedan reagerade jag lite när jag såg att någon nämnde "Mensa" här. Om jag har rätt för mig så handlar väl Mensa enbart om intelligens - och intelligent kan man vara utan att vara så där värst intellektuell. Det behöver inte nödvändigtvis gå hand i hand med vartannat.

Sant, jag tänkte allt lite fel där, egentligen.

Kritan
För guds (!) skull, starta en tråd, inte pm! Jag kan inte lova att nappa på någon viss tråd, men det du tar upp dryftas för litet här, ja. Alldeles.