Självmordstankar

av **Alien** » 2012-04-02 17:32:18

Om vi till en början bortser från frågan om partner (som andra har svarat på) så kan du ju få kontakt via aspergertråffar, som utannonseras i avd Träffar. Du kan också svara på el skriva en annons i Kontakttråden (kontakt-onskas-del-2-t19186.html).

Så att hitta vänner med samma intressen är ingen omöjlighet.

av **nallen** » 2012-04-02 22:50:25

Vilse skrev:[...] Hoppas att min ironi framgick.

Tyvärr inte.

av **Kahlokatt** » 2012-04-02 22:56:46

Unib12 skrev:Haha, du låter exat som min snubbe innan vi träffades. Skaffa flickvän, det blir bättre då.

Vadå "skaffa flickvän"? Tror du att det bara är att skaffa? :x icon

av **LarNor** » 2012-04-03 8:06:36

Kahlokatt skrev:
Unib12 skrev:Haha, du låter exat som min snubbe innan vi träffades. Skaffa flickvän, det blir bättre då.

Vadå "skaffa flickvän"? Tror du att det bara är att skaffa?

Som sagt.

av **mnordgren** » 2012-04-03 22:51:41

Unib12 skrev:Haha, du låter exat som min snubbe innan vi träffades. Skaffa flickvän, det blir bättre då.

mnordgren:

Tonläget i den här kommentaren framstår som mindre lämplig med tanke på innehållet i startinlägget. Tänk på att startinlägget berör ett väldigt känsligt ämne.
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett

av **Vilse** » 2012-04-04 10:32:18

nallen skrev:
Vilse skrev:[...] Hoppas att min ironi framgick.

Tyvärr inte.

Hm, okej. Ledsen om jag trampade någon på tårna - ber om ursäkt i så fall. Ska försöka vara tydligare framöver. :-)003

av **Unib12** » 2012-04-04 10:46:59

Kahlokatt skrev:
Unib12 skrev:Haha, du låter exat som min snubbe innan vi träffades. Skaffa flickvän, det blir bättre då.

Vadå "skaffa flickvän"? Tror du att det bara är att skaffa?

Det är klart det inte är lätt, det sa jag aldrig. Men ingenting kommer hända om man sitter hemma och tycker synd om sig själv, så det var en uppmuntran från min sida att gå ut i världen och försöka. Få saker i livet kommer gratis. Så är det bara, passiva människor får ingenting, människor som kämpar kan få nästan vad de vill.

av **animal** » 2012-04-04 12:07:36

Unib12 skrev:/.../ Men ingenting kommer hända om man sitter hemma och tycker synd om sig själv, så det var en uppmuntran från min sida att gå ut i världen och försöka. Få saker i livet kommer gratis. Så är det bara, passiva människor får ingenting, människor som kämpar kan få nästan vad de vill.

"Word"!

Problemet Unib12 beskriver brukar populärt kallas "the something for nothing disease". Den som känner sig träffad kan med fördel googla på begreppet.

av **Bjäbbmonstret** » 2012-04-04 12:20:05

Till lonleygamer.
Det finns inte en lösning på dina problem. Det finns många saker du behöver ta tag i och du behöver antagligen stöd av andra för att göra upp en plan. Först och främst handlar det om att få koll på vidden av din nedstämdhet och om det är något du behöver behandla, antingen med terapi eller medicinering. Är man nedstämd så har man inte kraft att ta tag i sina problem och ibland kan vården hjälpa. Sen handlar det om att lägga upp en plan på saker du skulle vilja göra och ta små steg, vare sig det gäller att utveckla intressen eller träffa folk.

av **Idiot** » 2012-04-04 12:53:14

Det kan vara en bra idé att vara försiktig med vad man säger till en person som skapat en tråd med namn: Självmordstankar.

Jag vet att det är svårt för många att förstå att sättet de uttrycker sig på påverkar en person negativt, men om man är osäker så tycker jag att det är bättre att låta bli att skriva nått.

Det sista man vill höra när man är riktigt deprimerad är fraser som:
- Ja men skärp dig!
- Det är inte så svårt, det är bara att *exempel*..
- Det hjälper inte att tycka synd om sig själv.

Alltså det handlar om en person som funderar på att ta livet av sig, man får vara försiktig.

Till Lonelygamer: Försök att få tag i psykiatrin, även om det kanske inte finns någon i närheten av dig så kan det vara värt att åka en bit för att få prata med någon?
Dessutom kan resan dit kanske t.om. vara skön? Sitta på en buss och lyssna på musik är ibland riktigt trevligt, så länge den inte är smockfull dvs. :-)Happy

Om du inte vill/vågar ringa till psykiatrin, så kan du maila.

av **Robotic** » 2012-04-04 13:45:55

Unib12 skrev:Haha, du låter exat som min snubbe innan vi träffades. Skaffa flickvän, det blir bättre då.

Idiot!

Moderator mnordgren: Om man känner sig upprörd finns det andra sätt att uttrycka det på än genom denna typ av ordval.

av **storskojaren** » 2012-04-04 16:40:56

yeah skrev:
Idiot skrev:Vän, det är ett mycket starkt ord.

Till skillnad från kompisar, bekanta, polare

Jag har alltid tagit vän och kompis som synonymer. Kan inte se skillnaden.

Kompisar hjälper en att flytta möbler, vänner hjälper en att flytta lik. :-)Happy

Skämt åsido

@TS Även om det känns som att ett förhållande kanske skulle vara lösningen på alla problem, så är det nog inte så enkelt heller. Inget förhållande är så perfekt som man förställer sig innan man har varit där och hur bra en tjej än kan få en att må, så är man ändå tillbaka på ruta ett om förhållandet skulle ta slut. Jag talar av egen erfarenhet.

Försök hellre då att sträva efter att uppnå något i ditt liv som du själv verkligen värdesätter och som ger dig en bättre självkänsla, inte något som du gör för att det är det man "ska" göra, utan något som du verkligen VILL göra.

Det är inte heller enkelt, varken att komma på vad det skulle vara eller hur man ska uppnå det, men sätter man allt sitt hopp till att träffa någon så är nog risken stor att man blir besviken och att vara beroende av den bekräftelse som någon annan ger en gör en mer sårbar än att känna sig tillfreds med sig själv och att då ha något att falla tillbaka på om den personen försvinner från ens liv. Trivs man med sig själv och värdesätter sig själv så är även chansen att träffa någon mycket större.

av **regnskur** » 2012-04-04 17:40:35

Befinner mig i exakt samma situation som dig och känner likadant. Många här verkar tro att ensamheten alltid är en konsekvens av andra problem i livet men är klart man börjar må dåligt när man aldrig lyckas träffa någon och alltid bemöts av ointresse. Har ett rätt väl fungerande liv med vänner, studier osv. men att gå år efter år och aldrig träffa någon gör att man börjar må sämre och att proppa i sig "medicin" är inte lösningen.

Har försökt och försöker fortfarande få kontakt med tjejer via forum och dejtingsider men får sällan något svar. Tycker annars jag har många bra egenskaper som borde uppskattas men blir alltid bortsållad innan redan i förväg. Att vara åt det blygare hållet som kille gör det väldigt svårt att träffa någon och att jag aldrig träffar tjejer naturligt heller gör det inte lättare.

Har inga bra tips för dig men tycker du ska fortsätta försöka ta kontakt och kanske prova dejtingsidor också. är väldigt trist att inte få svar men tänk också på att det nästan alltid är överskott på män som vill ha kontakt både där och på vanliga forum så behöver inte vara ditt fel du inte får svar utan är svårt för många.

Försöker själv tänka positivt och tro det finns någon för mig men väldigt svårt när allt talar emot. Vet inte hur länga jag orkar fortsätta försöka men kan aldrig acceptera ett liv utan kärlek. Att vänta och och hoppas på att träffa någon när man är 40 är heller inget värdigt liv, vill uppleva det medan jag är ung och inte med någon 40-årig som antagligen redan har barn och flera förhållanden bakom sig.

Sett liknande diskussioner som den här förut och blir alltid flera som alltid tror att bara för man inte kan få ett förhållande så skulle man inte klara av det när problemet snarare är att överhuvudtaget träffa någon. Eller kommentarer liknande "förhållande är överskattat" eller "skaffa ett husdjur" men alla människor behöver kärlek och närhet med någon, funkar inte att gå hela livet så.
Sen finns det en möjlighet att åren av ensamhet skapar en bitterhet som gör att när man väl träffar någon så ser man bara sig själv som ett andrahands val.

Tycker iaf. du ska fortsätta försöka och kanske ta kontakt med en psykolog/terapeut, kanske inte hjälper men om den finns en möjlighet det leder till att något blir bättre så tycker jag det är värt att prova.

av **nallen** » 2012-04-04 20:23:41

regnskur skrev:[...] dejtingsidor [...] trist att inte få svar [...] det [är] nästan alltid är överskott på män som vill ha kontakt både där och på vanliga forum så behöver inte vara ditt fel du inte får svar utan är svårt för många.

Det är ju ingen tröst över huvud taget att det är lika djävligt för andra, medan tjejerna kan välja och vraka.

regnskur skrev:Att vänta och och hoppas på att träffa någon när man är 40 är heller inget värdigt liv [...]

Usch nej

av **Unib12** » 2012-04-04 22:05:26

regnskur skrev:Befinner mig i exakt samma situation som dig och känner likadant. Många här verkar tro att ensamheten alltid är en konsekvens av andra problem i livet men är klart man börjar må dåligt när man aldrig lyckas träffa någon och alltid bemöts av ointresse. Har ett rätt väl fungerande liv med vänner, studier osv. men att gå år efter år och aldrig träffa någon gör att man börjar må sämre och att proppa i sig "medicin" är inte lösningen.

Det är exakt det jag tror också. Att inte känna sig älskad av någon kan leda till större depressioner än vad psykologer kan leda dig ut ur dem. Jag hoppas att du finner en människa som du passar perfekt ihop med.

av **Bjäbbmonstret** » 2012-04-04 22:55:56

regnskur skrev:. Att vänta och och hoppas på att träffa någon när man är 40 är heller inget värdigt liv, vill uppleva det medan jag är ung och inte med någon 40-årig som antagligen redan har barn och flera förhållanden bakom sig.

Ursäkta mig men vad är det för ovärdigt med att ha sin första relation med någon annan som har erfarenhet av andra förhållanden? Och om det finns folk som av olika anledningar inte har gått in i ett förhållande innan de kommer upp i medelåldern, har de haft ett ovärdigt liv då? Jag förstår vad du säger att du inte vill vänta men det där sättet att uttrycka sig är väldigt nedvärderande.

av **regnskur** » 2012-04-05 0:24:17

Bjäbbmonstret skrev:Ursäkta mig men vad är det för ovärdigt med att ha sin första relation med någon annan som har erfarenhet av andra förhållanden? Och om det finns folk som av olika anledningar inte har gått in i ett förhållande innan de kommer upp i medelåldern, har de haft ett ovärdigt liv då? Jag förstår vad du säger att du inte vill vänta men det där sättet att uttrycka sig är väldigt nedvärderande.

Vad tror du en person som velat träffa någon sedan säg 12 års åldern skulle känna i den situationen? Tror du man känner en viss bitterhet över att aldrig fått uppleva den där ungdomskärleken och hur man inte fick ligga med den där 15-åriga tjejen? Tror du man kanske tänker på den 25-åriga tjejen man var intresserad av för 15 år sen?

Du kan dissekera min mening hur du vill och kommentera enskilda delar men tror du skulle få ut mer av att läsa helheten.
Nej jag kan acceptera att tjejen haft andra killar före mig. Likaså kan säkert personer som själva valt att vänta med förhållande få ett bra liv. Men att trots försök och vilja att träffa någon inte uppleva sin första relation tills då betraktar jag inte som ett värdigt liv.

Vem exakt nedvärderar jag? Personen som blev vald sist hela livet? Per definition är han "nedvärderad" som aldrig blev vald och om inte annat lär han "nedvärdera" sig själv. Bara att det inte är någon nedvärdering utan sanningen är just att han endast dög som reserv efter alla andra.
Eller är det nedvärderande att jag inte vill ha mitt förstå förhållande med någon i 40-års åldern? Är det annorlunda nu när jag är 20, är det då förståeligt? Är det konstigt att när jag sen är 40 och har erfarenhet som en 12-åring fortfarande vill uppleva min ungdomskärlek med någon ung eller är jag då plötsligt bara en läskig gubbe?

Jag tror att en person som får uppleva kärlek och familjebildning generellt har en högre livskvalitet än en person som saknar detta mot sin vilja. Kan gå så långt att hävda att närhet, kärlek och sex är fundamentala behov alla människor har.

Tycker om något det är "nedvärderande" att trivialisera problem som detta och hävda att jag ska vara nöjd med det jag har och inte säga saker som att det kanske är mer till livet än att ha mat och tak över huvudet.

Så ja visst, mitt inlägg är inte inlindat och förmildrat till den grad att det ses som socialt accepterat men finns inte heller något sätt att ta en förbjuden diskussion utan att begå faux pas. Oturligt nog befinner vi oss på nätet med all dess anonymitet där jag tycker det är viktigare att uttrycka min åsikt än att passa in.

av **Deadly_Nightshade** » 2012-04-05 23:59:16

Lägg ner tanken på flickvän och acceptera. Försök sedan hitta ett substitut för detta som ändå kan ge lycka.

Var i samma sits som dig i många år och ja, det tog väl ett tag innan jag riktigt "accepterade" tanken om att jag aldrig kommer ha en flickvän. Det är en sak att intala sig det och en sak att verkligen acceptera tanken.

Så jag har istället försökt hitta substitut till detta och frågan då är: vad utöver en partnerrelation gör folk lyckliga? Familj, jobb, hobbies, vänner är de största och mest vanliga inkomstkällorna till lycka. Utav dessa så har jag satsat på jobb och hobby och utbildat mig till 3D-grafiker - som jag idag jobbar som.

Jag har också självmordstankar kontinuerligt. I december var det faktiskt dagligen. Men det är mera fantasier än planer på genomförande. Livet är orättvist, och jag tror det är ett faktum som är extremt svårt att acceptera. Det är lätt att säga att man accepterar det, en annan sak att verkligen känna att "jag accepterar att livet är orättvist".

av **Kostymhippie** » 2012-04-06 8:15:37

Förstår mej inte på denna liknöjdhetsmentalitet att man bara ska acceptera att ens situation är skit...om man inte ens försöker så kommer man ju aldrig någon vart.

av **Idiot** » 2012-04-06 8:23:24

Kostymhippie skrev:Förstår mej inte på denna liknöjdhetsmentalitet att man bara ska acceptera att ens situation är skit...om man inte ens försöker så kommer man ju aldrig någon vart.

Det är nog bra att acceptera ett problem, då är det konfirmerat och man kan ta tag i det, om man vill/kan.

Om man accepterar att: Ok nu är jag faktiskt ensam, jag mår dåligt, och jag har självmordstankar.
Så tror jag att det kan vara lättare att ta sig ur sin situation, för att man kan på någon vis "ställa sig över" situationen.
Att acceptera måste inte innebära att man accepterar att det inte går att komma ur sin situation.

Nu känns det lite fel att skriva om detta, eftersom jag själv är i princip i samma sits som TS, men själva idén att acceptera någon för att kunna ta itu med det verkar logiskt, men inte lätt.
För mig är det så att jag inte vill vara såhär, jag vill inte må dåligt osv. Jag accepterar det inte, det är säkerligen ett dåligt tankesätt, och därav en del av problemet.
Anser jag.

av **Kostymhippie** » 2012-04-06 8:27:48

Jo att acceptera problemet är en sak, men att ge upp är en annan.

av **Idiot** » 2012-04-06 8:48:28

Kostymhippie skrev:Jo att acceptera problemet är en sak, men att ge upp är en annan.

Absolut.

av **lar66** » 2012-04-06 13:01:51

En sida jag nyss kollat på, http://en.wikipedia.org/wiki/Love-shyness kan vara intressant...

Det är inte bara att "skaffa" en flickvän. En kvinna däremot behöver inte göra mycket för att "få" någon... Så är det tyvärr.

Ett tips kan vara något forum typ Twoo (inte alls dyrt). En tjej från en annan kultur kan lättare acceptera dig mer som du är utan att du måste visa upp stadsjeep och hus i Vaxholm... Som många svenska kvinnor verkar söka.

av **animal** » 2012-04-06 14:04:18

Idiot skrev:Det kan vara en bra idé att vara försiktig med vad man säger till en person som skapat en tråd med namn: Självmordstankar.

Jag vet att det är svårt för många att förstå att sättet de uttrycker sig på påverkar en person negativt, men om man är osäker så tycker jag att det är bättre att låta bli att skriva nått.

Det sista man vill höra när man är riktigt deprimerad är fraser som:
- Ja men skärp dig!
- Det är inte så svårt, det är bara att *exempel*..
- Det hjälper inte att tycka synd om sig själv.

Alltså det handlar om en person som funderar på att ta livet av sig, man får vara försiktig.
/.../

Kan inte låta bli att känna mig lite träffad... För att bidra med lite mer konstruktiv feedback (delvis i form av strategier som fungerat för mig):

Förslag 1. Sänk kraven och se till att få lite erfarenhet inom fältet "relationer"
Min uppväxt var en mycket tråkig historia från början till slut. Att kontinuerligt hålla mig med kärleksrelationer var en av få ljuspunkter som höll mig över ytan i den utsträckning att jag lyckades undvika att hamna på bårhuset eller fastna i "sluten ungdomsvård".

Det är inte så lätt att hitta bra partners när man själv inte framstår som attraktiv enligt gängse normer. För mig har det alltid fungerat bra att dumpa kraven: Arbeta dig ner genom de sociala skikten och bestäm dig för att lägga alla förutfattade meningar åt sidan och enbart fokusera på det goda i människor, förr eller senare kommer du finna någon som är glad nog att bli uppmärksammad för att vilja "slå era påsar ihop".

Man behöver inte vara övertygad om att det ska fungera resten av livet för att inleda en relation. Det viktigaste är att komma igång och bli bekväm med att både ge och ta emot närhet samt att växa in i rollen som någons livspartner/sambo.

Samtidigt går det såklart inte att komma ifrån "den jobbiga biten": Varje förändring i dina omständigheter börjar med att du ändrar dig. Ge det en chans! Du har ju ingenting att förlora, så börja redan idag och agera därefter i enlighet med min "konstruktiva feedback" under 4 veckor.

Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Re: Självmordstankar

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in