Är det viktigt att berätta för barnet?
49 inlägg
• Sida 2 av 3 • 1, 2, 3
Re: Är det viktigt att berätta?
plåtmonster skrev:@slackern, Fast det där sa inget om det jag frågade om..
En idé för öka motivationen att nå vidare i utbildningssystemet kan vara att besöka gymnasium som har de ämnesområden man är intresserad av och få visat vad de gör vid öppet hus mm eller våldgästa på övrig tid. Samt dito för högskola/universitet. Som komplement kan man gå på vetenskapscentrum som t.ex Universeum i Göteborg.
Aha jag ser ber om ursäkt om jag missuppfattade
Men det är rätt så mycket mer dom får i waldorfskolorna än i en vanlig skola. Dom lär sej att tänka ganska så självständigt och det är mycket praktiskt. Dom har bland annat formteckning och där uppfattade jag det som det dom övar på kommer dom att öva upp sina hjärnor och få bra resultat vid blockmönster om dom gör IQ test.
Men sen är det även en hel del flum eller som jag upplever som flum. Men där hoppas jag att han skaffar sej en egen uppfattning och tänker självständigt. Som dom har något som kallas för morgonmål som dom tydligen gör varje morgon jag kanske inte direkt stödjer.
Jag skådar ut i världen
där solens strålar lysa
där nattens stjärnor gnistra
där tunga stenblock vila
där djuren liv förnimma
där människan i sin själ
åt anden boning ger.
Jag skådar in i själen
som lever i mitt inre.
I världens rymd därute i
själens djup härinne
där väver gudaanden
i solens och i själens ljus.
Till dig som är Guds ande
jag vänder mig och ber
att i min själ må växa
välsignelse och kraft
till arbete och kunskap
Re: Är det viktigt att berätta?
Morgonmål?
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Re: Är det viktigt att berätta?
plåtmonster skrev:Morgonmål?
Ursäkta om jag utryckte mej otydligt. Dom kallar det här för morgonmål.
Jag skådar ut i världen
där solens strålar lysa
där nattens stjärnor gnistra
där tunga stenblock vila
där djuren liv förnimma
där människan i sin själ
åt anden boning ger.
Jag skådar in i själen
som lever i mitt inre.
I världens rymd därute i
själens djup härinne
där väver gudaanden
i solens och i själens ljus.
Till dig som är Guds ande
jag vänder mig och ber
att i min själ må växa
välsignelse och kraft
till arbete och kunskap
Re: Är det viktigt att berätta?
Man ska läsa den där dikten varje morgon?, så NT:igt..
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Re: Är det viktigt att berätta?
plåtmonster skrev:Man ska läsa den där dikten varje morgon?, så NT:igt..
Nej jag tror att dom mer mässar eller alla barn o fröken säger den i kör. Fast Waldorf är allt annat än normalt så skulle nog inte kalla det NT på minsta vis.
Är det viktigt att berätta?
*fniss* Jag skulle nog bli full i skratt om jag var med till dagis och tvingades mässa den där högtidligt. Är Waldorf religiöst på något sätt? Trodde inte att det var PK att nämna Gud på det sättet i skolan nu när vi lever i ett sådant mångkulturellt samhälle.
Re: Är det viktigt att berätta?
plåtmonster skrev:Bror Duktig skrev:Waldorfpedagogik på t.ex. matematik eller historia skulle passa min son, men tyvärr får man med en del annat på köpet, samt att vissa inte verkar hinna med allt de ska
Vad är det för annat man får med "på köpet" ..?
Och varför skulle de hinna sämre med Waldorf?
Det var någon här på forumet för några år sedan, som hade mått mycket dåligt av Waldorf. Det var mycket prat om Waldorf här ett tag, och det var inte något positivt vad jag minns.
Rudolf Steiner som startade pedagogiken baserade väl det hela även på religion? Det står om det på deras egna hemsidor också. Och så finns det något samröre med antroposofer och biodynamiskt odlande (ekologisk odling med konstiga religiösa inslag).
Jag har googlat en massa för att ta reda på hur barnen hinner med skolarbetet. Waldorf själva säger att barnen är bättre förberedda, men när jag hittar info från folk som själva gått Waldorf, så är de missnöjda med att inte ha hunnit det de ska. Naturligtvis hörs kanske negativa röster mest, men ändå.
När vi var på öppet hus, frågade jag om man verkligen hann med allt när man går så på djupet. Visserligen är det bra att alltid veta varför, och få sammanhang, men frågan är "hinner man det som står i skolplanen".
Svaret var att för det mesta ja, men att ibland får man strunta i att läsa allt, till förmån för att få god kännedom om det man läser.
Vi pratade en hel del med matematikläraren, och jag inser att själva pedagogiken är precis vad min son skulle behöva. Han vill ta på allting, är smart, men har svårt att ta in på det sätt som förväntas av en medelsvenssonunge. På ett sådant sätt att han kan verka lite korkad, medan då ett djupgående test visar exceptionellt hög intelligens. Ska denna förmåga tas tillvara, så gäller att lära sig på rätt sätt, annars sitter man där med hög IQ utan att kunna tillgodogöra sig den.
Sedan måste man väl komma ihåg att det alltid skiljer mellan skolor. T.ex. finns två Montessoriskolor i kommunen, varav den ena fått många anmälningar och kritik av skolinspektionen, bl.a. för att bara vänta ut och inte stötta barn utan egen drivkraft. Medan den andra skolan har lååånga vänteköer, är uppskattad och ALDRIG haft några anmälningar på sig.
Med Waldorf kan jag tänka mig att de religiösa inslagen är större och mindre på olika skolor, att man är mer noga med skolplanen på vissa ställen, hur man stöttar barn utan drivkraft kan säkert också skilja. På "vår" Waldorfskola stod det om religion att det som genomsyrar den skolan i fråga om religion, endast är värderingarna. Och att de gärna tar emot barn från andra kulturer och religioner och att dessa skulle passa in lika bra som andra.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Re: Är det viktigt att berätta?
Mamasnest skrev:Inte för att skrämma dig, men det gick hyfsat bra för min son också på mellanstadiet. Han minns också alls som sägs på lektionerna och klarade sig genom prov och liknande med det. På högstadiet sprack bubblan helt! Där krävs det att man lämnar in längre skrivna arbeten, det blir mycket grupparbeten och muntliga redovisningar inför klassen. Här gick det väldigt snett för min son. Nu jobbar vi oss lånsamt tillbaka, men det är inte lätt!
Jag är medveten om detta. En sak som kommer att bli särskilt svår, är att få med sig bocker hem, höra vad man har i läxa och planera. Han klarar det knappt nu, bara om fröken är övertydlig.
Jag kommer dock att KRÄVA att de hjälper honom, och är beredd att anmäla och gå hur långt som helst. Redan nu har jag och två andra föräldrar gått långt, anmält o.s.v. en lärare som har kränkt barnen. Så jag har lite av vanan inne och vet vilka kontakter man ska ta, och hur olika åtgärder (och hot) man föreslår tas emot.
Även utan diagnos finns ju krav på skolorna för stöd till elever som behöver. I nuläget vill jag inte att han ska ha mer stöd, för då hamnar man i läget att han får så mycket stöd att han inte lär sig att ha koll själv. Annars hade jag kunnat gå på skolan ännu hårdare.
Jag har ingen diagnos, men helt klart massor av drag av både det ena och andra. Jag misstänker att flera av mina släktingar har NPF, och även barnens pappor (den äldsta har en annan pappa än de små barnen)tror sig ha det.
Ja det är ju vanligt att det ligger mycket i släkten. Också vanligt att den man träffar, om man är NPF:are, också är det, då "kaka söker maka" så att säga.
Min man och hans släkt har mycket av NPF-drag (typ allt utom hyper, men ADD, AS, autism, Tourette). Och i min släkt är ena halvan jäkligt rent jätteaspiga medan andra är mer av ADHD med AS-inslag. Bara jag som har diagnos dock, även om jag inser att min mammas faster på 98 år, LÄTT hade fått diagnos. Men hon växte upp i en tid där hon kunde få ett jobb som hon hade hela livet och var bra på. Man hade tydligare regler att följa förr, och kunskapsmässigt behövde inte alla vara lika. De andra aspergarna på den sidan, var hemmafruar och hade rätt rika män, och då är det ju också enklare.
Psykologen på NP tyckte att jag skulle börja jobba hos dem eftersom jag vid varje besök ligger steget före dem
Så typiskt
Sådant får jag höra om hjälpmedel och lösningar och analyser om hur man fungerar. Jag tror att många av oss som funderar över sådant, har klar potential att gå förbi personalen där, då vi har inifrånperspektiv och direkt kan testa alla förslag eller känner själva hur saker fungerar eller inte fungerar. Vi behöver inte fundera över om vi "inget känner eftersom det inte ser ut så" utan vi vet såklart själva vad vi tänker och känner och behöver inte gissa oss till utifrån hur vi ser ut.
De bästa föreläsarna och de bästa av de som föreslår lösningar och hjälpmedel, är nog NPF:are själva. Såklart finns det gott om andra som är duktiga också, och de har ju andra förutsättningar och perspektiv som kan göra vissa delar i föreläsande eller hjälpande enklare för dem.
Vad tycker du är jobbigast runt barnen och på vilket sätt tror du att din diagnos gör det svårt i rollen som förälder?
Jag har inte förmågan att ge av mig själv i oändlighet. Jag ser på andra föräldrar att de klarar att känna av och prioritera sina barn intill absurdum. Jag klarar det inte, och hade jag inte haft min man, hade det blivit mycket svårt. Att "leva genom sina barn" må vara dåligt, men det är något andra klarar som jag inte klarar.
Jag har svårt för ändrade planer (igår fick en annan förälder höra tjafs när jag inte klarade att ändra mig från att koka ägg kl 11:00 till 12:00 - det innebar en förskjutning av min lunch).
Jag har stort behov av egentid samt vila (särskilt efter anorexi, utbrändheter och borrelia - det kunde ju tydligen inte räcka med NPF). Jag behöver göra saker "i min egen värld" där jag inte behöver hålla reda på andra. Det går bra med andra, om de sköter sig själva, så det är inte totalt isolerad för jämnan, som jag vill vara.
Jag har svårt att planera mina egna sysslor, och så är det då barnens och ibland makens också. Det har inte fungerat att säga till maken att han får ta ansvar för ena eller båda barnens veckobrev och läxor, eftersom han har en annan syn på det där. Det "gör inget" om man missar läxor tycker han, och han kan förhöra genom att fråga "kan du glosorna" och svarar barnet "ja" så var den läxan klar. Men det stämmer såklart sällan att barnet kan... När det blir så, känner jag mig som en arbetsledare, och det är fruktansvärt påfrestande för hjärnan att hålla i alla trådar. Jag brukar klara det ett tag, och sedan fungerar det inte utan jag lyckas mest gnälla på maken om "har du kollat NOGA NU!?!?".
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Re: Är det viktigt att berätta?
Mamasnest skrev:*fniss* Jag skulle nog bli full i skratt om jag var med till dagis och tvingades mässa den där högtidligt. Är Waldorf religiöst på något sätt? Trodde inte att det var PK att nämna Gud på det sättet i skolan nu när vi lever i ett sådant mångkulturellt samhälle.
Ja, det är väl startat av Rudolf Steiner, och religionen är väl densamma som antroposoferna, eller minns jag fel? Det är bara att googla. Religiöst är det i alla fall. Även om det har mer eller mindre genomslag i varje enskild skola. Den i vår kommun har som sagt mest genomslag av värderingarna, enligt dem själva.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Re: Är det viktigt att berätta?
Ett annat skäl till att man kan hinna med saker sämre i en waldorfskola är att antroposofin har väldigt ideologiskt bestämda uppfattningar om vad som passar alla barn och inte. De kan alltså styra barnen väldigt hårt (även om medlen kan vara bedrägligt "mjuka", också enligt ideologin), och har en principiell stängdhet för utveckling, eftersom grundaren redan har gett riktlinjerna för hur vi och vår värld är skapta. Jämför med andra ideologiska reservat, som det forna östblocket eller kristna sekter.
Sedan varierar det säkert hur man omsätter det där i praktiken, och det är ju ingen hemlighet att också allmänna skolor kan vara stängda för både barnen och nya tankar. Men de senare kan också vara mycket öppnare, eftersom de saknar den där ideologiska fixeringen.
Wikipedia kan redigeras av vem som helst, så jag går inte i god för att allt i länkarna är sant eller balanserat. Religion brukar också vara en fråga där folk skriver obalanserat. Men någon uppfattning kan de kanske ge.
Sedan varierar det säkert hur man omsätter det där i praktiken, och det är ju ingen hemlighet att också allmänna skolor kan vara stängda för både barnen och nya tankar. Men de senare kan också vara mycket öppnare, eftersom de saknar den där ideologiska fixeringen.
Wikipedia kan redigeras av vem som helst, så jag går inte i god för att allt i länkarna är sant eller balanserat. Religion brukar också vara en fråga där folk skriver obalanserat. Men någon uppfattning kan de kanske ge.
Re: Är det viktigt att berätta?
Mycket åsikter här om Waldorf, inga om Montessori? Jag tycker att det har fungerat bra för dottern på dagis och eftersom min mamma tidigare arbetade som Montessori-lärare har jag sett mycket bra där också.
Re: Är det viktigt att berätta?
Själv har jag haft mycket mer kontakt med antroposofer än montessorifolk. Men en grundläggande skillnad verkar ju också vara att Maria Montessori hade en praktisk öppenhet som Steiner med efterföljare har saknat med sina lärobyggnader av obevisbara trossatser som ska förklara hela världen. I så fall kan det ju hända att waldorfskolorna stöter folk mera.
Senast redigerad av Zombie 2012-04-13 13:31:49, redigerad totalt 2 gånger.
Är det viktigt att berätta?
Jag hittade någon koppling till mussilini när jag sökte på montessori. Mussolini gick med i montessori society.
Senast redigerad av matterik 2012-04-13 13:37:16, redigerad totalt 1 gång.
Re: Är det viktigt att berätta?
Om jag ska ha åsikter om Montessori så är det att barnet behöver ha en väl fungerande egen "motor" för att det ska fungera som tänkt. Det hade inte alls passat min äldsta son som helt saknar detta.
Det jag gillar är att man tar vara på barnts intresse för att utveckla olika saker precis när barnet är som mest mottagligt. Verkar 3-åringen vara intresserad av att lära sig läsa så får barnet jobba med det. Tror helt ärligt att många andra förskolor skulle avleda 3-åringen med åsikten att barnet är för litet för den aktiviteten. Jag gillar också att man inte bara läser bokstäver utan känner dem och lyssnar på dem.
Det jag gillar är att man tar vara på barnts intresse för att utveckla olika saker precis när barnet är som mest mottagligt. Verkar 3-åringen vara intresserad av att lära sig läsa så får barnet jobba med det. Tror helt ärligt att många andra förskolor skulle avleda 3-åringen med åsikten att barnet är för litet för den aktiviteten. Jag gillar också att man inte bara läser bokstäver utan känner dem och lyssnar på dem.
Re: Är det viktigt att berätta?
Mina barn har gått i Monetssoriskola. Men efter att ha talat med skolan vi kan söka till, om drivkrafter, och insett att de helt enkelt väntar ut den inneboende drivkraften som alla barn har (enligt dem) så inser jag att det är en risk att låta ett barn utan drivkraft gå på sådan skola. Naturligtvis finns individuella skillnader mellan olika skolor.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Re: Är det viktigt att berätta?
Mamasnest skrev:Mycket åsikter här om Waldorf, inga om Montessori? Jag tycker att det har fungerat bra för dottern på dagis och eftersom min mamma tidigare arbetade som Montessori-lärare har jag sett mycket bra där också.
Den väsentliga skillnaden mellan Waldorf och Montisori vad jag har fått förklarat för mej. Är att Waldorf skolor är mer vänsterfolk låter sina ungar gå i och högerfolk låter sina ungar gå i Montisori. Har inte den sistnämnda skolan skoluniform o grejer?
Re: Är det viktigt att berätta?
slackern skrev:Mamasnest skrev:Mycket åsikter här om Waldorf, inga om Montessori? Jag tycker att det har fungerat bra för dottern på dagis och eftersom min mamma tidigare arbetade som Montessori-lärare har jag sett mycket bra där också.
Den väsentliga skillnaden mellan Waldorf och Montisori vad jag har fått förklarat för mej. Är att Waldorf skolor är mer vänsterfolk låter sina ungar gå i och högerfolk låter sina ungar gå i Montisori. Har inte den sistnämnda skolan skoluniform o grejer?
Vår Montessoriskola här i stan har ingen uniform och jag tror inte alls att det är indelat på det viset. Montessori startade i fattiga studentkverter i Italien och tanken är mycket enkel. Man har tex bara en av varje leksak så att barnen lär sig vänta på sin tur och samsas.
Vad jag har hört så jobbar man mycket med konst i Waldorf, kanske därför en del grupperar vänsterfolk där? :-p
Re: Är det viktigt att berätta?
Av denna diskussion kommer jag att dissa Waldorf. Det får bli Montessori i fortsättningen..
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Re: Är det viktigt att berätta?
Mamasnest skrev:
Vår Montessoriskola här i stan har ingen uniform och jag tror inte alls att det är indelat på det viset. Montessori startade i fattiga studentkverter i Italien och tanken är mycket enkel. Man har tex bara en av varje leksak så att barnen lär sig vänta på sin tur och samsas.
Vad jag har hört så jobbar man mycket med konst i Waldorf, kanske därför en del grupperar vänsterfolk där? :-p
Tack för informationen. Alltid intressant att få höra utav anda hur deras barns skolor är Och hur pass fel rykten om alternativ pedagogik kan vara.
Kan väll säga att ryktet här om Waldorf är klart överdrivet. Även fast min son går där och även jag kan tycka att dom har lite lustiga saker för sej ibland. Eller det är väll mer andra föräldrar jag kan tycka har lite knäppa idéer. Och att vissa människor är lite väl färgade utav antroposfin. Men dom tycker jag ändå verkar vara i minoritet på den skolan min son går på.
Re: Är det viktigt att berätta?
Verkar som staten ändrat sig angående Waldorfutbildning:
SVT: Waldorfutbildning riskerar att läggas ner
SVT: Waldorfutbildning riskerar att läggas ner
Riskerar att stå utan specialutbildade lärare Och utan finansiering hotar nedläggning.
För några år sedan tog Stockholms universitet över lärarutbildningarna, men sade sedan upp samarbetet med waldorflärarutbildningen eftersom man ansåg att kurslitteraturen inte höll måttet vetenskapligt.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Re: Är det viktigt att berätta?
plåtmonster skrev:Verkar som staten ändrat sig angående Waldorfutbildning:
SVT: Waldorfutbildning riskerar att läggas nerRiskerar att stå utan specialutbildade lärare Och utan finansiering hotar nedläggning.För några år sedan tog Stockholms universitet över lärarutbildningarna, men sade sedan upp samarbetet med waldorflärarutbildningen eftersom man ansåg att kurslitteraturen inte höll måttet vetenskapligt.
Jo det var flera år sedan tror jag. Fast nu tror jag att dom ska ta bort allt stöd.
Re: Är det viktigt att berätta?
Med tanke på vad som framkommit kanske det snarare är en välgärning och inte så snyftigt dåligt som framställs på nyheterna?
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Re: Är det viktigt att berätta?
Jag tycker inte att det är nödvändigt att berätta för en fyraåring om det inte påverkar barnet på något sätt (exempelvis måste ta medicin). Däremot tror jag att det är klokt att berätta det en god stund innan tonåren. Då brukar det vara lättare att acceptera. Mitt barn fick diagnos vid 8 års ålder och för oss kände det naturligt att berätta då men det beror ju också på hur barnet är förstås. Vissa barn bryr sig kanske inte, andra är nyfikna och vill gärna veta.
Det viktigaste, oavsett när man berättar, är att hjälpa sitt barn att hitta egna strategier för att kompensera svårigheterna. Om ditt barn är särbegåvat kan jag rekommendera bokan Different Minds http://www.amazon.com/Different-Minds-Children-Asperger-Syndrome/dp/1853029645 som handlar om ämnet. Den ger god information om olika hjärnfunktioner, hur funktionsnedsättning och hög begåvning funkar ihop osv. I USA finns det ett par specialskolor för särbegåvade elever med AS och jag tror att författaren har jobbat på en av dem. Väldigt intressant bok i vilket fall!
Det viktigaste, oavsett när man berättar, är att hjälpa sitt barn att hitta egna strategier för att kompensera svårigheterna. Om ditt barn är särbegåvat kan jag rekommendera bokan Different Minds http://www.amazon.com/Different-Minds-Children-Asperger-Syndrome/dp/1853029645 som handlar om ämnet. Den ger god information om olika hjärnfunktioner, hur funktionsnedsättning och hög begåvning funkar ihop osv. I USA finns det ett par specialskolor för särbegåvade elever med AS och jag tror att författaren har jobbat på en av dem. Väldigt intressant bok i vilket fall!
Återgå till Barn och föräldraskap