Jag har märkt att jag tar emot, minns och förstår beröm bättre om jag får den visuellt än om jag får den verbalt. Har läst att det är oftast så för barn med autism med.
Så hur tar du in/förstår/minns bäst?

Med visuellt menar jag till exempel att man får ett klistermärke eller nått på ett speciellt papper/i en speciell bok eller så. Sen kan man även göra så att när man nått ett visst antal klistermärken så får man en belöning av nått slag, men det är iaf inget som är ett måste för mig.

Jag föredrar att se att det jag gör kommer till nytta. Är lika kass att ta emot vanligt beröm som för kritik. När det gäller inlärning så går det bättre om jag experimenterar på egen hand och hittar tilllämpningar.

KaosPrinsessa skrev:Med visuellt menar jag till exempel att man får ett klistermärke eller nått på ett speciellt papper/i en speciell bok eller så. Sen kan man även göra så att när man nått ett visst antal klistermärken så får man en belöning av nått slag, men det är iaf inget som är ett måste för mig.

Är det inte sånt skolfröknar delar ut i småskolan...?

Var nu inte så nedlåtande KS!

KrigarSjäl skrev:Är det inte sånt skolfröknar delar ut i småskolan...?

...och tandläkare till duktiga barn...

När jag var liten så delade tandläkarna ut bokmärken i stället. Man fick välja vilket man ville ha.

Bjäbbmonstret skrev:När jag var liten så delade tandläkarna ut bokmärken i stället. Man fick välja vilket man ville ha.

De gör de fortfarande, åtminstone senast när jag var med min dotter till tandläkaren!

Kan ändå aldrig tro att beröm är annat ett sätt att driva med mig.

Jag vill ha beröm skriftligt och gärna konkret beskrivande vad det var som var bra. Det är bra för då kan jag läsa det igen, reflektera och kanske ta till mig.

Verbalt beröm, där känner jag ofta lite som lasseivägen: att nån driver med mig, men jag har blivit bättre på att ta emot det, jag ger mig inte längre på den som ger mig beröm verbalt, förr kunde jag snäsa eller ryta åt dem på ett mycket otrevligt sätt. "Jävla idioter som inte fattar att jag är värdelös" var nog den automatiska tanken som gick igång och så agerade jag på den.

Visuellt beröm ... guldstjärnor och sådant känns för mig som om det hör barndomen till, men det finns ju vuxenversioner på det, en del utmärkelser/priser som säkert sitter fint. Tänker på sånt som Oscarsstatyetter, Augustpriset med mera. Känns avlägset, då måste man ju ha en osannolik tur kombinerat med en rejäl egeninsats och talang.

Bjäbbmonstret skrev:Var nu inte så nedlåtande KS!

Det är jag inte heller.

Miche skrev:

KrigarSjäl skrev:Är det inte sånt skolfröknar delar ut i småskolan...?

...och tandläkare till duktiga barn...

Tänkte på det också.

Jag gillar inte det här med beröm eller belöningar överhuvudtaget. Det indikerar nämligen en åtskillnad i makt där en överhet sträcker ner handen till en som den tycker gjort bra ifrån sig och jag är inte mycket för överheter, hierarkier och sånt.

Jag tycker inte om att få beröm. Får mig att känna mig obekväm. Om skriver mail eller sånt så har jag inge problem om någon skriver något sånt. Men om någon säger något så känns det oftast bara jobbigt och jag försöker att bara agera neutralt och inte säga något. Kan bero väldigt mycket på också hur personen säger det.

Något jag AVSKYR är när om jag till exempel har kokat spaghetti eller sopat golvet eller gjort något annat sånt där väldigt enkelt och någon säger "MEN VAD DUKTIG DU ÄR", jag är ingen jävla barnrumpa tänker jag då, det är sånt man säger till småbarn. Jag förstår att vad dom (många i alla fall) egentligen menar är att jag är duktig eftersom att jag gjort det själv och inte behövt någon som pushat mig, en av mina största svårigheter är nämligen att bara KOMMA IGÅNG, inte att utföra själva sakerna.

Miche skrev:

KrigarSjäl skrev:Är det inte sånt skolfröknar delar ut i småskolan...?

...och tandläkare till duktiga barn...

Hehe, jag brukar fråga hos tandläkaren om jag kommer att få en leksak om jag är duktig. När jag gick i gymnasiet skämtade jag också och bad om en guldstjärna när jag varit flitig. En gång så fick jag faktiskt det av min gymnasielärare

KrigarSjäl skrev:Jag gillar inte det här med beröm eller belöningar överhuvudtaget. Det indikerar nämligen en åtskillnad i makt där en överhet sträcker ner handen till en som den tycker gjort bra ifrån sig och jag är inte mycket för överheter, hierarkier och sånt.

Det gör inte jag heller men det beror ju på vem som säger att man ha gjort något bra. Om det är en vän som tackar en för att man har hjälpt honom, någon föreningskamrat som tycker att man har sagt något klokt eller en kollega/arbetskamrat som uppskattar ens arbete så är det ju en helt annan sak än om det kommer från någon makthavare eller överordnad.

Absolut, men guldstjärnor/klistermärken är småskolefenomen och jag skulle ta en sådan som en förolämpning, som nedlåtande.

Kanske det Krigis men har det aldrig hänt att du försökt belöna dig själv på motsvarande lite konkreta sätt? Typ, om jag dammsuger först så får jag ta något gott att äta sedan? Gör man sådana saker så är steget inte långt till en guldstjärna. Man kan ju exempelvis "ge guldstjärnor" åt sig själv om man vill uppmärksamma det positiva man har gjort under en dag.

Visuellt/skriftligt/konkret *vinkar till wuwei*

Vet jag att jag gjort något bra gentemot någon så vet jag genom det att berömmet är äkta.

Jag tog det med guldstjärnor som ett exempel för det var det första som jag kom på Fast sen så fungerar ju även det på mig eftersom jag älskar både klistermärken och stjärnor

Generellt sett så gillar inte jag beröm heller. För jag anser ju inte att jag gjort nått bra, sen är det ju svårt att veta när man gjort nått bra eller ej. Tex när jag blir berömd för nått jag ritat, jag tycker inte att det jag gör är särskilt bra men andra verkar tycka det.
Men får jag det visuellt på något sätt (inkl skriftligt där) så känns det lättare ändå för då behöver jag inte tas med personen som "säger" det då. Så då slipper man iaf det problemet.

Verbalt, men.. Jag tar inte in det så ofta.

Verbalt fast jag tror sällan att nån menar det.

LarNor skrev:Något jag AVSKYR är när om jag till exempel har kokat spaghetti eller sopat golvet eller gjort något annat sånt där väldigt enkelt och någon säger "MEN VAD DUKTIG DU ÄR", jag är ingen jävla barnrumpa tänker jag då, det är sånt man säger till småbarn.

Överhuvudtaget beröm för något som jag anser vara enkelt att utföra är jävligt jobbigt!

Bjäbbmonstret skrev:Kanske det Krigis men har det aldrig hänt att du försökt belöna dig själv på motsvarande lite konkreta sätt? Typ, om jag dammsuger först så får jag ta något gott att äta sedan? Gör man sådana saker så är steget inte långt till en guldstjärna. Man kan ju exempelvis "ge guldstjärnor" åt sig själv om man vill uppmärksamma det positiva man har gjort under en dag.

Mia Törnblom-trams. Jag tror inte på sånt.

KaosPrinsessa skrev:Jag tog det med guldstjärnor som ett exempel för det var det första som jag kom på Fast sen så fungerar ju även det på mig eftersom jag älskar både klistermärken och stjärnor

Generellt sett så gillar inte jag beröm heller. För jag anser ju inte att jag gjort nått bra, sen är det ju svårt att veta när man gjort nått bra eller ej. Tex när jag blir berömd för nått jag ritat, jag tycker inte att det jag gör är särskilt bra men andra verkar tycka det.
Men får jag det visuellt på något sätt (inkl skriftligt där) så känns det lättare ändå för då behöver jag inte tas med personen som "säger" det då. Så då slipper man iaf det problemet.

Vilka är det du tänker dig få beröm av?

KrigarSjäl skrev:Vilka är det du tänker dig få beröm av?

Kan vara vem som helst. Familj, vänner, ledare, arbetsterapeut osv.