Liljencroowna skrev:Du drar väldigt generaliserande och absoluta slutsatser. Lite intolerant mot tanken på den materiella förklaringen till hjärnan?

Ja, det måste vara jätteovanligt - en AS som har ett expertämne.

Om några år har vi kanske svaret på om vi kan skapa en hjärna i en dator.

Den har jag hört förut - på 1970-talet, då man också trodde precis samma sak.

Här slutar vår diskussion.

Eftersom:

Du inte tillför några riktiga argument. Evidens, bevis, belägg som överhuvudtaget är relevanta för andra än dig själv (och andra som tror som du).

Du är inte särskilt öppen inför möjligheten att en själ inte existerar (och varför ska jag ödsla tid på att vända dig mot alla dörrar när du redan bestämt dig?).

Du använder ett enda argument som inte säger någonting. Man har sagt så om mycket, som blivit realitet först nu - det är med andra ord inget argument för någonting, inte ens "för eller mot möjligheten". Köper man att det åtminstone i teorin skulle gå, är man "materialist" i den meningen (eller vad man nu vill kalla sig) - oavsett om man har gjort det eller inte. Fusion fungerar, det ser vi i stjärnorna, men vi har en bit kvar att skapa fusionskraft som ger mer än vad det tar, exempelvis.

Du är uppenbarligen emotionellt fast vid tanken på en själ, och jag vill inte ha en massa löjliga kommentarer och smajlisar för att du själv inte klarar av att jag nämner vad jag tycker eller tror (utifrån de belägg som jag lade fram i youtube-klippet). Det är respektlöst. Det är INTE respektlöst att argumentera mot mig, men det har du inte gjort.

Fast du kanske inte bryr dig vad jag tror och tycker, eller vilka belägg jag lägger fram? Varför svarar du då på mina inlägg?

Varför ska jag respektera dig om du inte klarar av att respektera mig och mina idéer?

Karro skrev:

Inger skrev:Det här var nog den mest sofistikerade ursäkten hittills.

Och du har alltså bestämt att du ska vara någon sorts domare över vad jag skriver och kan säga när jag säger rätt saker och fel saker?

M.a.o. du gör mig upprörd och egentligen ska jag inte behöva säga mer och gör det inte.

Va? Jag menade ju inget illa alls, jag bara skrev vad jag tyckte. Detta var den mest sofistikerade ursäkten jag stött på hittills. (Mina egna t ex är betydligt enklare.)

Tyckte hela denna diskussion var den mest intressanta på flera månader.

Liljencroowna skrev:Du är inte särskilt öppen inför möjligheten att en själ inte existerar (och varför ska jag ödsla tid på att vända dig mot alla dörrar när du redan bestämt dig?).

Vad menar du det är som inte existerar? Jag preciserade vad jag menar med själ genom citatet av Descartes, men vad menar du?

Inger skrev:Har du begått brott någon gång?

Massor med gånger, är väl ingen fitta. Knappt dömd någon gång dock. Som vuxen aldrig.

Är du icke-kriminell men ändå blivit dömd för att du gjort något du själv tycker var rätt?

Räcker snart med att man går ut på internet så är man kriminell.. Nej, jag har iofs gjort sånt som råkar vara fel och lagligt på samma gång. Precis som att det ena utesluter det andra.. Fast du syftar kanske på ifall man anser sig vara oskyldigt dömd?

De senaste gångerna jag varit i kontakt med polisen har varit på "rätt" sida, som vittne osv. Första gången jag hade med polisen att göra så var jag felaktigt misstänkt. 12-14 år bara (morsan var med på förhöret), fick varken reda på varför jag var det eller någon ursäkt efteråt, men har även träffat på en hel del poliser som är vettiga. Varför, och hur i h--elvete jag skulle kunnat ha gjort det de påstod att jag var misstänkt för är för mig en gåta.

Jag är extremt laglydig och har aldrig begått något seriöst brott. Har till och med förföljt en inbrottstjuv och lett polisen till honom. Men frågeställningen är om man någon gång begått något brott, vilket nog är väldigt svårt att komma ifrån. Det har ju hänt att jag cyklat utan lyse, laddat ner några filmer och kanske gått mot rött på någon trafikfri väg någon gång (gällande den sistnämnda vet jag dock inte huruvida handlingen i sig är olaglig).

Det räcker ju att du t.ex. backat upp bilen på någon annans egendom när du velat vända eller gått på gräset där man inte fick! Det är praktiskt sett otroligt ovanligt att aldrig ha begått något brott!

Så här säger wikipedia om att gå mot rött ljus:

Det är olagligt att gå mot röd gubbe, men det är däremot inte längre straffbart om man inte orsakar fara för trafiken

http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96verg%C3%A5ngsst%C3%A4lle

Nej, att vara helt laglydig är svårt, om inte annat bryter man mot lagen av okunskap. Men man kan sträva efter att lyda lagar och bestämmelser. Det finns oftast goda skäl bakom.

Här är en omröstning om ens inställning till lagen: as-lagen-omrostning-t1547.html

Jag kör för fort, ibland. Max 10km/h för fort på väg med 80 eller högre som hastighetsgräns.
Och bara om jag känner till vägen och det är bra förhållanden. I realiteten innebär detta fram/tillbaks till mitt jobb, när vägen är torr och utan snö/slask. En gång har jag fått en P-bot. Hade någon sorts brainfreeze när jag parkerade fel. Ångesten när jag såg boten var inte att leka med.

I övrigt avskyr jag när jag bryter mot lagen, eller ser någon annan som gör det (gå mot röd gubbe, fildelning, snatteri osv). Eller förresten, kan gå mot rött om jag ser att det inte är nån bil i farten och jag inte tryckt på knappen. Har jag tryckt på knappen står jag kvar tills det är grönt oavsett trafiksituation. Det är något som verkar provocera andra riktigt mycket.