Japp, så är det. Jag har varit tillsammans med min kille i ca ett och ett halvt år (dock med paus på några månader i somras och höstas, för att jag behövde vara ensam då jag inte mådde så bra) och vi är varandras stora kärlek i livet. Det är bara det att både hans pappa och bror gillar inte mig. Jag har inte fått veta det av de personligen, utan min kille har sagt att de antytt det åt honom. T.ex fick han ett brev för ett år sen av sin pappa. Jag har ingen jävla aning om vad jag gjort, men tydligen är/var jag enligt pappan "dominerande". Jag har bara träffat pappan några gånger. Andra saker som står i brevet: "Tyvärr kan vi nog inte bli vänner, hon *mitt namn* och jag. Det blir nog inga mer besök hemma för dig. Jag är sorgsen över att behöva inse att jag förlorat en son, om ni fortsätter umgås. Så jag tänker inte bjuda hem henne till mig, eller något annat heller för hon har tagit min son ifrån mig." Och så: "Jag tycker att hon enbart tänker på sig själv, inte ditt bästa eller normalt umgänge." Inget av det där stämmer egentligen. Jag är inte egensinnig! Inte heller har jag 'tagit hans son ifrån honom'. Detta är S J U K T ! ! ! ! ! Förstår inte hur karln kan komma med såna påståenden. Visst, jag kanske är lite blyg/avig mot människor jag först inte känner så bra, men ändå...

Pojkvännens bror däremot har sagt rätt ut åt honom att han inte gillar mig, att han inte förstår hur vi två kan vara ihop, att han är värd nån bättre etc... Enda i familjen som verkar gilla mig är killens mamma, men då är det så att killen inte gillar henne så mycket, pga struligt förflutet. Vi har liksom tänkt flytta ihop i framtiden, och sen nångång gifta oss... Ska ja alls ta åt mig av vad familjen tycker om mig, eller strunta i det?

Det här verkar tyvärr vanligt (Vet inte om du är Aspie men jag tar det för givet nu..) bland oss ASare..

Detta har hänt mig med, samt att det finns och har funnits liknande trådar på detta forum tidigare, hittar inte länk dit nu men MOD kan kanske länka?

Som jag ser det så kan folk som inte innehar förståelse av att vissa är lite annorlunda ha lätt för att ogilla dem, tyvärr kommer de nog inte ändra på sig, och det verkar som att din pojkväns far vill att din pojkvän ska välja mellan dig och han.

Detta kommer han såklart ångra när han ligger på dödsbädden utan relation till sin son, om sonen nu väljer dig. Men det inser han inte.

Jag har inga tips till dig för att jag lider av samma företeelse, fast med andra sorters relationer.

Eller.. Finns det någon chans att ni alla kan sätta er ned och prata igenom problemen? Om det är svårt för dig att uttrycka dig kan du förbereda en text.

Detta är väl sådant som lätt uppstår då en AS missar hintar osv..

LitenMymla skrev:är/var jag enligt pappan "dominerande"

LitenMymla skrev:tycker att hon enbart tänker på sig själv,

Ett sätt att hantera det kan vara att be pappan att vara specifik vad det är som är så dominerande och bara rör tankar på en själv.

Vad säger din kille om saken då? Vad gör han för att prata med sin pappa och sin bror om detta? Det måste vara svårt för honom att liksom hamna mittemellan!

Wap bap bam bam who likes an Aspie?!

På vilket sätt anser de dig vara dominerande, LitenMymla? Bossar du över deras pojk eller? Är han en toffel?

Här relationsproblem-pojkvannens-mamma-t24780.html finns en tråd på lite samma tema.

/geocache

Farsan verkar blåst. Bara för att du är ihop med hans son betyder det ju inte att han förlorat honom. Du och pappan (och brodern) kan ju försöka att helt enkelt strunta i varandra, det blir svårare dock för din pojkvän som hamnar i mitten. Kanske är bra om vi vet hur din pojkväns relation till pappan och brorsan är också?

Idiot skrev:(Vet inte om du är Aspie men jag tar det för givet nu..)

Jo, jag är en Aspie. Det är min kille också, btw.

Bjäbbmonstret skrev:Vad säger din kille om saken då? Vad gör han för att prata med sin pappa och sin bror om detta? Det måste vara svårt för honom att liksom hamna mittemellan!

LarNor skrev:Farsan verkar blåst. Bara för att du är ihop med hans son betyder det ju inte att han förlorat honom. Du och pappan (och brodern) kan ju försöka att helt enkelt strunta i varandra, det blir svårare dock för din pojkvän som hamnar i mitten. Kanske är bra om vi vet hur din pojkväns relation till pappan och brorsan är också?

Min pojkvän flyttade relativt tidigt hem till sina farföräldrar, eftersom han och pappan inte alls kom överens (föräldrarna är skilda, och mamman hade hand om brorsan), men numera kommer de rätt bra överens, har jag förstått. Killen och hans bror däremot har haft väldigt dålig kontakt, framtills före jul, då killen röt till åt sin bror och sade att han också ska göra nåt för att ta kontakt, det är inte bara en väg. Så nu har de också LITE bättre kontakt med varann. Killen vägrar dock att göra något, han vill inte 'lägga sig i'...

sugrövmanövern skrev:På vilket sätt anser de dig vara dominerande, LitenMymla? Bossar du över deras pojk eller? Är han en toffel?

Det är ju just det... jag bossar inte över honom, och inte vet jag om han är en toffel heller.

Låter som klassisk NT som vet hur aspien är..

LitenMymla skrev:

sugrövmanövern skrev:På vilket sätt anser de dig vara dominerande, LitenMymla? Bossar du över deras pojk eller? Är han en toffel?

Det är ju just det... jag bossar inte över honom, och inte vet jag om han är en toffel heller.

Hmm, alltså den där farsan verkar ju skum.... Jag tycker att man som förälder ska acceptera barnets val av partner. Så länge partnern inte är en dålig människa eller så då såklart. Personkemin ska inte behöva klaffa 100%.

Mitt ex morsa tyckte tex att jag var kylig. Men tyckte ändå om mig liksom.

Det är något konstigt du råkat ut för...

Haha, det låter så absurt att det blir komisk.

Fy fan vad tråkigt att hans föräldrar ska vara sådär. Har din kille provat att tala vett med dem? För det är ju trist att bli hatat utan att förstå varför.

Strunta i vad hans far och bror tycker, om de är för trångsynta för att acceptera dig så kan de väl skapa en klubb och klaga om det mellan varandra och i övrigt hålla käft. Ett förbannat löjligt ultimatum av hans farsa som inte visar särskilt bra karaktär.

Om ni är varandras stora kärlekar så kan ni ju inte bry er om vad några av jordens mindre begåvade individer tycker om erat förhållande så länge NI vet vad ni tycker. Ska väl inte vara några problem så länge din kille har klara prioriteringar(med dig i topp) då hans far kommer med ett så sött ultimatum, man väljer inte sin familj men fan, det är inte så svårt att välja bort dom om man måste.

LitenMymla skrev:"Tyvärr kan vi nog inte bli vänner, hon *mitt namn* och jag. Det blir nog inga mer besök hemma för dig. Jag är sorgsen över att behöva inse att jag förlorat en son, om ni fortsätter umgås. Så jag tänker inte bjuda hem henne till mig, eller något annat heller för hon har tagit min son ifrån mig."

Faktumet att han bestämt sig för att han förlorat en son indikerar ju på farsan har problem.
Det är absurt att man skulle säga upp relationen till en familjemedlem på grund av att man ogillar dess partner.
En spontan tanke jag hade angående att han tycker du är dominerande är om han skulle vara extremt gammaldags och tycker att fruntimmer ska synas men inte höras och hör hemma i köket?

Enligt det som PAPPAN skriver i brevet så låter det som att det är HAN som väljer bort sin son. Då har han alltså redan gjort valet åt sonen tyvärr.

Hemskt, sorgligt men tyvärr verkar det så.

Hej!
Om det nu är så att din killes familj inte tycker om dig finns det tyvärr inte mycket du kan göra än att försöka ta hjälp av din pojkvän för att reda ut om det går att bygga upp en relation mellan dig och din killes familj.

Kom i håg: du klarar förmodligen inte på egen hand att komma in och bli accepterad i din killes familj utan kommer i så fall leda till ännu mer motstånd från deras sida.

Som sagt försök att ta hjälp av din kille.