Nu har vi haft första mötet inför höstens utredning av min son. Jag hade inte varit förberedd på att det skulle vara med så mycket folk, förrän kallelsen kom, så det blev lite jobbigt, men efter mötet kändes det bra i alla fall. Det var rektorn, klassföreståndaren, skolkuratorn, skolpsykologen, specialpedagogen, skolsköterskan och så vi två föräldrar.

Jag hade fullt sjå att "hålla mig vaken" hela mötet. Efter halva mötet fick jag liksom ruska om mig själv för att kvickna till, för då höll hjärnan på att stänga av sig, gå in i stand-by-läge eller vad man nu ska kalla det. Det händer mig alltid efter ett tag när jag måste koncentrera mig på mycket folk.

Jag förklarade för dem att det kunde hända och också att även om jag satt och tittade på mitt vattenglas större delen av mötet, så hörde jag ändå allt de sade. Jag har råkat ut för det tidigare nämligen, att folk tror att jag är ointresserad eller inte hör pga bristen på ögonkontakt. Jag berättade även vilken diagnos jag själv har.

Klassföreståndaren tyckte också att en utredning skulle vara bra och skolpsykologen tyckte att det är rätt ålder att göra det nu. Gör man det för sent, när de redan börjat på högstadiet, blir det jobbigare för barnet. Jag förklarade att nu, när sonen har en fröken som håller hårt på rutiner och att det ska vara tyst i klassen, så fungerar det relativt bra. Men jag är orolig inför framtiden, för efter trean byter de fröken.

Jag märkte en stor skillnad för min dotter när det hände (hon hade samma fröken som sonen under sina tre första skolår). Ändå har dottern inte alls lika mycket problem som sonen. Att halka efter och behöva gå om en klass skulle vara katastrofalt för honom, som har så svårt med förändringar.
Som exempel kom han hem en gång och berättade att "idag var det otäckt i skolan". När jag undrade varför svarade han "vi möblerade om i klassrummet".

Det känns så skönt att hans fröken också är med på noterna och att det inte bara är vi som är överdrivet oroliga föräldrar. Hon sade att han inte är något lätt barn och att hon också märkt av att han har svårt med förändringar, tappar koncentrationen m.m. Han är också lillgammal och har mycket kluriga funderingar som det är svårt för oss vuxna att svara på. Jag känner mig rätt så korkad när jag säger "det vet jag inte" varje dag.

Hans fröken vill gärna att han får en utredning så att hon vet hur han ska få hjälp att klara skolan på bästa sätt. Skolpsykologen sade att gör vi ingen utredning, så kan han undra senare i livet varför vi inte gjorde det, varför vi inte såg till att han fick hjälp, när vi såg att han hade liknande problem som jag har.
Jag känner mig lättad att andra också ser det jag ser och håller med om att det är bra att vi gör utredningen.

Skickar en kram till dig! Så skönt att få veta att ni har en positiv ingång i utredningen, och att du verkar ha omgivningen med dig, det betyder så mycket för framtiden. Uppdatera gärna efterhand så man får veta hur det går

Nu är det snart dags för första mötet med skolläkaren, närmare bestämt den 20:e september.

Nu har jag varit med på ett av sonens utredningstillfällen hos skolpsykologen. Det var kul att se honom jobba med olika tester och se att han faktiskt är riktigt smart, min lille gosse! Nu kan jag känna mig lättad på den punkten, för något fel på intelligensen har han helt klart inte.

När han kom till testet där man skulle rita av en bild kom hans svårigheter med detaljfokusering fram. I stället för att se bilden som en samling av olika former som rektanglar, trianglar osv som satt ihop, så ritade han streck för streck. Bilden blev ju rätt okej på det viset också till slut, men det blev mycket mer ansträngande för honom på det viset. De tester som liknade IQ-test blev också jobbiga när de blev för detaljrika.

Skolpsykologen frågade vad jag vet om "sådana här saker" och jag förklarade att jag själv har autismliknande tillstånd och har läst på en hel del. "Då vet du ju vad vi pratar om här", sade han. Jag tolkar det som att han menar att min son tycks ha en autismspektrumstörning. Men han sade också att "människor med den här personligheten är de bästa man kan ha som anställda" och han tyckte inte att man ska vara så orolig för sonens framtid eftersom han till största delen fungerar bra.

Vi har fortfarande möte med skolläkaren och skolkuratorn kvar och sedan blir det ett möte med allihop i slutet av månaden där vi får veta vad de kommit fram till att han behöver för stöd för att klara av skolan.

Elevvårdskonferensen är avklarad. Sonen har stora problem med snabbhet och lite problem med sitt arbetsminne. Det blir vidare utredning på BUP i Lysekil.

WISC-IV

Verbal funktion: 100
Perceptuell funktion: 110
Arbetsminne: 91
Snabbhet: 73

Det var för stor skillnad på högsta och lägsta siffran för att helskalepoängen (94) ska ge en rättvis bild av hans färdigheter.

Ravens matriser, CPM - icke verbalt intelligenstest
95 percentil: "intellectually superior"

Så här avslutar skolpsykologen sin bedömning:

Med tanke på diskrepansen i WISC-IV resultaten (över 23 poäng mellan högsta och lägsta indexvärde) och det i manualen rekommenderade fördjupade uppföljningen när detta inträffar - samt SNAP-IV skattningarna; konsultation på BUP angående eventuell ADHD problematik och/eller eventuell annan pålaga.

Någon klar diagnos får man inte efter den här basutredningen, men skolpsykologen säger att han ser tecken på både ADHD-problematik, som jag skrev ovan, samt en del problem inom autismspektrum. Nu återstår det att se vad BUP kommer fram till.

Nu är vi snart klara med utredningen på NP-teamet. Det verkar som diagnosen kommer att bli ADD, så det blir förmodligen medicinering så fort han fått operera sitt hjärtfel. Det skulle vara farligt för honom med sådan medicinering i nuläget, eftersom det kan sätta igång hans hjärtrusningar. Om det är något inom autismspektrum också ville psykologen inte uttala sig om, men så är det ju inte han som sätter diagnoser heller.

Utredningen är klar. ADHD - i huvudsak uppmärksamhetsstörning.

Hur känns det då?

Det känns bra!

Jag gick igenom en utredning då jag gått ut gymnasiesär,
att jag hade CP-skada visste vi men den utredningen sa tyvärr
att jag låg utanför LSS och har idag stöd av SoL.
Jobbigt med utredningar men funderar på att göra en ny
eftersom det har hänt väldigt mycket i mitt liv de senaste 8 åren.


Lycka till med sonen och jag hoppas verkligen han ska hänga med i skolan!
Jag gick sär på gymnasiet, nu har jag nyss blivit utförsäkrad om dom inte ändrar sig,
nån utbildning har man inte mycket av heller så det blir svårt att få ett bra jobb.