Troligen orsakar det en viss adrenalinproduktion (jag har inte sett något test av det). Adrenalin är ju känt för att öka smärttröskeln.

Miche skrev:Troligen orsakar det en viss adrenalinproduktion (jag har inte sett något test av det). Adrenalin är ju känt för att öka smärttröskeln.

Hur gjorde "Mythbusters" när de svor?

Sa de bara orden, eller skrek de?

För om det var skrik så är det ganska uppenbart att man får en ökad adrenalinproduktion.

Raseriutbrott - Hur hanterar ni dom?

Gör jag inte.

Nåja, seriöst. När jag får mina utbrott brukar det första jag gör är att försöka gå iväg och tänka på annat, alternativt så sätter jag mig vid datorn och krossar noobsen på World of Warcraft, tyvärr finns ju inte alltid datorn i närheten, så då blir det plan B.

Plan B innefattar att få utlopp för min ilska via olika former av fysisk misshandel, och i detta moment försöker jag slå på icke organiska och ömtåliga saker, ex. kuddar, väggen, dörren eller någonting annat. Tyvärr så är inte alltid sakerna som kommer i vägen så hållbara, ex. flög fjärrkontrollen i väggen häromdagen vilket ledde till att kretskortet i fjärrkontrollen gick sönder, så nu funkar inte blu-rayen (måste komma ihåg att köpa en ny).

Sker utbrottet när jag raidar med guilden i WoW så innefattar det helt annan åtgärd. Åtgärden som kommer då är att kalla mina guildvänner olika kraftuttryck på ventrilon (oftast innefattande ord med fuck, noob, damn, idiot osv), gå en runda i rummet eller svära för mig själv. Då blir det inget våld mot olika saker dock, däremot ganska hårt tryckande på mus/tangentbord och mindre trevliga tankar om den som failade.

Jag är lycklig concerta fungerar och minskar mina humörsvängningar, annars skulle vardagen vara betydligt värre. Som tur är så har de blivit bättre med åren också, nu har jag ytterst få jämfört med hur det var när jag var mindre.

Jag får också hemska vredesutbrott det har alltid varit så. Jag har aldrig tagit till våld utan jag skriker på personen eller saken för att sen gå undan och för mig själv kasta med saker, skrika och svära för mig själv.
Det har blivit bättre med åldern men jag vet fortfarande inte riktigt vad som orsakar dem alla gånger.
Jag försöker helt enkelt att behärska mig. Att ägna mig åt specialintressen brukar fungera som en form av meditation för mig och ju mer jag gör det desto lättare har jag för att behärska mig.

En del av raseriutbrotten går inte att stoppa och det är dom som är kopplade till pms. Försöker fortfarande komma på en lösning på dem.

Corpse Bride skrev:Jag har aldrig tagit till våld utan jag skriker på personen eller saken för att sen gå undan och för mig själv kasta med saker, skrika och svära för mig själv.

Varför inte kasta saken i väggen då (om den är hållbar vill säga)?

Kasta saker i väggen är ju det "bästa med raseriutbrott", riktigt skön känsla, man "kastar iväg sin ilska" på något vis.

Fast sakerna går ju sönder dock, där har man nackdelen.
Inte ofta man har vett att leta upp någonting som håller liksom. ^^

Idiot skrev:

Miche skrev:Troligen orsakar det en viss adrenalinproduktion (jag har inte sett något test av det). Adrenalin är ju känt för att öka smärttröskeln.

Hur gjorde "Mythbusters" när de svor?

Sa de bara orden, eller skrek de?

För om det var skrik så är det ganska uppenbart att man får en ökad adrenalinproduktion.

De utförde samma test två gånger med ett antal personer, ena gången fick de skrika i förväg utvalda ord (ej svordomar), andra gången i förväg utvalda svordomar. I båda testen gällde det att utsätta sig för smärtsam behandling och så mättes tiden hur länge de stod ut, det var rätt stor skillnad.

Idiot skrev:Kasta saker i väggen är ju det "bästa med raseriutbrott", riktigt skön känsla, man "kastar iväg sin ilska" på något vis.

Fast sakerna går ju sönder dock, där har man nackdelen.
Inte ofta man har vett att leta upp någonting som håller liksom. ^^

Går inte grejerna sönder blir jag ännu mer förbannad, det ska låta och de ska gå i bitar.

Skulle dock kunna tänka mig att skaffa sandsäck för ändamålet (men sen jag separerade så är har problemet till största delen försvunnit. Jag är sällan frustrerad och blivit mer mogen.

marxisten skrev:

Corpse Bride skrev:Jag har aldrig tagit till våld utan jag skriker på personen eller saken för att sen gå undan och för mig själv kasta med saker, skrika och svära för mig själv.

Varför inte kasta saken i väggen då (om den är hållbar vill säga)?

Det händer det med, har haft sönder några tangentbord på det sättet genom åren.

Corpse Bride skrev:

marxisten skrev:

Corpse Bride skrev:Jag har aldrig tagit till våld utan jag skriker på personen eller saken för att sen gå undan och för mig själv kasta med saker, skrika och svära för mig själv.

Varför inte kasta saken i väggen då (om den är hållbar vill säga)?

Det händer det med, har haft sönder några tangentbord på det sättet genom åren.

Skaffa Steelseries 6G/V2,det är hållbara doningar som är metallförstärkt och lite.

marxisten skrev:Skaffa Steelseries 6G/V2,det är hållbara doningar som är metallförstärkt och lite.

Verkar bra det, hade ett bra i gummi tidigare som tålde bra mycket stryk och att man spillde på det. Skitbra om man är en klant med kort stubin. Nu spelar jag väldigt sällan så det är inget problem med tangentbord längre.

När jag känner mig trängd och pressad. Eller missförstånden blir för stora. När jag var yngre så fort någon hade åsikter om vad jag gjorde. Inte så ofta nuförtiden när jag gick i mellanstadiet var det nästan dagligen då Fröken sa till mig att stoppa undan boken jag läste och följa med i undervisningen.
Jag gapar och skriker, kastar ibland saker aldrig på någon dock. Jag är fixerad vid att smälla i dörrar när jag är arg och kan öppna dörren så att jag kan smälla igen den igen.
Jag slår inte mig själv längre som jag gjorde innan.
Jag läste mina anteckningar från min sista psykinläggning och jag mindes förvisso raseriutbrottet jag fick på läkaren men inte att jag kallade honon gubbdjävel
Om jag bara får gasta och ha mig i fred brukar jag lugna mig hyfsat snabbt.
När det kommer till fly eller fäkta väljer jag alltid fly om möjligt!

Det bästa är att gå ifrån, men om någon fortsätter eller om jag inte känner mig respekterad blir jag riktigt, riktigt, riktigt jävla arg.

Men jag har fått komplimanger om min progress, från min sambo. Jag är ganska irriterad när jag vaknar och mina sinnen är totalt ur balans. Men jag kämpar riktigt hårt för att inte bli irriterad, så.. Det måste finnas ett bra skäl till varför jag ska bli riktigt arg. Så det är hur jag hanterar raseriutbrott.

Får man det så fort man inte får som man vill så ska man allvarligt talat prata med någon om det. Dels är det ett dåligt beteende som kan tyckas utvecklas till något man använder i form av emotionell utpressning. Sedan så är det bara rakt av dåligt att förtrycka andra med sin vrede, som säkerligen är förstorad ändå.

Nu ska ni veta att när man är trängd så reagerar även jag med direkt vrede. Hur som helst är det ändå viktigt att tänka efter, men om det fortsätter så finns det bara ett vis att sätta stopp för det.

Sheyen skrev:

LarNor skrev:Nä för mig känns det som att det inte går att hantera dom. Det bästa är att se till att försöka undvika dom.

Att undvika dem är att hantera dem.

Bästa sättet är att bemöta problemen. Det är möjligt att stanna innan raseriutbrottet eskalerar.

Corpse Bride skrev:

marxisten skrev:Skaffa Steelseries 6G/V2,det är hållbara doningar som är metallförstärkt och lite.

Verkar bra det, hade ett bra i gummi tidigare som tålde bra mycket stryk och att man spillde på det. Skitbra om man är en klant med kort stubin. Nu spelar jag väldigt sällan så det är inget problem med tangentbord längre.

Är det... Man har bra anti-ghost med så man slipper det problemet också.

Just i detta ögonblick försöker jag förhindra ett kommande raseriutbrott som det finns viss risk för, genom att skriva i den här tråden. Jag antar att det kan ses som en form av hantering... Frågan är om det hjälper...

Det tar så jävla lång tid för mig att förstå varför jag blir arg, eller så tar det lika jävla lång tid för mig att BLI arg. Jag sitter liksom och gnager på något jag ogillar, och känner mig stel i hela kroppen, lite som när jag är stressad - tror jag... Förbannade alexitymi!

Känner mig lite trasig när jag läser denna tråd.. när jag var yngre, typ 0(nja, så tidigt jag har minnen ifrån) till och med 17, hade jag mycket, och våldsamma, utbrott och var en plåga för de runt om kring mig, kastade och slängde saker omkring, förstörde saker som jag visste betydde något för den, dem som hade upprört mig, hoppade ut genom fönster, rymde, skrämde folk, slogs vilt omkring mig, etc, the list goes on. Värst var detta mellan 10-16 åldern.
Sen det som får mig känna mig lite mer trasig är att jag aldrig lärde mig hantera detta på ett bra sätt, jag stängde ner, slutade mer och mer att känna, jag skapade en mental block mot känslor, bli sårad och upprörd och stötte bort människor.
Nu idag så blir jag sällan arg då jag är lite för apatisk för det men just på senare tid är det något jag arbetar med, försöker öppna upp mig men de få gånger jag gör det känner jag mig så ovan med känslor att det lätt blir lite för mycket.

Jaha det blev väl kanske lite off topic där? : p

Fråga: När man lyckas hålla sig lugn och undvika ett raseriutbrott, hur blir man av med den fysiska känslan av ilska (stresshormonerna antar jag) som blir kvar? Som att blodet kokar ungefär.

Xzirie skrev:Fråga: När man lyckas hålla sig lugn och undvika ett raseriutbrott, hur blir man av med den fysiska känslan av ilska (stresshormonerna antar jag) som blir kvar? Som att blodet kokar ungefär.

Knulla lite kanske? Eller ta en timmes löparrunda kan också göra susen!

tussen skrev:

Xzirie skrev:Fråga: När man lyckas hålla sig lugn och undvika ett raseriutbrott, hur blir man av med den fysiska känslan av ilska (stresshormonerna antar jag) som blir kvar? Som att blodet kokar ungefär.

Knulla lite kanske? Eller ta en timmes löparrunda kan också göra susen!

Men fy, skulle inte få för mig att göra något av det.

Xzirie skrev:

tussen skrev:

Xzirie skrev:Fråga: När man lyckas hålla sig lugn och undvika ett raseriutbrott, hur blir man av med den fysiska känslan av ilska (stresshormonerna antar jag) som blir kvar? Som att blodet kokar ungefär.

Knulla lite kanske? Eller ta en timmes löparrunda kan också göra susen!

Men fy, skulle inte få för mig att göra något av det.

Haha ord och inga visor.

slackern skrev:
Haha ord och inga visor.

Haha ja vafan, fysisk aktivitet går fetbort!

Xzirie skrev:

slackern skrev:
Haha ord och inga visor.

Haha ja vafan, fysisk aktivitet går fetbort!

Igen dragna gardiner och blek och fin?

Har haft raseriutbrott i perioder sedan jag var runt 10-15. Oftast handlade det om att jag fick lite gjort, var ledsen och att mina föräldrar tjatade på mig om att göra saker när jag är kass på att organisera. Vad som har gjort att jag inte får några utbrott längre är att jag tar Sertralin Ranbaxy, planerar saker i förväg och att jag fått min diagnos som gör att familjen förstår mig bättre...