Enligt vårt förslag ska nuvarande undantag, som innebär att psykiatrisk
tvångsvård inte får ges om personens psykiska störning utgör
enbart en utvecklingsstörning, tas bort. Härigenom möjliggörs att
bl.a. personer med störningar inom autismspektrat kan ges vård med
stöd av lagen.

Förhållandena motsvarar den situation som i LSPV benämndes
som den s.k. hjälplöshetsindikationen. – I vissa fall kan förhållandena
vara sådana att dessa personer har en rätt att erhålla
insatser enligt såväl SoL, som LSS. Insatser enligt dessa lagar bygger
emellertid på att den som insatsen berör är villig att ta emot den. I
den nu aktuella persongruppen är det vanligt att man ställer sig
ovillig till eller direkt avvisande till hjälpinsatser av olika slag, främst
på grund av bristande förmåga att se till sitt eget bästa. Vi anser att
det bör införas (eller snarare återinföras) en möjlighet för samhället
att kunna ge nödvändig psykiatrisk vård även i förhållande till en
person som befinner sig i en situation som den nu beskrivna.

Kastrering får, om inte annat föreskrivs nedan, göras endast efter tillstånd av Socialstyrelsen. Sådant tillstånd får inte lämnas för någon, såvida inte tillfälle att yttra sig, där så kan ske, har beretts, om han eller hon är underårig den som har vårdnaden om honom eller henne, om han eller hon är gift hans eller hennes make eller maka samt om han eller hon är intagen på allmän anstalt hans eller hennes läkare och föreståndare.

På den som har fyllt tjugotre år och är i stånd att lämna giltigt samtycke får kastrering enligt 1 § andra stycket göras utan Socialstyrelsens tillstånd, om den läkare som utför ingreppet samt någon annan läkare i den tjänsteställning regeringen föreskriver, i skriftligt utlåtande, med angivande av grunden för åtgärden på heder och samvete har förklarat förutsättningarna för densamma föreligga. Vad nu sagts ska dock
inte gälla den som är intagen i kriminalvårdsanstalt, i en sluten stödenhet, häkte eller hem som avses i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller som är intagen på vårdinrättning med stöd av lagen (0000:00) om psykiatrisk tvångsvård. Vid prövning som avses i andra stycket ska första stycket andra meningen gälla i tillämpliga delar.

För att möjliggöra att även en person som har hamnat i en allmän
hjälplöshet i sina levnadsförhållanden kan omfattas av regelverket,
föreslår vi att de nya rekvisiten även innehåller en form av
hjälprekvisit som medför att man inte enbart ska se till det psykiska
tillståndet utan också ska beakta hur tillståndet påverkar den enskildes
levnadsförhållanden och möjlighet att på ett adekvat sätt
kunna samspela med omgivningen på ett psykosocialt plan. Om
tillståndet är sådant att den enskildes förmåga att kunna fungera
eller reda sig i vardagen är kraftigt nedsatt, och detta är en följd av
en nedsättning av den psykiska funktionsförmågan, ska han eller
hon kunna bli föremål för psykiatrisk vård oberoende av samtycke.
Det bör emellertid betonas att denna utvidgning självfallet inte
innebär att man får göra avsteg från grundkravet om att endast den
som har en allvarlig psykisk störning ska kunna komma i fråga för
psykiatrisk tvångsvård.

ufo skrev:Kravet "Fara för andras eller sig eget liv o hälsa" kommer att ändras.

För att möjliggöra att även en person som har hamnat i en allmän
hjälplöshet i sina levnadsförhållanden kan omfattas av regelverket,
föreslår vi att de nya rekvisiten även innehåller en form av
hjälprekvisit som medför att man inte enbart ska se till det psykiska
tillståndet utan också ska beakta hur tillståndet påverkar den enskildes
levnadsförhållanden och möjlighet att på ett adekvat sätt
kunna samspela med omgivningen på ett psykosocialt plan. Om
tillståndet är sådant att den enskildes förmåga att kunna fungera
eller reda sig i vardagen är kraftigt nedsatt, och detta är en följd av
en nedsättning av den psykiska funktionsförmågan, ska han eller
hon kunna bli föremål för psykiatrisk vård oberoende av samtycke.
Det bör emellertid betonas att denna utvidgning självfallet inte
innebär att man får göra avsteg från grundkravet om att endast den
som har en allvarlig psykisk störning ska kunna komma i fråga för
psykiatrisk tvångsvård.

Med andra ord:
Se till att du duschar minst så ofta som soc-tanten kräver, annars blir du inlåst.

Zima33 skrev:Du missade den sista delen va?

Zima33 skrev:Du missade den sista delen va?

Savanten Svante skrev:Vem bestämmer vad som är en allvarlig psykisk störning? Räcker det med en störning som ger permanent förtidspension?

ufo skrev:

Zima33 skrev:Du missade den sista delen va?

Asperger syndrom är per definition en "allvarlig psykisk störning"

Zima33 skrev:Nej det är det inte, inte tillräckligt allvarlig för tvångsvård iallafall.

ufo skrev:

Zima33 skrev:Nej det är det inte, inte tillräckligt allvarlig för tvångsvård iallafall.

Inte idag.
Men läs rubriken "Förslag på ändringar i psykiatrisk tvångsvård".
Läs lagförslaget istället för att hänga upp dig på hur det är nu.

7.2.2 Det särskilda undantaget för utvecklingsstörning

Vårt förslag: Nuvarande undantag, som innebär att psykiatrisk
tvångsvård inte får ges om personens psykiska störning utgör
enbart en utvecklingsstörning, tas bort.

Av 3 § tredje stycket LPT framgå att tvångsvård inte får ges om
patientens psykiska störning utgör enbart en utvecklingsstörning.
Undantaget innebär att enbart en hämning i förståndsutvecklingen,
oavsett omfattningen av hämningen, inte utgör grund för tvångsvård.
Utgångspunkten för bestämmelsen är att personer med utvecklingsstörning
ska få sina behov tillgodosedda genom insatser
enligt omsorgslagen (ersatt av LSS).
Sedan början av 1990-talet, då nuvarande lagstiftning tillkom,
har möjligheten att kunna diagnosticera olika psykiatriska sjukdomstillstånd
ökat. Fler tillstånd kan numera diagnosticeras. Särskilt
tydlig är denna förändring när det gäller nedsättningar av den neuropsykiatriska
funktionsförmågan. För personer med tillstånd inom
autismspektrat (personer med autism, Aspergers syndrom, atypisk
autism och desintegrativ störning), har detta lett till förbättrade
möjligheter att få en adekvat behandling. Enligt Världshälsoorganisationens
manual för klassificering av olika sjukdomstillstånd,
ICD-10, som vanligen används inom den svenska hälso- och sjukvården,
ligger diagnoserna inom autismspektrumet under den gemensamma
rubriken Genomgripande störningar i utvecklingen (eller
Genomgripande utvecklingsstörning).
För personer med tillstånd inom autismspektrat kan komplicerade
händelseförlopp skapa stor stress och krisreaktioner som ger
upphov till symptom och beteende som kräver ett mer avancerat
omhändertagande än vad som normalt sett kan tillhandahållas inom
ramen för en LSS-insats.
Nuvarande undantag i lagen kan förleda till uppfattningen att en
person med psykisk utvecklingsstörning, oavsett symptom eller
beteende, inte under några som helst omständigheter kan bli föremål
för psykiatrisk tvångsvård. Enligt vår mening vore det olyckligt
eftersom en del krisreaktioner hos en person med utvecklingsstörning
kan vara så uttalade att de behöver hanteras inom den
specialiserade psykiatriska vården. Vi anser därför att undantaget
bör tas bort.

Zima33 skrev:
Var exakt hittade du det som du citerade här? post744601.html#p744601

plåtmonster skrev:Men det innebär att om man får "krisreaktion" för t.ex någon försäljare jagar en så finns det legal rätt att tvångsvårda. Helt i linje med regeringens politik: "Var frisk eller skyll dig själv!"

plåtmonster skrev: * Kastrering kan utföras efter att ens partner man är gift med ger tillstånd.

plåtmonster skrev:Men det innebär att om man får "krisreaktion" för t.ex någon försäljare jagar en så finns det legal rätt att tvångsvårda. Helt i linje med regeringens politik: "Var frisk eller skyll dig själv!"

Fil 1: sidan 398 skrev:Enligt vår mening bör inte all behandling som sker under tvångsvård
anses ske under tvång eftersom en viss behandling i många fall
kan sättas in efter samråd och godkännande av patienten. Inte heller i
de fall patienten efter övertalning har godtagit en behandling kan
den anses ske med tvång, eftersom patienten då får anses ha
accepterat behandlingen.

Vårt förslag: Det ska införas en rätt för en patient i den slutna
psykiatriska tvångsvården att få vistas utomhus minst en timme
varje dag, om det inte finns synnerliga skäl mot det. För en
patient som kan anses representera en förhöjd säkerhetsrisk får
utomhusvistelsen begränsas till en för ändamålet särskilt avgränsad
plats.