De kanske borde skriva en varningstext på filmen Boondock saints...

Vad säger andra än Leif Elinder och de han hänvisar till i frågan?
Dessvärre är jag skeptisk till honom. För några år sedan lyckades han och Eva Kärfve nästan få med sig hela Sverige på att ADHD och AS bara var sociala konstruktioner för att förtrycka arbetarbarn, utan att ha på fötterna vare sig fältstudier, alternativ teori, någon annan hjälp att föreslå till dem, eller en förklaring som täckte oss icke arbetarbarn.
Och fick det svenska integritetsskyddet för forskningspersoner upphävt genom domstolsbeslut när de bara antog att Christopher Gillbergs forskningsdata var förfalskade och ville syna dem.

Hur pass kunniga eller tendentiösa är experterna(?) på USA:s läkemedelsverk? Hur stor är förskrivningen av SSRI till andra personer som liknar de här killarna men inte har mördat, och till andra som har mördat? Finns det de som blir mindre aggressiva av dem? [...]

Micke skrev:Drogade att döda?

Aftonbladet skrev:Många av förövarna vid skolmassakrer i USA hade ätit antidepressiva mediciner. Det hade också Pekka Auvinen som sköt ihjäl nio ungdomar i Finland förra året.

Kan den frikostiga förskrivningen av psykoaktiva preparat förklara vansinnesvåldet? frågar barnläkaren Leif Elinder.

Skulle gissa på att de personer som begår den typer av dåd haft problem och fått SSRI. Behöver ju inte betyda att SSRI fick folk att göra som dom gjorde.

Preparaten hjälper ju många och att det finns kraftiga biverkningar än känt så börjar man en behandling ska man ju vara förberedd på att man kan ha några jobbiga veckor framför sig.

Depressionen brukar ju förvärras under ett tag och det kan komma självmordstankar. Men gör man allvar av de tankarna så tror inte jag att man kan skylla på pillren, istället får man lära sig att identifiera dessa tankar och se dom som tankar som kommer och går under en depression.

Micke skrev:Drogade att döda?

Aftonbladet skrev:Många av förövarna vid skolmassakrer i USA hade ätit antidepressiva mediciner. Det hade också Pekka Auvinen som sköt ihjäl nio ungdomar i Finland förra året.

Kan den frikostiga förskrivningen av psykoaktiva preparat förklara vansinnesvåldet? frågar barnläkaren Leif Elinder.

Snarare ska man nog se förskrivningen som att dessa personer redan hade psykiska problem, och att man kanske har missbedömt graden av allvarlighet och nöjt sig med att skriva ut SSRI.

Edit: Insåg just att nog var egentligen precis samma sak Moggy skrev. Ja ja, då är vi två om åsikten då.

Tre. Förbisåg den uppenbara möjligheten ovan.

Jag har alltid sagt att antidepressiva medel är rävgift. Och när jag nu äntligen får stöd för min åsikt, suckar jag bara. Jag borde ju bli glad istället, kan man tycka.

- Skulle väl du veta bättre än läkarna? har jag fått höra tidigare.
Sådana uttalanden sätter sina spår.

Det första medel jag ordinerades - då var jag 21 år gammal - var Anafranil. Jag blev psykotisk. Helt livrädd var jag och kröp ihop i ett hörn på psykavdelningen... Trodde att tredje världskriget brutit ut och hörde militärer marschera utanför fönstren.
När de sedan satte ut medicinen, blev jag mig själv igen efter bara ett par dagar.
De flesta psykiatrer, som jag träffat senare genom åren, har inte alls känt till detta. Därför har de åtskilliga gånger velat ge mig något antidepressivt medel. Det har känts så tjatigt att gång på gång förklara att jag en gång blivit psykotisk av de medlen.
Läkaren, som jag träffade nu i höstas, ville ordinera ett SSRI-preparat. När jag än en gång berättade om min erfarenhet, sa hon:
- Jamen Anafranil... Det är ju ökänt! De nya preparaten är mycket bättre och har nästan inga biverkningar alls.
Men jag trodde henne inte. Så jag lyckades tacka nej.

Jag har aldrig sett någon som blivit bättre av antidepressiva. De som är så djupt deprimerade att de bara ligger i sängen hela tiden och varken äter, dricker eller går på toaletten - att deras tillstånd snabbt förbättras av dessa mediciner, tvivlar jag inte alls på. Men denna urskillningslösa förskrivning, som vi sett nu de senaste åren - den tycker jag är helt förkastlig.

Nej, de flesta tycks bara bli sjukligt uppvarvade. De blir otåliga, rastlösa och lättirriterade. De vill så mycket men kan inte koncentrera sig på nånting överhuvudtaget. Själva tycker de att de mår bra men människor i deras omgivning blir helt utmattade. Jag känner till flera skilsmässor, som haft sin direkta orsak i just detta - att den ena partnern gått på antidepressiva och vägrat inse att han/hon blivit som helt personlighetsförändrad av dessa piller. Allt samliv blir ett minne blott (alla antidepressiva medel tycks fördärva den sexuella lusten och förmågan)... Och så vidare.

Det var inte en dag för tidigt att det negativa med dessa medel drogs fram i ljuset. Fast det är nog snabbt bortglömt, är jag rädd för. Dessa piller omsätter ju så kollossalt mycket pengar, så försvaret lär mobiliseras mycket snart...
Ja, det har väl redan dragit igång, såg jag nyss i en länk här ovan

Kvasir skrev:Snarare ska man nog se förskrivningen som att dessa personer redan hade psykiska problem, och att man kanske har missbedömt graden av allvarlighet och nöjt sig med att skriva ut SSRI.

Håller med Moggy och Zombie och Kvasir i detta.

Det är ingen nyhet att media försöker hitta syndabockar till sådana illdåd som hänvisas till i texten Micke citerade. Det har skyllts på:

1) videovåld
2) Marilyn Manson
3) goth-kulturen
4) övriga subversiva subkulturer

så det är inte så konstigt att man nu har kommit på att man kan skylla på antidepressiva mediciner också.

Dessutom är Elinder en väldigt tveksam källa. Funderar lite på om han inte är scientolog.
Han var, precis som nämndes i tråden, ute på något som mest liknade ett personligt krig mot Gillberg. Teorin Elinder&Kärfve framhöll var något som liknade

"ADHD är enbart ett social konstruerat fenomen som är till för att hålla arbetarklassen i schack."

Som motbevis till Gillbergs uttalande att det skulle kunna vara så många som 10% av befolkningen som hade drag av ADHD, anförde Kärfve att "av hennes sju barn var det minsann ingen som hade adhd!". (Observera alltså att detta var ett motBEVIS: jag har artikeln där detta skrevs!)

Pinsamt.

For the record: komplexa saker. Och som alla andra människor, inser nog inte heller läkarna hur olika människor fungerar (kemiskt i det här fallet). Troligen än mindre med den stress de är under från kollegor, yrkeskonventioner, tidsmode, tillsynsmyndigheter osv.
Har hört tillräckligt mycket för att själv tro det om att folk kan reagera lika diametralt motsatt på neuroleptika och annat (även där möjligen NPF inblandat).
Vet någon hurpass undersökta sådana här kemiska skillnader mellan folk är? Just inte alls, får jag ett intryck av.

Men kasta inte ut barnet med badvattnet bara för att man nu vill dränka det i det. En del bekantas bekanta till mig säger att de har fått ett anständigt liv först med SSRI. Har för mig att Lars Forssell och några till sa samma sak offentligt för en del år sedan.

Zombie skrev:Har hört tillräckligt mycket för att själv tro det om att folk kan reagera lika diametralt motsatt på neuroleptika och annat (även där möjligen NPF inblandat).
Vet någon hurpass undersökta sådana här kemiska skillnader mellan folk är? Just inte alls, får jag ett intryck av.

En del studier finns väl, men det nog ganska komplext och svårt. Egentligen vet man nog för lite om den grundläggande kemin i hjärnan ens i "normalfallet". Läser man t.ex. Pfizers egen beskrivning av hur sertralin (Zoloft i deras fall) fungerar så börjar beskrivningen något i stil med "man tror att...". Dvs. de vet egentligen inte själva säkert hur deras medicin fungerar på biokemisk nivå.

Något som dock har studerats lite grann är individuell dosupptagning och nedbrytningshastighet. Det har gjorts studier med PET-kamera i Uppsala där man har försökt studera hur koncentrationen av ett verksamt ämne (minns inte vilket) varierer mellan olika delar av hjärnan. Det kan ge noggrannare uppfattning om dosering vs. faktiskt upptagen dos i intressanta delar av hjärnan, men är å andra sidan bara ren grundforskning ännu. För vissa substanser kan man ganska enkelt mäta individuell nedbrytningshastighet. Det gjorde man med någon av alla de olika mediciner jag har provat (har för mig att det var Efexor). I just det fallet använde medicinen nämligen samma nedbrytningsenzym som en visst hostmedicin, så jag ta en dos sådan hostmedicin och så tog man ett blodprov efter någon viss tid.

Skitknas tråd.
Ta SSRI eller skit i det. Simple as that.
De skeptiska och konspiratoriska får väl framlägga väl underbyggd vetenskaplig bevis för sin ställning. Hänvisnig till crackheads är inte OK.

Micke skrev:Drogade att döda?

Aftonbladet skrev:Många av förövarna vid skolmassakrer i USA hade ätit antidepressiva mediciner. Det hade också Pekka Auvinen som sköt ihjäl nio ungdomar i Finland förra året.

Kan den frikostiga förskrivningen av psykoaktiva preparat förklara vansinnesvåldet? frågar barnläkaren Leif Elinder.

Det skulle kunna vara att de plötsligt slutade ta sin medicin på eget bevåg:

Allvarliga biverkningar uppträder oftast då man startar, ändrar eller avslutar medicineringen.

En säker nedtrappning kan ta flera månader i anspråk och ska övervakas av en erfaren läkare. En plötslig avlutning av behandlingen är riskabel.

"I går presenterades en metaaanalys av sammanlagt 35 oberoende studier över effekten av SSRI-preparat mot depression. Analysen visade att SSRI-preparaten hade marginellt mer effekt än placebo." (Dagens medicin)
Kära LOST m fl. - vad mera begär du i fråga om vetenskaplig bevisning?
Här finns det en metaanalys som bevisar att effekten av SSRI har marginellt mer effekt än placebo. Tro det, eller tro det inte. Tja, det är ju just mycket om tron på de här pillren det handlar. Och inte bara vissa av oss utan en METAANALYS har bevisat att utan tro så faller mycket av effekten platt till marken.

Läs FASS: där står det numera på ALLA antidepressiva medel att de kan leda till självmord på personer under 18 år. Min fråga är absolut relevant när jag undrar: Hur är aspergerhjärnan konstruerad jämfört med en normal 18-årings hjärna? Det vi vet är att vi har ett neuropsykiatriskt handikapp, dvs våra hjärnor är inte normala. På vilket sätt är de inte normala och hur kan det ev. komplicera användandet av psykofarmaka. Vi kanske behöver mindre doser eller helt annan typ av medicin?

Beträffande ungdomarna så mobiliseras deras styrka att genomföra (ett kanske tidigare uttänkt) självmord. Med ökad serotoninhalt stiger handlingsberdskapen, på gott och ont. (Bevisat!)

Jag har efter åtta år fattat att jag drabbades av denna typ av överaktivitet, vilket inte tode vara konstigt med tanke på att jag har en rad handikapp, inkl. asperger.

En professor i psykiatri (på TV) uttalade sig ang. de som är sjuka att de ofta får alldeles för höga doser. Har märkt på mig och andra med tunga fysiska sjukdomar att vi oftast inte klarar av Fontex & Co.

Professorn, vars namn jag dessvärre inte minns, förklarade att konstnärssjälar har lägre serotoninhalt än andra och SKA ha det för att kunna skapa. De har lika låg serotoninhalt som de som är förälskade. Vid olycklig kärlek stiger självmordsriksen p g a den låga serotoninhalten.

Hur hög halt av serotonin bör MIN eller DIN hjärna ha? Eller noradrenalin eller dopamin och diverse hormoner. Svar: ingen vet! Vi måste alla pröva oss fram, ständigt leva som försökskaniner i Lälemdelsbolagens enorma laboratorier. Biverkningar mörkas givetvis ned - av ekonomiska skäl! Tänk själv, hur stora vinster gör inte dessa bolag?

Hur mycket lättare för samhället är det inte med piller än att tillhandahålla ett, för alla, hållbart samhälle? 1/4 av niondeklassarna klarar inte av att ta sig in på det nya gymnasiet, dvs att få en yrkesutbildning. Sedan slås de flesta ut, går på aktivitetsstöd och lyckopiller. HUR mycket effektivare är det inte med lärlingsplatser för de dyslektiska, autistiska och praktiskt lagda?

Min autistske son blåvägrade att ta emot en vård som bara bjöd på piller. "Det är inte piller jag behöver, det är jobb!" Han testade trots allt några piller, mer än fem veckor, och kramade sönder de flesta av våra glas hemma då hans kropp aktiverades utan att det fanns något att göra! Men med utbildning och arbete blev han ångestfri, givetvis.
"Hur svårt kan de' va?" (Bengtzing)

För vissa personer utgör psykofarmakan en räddningsplanka, men för andra ett avstamp mot våld (Zoloft - Anna Linds o flera mördare), ökad självmordsrisk och ödelagda förhållanden (impotens). Bevisning kan egentligen erhållas genom att läsa Fass.

http://www.guardian.co.uk/society/2008/ ... lth.health

Handlar om överdödlighet hos unga som äter detta SSRI.

Debbido skrev: Professorn, vars namn jag dessvärre inte minns, förklarade att konstnärssjälar har lägre serotoninhalt än andra och SKA ha det för att kunna skapa. De har lika låg serotoninhalt som de som är förälskade...

Det är detta som är att ha ett liv, anser jag... Att vara en levande människa. Jag tycker det är hemskt viktigt att uppleva. Om jag inte upplever eller känner någonting (t ex när jag lyssnar på musik), då är det som om jag var mera död än levande. Estetik - estetiska upplevelser och estetisk inspiration - är viktigt för mig.

Antidepressiva medel får en bara att jaga omkring som ett Jehu - utan att man känner eller upplever någonting alls... En slags själslig tvångströja, kan man nästan säga.

Karenina skrev:Det är detta som är att ha ett liv, anser jag... Att vara en levande människa. Jag tycker det är hemskt viktigt att uppleva. Om jag inte upplever eller känner någonting (t ex när jag lyssnar på musik), då är det som om jag var mera död än levande. Estetik - estetiska upplevelser och estetisk inspiration - är viktigt för mig.

Antidepressiva medel får en bara att jaga omkring som ett Jehu - utan att man känner eller upplever någonting alls... En slags själslig tvångströja, kan man nästan säga.

Det är nog återigen uppenbarligen något individuellt. För mig har det nog snarare varit tvärt om, att antidepressiva har gett mig orken att vara kreativ och att njuta av estetiska upplevelser istället för att lägga den mesta energin på depressioner och ångest.

Men det beror kanske på hur lågt serotoninnivåerna har sjunkit från början? Mina kanske låg väldigt lågt, vad vet jag?

Jag tycker SSRI e ett skönt stöd. Man behöver dock människor med kognitiva kunskaper för att få ordning på tillvaron tror jag.

PLUR.

jag vet inte med xtc? löve säger de.
men antidepp är mer pink floyd eller metropolis.

Mardröm skrev:jag vet inte med xtc? löve säger de.
men antidepp är mer pink floyd eller metropolis.

xtc är inget att rekommendera på ett öppet forum egentligen men eftersom jag inte kan hålla käften så skrev jag om det.
Kan utveckla ett psykiskt beroende, fast det är i extremfall, och risken ökar ifall man redan är pillertorsk.
Men inte alls samma risk som amfetamin benzo osv. Det går heller ej att bruka för ofta för graden utav effekt minskar rätt kraftigt efter ett par gånger, o ju närmare det är mellan gångerna.
Bieffekterna utav att käka för ofta är inte att leka med, föreställ dig blixtar inne i skallen i flera dagar och på det en kemiskt orsakad depression.
Iofs är jag torsk på mdma, men jag missbrukar inte! Är rädd om mitt serotoninförråd numera.
Xtc Piller är ofta annat skit i, mdma eller mda ska det vara, helst i pulverform eller tabletter från en känd batch köpt av någon man litar på.
Kärlek på burk.. Helsjukt att de har klassat det som en klass#1 drog.

Synd att man inte kan ha de halterna utav serotonin flödandes när man tar det på daglig basis.
Man blir smått cepe om man försöker göra något 'normalt' men knappast farligt ifall man inte mår dåligt. Är man under behandling med SSRI så sägs det att effekten minskar.

Moderatorn:

Det här är en tråd om SSRI, inte knark. Var vänliga håll er till ämnet.

Jag syftade på att serotoninet ttor flöda när man tar xtc, av ssri blir man istället ofta nästan dysthymisk, tappar känslorna etc.

finner det bara skumt.

Bieffekterna utav SSRI tycker jag stämmer bra in på de utav MDMA så helt offtopic är det inte.
Båda påverkar serotoninet, men man kan se det som att xtc släpper lös allt serotonin och SSRI gör att flödet är konstant. Tror iallafall det i slutändan säkerligen är lika mycket om inte mer serotonin som gått förlorat utav en behandling med SSRI.
Det byggs nya serotoninstenar hela tiden dock..
Fast jag har ej behandlats med SSRI så jag kan inte jämföra med mina egna upplevelser. Tänker inte testa, låter ju lagom kul att bli mer apatisk än jag redan är.. Samt att om jag 'knarkar' så vet jag iallafall vad det är som är fel på mig, det är lättare att relatera verklighet jämfört med om jag blir 'medecinerad'.

Fast jag har ej hört att någon går runt och skjuter sina klasskamrater pga en xtc-tripp. De flesta har väl varit ungdomar iofs, vuxna har nog något som antingen spärrar, livserfarenheter eller så är det något i kroppen som gör att dem tål SSRI mer.
Förstår inte skillnaden mellan 'knark' och droger/medecin, varför låta myndigheter bestämma vad som är farligt..

Såg ett program på dumburken härom veckan, där dem (vald grupp utav forskare) hävdade att det var fel av dem att gå ut med dödsknarkvarningen på 70talet.
Helt plötstligt så får man inga hål i hjärnan utav MDMA, och man blir inte shizo utav LSD o Cannabis.
Tar nog inte många år innan vi får se dessa ämnen inom t.ex psykvården, där de iofs kommer göra stor nytta.

Mardröm skrev:Jag syftade på att serotoninet ttor flöda när man tar xtc, av ssri blir man istället ofta nästan dysthymisk, tappar känslorna etc.

finner det bara skumt.

Jo det skulle underlättat ifall det bara handlade om en nivå utav ett ämne som går att regleras med en medecin.
Det är lite den bilden man får när det snackas om depressioner, men jag tror att det är bra mycket mer komplicerat än så.

Det finns tydligen andra undersökningar som visar att självmorden gått ner med 5% sedan de moderna antidepppreparaten kom ut på marknaden. Det jag har hört är att det tar två till tre veckor innan dessa mediciner verkar och att det under den tiden är av största vikt att patienterna får ordentligt stöd eftersom att självmordsbenägenheten ökar under denna tid, men det stödet uteblir nog allt för ofta i dagens besparingssamhälle

Jag är hellre utan SSRI. Vad de gjorde för mig var att de tog bort lite av skärpan. Jag blev mer likgiltig och tolerant, men samtidigt mindre levande och withdravals'en med sk brainzaps är inte en walk in a park heller. Viktuppgång och sexuella störningar som det står i fass dvs poängen med sexet försvinner, ja åtminstonde den poängen som inte går ut på en förlossning 9 mån senare då, är inte heller en plus i kanten.

Mår man dåligt så prova medicin, men se upp så du inte blir kvar hängande på kryckan som SSRI är. Försök oxå få hjälp utöver som tex terapi av lämpligt slag.