Om depressioner och hur de kan behandlas [delad tråd]
95 inlägg
• Sida 1 av 4 • 1, 2, 3, 4
Om depressioner och hur de kan behandlas [delad tråd]
calima skrev:Alyana skrev:Vad har du varit sjukskriven för då?
Fick du igenom dem?
Depression?
Nuförtiden får du inte automatiskt igenom en sjukskrivning... särskilt inte om du inte har ork och hjälp att beskriva och "bevisa" dina problem. Har varit med om det tyvärr...
Utmattningssyndrom, dvs utbränd. Posttraumatiskt stressyndrom, samma sak egentligen. I diagnoserna ingår depression.
Jag har blivit sjukskriven trots de nya reglerna, just på 50%. Min läkare, som höll i utredningen, är bra på att formulera sig. Jag skrev bara samma sak men med andra ord.
Jag har jobbat en del med inventering, med både statlig och privat arbetsgivare.
Jag studerade inte allt på distans men jag har sådan tur att det jag är intresserad av koncentrerar sig på egenstudier. Jag ville ha ungarna på dagis eftersom de behövde träffa andra än mig och varandra. Jag har aldrig haft speciellt stort umgänge så det var viktigt för mig att de fick socialisera.
Inom vården har jag arbetat 15 år. Jag trivdes och det funkade fint på det stora hela. Jag trvides med rutinerna och ordningen som krävs för att allt skall fungera. Gillade patient- och anhörigkontakterna eftersom det var komprimerat och kortvarigt. Problemet var att jag sällan funkade med personalen, jag har svårt för exv raster och det sociala. Ett annat problem var, och är, att jag är en onoff- människa. Jag engagerar mig, löser problem och arbetar gärna tills allt är klart ... och blir utbränd. Då kände jag inte mina gränser.
Jag har aldrig haft min familj i närheten, aldrig haft barnvakt. Och tror inte jag velat ha någon heller.
Medicinerar gör jag inte. Det lär inte finnas någon hjälp för mina problem.
PSTD pga arbete och socialt?
Jag blev rätt svårt misshandlad och dödshotad av en kriminell psykopatisk kille under lång tid en ggn och hade rejäl PSTD i månader/ett par år efter. Ingen tvekan. Men minns inte att nån läkare nånsin sa det rent ut eller skrev det i nån journal.
Trodde PSTD var nåt man kan drabbas av när man varit med om en verkligt traumatiserande händelse/er och t ex trott man ska dö...
Men jag kanske är ute och cyklar igen?
Kankse kan man få svårt posttraumatiskt stressyndrom av bara AS också??
Låter dock lite märkligt i mina ögon med min erfarenhet.
Är man inte "bara" (inte så bara visserligen) sönderstressad och utmattad då?
Men jag menar innan "de nya reglerna" kom.
När kom de eg då?
Du måste ju ha varit aktuell för sjukskrivning långt innan dess....
Så du hade en läkare som fixade din sjukskrivning samtidigt som du gjorde utredning alltså?
Jag har fått fixa ev sjukskrivning själv. Men j-t dåligt resultat!
Hur lyckades du söka och få jobb?
Det har varit samma för mig i vården!
Älskar de gamla och sjuka och har gjort ALLT för dem (vilket kollegor kritiserat mig för) men avskydde raster och skitprat... Jobbade helst även på rasterna för att slippa kollegerna. Men det var inte populärt hos dem.
Nu har jag kommit fram till att jag orkar inte med ett sånt jobb mer om jag ska kunna arbeta i 30-40 år till!
Men om du varit så deprimerad och tom fått diagnos PSTD så fattar jag inte hur du kunnat klara dig utan SNRI/SSRI!
Vill INTE vara taskig (vet att det låter så kanske...) men kan inte greppa detta riktigt..
Jag hade med säkerhet varit död och begraven sedan länge nu om jag inte fått venlafaxin vid 20. Och ändå funkar jag inte normalt då...
mnordgren:
Diskussionen kommer ursprungligen från denna tråd:
hur-orkar-man-vanta-pa-sin-utredning-t25263-96.html
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Diskussionen kommer ursprungligen från denna tråd:
hur-orkar-man-vanta-pa-sin-utredning-t25263-96.html
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Posttraumatiskt stressyndrom är INTE på långa vägar samma sak som att vara utbränd!
Ska man mena att den som blivit torterad i ett halvår är att jämställa med den som är utmattad av för mycket stress i vardagen??
Öhh, nej inte direkt va....
Ska man mena att den som blivit torterad i ett halvår är att jämställa med den som är utmattad av för mycket stress i vardagen??
Öhh, nej inte direkt va....
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Alyana skrev:Kankse kan man få svårt posttraumatiskt stressyndrom av bara AS också??
Ingen aning. Men jag vet att As kan ge större känslighet för stress och svåra besvär som de utan diagnos kan ta sig igenom relativt friktionsfritt.
Alyana skrev:Trodde PSTD var nåt man kan drabbas av när man varit med om en verkligt traumatiserande händelse/er och t ex trott man ska dö...
Händelser som andra blir lite låga av kan ge en person med As djupgående trauman.
För övrigt vet du ingenting om vad jag varit med om, hur min barndom sett ut och/eller vad som utlöste ptsd
Alyana skrev:... rejäl PSTD i månader/ett par år efter. Ingen tvekan. Men minns inte att nån läkare nånsin sa det rent ut eller skrev det i nån journal.
Skall man vara lite krass hade du alltså ingen diagnos, du diagnostiserade dig själv. Min ptsd är utredd och konstaterad av två av varandra oberoende läkare.
Alyana skrev:Du måste ju ha varit aktuell för sjukskrivning långt innan dess....
Så du hade en läkare som fixade din sjukskrivning samtidigt som du gjorde utredning alltså?
Jag har fått fixa ev sjukskrivning själv. Men j-t dåligt resultat!
Det var lägre krav på eget engagemang från den sjukskrivne förr.
Jag har inte haft någon läkare som "fixat" någon sjukskrivning. Han har skrivit ner sina synpunkter och jag har skrivit ner mina. Han har underlättat för mig genom att vara klar och tydlig i sina formuleringar och han stödde sina åsikter på vad som framkom i utredningen.
Jag letade aktivt efter sysselsättningar jag trodde skulle funka. Sökte upp arbetsgivarna, kontaktade af som beviljade lönebidrag och "tjatade" till mig anställningar. Jag fick bra betyg från arbetsgivarna, blev "känd" och fortsätter att få likande jobb. När det finns behov av min kompetens alltså, och det inträffar inte så ofta.
Alyana skrev:Vill INTE vara taskig (vet att det låter så kanske...)
Ja, du låter taskig och fortsätter ifrågasättandet:
Alyana skrev:Kankse kan man få svårt posttraumatiskt stressyndrom av bara AS också??
Låter dock lite märkligt i mina ögon med min erfarenhet.
Är man inte "bara" (inte så bara visserligen) sönderstressad och utmattad då?
"bara" ...
Vad har du för erfarenhet och kunskap?
Alyana skrev:Men om du varit så deprimerad och tom fått diagnos PSTD så fattar jag inte hur du kunnat klara dig utan SNRI/SSRI!
Jag klarade mig.
" ...så deprimerad", du vet väl inte hur deprimerad jag var?
Och dessutom mådde jag som sämst på den tiden vården var restriktiv gällande psykofarmaka. Det var inte lika lätt som nu att få något utskrivet.
Alyana skrev:Jag hade med säkerhet varit död och begraven sedan länge nu om jag inte fått venlafaxin vid 20. Och ändå funkar jag inte normalt då...
Jag kanske har en annan "smärttröskel", högre toleransnivå än du? Kanske större vilja och självdistans?
Eller menar du att jag förmodligen inte alls var tillräckligt dålig eftersom jag inte behövde ta psykofarmaka?
Menar du att antalet tabletter är en indikator på hur dåligt man mått?
Du ifrågasätter och misstänkligör både mig och de läkare jag haft kontakt med.
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Alyana skrev:Posttraumatiskt stressyndrom är INTE på långa vägar samma sak som att vara utbränd!
Ska man mena att den som blivit torterad i ett halvår är att jämställa med den som är utmattad av för mycket stress i vardagen??
Öhh, nej inte direkt va....
Reaktioner och det egna måendet kan vara jämförbart.
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
calima skrev:Alyana skrev:Kankse kan man få svårt posttraumatiskt stressyndrom av bara AS också??
Ingen aning. Men jag vet att As kan ge större känslighet för stress och svåra besvär som de utan diagnos kan ta sig igenom relativt friktionsfritt.
Jo tack det vet jag...
calima skrev:Alyana skrev:Trodde PSTD var nåt man kan drabbas av när man varit med om en verkligt traumatiserande händelse/er och t ex trott man ska dö...
Händelser som andra blir lite låga av kan ge en person med As djupgående trauman.
För övrigt vet du ingenting om vad jag varit med om, hur min barndom sett ut och/eller vad som utlöste ptsd
Tror jag nog, men du har aldrig behövt frukta för ditt liv eller varit övertygad om att du ska dö... Du sa att pstd var pga utmattning/utbränd.
calima skrev:Alyana skrev:... rejäl PSTD i månader/ett par år efter. Ingen tvekan. Men minns inte att nån läkare nånsin sa det rent ut eller skrev det i nån journal.
Skall man vara lite krass hade du alltså ingen diagnos, du diagnostiserade dig själv. Min ptsd är utredd och konstaterad av två av varandra oberoende läkare.
Jag berättade aldrig ens vad som hade hänt eftersom jag mådde så j-a dåligt att jag inte klarade av att beskriva det. Satt bara helt tyst hos psykiatrikern. Men var inte mer än 17 år heller... Men hade mardrömmar varje natt, klarade inte att gå i affärer, fick fysiskt panik om någon stod bakom mig, livrädd av höga ljud, deprimerad, social fobi, pratade inte. Dessutom letade denna psykopat efter mig så jag gömde mig hos min far som han inte visste adressen till. Så jo - nog f-n hade jag pstd alltid.. Det hade nog du med fått om du dagligen blvit dödshotad, strypt så du tappat medvetandet, fått en kniv mot halsen och en pistol som du tror varit laddad och som klickats mot ditt huvud.
Men det kanske räcker med att bli utbränd på jobbet?
Nej förlåt...
Detta hände 1996/97 och på den tiden satt man INTE diagnos PSTD på utbrända/stressade människor utan på krigs/tortyr/våldtäkts- och katastrofoffer.
Tror anledning till att min utredning blev så osäker berodde på detta och att familjemedlemmarna hade samarbetsproblem. Men ändå kom AS upp och jag hade ju problem redan innan detta + hur f-n jag hamnade där alls!
calima skrev:Alyana skrev:Du måste ju ha varit aktuell för sjukskrivning långt innan dess....
Så du hade en läkare som fixade din sjukskrivning samtidigt som du gjorde utredning alltså?
Jag har fått fixa ev sjukskrivning själv. Men j-t dåligt resultat!
Det var lägre krav på eget engagemang från den sjukskrivne förr.
Jag har inte haft någon läkare som "fixat" någon sjukskrivning. Han har skrivit ner sina synpunkter och jag har skrivit ner mina. Han har underlättat för mig genom att vara klar och tydlig i sina formuleringar och han stödde sina åsikter på vad som framkom i utredningen.
Precis det var lättare förr. På gott och ont kanske?
Men detta var alltså endast under utredningens gång?
calima skrev:Jag letade aktivt efter sysselsättningar jag trodde skulle funka. Sökte upp arbetsgivarna, kontaktade af som beviljade lönebidrag och "tjatade" till mig anställningar. Jag fick bra betyg från arbetsgivarna, blev "känd" och fortsätter att få likande jobb. När det finns behov av min kompetens alltså, och det inträffar inte så ofta.
Hur klarade du av dessa kontakter då?
Jag gör det inte.
calima skrev:Alyana skrev:Vill INTE vara taskig (vet att det låter så kanske...)
Ja, du låter taskig och fortsätter ifrågasättandet:
Förlåt. Jag har problem med detta. Ta inte år dig för mycket... Sorry.
calima skrev:Alyana skrev:Kankse kan man få svårt posttraumatiskt stressyndrom av bara AS också??
Låter dock lite märkligt i mina ögon med min erfarenhet.
Är man inte "bara" (inte så bara visserligen) sönderstressad och utmattad då?
"bara" ...
Vad har du för erfarenhet och kunskap?
En hel del tydligen.
calima skrev:Alyana skrev:Men om du varit så deprimerad och tom fått diagnos PSTD så fattar jag inte hur du kunnat klara dig utan SNRI/SSRI!
Jag klarade mig.
" ...så deprimerad", du vet väl inte hur deprimerad jag var?
Och dessutom mådde jag som sämst på den tiden vården a
var restriktiv gällande psykofarmaka. Det var inte lika lätt som nu att få något utskrivet.
Men du har aldrig hamnat på psyket pga depression antar jag då?
Eller velat ta livet av dig?
För isåfall hade du nog garanterat blivit behandlad med läkemdel även förr.
calima skrev:Alyana skrev:Jag hade med säkerhet varit död och begraven sedan länge nu om jag inte fått venlafaxin vid 20. Och ändå funkar jag inte normalt då...
Jag kanske har en annan "smärttröskel", högre toleransnivå än du? Kanske större vilja och självdistans?
Troligen snarare ett lättare och tryggare liv.
Som sagt; hade du mått bra om du blivlvit misshandlad och dödshotad tror du?
calima skrev:Eller menar du att jag förmodligen inte alls var tillräckligt dålig eftersom jag inte behövde ta psykofarmaka?
Menar du att antalet tabletter är en indikator på hur dåligt man mått?
Du ifrågasätter och misstänkligör både mig och de läkare jag haft kontakt med.
Jag menar att klarar man att ta sig ut en depression utan medicin så mår man INTE så jättedålig iaf. För då MÅSTE du ha medicin! Det är ren fakta.
Tror säkert att du mått dåligt och haft det svårt, men samtidigt har du haft ork och mörjlighet att hitta hjälp och beskriva dina problem också... Mår man riktigt j-a dåligt så kan man inte ens det.
Jag vill klargöra saker. Då måste man vara kritisk ibland. Ursäkta.
Moderator: har rättat citeringarna så det framgår vad som är citat av calima och vad som är postarens egna yttranden. Här står hur man citerar: tips-for-aspergerforum-t21046.html
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
calima skrev:Alyana skrev:Posttraumatiskt stressyndrom är INTE på långa vägar samma sak som att vara utbränd!
Ska man mena att den som blivit torterad i ett halvår är att jämställa med den som är utmattad av för mycket stress i vardagen??
Öhh, nej inte direkt va....
Reaktioner och det egna måendet kan vara jämförbart.
Kanske...
Men tycker det verkar överdrivet.
Sorry.
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Alyana skrev:Kan nån fixa citeringen please...?
Hurdå fixa? Den ser ju rätt ut för mig åtminstone, även om den var rätt lång. Men har sett längre.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
barracuber skrev:Alyana skrev:Kan nån fixa citeringen please...?
Hurdå fixa? Den ser ju rätt ut för mig åtminstone, även om den var rätt lång. Men har sett längre.
Alltså jag har skrivit mina kommentarer under Calimas men de kom sas i hennes text...
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Alyana skrev:barracuber skrev:Alyana skrev:Kan nån fixa citeringen please...?
Hurdå fixa? Den ser ju rätt ut för mig åtminstone, även om den var rätt lång. Men har sett längre.
Alltså jag har skrivit mina kommentarer under Calimas men de kom sas i hennes text...
hmm jag kollade snabbt igen och tycker fortf det ser rätt ut. Men jag måste iväg nu. Jag eller någon annan tar hand om det senare.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Alyana skrev:Jag menar att klarar man att ta sig ut en depression utan medicin så mår man INTE så jättedålig iaf. För då MÅSTE du ha medicin! Det är ren fakta.
Ren fakta? I så fall tycker jag att du ska länka. Man MÅSTE ingenting, tids nog går en depression över. Att bara dämpa med medicinering är inte alltid det bästa. Hur gjorde man förr innan det fanns antidepressivt att ta till? Du behöver inte svara, bara fundera.
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Ugglan skrev:Alyana skrev:Jag menar att klarar man att ta sig ut en depression utan medicin så mår man INTE så jättedålig iaf. För då MÅSTE du ha medicin! Det är ren fakta.
Ren fakta? I så fall tycker jag att du ska länka. Man MÅSTE ingenting, tids nog går en depression över. Att bara dämpa med medicinering är inte alltid det bästa. Hur gjorde man förr innan det fanns antidepressivt att ta till? Du behöver inte svara, bara fundera.
Det ÄR ren fakta.
Det vet du om du har varit djupt deprimerad och haft kontakter med psyk i det läget. Kan ju säga att NEJ - en djup recidiverande depression som beror på brsit på serotonin och noradrenaling går INTE över av sig självt! Den är permanent och många kan inte sluta medicinera om de en gång TVINGATS börja.
Man ska helst kombinera läkemedelsbehandling med samtal men beror depressionen på något medfött/permanent så är det I FÖRSTA HAND medicin som gäller.
Jadu Ugglan... innan det fanns bra och effektiva antidepressiva som det gör idag (thanks God!) så hamnade djupt deprimerade/ångestfyllda människor på låst psyk! Jag hade DEFINITIVT hamnat där om det inte funnits medicin, utan minsta tvekan. Troligtvis hade jag begått självmord ganska snart.
Jag behöver inte fundera ett skit för jag VET av EGEN erfarenhet - till skillnad från dig.
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Alyana skrev:Ugglan skrev:Alyana skrev:Jag menar att klarar man att ta sig ut en depression utan medicin så mår man INTE så jättedålig iaf. För då MÅSTE du ha medicin! Det är ren fakta.
Ren fakta? I så fall tycker jag att du ska länka. Man MÅSTE ingenting, tids nog går en depression över. Att bara dämpa med medicinering är inte alltid det bästa. Hur gjorde man förr innan det fanns antidepressivt att ta till? Du behöver inte svara, bara fundera.
Det ÄR ren fakta.
Det vet du om du har varit djupt deprimerad och haft kontakter med psyk i det läget. Kan ju säga att NEJ - en djup recidiverande depression som beror på brsit på serotonin och noradrenaling går INTE över av sig självt! Den är permanent och många kan inte sluta medicinera om de en gång TVINGATS börja.
Håller med om att djupa depressioner - eller kliniska som de ibland kallas - kan vara livshotande om de inte behandlas. Och medicin är ofta det enda som fungerar i detta akuta skede för att få personen överhuvudtaget kontaktbar. Däremot när man väl kommit på fötter och senare tillfrisknat tror jag sällan medicinen behövs livet ut. Men det sägs att efter en depression är risken högre för att de återkommer.
(Om någon undrar hur folk klarade sig före mediciner fanns så tror inte jag att depressioner fanns förr i samma utsträckning som idag. * har iofs inte läst så mycket om depressionens historia.. * Jag ser dagens depressioner/ångest/oro som en ökande välfärdssjukdom som beror på den uppstressade, konkurrensfyllda, stillasittande, skräpmatsfyllda, likgiltiga, vilsna och själsdödande nutidsvärlden. Tittar man på vissa andra mindre stressiga delar av världen och framför allt naturfolk och utsprungsfolk så hittar man nästan inga depressioner där.)
Alyana skrev:Man ska helst kombinera läkemedelsbehandling med samtal men beror depressionen på något medfött/permanent så är det I FÖRSTA HAND medicin som gäller.
Jag tror inte på permanenta depressioner. Jo isf Dystymi, som brukar kallas kronisk mild depression eller kronisk nedstämdhet.
Jag har inte läst hela tråden men detta känns väldigt OT. Vi får snart gå in och dela...
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Jo tack det vet jag...
Tror jag nog, men du har aldrig behövt frukta för ditt liv eller varit övertygad om att du ska dö... Du sa att pstd var pga utmattning/utbränd.
Jag berättade aldrig ens vad som hade hänt eftersom jag mådde så j-a dåligt att jag inte klarade av att beskriva det. Satt bara helt tyst hos psykiatrikern. Men var inte mer än 17 år heller... Men hade mardrömmar varje natt, klarade inte att gå i affärer, fick fysiskt panik om någon stod bakom mig, livrädd av höga ljud, deprimerad, social fobi, pratade inte. Dessutom letade denna psykopat efter mig så jag gömde mig hos min far som han inte visste adressen till. Så jo - nog f-n hade jag pstd alltid.. Det hade nog du med fått om du dagligen blvit dödshotad, strypt så du tappat medvetandet, fått en kniv mot halsen och en pistol som du tror varit laddad och som klickats mot ditt huvud.
Men det kanske räcker med att bli utbränd på jobbet?
Nej förlåt...
Detta hände 1996/97 och på den tiden satt man INTE diagnos PSTD på utbrända/stressade människor utan på krigs/tortyr/våldtäkts- och katastrofoffer.
Tror anledning till att min utredning blev så osäker berodde på detta och att familjemedlemmarna hade samarbetsproblem. Men ändå kom AS upp och jag hade ju problem redan innan detta + hur f-n jag hamnade där alls!
Precis det var lättare förr. På gott och ont kanske?
Men detta var alltså endast under utredningens gång?
Hur klarade du av dessa kontakter då?
Jag gör det inte.
Förlåt. Jag har problem med detta. Ta inte år dig för mycket... Sorry.
En hel del tydligen.
Men du har aldrig hamnat på psyket pga depression antar jag då?
Eller velat ta livet av dig?
För isåfall hade du nog garanterat blivit behandlad med läkemedel även förr.
Troligen snarare ett lättare och tryggare liv.
Som sagt; hade du mått bra om du blivit misshandlad och dödshotad tror du?
Tror jag nog, men du har aldrig behövt frukta för ditt liv eller varit övertygad om att du ska dö... Du sa att pstd var pga utmattning/utbränd.
Jag berättade aldrig ens vad som hade hänt eftersom jag mådde så j-a dåligt att jag inte klarade av att beskriva det. Satt bara helt tyst hos psykiatrikern. Men var inte mer än 17 år heller... Men hade mardrömmar varje natt, klarade inte att gå i affärer, fick fysiskt panik om någon stod bakom mig, livrädd av höga ljud, deprimerad, social fobi, pratade inte. Dessutom letade denna psykopat efter mig så jag gömde mig hos min far som han inte visste adressen till. Så jo - nog f-n hade jag pstd alltid.. Det hade nog du med fått om du dagligen blvit dödshotad, strypt så du tappat medvetandet, fått en kniv mot halsen och en pistol som du tror varit laddad och som klickats mot ditt huvud.
Men det kanske räcker med att bli utbränd på jobbet?
Nej förlåt...
Detta hände 1996/97 och på den tiden satt man INTE diagnos PSTD på utbrända/stressade människor utan på krigs/tortyr/våldtäkts- och katastrofoffer.
Tror anledning till att min utredning blev så osäker berodde på detta och att familjemedlemmarna hade samarbetsproblem. Men ändå kom AS upp och jag hade ju problem redan innan detta + hur f-n jag hamnade där alls!
Precis det var lättare förr. På gott och ont kanske?
Men detta var alltså endast under utredningens gång?
Hur klarade du av dessa kontakter då?
Jag gör det inte.
Förlåt. Jag har problem med detta. Ta inte år dig för mycket... Sorry.
En hel del tydligen.
Men du har aldrig hamnat på psyket pga depression antar jag då?
Eller velat ta livet av dig?
För isåfall hade du nog garanterat blivit behandlad med läkemedel även förr.
Troligen snarare ett lättare och tryggare liv.
Som sagt; hade du mått bra om du blivit misshandlad och dödshotad tror du?
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Jag tycker inte att man ska moralisera över vad andra har fått för behandling och klarat av eller inte klarat av. Många depressioner går över utan medicinering. Andra gör det inte. Människor som exempelvis går igenom en livsskris kan så vitt jag vet i många fall bli lika bra på terapi eller självläkning som på medicinering. Det är inte alla som får kroniska besvär.
När det gäller PTSD så är det nog också individuellt hur hotande man har upplevt en händelse eller en sekvens av händelser om det blir en traumatisering eller inte. Det är symptomen som definierar om det är PTSD eller inte. Inte den faktiska kränkningen i sig.
När det gäller PTSD så är det nog också individuellt hur hotande man har upplevt en händelse eller en sekvens av händelser om det blir en traumatisering eller inte. Det är symptomen som definierar om det är PTSD eller inte. Inte den faktiska kränkningen i sig.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
barracuber skrev:Jag tror inte på permanenta depressioner. Jo isf Dystymi, som brukar kallas kronisk mild depression eller kronisk nedstämdhet.
Det finns ju folk som har kronisk benägenhet till återkommande allvarligare depressioner som medicinerar av den anledningen.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Barracuber skrev:Alyana skrev:Ugglan skrev:...nedkortat pga man kan bara citera i max 3 nivåer...
Ren fakta? I så fall tycker jag att du ska länka. Man MÅSTE ingenting, tids nog går en depression över. Att bara dämpa med medicinering är inte alltid det bästa. Hur gjorde man förr innan det fanns antidepressivt att ta till? Du behöver inte svara, bara fundera.
Det ÄR ren fakta.
Det vet du om du har varit djupt deprimerad och haft kontakter med psyk i det läget. Kan ju säga att NEJ - en djup recidiverande depression som beror på brsit på serotonin och noradrenaling går INTE över av sig självt! Den är permanent och många kan inte sluta medicinera om de en gång TVINGATS börja.
Håller med om att djupa depressioner - eller kliniska som de ibland kallas - kan vara livshotande om de inte behandlas. Och medicin är ofta det enda som fungerar i detta akuta skede för att få personen överhuvudtaget kontaktbar. Däremot när man väl kommit på fötter och senare tillfrisknat tror jag sällan medicinen behövs livet ut. Men det sägs att efter en depression är risken högre för att de återkommer.
(Om någon undrar hur folk klarade sig före mediciner fanns så tror inte jag att depressioner fanns förr i samma utsträckning som idag. * har iofs inte läst så mycket om depressionens historia.. * Jag ser dagens depressioner/ångest/oro som en ökande välfärdssjukdom som beror på den uppstressade, konkurrensfyllda, stillasittande, skräpmatsfyllda, likgiltiga, vilsna och själsdödande nutidsvärlden. Tittar man på vissa andra mindre stressiga delar av världen och framför allt naturfolk och utsprungsfolk så hittar man nästan inga depressioner där.)Alyana skrev:Man ska helst kombinera läkemedelsbehandling med samtal men beror depressionen på något medfött/permanent så är det I FÖRSTA HAND medicin som gäller.
Jag tror inte på permanenta depressioner. Jo isf Dystymi, som brukar kallas kronisk mild depression eller kronisk nedstämdhet.
Jag har inte läst hela tråden men detta känns väldigt OT. Vi får snart gå in och dela...
Ja du kan ju prata med min psykiatriöverläkare som skrev just diagnosen recidiverande (återkommande) allvarliga depressioner och som flera ggr sagt till mig att jag troligen aldrig kommer att kunna sluta med SNRI utan måste ta dem livet ut därför att mitt tillstånd är permanent...
Kanske syftar hon på ev AS?
Vet ju inte.
Men hon säger iaf att mina depressioner kommer att återkomma om jag sluta med medicinen pga att mitt tillstånd av för lågt serotonin och noradrenalin är just PERMANENT.
Du får väl dela om du vill, bryr mig inte. Vill bara få säga sanningen som jag tycker den är.
Moderator: rättade citeringen.
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Bjäbbmonstret skrev:När det gäller PTSD så är det nog också individuellt hur hotande man har upplevt en händelse eller en sekvens av händelser om det blir en traumatisering eller inte. Det är symptomen som definierar om det är PTSD eller inte. Inte den faktiska kränkningen i sig.
Det sista låter bekant från vissa man läst och hört. Exempelvis har jag kört psykologer och psykiatriker säga att "det är inte kränkningen i sig som skapar symptomen utan personens tankar och känslor om den". Ännu ett exempel på att passa bollen tillbaka till "patienten".
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Bjäbbmonstret skrev:barracuber skrev:Jag tror inte på permanenta depressioner. Jo isf Dystymi, som brukar kallas kronisk mild depression eller kronisk nedstämdhet.
Det finns ju folk som har kronisk benägenhet till återkommande allvarligare depressioner som medicinerar av den anledningen.
Men de borde kunna minska på dosen när de mår bra är min spontana tanke. Givetvis med läkarens kännedom.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
barracuber skrev:Bjäbbmonstret skrev:När det gäller PTSD så är det nog också individuellt hur hotande man har upplevt en händelse eller en sekvens av händelser om det blir en traumatisering eller inte. Det är symptomen som definierar om det är PTSD eller inte. Inte den faktiska kränkningen i sig.
Det sista låter bekant från vissa man läst och hört. Exempelvis har jag kört psykologer och psykiatriker säga att "det är inte kränkningen i sig som skapar symptomen utan personens tankar och känslor om den". Ännu ett exempel på att passa bollen tillbaka till "patienten".
Ja men för tusan!
Om man haft ett vad man trott laddat vapen mot tinningen och fått höra att man ska dö - och sen klickar den... Då ÄR vem f-n som helst traumatiserad. Rejält...
Då handlar det inte ens om ifall man KAN tänka eller inte. Man bara existerar efter en sån sak. I bästa fall.
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Alyana skrev:...
Ja du kan ju prata med min psykiatriöverläkare som skrev just diagnosen recidiverande (återkommande) allvarliga depressioner och som flera ggr sagt till mig att jag troligen aldrig kommer att kunna sluta med SNRI utan måste ta dem livet ut därför att mitt tillstånd är permanent...
Kanske syftar hon på ev AS?
Vet ju inte.
Men hon säger iaf att mina depressioner kommer att återkomma om jag sluta med medicinen pga att mitt tillstånd av för lågt serotonin och noradrenalin är just PERMANENT.
Det där sista är EN teori till vad depression egentligen beror på. Det hela är extremt komplicerat med mängder med signalsubstanser och annat inblandat. Det pågår hela tiden forskning om depressionens orsaker. Ett avsnitt av Kropp och Själ i höstas har diskuterats här tidigare, där intervjuades en forskare i England. Ska gräva fram länken till det programmet....
Alyana skrev:Du får väl dela om du vill, bryr mig inte. Vill bara få säga sanningen som jag tycker den är.
Självklart ska du få göra det. Och jag har som sagt inte läst hela tråden, jag bara tyckte det verkade OT vid en snabb blick. Ifall diskussionen är on topic ska den självklart ligga kvar, annars kan den delas till en egen tråd.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
barracuber skrev:Bjäbbmonstret skrev:Det finns ju folk som har kronisk benägenhet till återkommande allvarligare depressioner som medicinerar av den anledningen.
Men de borde kunna minska på dosen när de mår bra är min spontana tanke. Givetvis med läkarens kännedom.
En person jag känner blev avställd från sin medicin av läkare två gånger vilket i båda fallen ledde till så fatala återfall att han fick hela sin tillvaro raserad och fick börja om från noll igen. Nu står han på samma läkemedel sedan ett decennium. Så jag är rädd att det finns personer som i dagens läge inte kan få någon bättre behandling än att fortsätta medicinera livet ut också på grund av social situation. Det är liksom inte självklart det står någon där och fångar upp en om man blir kvar i sängen, slutar äta och betala räkningar
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Re: Hur orkar man vänta på sin utredning?
Alyana skrev:Jag behöver inte fundera ett skit för jag VET av EGEN erfarenhet - till skillnad från dig.
Alyana, tagga ner, du vet väl inte vad jag vet eller inte vet. Lugna ner dig. Och eftersom du mår så fruktansvärt dåligt och verkar ha gjort det så länge förstår jag inte varför du avstod från din första utredningsmöjlighet. OBS Jag vill inte ha ett svar för det har du redan redogjort för och jag minns att du inte ville ha en diagnos men nu har du ingenting att förlora. Jag har bara lite svårt att greppa resonemanget. Krya på dig!
Återgå till Aspergare och vården