Hej.

Behöver lite råd om hur jag ska göra.

Jag är 20 år och bor hos min mamma. Men jag mår rent ut sagt skit av att bo hos henne. Och jag måste verklingen komma bort från mamma och hennes man. Jag älskar henne men hon har ingen som helst förståelse för att jag är annorlunda och mår psykist dåligt. Jag har försökt att prata med henne men det går helt enkelt inte in i hennes hjärna. Och jag är väldigt isolerad här, vi bor på en gård med en bra bit till civilasitionen. Vilket är rörigt och ostabilt för mig.

Jag kan inte bo hos pappa för han gifte om sig för två år sen för att hans nya vart gravid. Och jag klarar inte av barn. Så för att vara säker på att jag inte bryter ihop och råkar göra någon illa så valde jag att flytta. Och jag kan inte växla mellan dom för det är väldigt långt emellan.

Just nu är jag inskriven på arbetsförmedling, men jag har ingen rätt till a-kassa.
Och tydligen så får man inte akitvitetsersättning om man är inskriven. Min inkomst är just nu 0 kr och jag har inte råd att ta mig till en psykolog. Om jag behöver något så betalar mamma eller pappa det, men det känns förnedrande.

Så min fråga är ska jag söka aktiviteserättning och skriva ut mig från AF så att jag kan flytta hemifrån. Eller ska jag fortsätta att vara inskriven och bo kvar...
Eller finns det någon annan hjälp man kan få.

Jag vill ju ha ett jobb och klara mig själv, men jag vet inte hur lång tid det tar innan jag bryter ihop. Jag vet att aktivitesersättningen inte är så mycket pengar, men jag citerar pappa "Fan vad du är billig i drift". Jag är inte en sådan person som måste ha nya saker hela tiden och klarar mig på väligt lite.

Så vad ska jag göra? Om ni undrar något är det bara att fråga.
För jag vet verkligen inte hur jag ska göra.

Edit: Glömde lägga till att jag har asperger och är deprimerad

Sök aktivitetsersättning och försök skaffa dig en bostad via LSS, det går även att klara sig hyfsat bra ekonomiskt på aktivitetsersättning och bostadsbidrag/bostadstillägg.

Jag vet inte hur det är med aktivitetsersättning samtidigt som man är inskriven på AF, det får andra svara på.

Miche skrev:Sök aktivitetsersättning och försök skaffa dig en bostad via LSS, det går även att klara sig hyfsat bra ekonomiskt på aktivitetsersättning och bostadsbidrag/bostadstillägg.

Ja det är ju absolut bättre än att vara utan inkomst.

Har du dokumenterad Asperger kanske du kan vända dig till Habiliteringen där du bor. Kanske de kan ge dig råd och stöd kring hur du ska gå tillväga?

hmmm var själv inskriven på arbetsförmedlingen då jag sökte/fick aktivitetsersättning men det var ju ca 4 år sen och det kan ju vara skillnad mellan kommuner/län också.
var har du hört att man inte får vara skriven i AF? kan ju vara nått nån annan "hört" av nån annan kanske? kanske värt att kolla upp?

och inget hindrar ju dig att tex kolla på jobbananonser även om du går på aktivitetsersättning
(har själv då och då strökollat, vem vet kanske kommer det "perfekta jobbet" upp som jag klarar av även om jag inte klarar av andra jobb)

Att man inte fick vara inskriven såg jag på den här tråden: http://www.aspergerforum.se/aktivitetsersattning-och-jobb-studier-t12747.html

Jag skrev mig ganska nyligen hos min mor, i Februari var det. Så min remiss till ny mottagning har nyss gått i väg... tydligen så hade dom glömt bort mig. Så jag vet inte vilken mottagning det blir.

Aktivitetsersättning kan du bara få om du har dokumenterad nedsatt arbetsförmåga.
LSS lägenhet kan du bara få om du har uppenbara problem med att bo själv. Jag talar av erfarenhet här. Det "räcker" inte att bara ha en aspergerdiagnos - det ger dig ingen rätt till LSS-lägenhet (fast lagen säger annorlunda). I verkligheten så går LSS-lägenheter till de mest behövande - och dit räknas ej självständiga aspies som klarar av att städa och diska.

Du kan lösa all denna skiten genom att börja studera på annan ort.
Studera på heltid, och gör det i typ 6 månader eller något. Studera INTE på distans utan flytta verkligen till en annan stad. Vissa orter erbjuder bostadsgaranti för studenter, och andra orter är så pass små att det inte finns någon bostadsbrist. När du sen slutar studera så har du rätt till försörjningsstöd (socialbidrag) eftersom du inte kan försörja dig själv. Du får då 3400kr (ungefär) plus hyra och el betald, varje månad. Du kan tvingas till jobbtorg men då är det bara och be om att få snacka med en SIUS på arbetsförmedlingen - och då säga att jobbtorg inte ger dig något utan är direkt kontraproduktivt och gör dig trött. Man kan även få hjälp av habiliteringen för att slippa socialkärringarnas gnäll och trakasserier.

Att försöka lösa det på andra, genom att t.ex. gå igenom hela skiten med läkarintyg om nedsatt arbetsförmåga > aktivitetsersättning > bråk med försäkringskassan; ja det är bara dumt om du har bråttom. Det tar en fördjävla tid att bli handlagd hos FK och det är inte ens säkert att du får någon aktivitetsersättning alls. Under tiden du väntar så går du och är fattig, alternativt lånar av folk. Och hur kul är det.

Sen gällande psykolog så kostar inte det några pengar om du inte går till en privat dvs. Det är inte USA det här.

Att studera just nu är inget alternativ. Jag har försökt med gymnasiet två gånger och folkhögskola en gång. Låt oss säga att det senaste försöket sluta illa.
Jag upptäckte för några månader sedan jag har utvecklat ett självsaboterade och destruktivt beteende. Jag har noll självförtroende och undrar ofta vem jag är. Så det jag vill och behöver är hjälp, och tid att träna bort mitt beteende. Jag vill också börja läsa något ämne på Komvux så att jag kan komma ut ur min isolering, mina vänner går att räkna utan händer, 0.

Någon LSS-lägenhet behöver jag nog inte, däremot vet jag att man kan söka om förtur i bostadkön p.g.a. medicinska orsaker. Visst har jag bråttom och jag vet att det kommer att ta tid men jag hart varit med om värre. Jag är van vid att vänta länge.

Konstigt nog så skulle min förra psykriatiskamottagning ha betalt, så jag antog att det var så över allt.

Visst ska de ha betalt - om det är en psykiatrisk mottagning åtminstone upp till frikortsgränsen....

MsFrost skrev:Jag vill också börja läsa något ämne på Komvux så att jag kan komma ut ur min isolering, mina vänner går att räkna utan händer, 0.

Det finns komvux med internat och folkhögskolor (där man alltså bor på/vid själva skolan), en del är Aspergeranpassade, det kanske kan vara ett alternativ.

Bjäbbmonstret skrev:Visst ska de ha betalt - om det är en psykiatrisk mottagning åtminstone upp till frikortsgränsen....

Visst kostar det om man fyllt 20. Precis som vanliga läkarbesök.

Jag betalar 100 hos psykologen och 300 när jag träffar psykiater, psykiatrin räknas som specialistvård. Men det ingår i högkostnadsskyddet.

Miche skrev:Det finns komvux med internat och folkhögskolor (där man alltså bor på/vid själva skolan), en del är Aspergeranpassade, det kanske kan vara ett alternativ.

Visst är det värt att tänka på, och ett bra alternativ. Men så länge jag har kvar mitt beteende är det nog bättre med några ämnen i taget så att jag inte bryter ihop... igen

Är lite i samma situation. Fast jag vantrivs inte att bo hos mamma. Men det skulle definitivt kännas bättre om jag kunde få nåt eget och egna pengar. Jag är inskriven på af och sökte nyligen aktivitetsersättning, men fick avslag. Anledningen till det var kanske att jag var inskriven på af då? Hade ingen aning om det.

MsFrost skrev:
Jag är 20 år och bor hos min mamma. Men jag mår rent ut sagt skit av att bo hos henne. Och jag måste verklingen komma bort från mamma och hennes man. Jag älskar henne men hon har ingen som helst förståelse för att jag är annorlunda och mår psykist dåligt. Jag har försökt att prata med henne men det går helt enkelt inte in i hennes hjärna. Och jag är väldigt isolerad här, vi bor på en gård med en bra bit till civilasitionen. Vilket är rörigt och ostabilt för mig.

Kolla om soc kan hjälpa dig. Om du inte pluggar på gymnasienivå så har dina föräldrar ingen försörjningsplikt längre. Om de "slänger ut" dig måste soc hjälpa dig.
Hur som helst så borde du ha rätt till försörjningsstöd av soc redan nu.

Zima33 skrev:Kolla om soc kan hjälpa dig. Om du inte pluggar på gymnasienivå så har dina föräldrar ingen försörjningsplikt längre. Om de "slänger ut" dig måste soc hjälpa dig.
Hur som helst så borde du ha rätt till försörjningsstöd av soc redan nu.

Tror inte att mamma skulle frivilligt slänga ut mig... om inte gubbfan trycker på.
Men om det händer så har brosan lovat att han ska hjälpa mig, och moster med.
Håller på att skriva ett brev till kommunen. Jag försökte få hjälp av min förra kommun, efter ett år hade ingenting hänt och jag ville inte bo kvar. Så det är bara att hålla tummarna.

Man borde kunna vara inskriven på Arbetsförmedlingen om man ansöker om aktivitetsersättning. Annars hade de väl inte på ansökningsblanketten skrivit: Läkarutlåtandet är utfärdat på begäran av (så kommer alternativen): Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen (i slutet av ansökningsblanketten där underskrifterna ska skrivas). Dessutom vill försäkringskassan när man ansöker om aktivitetsersättning att man ska har försökt få hjälp från andra myndigheter som AF så man visar att man verkligen har försökt göra något för att komma framåt i livet. Det är min erfarenhet då jag just blivit beviljad aktivitetsersättning.

Känner du att du inte klarar av ett jobb? Då tycker jag du ska ta kontakt med läkare och förhoppningsvis skriver de ett tillräckligt bra läkarutlåtande om varför du inte klarar av en jobb.
Handläggningstiden säger de är fyra månader från att alla papper kommer in till FK. Jag hade nog tur för det tog bara en och en halv månad för mitt ärende. Kom ihåg att du kan få pengarna retroaktivt, jag fick mitt sju månader retroaktivt.

Annars har du väl rätt till aktivitetsstöd efter att du varit inskriven på AF i 90 dagar?

Jag vet inte om jag hjälpte dig något men fråga gärna om du undrar något mer.

kapuni skrev:Annars har du väl rätt till aktivitetsstöd efter att du varit inskriven på AF i 90 dagar?

Jag vet inte om jag hjälpte dig något men fråga gärna om du undrar något mer

Jag får något som heter ungdomsgaranti efter 90 dagar.

Fick nyss mail från nya mottagningen efter att jag frågat om min remiss kommit.
Om tre månader får jag en kallelse..... får man kalla dom för j*vla idioter?
Så jag ska vara på dom och säga att jag behöver hjälp nu, inte om tre månader

tre månader för att komma till en psykiatrisk mottagning? Ja det får man kalla för idioti! Det borde gå fortare, för uppenbarligen mår du ju inte bra. Ja det är bra, var på och förklara hur jobbigt du har det.. just nu! Vem skickade remissen?

Det är nog min läkare som skickade den. Att det tar tre månader är faktiskt rätt skrämmande. Och sen att jag inte vet vem jag kommer att få träffa är hemskt.
Tänk om jag får en inkompetent idiot... usch usch.

Det borde gå fortare när du mår så pass dåligt. Om du har möjlighet, gå till vårdcentralen där du bor nu och boka en tid till läkare och förklara hur dåligt du mår, då borde remissen skyndas på! Säg att du inte klarar av din situation som den är nu.
Annars hade jag nog åkt till psykiatriska akuten om jag mår mycket dåligt.

Finns det någon psykiatrisk öppenmottagning där du bor? Tror inte man behöver remiss dit.

Zima33 skrev:Finns det någon psykiatrisk öppenmottagning där du bor? Tror inte man behöver remiss dit

Tyvärr inte, men jag ligger på och pressar dom

Lite smått och gott från min synvinkel:

Vill man ha hjälp måste man kämpa för den, visserligen är dessa företag till för att hjälpa folk, men verkar inte direkt som att de vill. Så om man inte har en snäll förälder med fullmakt som kan föra sin talar, så får man ligga i.

Arbetsförmedlingen kommer inte göra ett skit, fast du måste vara inskriven för att kunna få stöd från SoC och FK. Så se till att vara inskriven.

Allmän psykvård kostar ca 100-150kr per besök upp till 900 då du får frikort, med frikort blir det helt gratis och du kan tom. gå till vårdcentralen med det om du är sjuk fysiskt och inte behöva betala något.
(har för mig att gränsen för frikort kan ha ökat, men är inte säker)

...........

Lustigt nog är vi i nästan samma situation, bara det att jag lever på sparade pengar och inte mina föräldrars. Bor hos en bekant (sover på golvet).

Har bokat möte med SoC för att få bidrag i väntan på att jag ska få stöd från FK istället.
Fast jag är ju orolig för att FK ska neka mig till stöd nu efter jag har läst vad andra skrivit om det, för att jag har perioder där allt går skitbra och jag klarar det mesta själv. Och sedan har jag perioder då jag verkligen skiter i allt.
Dessutom tänkte jag ansöka om LSS bostad, för att jag är ju hemlös. Mrn det kanskeinte spelar någon roll?

Jag har ju jobbat heltid förrut, och det kanske FK ser som ett tecken att: "ja men du KAN ju jobba!"
faktum är att jag mådde piss under den tiden, verkligen, piss.

Det blir ju svårt att få dessa företag att förstå hur man känner när, man inte kan förklara det.
(Blame it on the AS :p )

Summering: Stanna inskriven hos AF, kontakta SoC och FK/LSS.
Om du har svårt att prata med myndigheter: skriv en fullmakt som ger en person du litar på tillåtelse att föra din talan.

Eller stick och plugga som ovanskrivande sa.


Disclaimer: Ber om ursäkt för eventuella stavfel, skriver från läsplatta och det är ju lätt att man träffar fel bokstav på skärmen.

Tack för ditt inlägg Idiot. Är fortfarande inskriven på AF.
Håller på att skriva brev till alla jag kan komma på. För det går så mycket lättare att beskriva hur det står till och hur dåligt man mår.
Som tur är har jag en pappa som alltid ställer upp och hjälper mig med
myndigheter.

Håller verkligen tummarna för dig. Bara för att man har jobbat betyder det inte att det fungerade. Om man då fortsätter att arbeta kommer man tillslut att gå in i väggen och bli sjukskriven.