Varför ska de ge dig beröm och ser du inte den här överhetsaspekten i det?

KrigarSjäl skrev:Varför ska de ge dig beröm och ser du inte den här överhetsaspekten i det?

De gör det förmodligen för att de anser att det jag gjort är bra och nej jag ser ingen överhetsaspekt i det. Har dessutom inga direkta problem med överordnader, har inte haft problem med lärare, handläggare och sånt.

Om jag gör någonting duktigt förväntar jag mig att få höra orden "Vad duktig du är". Det är nog en tvångstanke. Som barn fick jag svåra psykbryt om jag inte fick höra de orden direkt efter att jag hade gjort någonting som jag ansåg var duktigt.

Fenren är noga med att berätta för mig att jag är duktig så fort jag berättar t.ex "jag har diskat idag" eller "nu ska jag stoppa in tvätt i tvättmaskinen", eller när han helt enkelt ser att jag har gjort någonting duktigt. Han vet nämligen att jag är lite störd när det gäller den där duktig-grejen.

Sheyen skrev:Om jag gör någonting duktigt förväntar jag mig att få höra orden "Vad duktig du är".

Tänk hur olika vi är, jag skulle bli galen!

Skulle föredra skriftligt eller i form av bakelser. Alla tack jag får besvaras med okej. Jag gör det som känns bäst och egentligen inte för att hjälpa någon annan, det känns bara märkligt att få beröm på jobbet. Tar det ofta som kritik. bra gjort? Skulle hellre höra ordet utmärkt i så fall. Man gör det bästa man kan med den tiden man har liksom.

Bakelser?

Är det för att det är en handling som den andra ger dig tillbaka om de köper bakelser åt dig, eller är det för att du tycker att just bakelser är speciellt gott?

Jag tänkte på att vissa människor är mer bekväma med att andra visar uppskattning genom handlingar än genom ord....?

Bjäbbmonstret skrev:Är det för att det är en handling som den andra ger dig tillbaka om de köper bakelser åt dig, eller är det för att du tycker att just bakelser är speciellt gott?

Påminner mig om ett tips en säljare berättade för mig, han brukade köpa tårta till växelpersonalen första gången han besökte ett nytt företag, därefter hade han inga som helst problem med att få hjälp att hitta rätt person på företaget när han ringde!

Det är delvis av handlingen eftersom en snäll människa gör snälla saker? Så om någon köper en tårta/ wienerbröd till dig så måste personen vara en bra människa.
De flesta kan ljuga men att köpa en pistagebulle är ett tecken på att du gjort något extra bra och därför lättare att komma ihåg.

Hur ofta får du bakelser bortsett från familj? Inte ofta.

Jag vill helst ha kritik. Negativ sådan.
Ju mer kritik desto mer lär jag min om mig själv och världen. Förolämpningar & personangrepp är också bra. Ju mer det viner om öronen desto vassare blir man.
Det kommer inte an på andra att vara min dadda, det är bara jag som är ansvarig för mitt välbefinnande.

Jag uppskattar konstruktiv kritik så att jag fattar vad jag gör för fel, det är ett mindre helvete när jag inte fattar hur jag ska ändra mina sociala klantigheter, då blir det ju fel om och om igen.

KaosPrinsessa skrev:Med visuellt menar jag till exempel att man får ett klistermärke eller nått på ett speciellt papper/i en speciell bok eller så. Sen kan man även göra så att när man nått ett visst antal klistermärken så får man en belöning av nått slag, men det är iaf inget som är ett måste för mig.

Sådant tyckte jag inte ens om som barn.

Jag tar till mig beröm lättast om det är för något jag känner att jag kämpat med. Om någon säger typ vad snygg tröja så bryr jag mig inte alls det är ju inte jag som designat den.

KrigarSjäl skrev:Jag vill helst ha kritik. Negativ sådan.
Ju mer kritik desto mer lär jag min om mig själv och världen. Förolämpningar & personangrepp är också bra. Ju mer det viner om öronen desto vassare blir man.
Det kommer inte an på andra att vara min dadda, det är bara jag som är ansvarig för mitt välbefinnande.

Jag måste också få det känner jag, man lär sig mest av att göra fel heter det ju.
Samtidigt vill man känna sig något uppskattad för det man gör men att få beröm efter varenda sak hade drivit mig till vansinne.

Belöningar & beröm är till för apporterande hundar.

KrigarSjäl skrev:Belöningar & beröm är till för apporterande hundar.

Med tanke på alla överviktiga lata barn verkar det som att föräldrarna använder samma belöningssystem som till hundarna.

Senast idag så fick jag den där känslan av obehag när jag var tvungen att konfronteras med beröm. Mamma och pappa fick besök av ett par som de är kompisar med. Jag hade träffat de högst 3-5 gånger innan, men tydligen hade de fått ett så pass bra intryck ifrån mig att de dels var trevliga mot mig (vilket jag försökte lista ut hur jag förtjänade den trevligheten). Inte det att jag inte gillar när folk är trevliga mot mig, men jag vill ändå känna att jag är med på vad personen menar, att jag är på sätt och vis medveten om varför han/hon är så trevlig mot mig, t.ex. om det är någon som jag har umgåtts med mycket, eller lärt känna under en längre tid, inte någon som man har träffat ett fåtal gånger och haft ytliga kontakter med.

Iaf, när vi satt alla fem och åt middag så försökte jag vara med, prata och vara social (egentligen ville jag bara först äta och sen gå därifrån och vara för mig själv eftersom de bara pratade om sådant som rörde deras ålderskrets). Sen kom vi in på nått samtalsämne, och jag sa någonting som de tydligen tyckte var så pass klokt sagt, att de repeterade: "Det där var bra sagt * censurerat namn *" och det blev bara jobbigt i slutändan. Men jag härdade ut. Jag sa dock till mamma och pappa efteråt hur jobbigt det var, men de tyckte att jag överreagerade. Och det kanske jag gjorde, de kanske inte berömde mig bara för att vara jobbiga, de kanske gjorde det för att de faktiskt menade det. Men fortfarande så tyckte jag att det var jobbigt, speciellt med tanke på att de inte var lika generösa med sina berömmelser när mamma eller pappa sa någonting klokt. Då tänkte jag: "Har det och göra med att jag är ung, att de inte känner mig lika bra som mamma och pappa?" En sak är säker, världen kommer för alltid att vara konstig för mig, men den kommer aldrig att bli som jag vill, det är bara att acceptera att människor fungerar olika helt enkelt!

Moderator: Censurerade namnet.

BlomqvistD skrev:[...] Sen kom vi in på nått samtalsämne, och jag sa någonting som de tydligen tyckte var så pass klokt sagt, att de repeterade: "Det där var bra sagt * censurerat namn *" och det blev bara jobbigt i slutändan. Men jag härdade ut. Jag sa dock till mamma och pappa efteråt hur jobbigt det var, men de tyckte att jag överreagerade. Och det kanske jag gjorde, de kanske inte berömde mig bara för att vara jobbiga, de kanske gjorde det för att de faktiskt menade det. Men fortfarande så tyckte jag att det var jobbigt, speciellt med tanke på att de inte var lika generösa med sina berömmelser när mamma eller pappa sa någonting klokt.

Jag skulle bli galen om mina föräldrar hade sagt så till mig, de förminskar ju dig som person och gör dig till ett litet barn.

Du överreagerade inte (snarare tvärtom), du ska inte acceptera den behandlingen från dina föräldrar, det skulle inte falla mig in att säga så till mina tonårsbarn i ett liknande läge.

Men det var väl gästerna som berömde honom, inte föräldrarna.

Det var gästerna som berömde mig, fast jag skulle nog ha haft svårt att ta emot beröm även om mina föräldrar hade gjort det. Speciellt om de hade gjort det framför gästerna:P

Miche skrev:Du överreagerade inte (snarare tvärtom), du ska inte acceptera den behandlingen från dina föräldrar, det skulle inte falla mig in att säga så till mina tonårsbarn i ett liknande läge.

Fat när jag tänker såhär i efterhand så tycker jag egentligen inte att mamma och pappa missbedömde mig, eller att gästerna försökte statuera att jag var "på en lägre nivå". De ville förmodligen bara vara trevliga!

BlomqvistD skrev:De ville förmodligen bara vara trevliga!

Jo, men vilket nedsättande sätt att "vara trevlig på" (ursäkta att jag missuppfattade syftningen).

BlomqvistD skrev:Sen kom vi in på nått samtalsämne, och jag sa någonting som de tydligen tyckte var så pass klokt sagt, att de repeterade: "Det där var bra sagt * censurerat namn *" och det blev bara jobbigt i slutändan. Men jag härdade ut.

Det där känner jag väl igen, störigt/jobbigt och kränkande på en gång
Men ofta om man stannar kvar o lyssnar så märker man ofta att man nog var lite djupare än de enkelspåriga människor som brukar komma med de där kommentarerna.

KrigarSjäl skrev:Jag vill helst ha kritik. Negativ sådan.
Ju mer kritik desto mer lär jag min om mig själv och världen. Förolämpningar & personangrepp är också bra. Ju mer det viner om öronen desto vassare blir man.
Det kommer inte an på andra att vara min dadda, det är bara jag som är ansvarig för mitt välbefinnande.

Har hen kommit fel?

ufo skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag vill helst ha kritik. Negativ sådan.
Ju mer kritik desto mer lär jag min om mig själv och världen. Förolämpningar & personangrepp är också bra. Ju mer det viner om öronen desto vassare blir man.
Det kommer inte an på andra att vara min dadda, det är bara jag som är ansvarig för mitt välbefinnande.

Har hen kommit fel?

Lättare att komma ihåg kritik än beröm.

ufo skrev: Jag vill helst ha kritik. Negativ sådan.
Ju mer kritik desto mer lär jag min om mig själv och världen. Förolämpningar & personangrepp är också bra. Ju mer det viner om öronen desto vassare blir man.
Det kommer inte an på andra att vara min dadda, det är bara jag som är ansvarig för mitt välbefinnande.

Har hen kommit fel? Bild

Ty man brukar säga att "det som inte dödar en blir man starkare av". Men tyvärr har det blivit så att berömmelser som döljer något annat (en lögn kanske) har blivit dominanta, och därför känns det ibland tryggt att dra slutsatsen att förolämpningar och klagomål är mer ärligt och lättare att ta till sig. Därför är det väl ändå dags att ta tillbaka berömmelser och göra de till vad de borde vaa till för?

Miche skrev:

BlomqvistD skrev:De ville förmodligen bara vara trevliga!

Jo, men vilket nedsättande sätt att "vara trevlig på" (ursäkta att jag missuppfattade syftningen).

+1

Jag hade frågat om de trodde att jag skulle vara korkad bara för jag inte var lika gammal som dem. Men sen är jag också galet oförskämd och gränslös, speciellt om någon pratar nedsättande till mig.