Tja, det experimentet utförde jag helt omedvetet i helgen. Jag är kronisk nagelbitare sedan barnsben, så mina naglar är allt annat än vackra och feminina. Kom på den briljanta idén att fixa lösnaglar, så i lördags kväll hade jag plötsligt en helt ny uppsättning naglar på fingrarna (bara så pass långa att de nådde över fingertoppen). Det var där mardrömmen började.

Det kändes helt fel redan från början, ångesten började komma krypande redan strax efter att jag fått på naglarna. Jag hade ingen möjlighet att riva på mina egna naglar, och jag hade ingen "kontroll" över mina fingrar längre. Brukar "känna" efter saker med fingertopparna, det kunde jag plötsligt inte längre. Dessutom spände naglarna och gjorde ont om jag stötte i dem. Kände mig helt handikappad och kunde knappt ens gå på toaletten. Det kändes som att jag låg fastspänd och fångad i min egen kropp.

Klarade söndagen okej, men på kvällen var jag väldigt arg och tog ut min ilska på min stackars bror. Idag var det dock hemskt på jobbet; fick en riktig panikångestattack, började nästan gråta, ville slita av mig naglarna. Fick "tvångstankar" om att saker fastnade under naglarna och spände mellan nageln och huden. Det kliade i fingrarna, ville så gärna riva bort skinn och nageldelar och kanske bita lite. Tittade på de artificiella naglarna och fick ångest, ville springa iväg och gömma mig.
Efter jobbet bröt jag ihop totalt, började gråta för helt andra saker, blev aggressiv, grät igen, fick svarta tankar, ren panik, alla känslor blandades och jag funderade helt allvarligt på att uppsöka psykakuten. En riktig ångestmeltdown alltså.
Hade jag gått ett par dagar till så tror jag att det hade utvecklats till en psykos... Kände att det ringde varningsklockor ett par gånger.

Har ni någon gång gått flera dagar utan att stimma ordentligt? Jag har ju andra sätt att stimma på, men nagelbitning har varit min huvudgrej så långt bak att jag inte minns när det började.

Får förmodligen ett totalt sammanbrott till slut...

Blir sjukligt rastlös.

Unna dig en riktig myskväll med fingrar och dip nu, biologic.

Jag vet inte säkert vad som är min huvudstim (ursäkta ordet), men den är nog något jag gör inuti huvudet. Att programmera och tänka på kod gör mig lugn t.ex... och det senare är mycket svårt att hindra.

biologic, haha vad roligt du skriver om det, fast jag fattar att det var jobbigt. Kanske mitt stimma är att vila, ta det lugnt och TOMSTIRRA, för får jag inte göra det bryter jag ihop och blir en djävul. I och för sig, jag river på mina naglar och det vill jag ju fortsätta med...bara att tänka tanken lösnaglar får mig att rysa. Ja man vill känna med fingertopparna. Minns att jag försökte ha långa naglar för hundra år sen och jag minns hur handikappad jag blev. Kunde knappt heller göra nåt. Att yrket nagelskulptris existerar är för mig en av livets stora gåtor.

Saken är den att jag stimmar fast det är olämpligt. Spärren försvinner från mig och jag far ut över oskyldiga som blir drabbade av mitt utbrott.

Du kan få bita på mina naglar, glömer alltid bort att klipa dom.
Min egen stim är nog långa svordomsramsor.
Mina möjligheter till att svära är obegränsade, har ingen jag behöver ta hänsyn till.

lasseivägen skrev:Min egen stim är nog långa svordomsramsor.
Mina möjligheter till att svära är obegränsade, har ingen jag behöver ta hänsyn till.

Själv svär jag mina svordomar i långa tirader till en oigenkännlighet som inte lämpar sig för det som de ursprungligen var till för så för egen del är det en djävla tur att jag inte biter på naglarna, mina eller dina eller vemsom ...

Själv stimmar jag mest när jag lyssnar på musik jag gillar, blir att man sitter och vaggar som ett litet autistiskt barn. Gjorde min kära flickvän och hennes son redigt chockad genom att sitta och tokvagga i snygg skjorta och slips med acid rock i lurarna....

Min lösning på olämpligt stimmande har alltid varit att försöka hitta mer lämpliga sätt att stimma på. Som alternativ till tokvaggande vid musiklyssnande låter jag bara fötterna digga takten lite tyst och diskret.

Bara jag har en alternativ metod för att få ut dom känslor som ger upphov till stimmandet så är det inga större problem.

@biologic: Det du gjorde fel var att ta ett för stort steg i att sluta med nagelbitning, testa att bara ge fan i att bita på naglarna och gör något annat istället, så slipper du problemet med att lösnaglarna trycker och klämmer. Börja med att du bestämmer en kortare tid, t.ex en kvart, då du inte får bita på naglarna. När det känns ok så utöka tiden successivt. Du kommer troligtvis att faila i början, men det är bara att komma igen. Sen när du blir mer van att inte bita på dina naglar så kommer du säkert upptäcka vad skönt det är att slippa ha fransiga och såriga nagelband och hela naglar, då kommer det bli lättare att inte bita på naglarna även när du inte har "nagelbitningsfri period".

Är plockande på händer att kalla för stimning? Jag har inte helt hundra koll på gränserna. Förstår ju att gungande är typiskt tydligt, men plockanden.

Kom att tänka på det när TS skrev nagelbitning och liknande.

Jag river mig och biter och river på naglar. Gungar om jag blir stressad.

Bror Duktig skrev:Är plockande på händer att kalla för stimning? Jag har inte helt hundra koll på gränserna. Förstår ju att gungande är typiskt tydligt, men plockanden.

Kom att tänka på det när TS skrev nagelbitning och liknande.

Gränsen kan vara svår, beroende på resultatet av "plocket", dvs vilka spår på ev skador det efterlämnar som sår, blemmor och infektioner, som då kan bero på bl.a bortriven sårskorpa, hudflaga och "nara" m.m , alltså en form av självskadebeteende.

Om "plocket" är lite mer smeksamt så är det nog mer väl, hmm ... att betrakta som en form av "stim" för att samla ihop sig, en lugnande aktivitet eller en stimulerande sinnesförnimmelse för ökad perception "kanske"

Jag var nagelbitare mellan åldrarna 6-21. 15 år. Sedan slutade jag helt och hållet, någon gång i början av december 2011. Sedan dess har jag inte bitit på mina naglar.

On Topic: Om jag inte får stimma blir jag "5 år" och väldigt gnällig. Jag brukar få lov att vagga, men jag får inte slå mina ben eller händer.

vad lustigt, jag har alltid långa naglar och får olustkänslor när jag ibland måste klippa av dem. just för att jag är van att känna på saker med naglarna så upplever jag det som att min känsel blir hämmad av att känna med fingertopparna.

och så känner jag mig klumpig, kan inte knyta upp knutar och sånt för jag får inget grepp.

dock går det över ganska fort och jag kan juh fortfarande peta på nagelband och sånt som är ett av mina favoritstims vid möten, läkarbesök osv.
att inte stimma vid såna tillfällen vore helt otänkbart (annars också, men i mötessituationer är det så påtagligt), dock har jag på senare tid tagit med min stickning då jag går hos till exempel psykologen, för om man petar för mkt blir nagelbanden alldeles för trasiga. det funkar helt okej, så länge man inte pratar om för jobbiga grejor. då måste jag ta till "riktigt" stimmande för stickandet räcker liksom inte som substitut.

Tänkte bara tillägga att jag var nagelbitare upp till 20 år tror jag. Därefter så bytte jag till att gnugga långfingernaglarna på tummens hud. Så jag har liksom små skrapsår på tummens sida. Livet är sjukt konstigt och så är även jag.

Sitta och jucka på stolen funkar bra också. Extrema småjuck asså.

Jag skulle nog få panik om jag inte kunde stimma fysiskt, en av mina värsta fobier är att "sitta fast", fastbunden och inte kunna röra sig.

När jag var mindre och föll offer för sk. "Böghögar"
(Det är när någon brottar ner en person och sedan lägger sig på denne, följt av en massa andra personer, så att man ligger i princip på varandra)
Fick jag riktiga panik/utbrott/aggresioner, ju längre ner i högen man är desto värre sitter man fast och i botten kan man inte ens röra sig.

Så det blev i princip att man skrek för full halls.
(fast det gjorde alla, men jag skrek av rädsla/panik medan andra skrek för att det var kul)


Har också för mig att jag har slagit till folk som försökt hålla påbörja "böghög" på mig, men det mesta är nog förtränkt.

Wow, det där med nagelbitning skulle aldrig kunna hända mig eftersom jag är väldigt känslig i naglarna av någon anledning. Att klippa naglarna är bland det mest obehagliga och jobbiga jag vet. Sedan kan jag av nån anledning inte röra mina egna naglar, alltså ta ovanpå nageln med ett annat finger, det är sjukt äckligt och jag ryser. Vet inte varför, det känns så bara.

Vet inte riktigt vad jag har för "stim" om jag har något.

Jag biter nagelband. Blir sjukt irriterad på hudflagor, taggiga naglar mm. Jag måste fila naglarna för att inte bli knäpp!

Idiot skrev:jag har slagit till folk som försökt hålla påbörja "böghög"

Fungerande det?

Om du doppar lösnaglarna i aceton så löser de upp sig och går att ta bort. Kan ju ta ett tag att vänja sig vid. Jag bet på naglarna som barn men är lugnare nu när jag inte äter socker längre.

Vad är kopplingen mellan socker och nagelbitning?

Socker gör att man kan få svårt att sitta still, man behöver väldigt mycket stimulans, annars klättrar man på väggarna (eller biter på naglarna).

Det fixar datorn galant.. i annat fall finns det oftast så mycket att plocka i minne och tankekapacitet att det räcker väldigt länge