Ungdomar med Asperger syndrom löper stor risk att hamna i kläm mellan kommunala förvaltningar och olika huvudmän. Samarbetsavtal, rutiner och avtal som klargör ansvaret för stöd och insatser saknas. Den slutsatsen drar Länsstyrelsen efter en granskning i Nacka, Norrtälje, Södertälje, Österåker och stadsdelarna Hässelby-Vällingby och Maria-Gamla stan i Stockholms stad.

http://www.ab.lst.se/templates/PressRel ... _11801.asp

Hörde om det på TV4:s regionalnyheter nyss och sökte upp det på webben.

Jag upplever att många ungdomar i min närhet är på väg att diagnosticeras med npf numera. I åldern 12 + börjar man som dampare eller Aspergare få svårt att palla trycket med all stress.

Vart ska de små liven hamna? Mellan de där jäkla stolarna blir det väl. Stämplade, värdelöshetsförklarade, men ändå utan hjälp eftersom ingen begriper vad det handlar om.

- Att ingen egentligen pallar trycket och npf-arna faller först. Så, skall den blinde leda den blinde, eller ska folk börja lyssna på de där barnen, på varandra, tagga ner med stress osv? Den som lever får se.

sugrövmanövern skrev: - Att ingen egentligen pallar trycket och npf-arna faller först. Så, skall den blinde leda den blinde, eller ska folk börja lyssna på de där barnen, på varandra, tagga ner med stress osv? Den som lever får se.

Klokt sagt!

Bra tänkt, Länsstyrelsen. Nu ska ni se till att göra något åt det också.

sugrövmanövern skrev: - Att ingen egentligen pallar trycket och npf-arna faller först. Så, skall den blinde leda den blinde, eller ska folk börja lyssna på de där barnen, på varandra, tagga ner med stress osv? Den som lever får se.

Absolut. Jag är tämligen övertygad om att det är så i samhället i stort, inte bara bland barn. Jag tror att vi med npf ofta är känsligare än folk i allmänhet på vissa fenomen som stress och buller, men att de flesta eller alla mår dåligt av det. Vi skulle kunna fungera som tidiga varningssignaler, ungefär som att man förr tog med kanariefåglar ner i kolgruvorna för att de reagerade före människorna om det blev syrebrist.