Diskussion om SSRI och SNRI generellt.

av **manne** » 2008-02-27 13:03:07

någon här mer än mig som äter SSRI medicin..??

stjälv äter jag och har ätit sådan medicin mott min AS handikapp sedan
17 års ålder..

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fontex

Någon hära mera än mig som äter detta preparat och hur funkar det på er. :?:

har ni märkt av några bieffeketr ännu.. :?:

Moderator atoms - ändring av rubriken.

av **Savanten Svante** » 2008-02-27 13:41:28

SSRI

Jag har ätit det mot mina depressioner, som uppkommit via aspergern.

Fast efter diagnosen och med terapi så slipper jag sånt numera.

Fungerar dom bra på dig?

av **MsTibbs** » 2008-02-27 16:20:27

Jag käkar sedan tre veckor Zoloft (sertralin), för tillfället på 50 mg. Började på 25 mg och har inte märkt någon skillnad efter dosökningen.

Humöret har jag inte märkt någon skillnad på, men jag har mindre kaossnurr (är det det som kallas ångest?).

Bieffekter jag är något klumpigare och ryckigare och har sådana här roliga ögon (onormalt stora och de har olika storlek), ursäkta mitt nyvaknade utseende:

av **manne** » 2008-02-28 1:05:38

MsTibbs skrev:Jag käkar sedan tre veckor Zoloft (sertralin), för tillfället på 50 mg. Började på 25 mg och har inte märkt någon skillnad efter dosökningen.

Humöret har jag inte märkt någon skillnad på, men jag har mindre kaossnurr (är det det som kallas ångest?).

Bieffekter jag är något klumpigare och ryckigare och har sådana här roliga ögon (onormalt stora och de har olika storlek), ursäkta mitt nyvaknade utseende:

jävlar dina ögon såg ut som du hade tagit hum hum något förbjudet.!
Men jag tror att pupilerna blir så dära stora av att du nyligen förmodligen har vaknat och inget anat så du behöver nog inte vara orolig eller så. :!:

jag känner många som har ätit sådan medicin under flera års tid och ingen av dem har direkt mott dåligt av den eller så..
Men det tar ett tag i början för kroppen att vänja sig av medicin ca 2 veckors tid typ.. :!:

Är bättre att äta sådan medicin och funka normalt än att vara jävlig och
uppe i varv och så.. :idea:

av **MsTibbs** » 2008-02-28 1:12:26

manne skrev:
MsTibbs skrev:

jävlar dina ögon såg ut som du hade tagit hum hum något förbjudet.!
Men jag tror att pupilerna blir så dära stora av att du nyligen förmodligen har vaknat och inget anat så du behöver nog inte vara orolig eller så.
jag känner många som har ätit sådan medicin under flera års tid och ingen av dem har direkt mott dåligt av den eller så..
Men det tar ett tag i början för kroppen att vänja sig av medicin ca 2 veckors tid typ..
Är bättre att äta sådan medicin och funka normalt än att vara jävlig och
uppe i varv och så..

Jag tar Zoloft 08.00 på morgonen. Ögonen blir mindre med dagen.

av **Alien** » 2008-02-28 2:28:19

manne skrev:någon här mer än mig som äter SSR medicin..??

stjälv äter jag och har äteti sådan medcin mott min AS handikapp sedan
17 års ålder..

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fontex

Någon hära mera än mig som äter detta preparat och hur funkar det på er.

har ni märkt av några bieffeketr ännu..

Men det finns ju ingen medicin mot AS! Menar du att du tar dem mot depression (som man ju kan få av AS)? Har du försökt att sluta?

Jag tog såna tabletter (tre olika sorter, t ex Zoloft och Efexor) när jag blev utbränd. Jag var trött och ledsen och orkade ingenting. Men inte blev jag precis glad av dessa "lyckopiller" (som de kallas ibland).

Efter en tid beslöt jag mig för att sluta. Jag begärde inte förnyat recept när tabletterna tog slut. Jag märkte inte så stor skillnad, utom att jag blev argare. Tabletterna hade dämpat känslorna.

av **Debbido** » 2008-02-29 2:47:49

Myten om lyckopillren på väg att krossas
Det kan vara förenat med livsfara för barn och ungdomar under 18 år att äta SSRI-preparat. De blir "höjda" på ett sätt som är förenat med större initiativkraft, trots att depressionen inte gått över och kanske inte heller gör det över huvud taget med hjälp av SSRI. Den ultimata lösningen är nämligen inte alltid att höja hjärnans serotoninhalt. Nya föräldrar hade kanske varit en bättre lösning ibland?

Varför tar jag upp det här? De flesta av er är förmodligen äldre än 18 år? Men vi som har asperger har i många fall sårbarare hjärnor än NT. De är i vilket fall annorlunda och exakt på vilket sätt de är annorunda tror jag inte att läkarna vet. Somliga av oss har förmodligen hjärnor som påminner om tonåringars. Vi kan liksom dem vara impulsiva och få mycket intensiva känslor av vrede, sorg, förtvivlan. I dessa hjärnans "vindkast" kan en förstärkning av handlingskraften, vilket serotoninet ger, få det förödande resultatet att aspergaren gör ett självmordsförsök, eller självmord.

Jag har testat de flesta preparat som finns de senaste åtta åren av mitt liv och nu gett upp p g a kronisk nässelfeber efter Remeron-experiment. Och jag inser nu att jag varken mår bättre eller sämre utan lyckopiller. Jag inser att det antal gånger jag var självmordsmässig före år 2000 och efter är FÄRRE! Jag plågas inte lika ofta av självmordstankar nu när jag inte äter piller. Dessutom slipper jag viktuppgång, sexuella problem, apati, förstoppning, slöhet, sömnlöshet , maniskhet, svåra aggressionsutbrott och alla de andra hundra möjliga biverkningarna. Jag var en del av Västvärldens masspsykos: Bli lycklig med lyckopiller!
Och just när min tro på SSRI rasat läser jag i Dagens medicin:

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/delade-meningar-om-ssri-rapport/

Moderator: Slog ihop två trådar om risker med SSRI.

av **Kvasir** » 2008-02-29 2:56:55

Debbido,

det är bara att än en gång konstatera. Det är högst individuellt hur man reagerar på antidepressiva mediciner, och vilka som fungerar och inte för en viss individ. Vissa jag har provat har inte fungerat så bra för mig, men Fontex och Zoloft har var en förmodligen nödvändig hjälp tillbaka till ett mera uthärdligt liv. Till skillnad från dig har jag istället blivit av med ångest och självmordstankar pga. medicinerna. I mitt fall har Zoloft varit bättre än Fontex pga mindre biverkningar, men även biverkningar torde vara högst individuella.

(Jo, jag har på annat håll nämnt en medicin som gav mig kraftig ångest och självmordstankar, men det var en helt annan typ av medicin som inte alls var avsedd för sådana som mig och det är ännu höljt i dunkel varför läkaren trodde den skulle vara bra för mig.)

av **Parvlon** » 2008-02-29 3:02:01

Japp, i det hela stora så tror jag världen hade varit en bättre plats att leva på utan serotoninhöjande kemikailer som säljs/ges till människor i vården. (om de nu inte skulle räddat liv, vilket är svårt att veta.. om möjligt)
Men det är svårt att säga att det är dåligt att må bättre än dåligt, i de fall då det inte är olagligt.

Själv äter jag hellre Extacy en gång vart 5:e år och har riktigt roligt några timmar följt av några dagars depression, än går på läkarnas dravvel om kemisk obalans o ökar risken att bli en zombifierad självmordskandidat som är svårt att förstå varför, när det tar så lång tid.

Men så tror jag att jag heller ej genomgått en naturlig depression, så jag har svårt att sätta mig in i hur en som har sådan upplever tillvaron.
Räddar preparaten liv, borde det göras mer forskning kring depression så de inte ger preparaten till var&varannan tonåring med kärleksbesvär tex.

av **Kvasir** » 2008-02-29 3:51:12

Problemet är nog snarast att man skriver ut antidepressiva alltför lättvindigt även vid tillfälliga och lätta depressioner, där de kanske är onödiga och möjligen t.o.m. kontraproduktiva. Däremot tror jag inte det är någon större tvekan om att de på det stora hela gör nytta vid svårare och medelsvåra depressioner. Statistiken visar en tydlig korrelation att självmordsfrekvensen har sjunkit i takt med ökad förskrivning av antidepressiva.

av **EremitTjejen** » 2008-02-29 4:51:03

money money money............

av **Lilla Gumman** » 2008-02-29 9:00:21

Hej!

Just det. Pengar. Tror inte man ska proppa i mellanstadieelever antidepressiv medicin. Inte högstadieelever heller för den delen. De mår bättre av samtal, kanske stödfamilj etc. Men det är bara en tanke.

Hälsningar

Lilla Gumman

av **Bjäbbmonstret** » 2008-02-29 9:14:20

Ja jag vet inget om sånthär men om det påverkar hormonsystemet så borde det väl vara extra knepigt att ge det till individer som inte växt färdigt än?

av **weasley** » 2008-02-29 12:28:46

Måste man inte ha speciellt tillstånd från SoS för att ge piller till så unga? Om det inte är så, är det något man borde lagstifta om.

Dessutom håller jag med om överförskrivningen. Man ska fan inte ge piller till någon som är lite nedstämd för tillfället. Samtal och sådant hjälper precis lika bra, om inte bättre i de fallen.

Jag oroar mej också över vad som kan tänkas hända om något tiotal år. Jag vet att det inte riktigt går att jämföra de två, men ta pencillinresistenta bakterier som ett exempel. Där överförskrevs penicillin nåt hejdundrande eftersom det var ett sånt mirakelmedel. Konsekvenserna ser vi nu. Vilka blir konsekvenserna av överförskrivning av SSRI? Vi vet ju inte hur de fungerar i långa loppet.

Jag tycker det är lite läskigt. Måste erkänna att jag har tagit Cipralex och nu har Efexor, och jag anser att särskilt Efexor har hjälpt mej mycket.

På kort sikt kan sådana här piller ha biverkningar som viktuppgång och klåda tex. Men depression kan ha biverkningen död.

Jag väljer nog klådan...

av **ford** » 2008-02-29 13:02:02

Vad är det jag alltid har sagt om psykofarmaka?

-Det kan säkert vara bra att ta till som en sista nödlösning, när inget annat hjälper, men alltför ofta är det bara ett sätt för samhället att spara resurser, då det är betydligt billigare att skriva ut lyckopiller, än att genom praktiska åtgärder lösa de problem i patientens livssituation, som orsakat depressionen.

Även samtalsstöd missbrukas (egen erfarenhet), och används som "enkel lösning", när folk ofta vill ha hjälp med sin praktiska livssituation, snarare än att älta sina känslor hos en hjärnskrynklare.

Men i vissa fall kan nog psykologsamtal behövas som ett komplement, till de mer praktiska åtgärder, som bör komma i första hand. Det är i varje fall bättre än lyckopiller.

av **ASterix** » 2008-02-29 13:51:29

Det är nog som bla Kvasir säger att det är indivíduellt!

Jag har endast en måttlig depresion, men då jag för ett bra tag sedan självmant provade att reducera min dos av sertralin från 100 mg till 50 per dag så märkte både jag och hustrun efter ett par dagar att jag blev sämre. Fortsatte i alla fall med reducerad dos i ytterligare knappt tre veckor utifall försämringen var tillfällig eller ev. orsakades av någon förändring i livsföringen som jag inte hade observerat. Men jag mådde fortfarande "skunk" så jag ökade min dos igen och efter ett tag (kommer inte rikigt ihåg efter hur många dager) så vände det uppåt.

Nu törs jag inte pröva att reducera dosen även om det kanske skulle vara motiverat nu efter det jag har börjat ta Concerta. Läste någonstans (bipacksedeln?) att medicinering med Concerta kan medföra att man kan reducera sertralin dosen neråt. Men då min sinnestämmning har fått sig ytterligare ett lyft efter insättningen av Concerta så ser jag verkligen ingen anledning att "experimentera".

Funderar dock på hur stor del den nu omskrivna placeboeffekten av lyckopiller har haft för mig, men för tusan, så länge jag mår bra så kan orsaken kvitta!

av **Kvasir** » 2008-02-29 14:06:59

ASterix skrev:Det är nog som bla Kvasir säger att det är indivíduellt!

Jag har endast en måttlig depresion, men då jag för ett bra tag sedan självmant provade att reducera min dos av sertralin från 100 mg till 50 per dag så märkte både jag och hustrun efter ett par dagar att jag blev sämre. Fortsatte i alla fall med reducerad dos i ytterligare knappt tre veckor utifall försämringen var tillfällig eller ev. orsakades av någon förändring i livsföringen som jag inte hade observerat. Men jag mådde fortfarande "skunk" så jag ökade min dos igen och efter ett tag (kommer inte rikigt ihåg efter hur många dager) så vände det uppåt.

Och för att då ytterligare visa på det individuella så har jag inte klarat högre doser sertralin än 50 mg utan för mycket biverkningar, och efter ett antal år sänkte jag till 25 mg och har bortsett från kortare experiment med 50 resp 0 mg fortsatt med 25 mg.

Enligt en läkare jag talat med så finns en optimal individuell nivå där sertralin fungerar som ångestdämpande och att gå över den nivån gör ingen skillnad, men den är alltså individuell och kan variera.

av **lost** » 2008-02-29 21:06:28

Jag har använt ett flertal olika SSRI preparat, varav den senaste var Efexor som även verkar på Noradrenalin. Kan inte direkt påstå att det gjorde någon nytta (använder inte längre dessa preparat).

Däremot så fungerar metylfendiat samt oxazepam betydligt bättre.

av **Debbido** » 2008-02-29 23:37:44

Är det någon som läst något om just den autistiska hjärnan och psykofarmakarespons?

Det man i medicinska sammanhang brukar göra är att man utgår från en NT-man när man prövar ut mediciner. Här är det mycket som går snett, när man sedan distribuerar den utprovade medicinen till kvinnor, gamla människor, barn och svårt fysiskt sjuka. Men det jag undrar nu är just vilken forskning det finns på aspergerhjärnan och depression.

Våra hjärnor är annorlunda. Läste att barn med autism har svårare (enl. vetenskaplig undersökning) att avyttra tungmetaller, t ex amalgam, än barn med normala hjärnor. Dumpningsstation för gifter som kroppen skyddar sig emot är framför allt hypofysen.

Själv fick jag mängder med kopparamalgamfyllningar i unga år, vilket ledde till en rubbning på hyposfysen med diverse hormonrubbningar som följd.

Att kasta in olika psykofarmakapreparat i MIN hjärna är som att spela rysk roulette. Jag reagerar inte normalt och är inte autister mer benägna att reagera på ett oväntat sätt än NT?

Om man inte har forskat på just våra hjärnor så vill jag undanbe mig fortsatta kemiska experiment. :-)204

Det är skrämmande att läsa att läkemedelsföretagen mörkat ned negativa resultat på testresultat som är dåliga för läkemedesföretagen.

Åren med psykofarmaka har i mitt fall lett till farliga självmordsförsök. Det är bara ett under att jag lever. Jag har alltså reagerat som en 15-åring. Inte konstigt i sig, jag ÄR väldigt barnslig samt lite ADHD-aktig, våghalsig. Ångesten reducerades på vissa preparat, men om jag blev väldigt sårad av någon så kunde plötsligt ett mycket kraftfullt självmordsagerande utlösas. Jag såg det inte då, inte förrän nu kan jag se sambandet, och även läsa om det på internet.

Utsättning av preparaten är inte alls så enkel som läkemedelsföretagen uppger. Om man inte tar det lugnt så kan det gå riktigt snett. Att sätta ut neuroleptika är lika svårt som att sätta ut kokain.

av **Debbido** » 2008-03-01 1:14:26

Lite forskning ang. den autistiska hjärnan:

http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/6037836.stm

Enligt denna länk har man sett att olika delar av den autistiska hjärnan kommunicerar med varandra på ett bristfälligt sätt. Här kan man förstås tänka sig orsaker till ett dåligt socialt samspel med andra människor.

Det bristande samspelat kan leda till social isolering och depression. OM man nu höjer serotoninhalten i den autistiska hjärnan kommer då depressionen att försvinna?

Om isoleringen består p g a hjärnans bristande internkommunikation kan man då upphäva depressionen som uppstått ur ensamhetskänslor? Lösningen borde väl snarare vara att vidta sociala åtgärder? Om aspergaren råkar gå upp 20 kg i vikt till följd av medicinering så underlättar inte detta det sociala livet, men kan försvåra det, då självförtroendet sjunker.

Bön: Snälla Gud, kan du inte hjälpa de där forskarna att uppfinna en substans som underlättar kommunikationen mellan olika delar av hjärnan! ET – HELP!

http://seedmagazine.com/news/2006/07/a_fundamental_difference_in_th.php
Denna sida talar om undersökningar av den autistiska hjärnan som visat att den delen av hjärnan som kallas amygdala, och som är involverad i det sociala samspelet är onormalt stor hos autistiska barn. Här finns ett samband med ökad oro/ångest hos autistiska personer. Antalet neuroner i autisternas amygdala var färre än hos NT. Den ökade stressnivån tycktes på sikt leda till neuron-död, dvs att antalet neuroner sjönk. Om man tidigt kunde stoppa stressen så skulle man förhindra minskningen av neuroner och därmed autism.

Intressant, men frågan kvarstår ändå vilken substans som är den bästa för att minska stressen hos autistiska barn då det inte verkar vara en höjdare med SSRI på barn. Kan man hoppas att forskningen kommer fram till något vettigt?

http://blogg.aftonbladet.se/19054/perma/733522/
Denna sida säger att tungmetallförgiftning är en av de vanligaste orsakerna till autism.

I så fall skulle hjälp med avgiftning vara att förorda framför SSRI. Själv är jag helt klart tungmetallförgiftad, men detta med amalgamsanering har jag inte råd till. Det enda jag kan få är SSRI. Här ser man: det kan finnas många tänkbara kemiska lösningar på problemet autism.
Att gå till grundproblemen måste vara bättre än att ge alla människor lyckopiller.

Min amerikanska x-man brukade säga: “To every problem there is an answer that is: neat, uncomplicated and WRONG!” (typ SSRI)

av **Isse** » 2008-03-01 17:29:17

Hm, kanske kunde va nått att diskutera över en kopp the!

av **Moggy** » 2008-03-01 18:21:57

Isse skrev:Hm, kanske kunde va nått att diskutera över en kopp the!

av **lost** » 2008-03-01 18:47:39

@Debbido
Man kan prata högt och lågt, men om det inte finns vidimerad vetenskaplig bevis för skador av SSRI av den typen du beskriver så är det totalt ointressant att vidare diskutera ämnet för din tråd.

av **Micke** » 2008-03-01 20:00:51

Drogade att döda?

Aftonbladet skrev:Många av förövarna vid skolmassakrer i USA hade ätit antidepressiva mediciner. Det hade också Pekka Auvinen som sköt ihjäl nio ungdomar i Finland förra året.

Kan den frikostiga förskrivningen av psykoaktiva preparat förklara vansinnesvåldet? frågar barnläkaren Leif Elinder.

Diskussion om SSRI och SNRI generellt.

Diskussion om SSRI och SNRI generellt.

Re: SSRI preparat..

Livsfarligt med SSRI-preparat?

Livsfarligt med SSRI-preparat?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in