Jag har, förutom Asperger, ett gäng kroniska sjukdomar.
Sjukdomarna diagnostiserades åtta år innan jag fick AS-diagnosen för tre år sedan.
Nu upplever jag stora problem i kontakten med primärvården. Min vårdcentral verkar helt enkelt inte förstå att Aspergare inte reagerar på samma sätt som "vanliga" människor, varesig uttrycksmässigt eller medicinskt.
Har provat kommunikationsstöd, talservice, formulär men inget verkar kunna kommunicera att jag kan se fullt normal ut och ändå ha ja, ont (eller vad det nu är). Ändå står det i journalen att jag har AS och att hänsyn ska tas.

Nu senast gjorde en läkare, en at-läkare visserligen, ett grav missbedömning, inte bara med hänsyn till de sjukdomar jag har utan också till mig och det faktum att jag har AS. H*n var övertygad om att de förhöjda infektionsprover jag hade skulle gå tillbaka över helgen och jag hittade inte ord för att beskriva att så har det aldrig varit förut och lär så inte bli den här gången heller. Samma natt låg jag på sjukhus och kunde knappt andas. Efter den helgen låg jag på lättintensiven och några värden hade inte normaliserats utan tvärtom.

Ändå hade jag varit mycket tydlig i beskrivningen av hur jag mådde. Jag har gått på den här vårdcentralen i flera år, det har funkat bra tills nu. Nu beter sig sköterskor som målvakter och jag, som söker vård just som det blir outhärdligt, tycks klassas som att jag inte mår som jag mår.
Specialistvården jag får funkar hyfsat. Inte strålande eftersom jag går på många olika kliniker och mottagningar men hyfsat ändå.

Några tips?
Umgås med tanken på att helt sonika byta vårdcentral men den ligger en bit hemifrån. Är man sjuk är det jobbigt att ta sig den biten.

Du skulle behöva sätta en informationsbroschyr i händerna på läkaren nästa gång du besöker VC, jag tror att någon här tagit fram ett lämpligt material för ändamålet. Läs mer i tråden Kommunikationsstöd för personer med autism.

Jag har liknande problem.

När jag började berätta om min AS blev det bara värre. Då togs jag "med en nypa salt" och saker började sägas "bero på AS".

Så av två onda ting så väljer jag att inget säga om AS. Jag har genom detta också lärt mig att inte säga något om psykiatrikontakter eller psykmediciner. Där jag jag eget ansvar och ljuger faktiskt om mediciner när jag inser att jag kommer att få sämre eller ingen vård om de får reda på att jag har psykiatrikontakt, AS eller psykofarmaka. Nu äter jag dock inga mediciner, så jag har sluppit ljuga (jag slutade med dem i samband med att jag kom på att jag måste undanhålla detta för VC).

Sådan är tyvärr min erfarenhet. Bättre att jag uttrycker mig fel och det blir fel, än att de fullkomligt skiter i mig och säger att "aspergare är trötta" eller "vi ser att du har/har haft kontakt med psykiatrin, vänd dig dit [med akut borrelia som man vägrar undersöka]".

Har vårdcentralen fått veta att du hamnade på sjukhus? Kan nog vara bra om du kollar upp så att de verkligen får den informationen. Förstår inte riktigt vad du menar när du förklarar vad du har prövat men det kanske vore bra om du kunde ta med dig någon du kände och litar på vid nästa besök?