Klart man kan lita med andra, om man får välja vilka man ska lita på efter en utvärderingssperiod.

KrigarSjäl skrev:Numera klarar jag av det i viss mån men det känns alltid mer som lekstuga än som arbete, man sitter mest av tiden och väntar in de andra.
Antingen styr jag upp det eller så skiter jag i gruppen och går iväg och gör min grej, om de är alltför korkade och flamsiga så orkar jag inte.

+1

Bra formulerat! Om det är nuförtiden på jobbet så försöker jag undvika grupparbeten, men hamnar jag i ett så är jag mindre obstinat än förr, men det är dominera eller skita i det som jag har som naturliga val. Vilket egentligen innebär inget egentligt grupparbete eller inget deltagande.

När jag var med om grupparbeten, flöt jag runt utanför gruppen, eller tog över och gjorde allt. När jag gick hundutbildning hände dock något lustigt.

Vi var tre utstötta som blev över, och fick bilda grupp. Ledaren såg hur det stod till (att vi hade blivit över o.s.v.) men han sade inget om det då.

Vi bodde inte nära varandra, utan en från Stockholm, en från Kalix och jag från Mölndal. Internet hade vi inte. Vi delade helt sonika upp: du skriver det, jag gör föredraget, du fixar hur vi bemöter kursdeltagarna (examensuppgiften var en kort-kurs med teori och praktik).

Vi gjorde var sin del, och satte bara ihop det. Vi fick SÅ MYCKET BERÖM, och ledaren sade också att han hade undrat hur det skulle gå med tre sådana som oss ihop. Han hade blivit oerhört imponerad av hur vi som var som vi var, hade löst det. Och han tyckte att vi gjorde bäst ifrån oss. Han hade slagits av hur vi, utan att kunna samarbeta, hade fått ihop en sådan smidig helhet.

Så ja, att helt enkelt dela upp i var sitt område och inget annat, kan funka. Men jag kan tänka mig att om vi hade bott närmare och kunnat träffas, så hade vi kanske lagt oss i varandras arbeten. Att vi inte kunde kommunicera via internet eller liknande, var nog en räddning. Var väl även dyrt på den tiden (-97) att ringa riks har jag för mig - minns inte när de tog bort extrakostnaden för riks.

Förr funkade det inget vidare. Ville inte gärna ta ansvaret för gruppens arbete utan satte min tillit till att det fanns någon annan driven gruppmedlem som tog tag i det. I ett sådant scenario var jag alltid behjälplig med att bidra med allt jag kunde för att få ett bra resultat.

På senare år har jag kommit fram till att jag måste ta tag i saken själv. Efter lite prövande (och mer än ett ögonblick av ångest) så märkte jag att det funkade bra att vara den som styrde upp saker och ting. Det var inte bara jag som inte gillade att styra. Gillar fortfarande inte att styra men jag har insett att om jag vill nå de resultat jag vill så kan det vara tvunget att ta tag i saker och ting. Och så är det ju en bra erfarenhet att kunna vara både ledare, lagspelare och individualist beroende på situationen.

Om man hamnar med någon som latar sig så har jag sagt till dem att de får skärpa till sig och att vi annars kan ta en snack med läraren så latmasken får byta grupp. Har inte det hotet tagits på allvar har det i regel gruppen blivit en latmask fattigare. Man har kanske blivit en fiende eller två rikare men man får i regel en hel del respekt av andra för det. Och man får ett bra resultat från arbetet.

Gruppsex suger. Never again! Grupper är smutsiga.

Haha, själv brukade jag kalla grupparbete för grupprunk....lol.

Skön avatar du har...Ture Björkman!

KrigarSjäl skrev:Skön avatar du har...Ture Björkman!

Var på vag att skriva samma sak

SVT: Vi blir dumma av att arbeta i grupp, 2012-02-28

plåtmonster skrev:SVT: Vi blir dumma av att arbeta i grupp, 2012-02-28

Mycket intressant läsning!

@LarNor och Krigarsjäl: Tack för det! Ture Björkman var min favoritkaraktär i Skrotnisse.

plåtmonster skrev:SVT: Vi blir dumma av att arbeta i grupp, 2012-02-28

Haha, det ante mig...klart nivån sänks om alla avbryter varann och socialkacklar...

Kostymhippie skrev:@LarNor och Krigarsjäl: Tack för det! Ture Björkman var min favoritkaraktär i Skrotnisse.

Visste du att arbetet med Skrotnisse-filmerna tog sju år?
Idel hantverk rakt igenom.

Mumien & ubåtskaptenen är rätt kul de med...för att inte tala om när Ture Björkman terroriserar Bertil Enstöring med inspelat kafferepspladder...!

Vi får nog starta en tråd om skrotnisse...

Kostymhippie skrev:Vi får nog starta en tråd om skrotnisse...

Sätt igång!
Men ta det i Off Google.

Yes, finns nu en skrotnisse-tråd i off-google avdelningen.

OnTopic: Grupprunk suger viss kroppsdel och borde tas bort helt från skolan. Lära sej samarbeta kan man göra i alla fall på andra sätt, genom t.ex projektarbeten där var och en har ett väl avgränsat ansvarsområde och bedöms efter hur väl det egna delmomentet utförts. Sen kan det också ske på frivillig basis i div. lagsporter, rollspels- och teatergrupper. Jag upplever att det blir mycket lättare att jobba i grupp om man delar samma intresse, då blir det inget kackel utan råfokus på det som ska göras och slutresultatet kan bli riktigt lyckat.

Tips på hur man sållar bort olämpligt folk att ha i grupparbeten? (ur aspieperspektiv då)

Kostymhippie skrev:Sen kan det också ske på frivillig basis i div. lagsporter, rollspels- och teatergrupper.

Nej, nej, nej.
Sånt är bara flum och har ingenting med kunskapsinhämtning att göra.
Sånt kan de syssla med på Cirkus Scott och inte i svenska skolor.

plåtmonster skrev:Tips på hur man sållar bort olämpligt folk att ha i grupparbeten? (ur aspieperspektiv då)

Sålla bort de som pladdrar, ta in de som säger saker.

Med frivillig basis menade jag ju såklart just frivilligt, alltså inte som ett obligatoriskt moment. Håller med om detta inte har med kunskapsinhämtning att göra, den är man alltid själv ansvarig för.

Det här kommer kanske låta som om jag inte kan sammarbeta. Men det vore så jävla mycket lättare om de man jobbade gjorde det de ska göra. Går i en skola med inkompetenta latmaskar. Det är säkert bra med grupparbeten om gruppen är bra.

Jag fick frågan om jag ska med i styrelsen

Hur fan kom dom just att tänka på mig?

Jag blir alltid mindre motiverad, eftersom min insats betyder mindre i sammanhanget.

Det var samma sak när jag sysslade med lagsporter som liten. En tjugondels förlust eller en tjugondels seger, vad gör det för skillnad.

Dock har jag inte det "problemet" på jobbet. Där blir det oftast så att varje person har ansvar över en specifik del så att säga.

Jag brukar vara den som är lite mer tillbakalutad, aldrig den som sitter och antecknar med datorn eller kollegieblocket. Istället brukar jag komma in med infallsvinklar, idéer (båda bra genomtänkta och ogenomtänkta). Ibland undrar jag om det syns, eller vad de andra tänker om mig när jag finner mig i det läget, men jag vill liksom inte ta mer plats än jag vill och vara någon som jag inte är, så då får de stå ut med mig i så fall!