Själv avskyr jag grupparbeten. Under många år av min skoltid har jag sagt till min grupp så fort vi har fått uppgiften att jag gör den själv, så kan dem bara ta det lugnt. Avskyr helt enkelt att samarbeta med andra i grupparbeten och litar inte på deras kompetens.

Hur är det med er?

Ja, sådär blir det för mig med. Ofta finns det väldigt goda skäl till att inte lita på de övriga gruppmedlemmarnas kompetens.

Gör man det själv går det tio gånger så fort, minst, och så slipper man också framstå som en idiot när man klagar på deras meningsbyggnad, typsnittsval, att de skiter i rak högermarginal etc. etc. . . .

Ofta verkar de dessutom vara mer intresserade av att sitta och fika än att faktiskt få något vettigt gjort. Jag klarar inte det. Flippar ur direkt och blir grupparbetsdiktatorn från helvetet.

Själv hatar jag också grupparbeten, fick genomlida skiten under min masterutbildning. Klassikern var att man var 5 st, jag hade redan från början greppat vad artikelförfattarna vi skulle skriva pm om ville ha sagt medan ingen av dom andra gjort det. Så efter en timmes tjafsande mellan tre av dom andra fyra var man skapligt eniga.....Då säger den femte som bara suttit tyst hela tiden "ursäkta men jag fattar inte, kan ni förklara vad artikelförfattaren menar?" Efter 20 min genomgång sa idioten "men jag håller inte alls med..." och så fick man börja om på ny kula.

Jag gav alltid grupparbetena sämsta betyg på utvärderingarna och skrev att de motverkade studentens individuella utveckling och analytiska förmåga, vilket jag fortfarande står fast vid. Jag anser att grupparbeten är en extremt ineffektiv arbetsmetod så länge det inte handlar om ett ämnesövergripande projektarbete. där var och en har en klart avgränsad arbetsuppgift som man jobbar med självständigt och endast träffas för att stämma av vad man har gjort, kommit fram till o.s.v.

Pinade mej dock igenom grupparbetena och eftersom det var masternivå så var dom flesta ändå förstående och försökte att inte veckla in sej för mycket. Efterhand blev jag också tuffare och vågade styra upp arbetena bättre. Jag lärde mej också massor om hur både jag själv och andra människor funkar och har kommit fram till att jag är en naturlig ledargestalt, skulle mycket väl kunna tänka mej chefsjobb i framtiden.

Tidigare i utbildningen var det jobbigare, men då brukade jag få slippa när jag bad om det, eftersom universiteten i Sverige har vissa skyldigheter mot människor med funktionsnedsättningar. Samtidigt försökte jag även där vara med i alla fall, dels för att slippa tjafsa med lärare och dels för att jag ändå någonstans ville prova.

Att frivilligt åta sej att göra hela gruppens arbete tror jag är en mycket dålig idé, det slutar bara med att man blir utnyttjad av dom som inte vill jobba och illa omtyckt av dom som vill göra något vettigt.

Kostymhippie skrev:Att frivilligt åta sej att göra hela gruppens arbete tror jag är en mycket dålig idé, det slutar bara med att man blir utnyttjad av dom som inte vill jobba och illa omtyckt av dom som vill göra något vettigt.

+1

Sen tror jag inte lärarna heller tycker det är bra för någon.

Jag avskydde alltid grupparbetena. Jag klarar inte ta kommandot och styra upp så jag blir bara sittande tyst medan de andra tramsar runt utan att få något vettigt gjort. Det blir bara skit av alltihop, och resultatet blir nätt och jämn G, när jag själv hade fått VG eller MVG om jag fått göra det ensam. Flera kurser från gymnasiet har lägre betyg än jag förtjänar på grund av att de innehöll grupparbete.

Det beros på situationen. När jag är med vänner jag litar på som jag vet funkar bra i grupp så är jag en i gruppen och sticker inte särskilt mycket ut.

Dock minns jag de första grupparbeten jag hade i högskolan. Det var alldeles för likt mina grupparbeten i låg och mellanstadiet. Jag försökte jobba hårt och komma på kreativa ideér, men de andra i gruppen tyckte jag var påtryckande och envis, trots att jag gick med på andra ideér mer än mina egna. Jag såg aldrig mig själv som påtryckande alls. Jag tyckte att jag följde anvisningar perfekt, men alltid slutade det med att folk blev irriterade på mig. Slutade alltid med att dom tryckte bort mig och hade egna hemliga möten utan mig och gjorde arbetet till slut och tog bort mitt namn. Låt mig påminna er, detta var i högskolan, och jag var i en grupp där jag var ensam kille tillsammans med 4 tjejer, varav två var 40+ flerbarnsmammor. Försöker inte säga att kvinnor generellt är mognare, men en viss grad av mognad förväntas av äldre flerbarnsmammor, eller har jag fel?

Nuförtiden är jag alldeles för ensam för att göra något i grupp. På jobbet är det nästan enbart ensamarbete och de få "grupparbeten" vi har består mestadels att man står själv och har eget ansvar.

Swesse skrev:Själv avskyr jag grupparbeten. Under många år av min skoltid har jag sagt till min grupp så fort vi har fått uppgiften att jag gör den själv, så kan dem bara ta det lugnt. Avskyr helt enkelt att samarbeta med andra i grupparbeten och litar inte på deras kompetens.

Hur är det med er?

Piss!
Hatar grupparbeten.
Ffa pga att jag tycker de andra gör fel och dåligt....
Sen är det bara onädigt och jobbigt med allt tajfs och snack innnan något händer.
Är övertygad om att mina betyg i skolan varit betydligt bättre om jag alltid fått sköta mina uppgifter på egen hand.
Men på den tiden fick man icke protestera....

Huggorm skrev:Jag avskydde alltid grupparbetena. Jag klarar inte ta kommandot och styra upp så jag blir bara sittande tyst medan de andra tramsar runt utan att få något vettigt gjort. Det blir bara skit av alltihop, och resultatet blir nätt och jämn G, när jag själv hade fått VG eller MVG om jag fått göra det ensam. Flera kurser från gymnasiet har lägre betyg än jag förtjänar på grund av att de innehöll grupparbete.

EXAKT som för mig!
Än idag jävligt sur på att jag fick sämre betyg bara pga att jag tvingades dela på en upgift med andra, när jag vet att jag fått mycket bättre om jag gjort det helt själv... IDIOTlärare!!

Hoppas de har mer vett i skallen idag för dagens ungars skull....

Kostymhippie skrev:Själv hatar jag också grupparbeten, fick genomlida skiten under min masterutbildning. Klassikern var att man var 5 st, jag hade redan från början greppat vad artikelförfattarna vi skulle skriva pm om ville ha sagt medan ingen av dom andra gjort det. Så efter en timmes tjafsande mellan tre av dom andra fyra var man skapligt eniga.....Då säger den femte som bara suttit tyst hela tiden "ursäkta men jag fattar inte, kan ni förklara vad artikelförfattaren menar?" Efter 20 min genomgång sa idioten "men jag håller inte alls med..." och så fick man börja om på ny kula.

Jag gav alltid grupparbetena sämsta betyg på utvärderingarna och skrev att de motverkade studentens individuella utveckling och analytiska förmåga, vilket jag fortfarande står fast vid. Jag anser att grupparbeten är en extremt ineffektiv arbetsmetod så länge det inte handlar om ett ämnesövergripande projektarbete, där var och en har en klart avgränsad arbetsuppgift som man jobbar med självständigt och endast träffas för att stämma av vad man har gjort, kommit fram till o.s.v.

Pinade mej dock igenom grupparbetena och eftersom det var masternivå så var dom flesta ändå förstående och försökte att inte veckla in sej för mycket. Efterhand blev jag också tuffare och vågade styra upp arbetena bättre. Jag lärde mej också massor om hur både jag själv och andra människor funkar och har kommit fram till att jag är en naturlig ledargestalt, skulle mycket väl kunna tänka mej chefsjobb i framtiden.

Tidigare i utbildningen var det jobbigare, men då brukade jag få slippa när jag bad om det, eftersom universiteten i Sverige har vissa skyldigheter mot människor med funktionsnedsättningar. Samtidigt försökte jag även där vara med i alla fall, dels för att slippa tjafsa med lärare och dels för att jag ändå någonstans ville prova.

Att frivilligt åta sej att göra hela gruppens arbete tror jag är en mycket dålig idé, det slutar bara med att man blir utnyttjad av dom som inte vill jobba och illa omtyckt av dom som vill göra något vettigt.

Agree agree agree!!!
Sååå j-a sjukt att individuella betyg ska sättas på något som blivit förstört av andra.... Har alltid sagt det men ingen lärare lyssnar ju.
F-n, låt var och en visa vad HON/HAN kan - det är väl ändå så man kan skilja ut på rätt sätt och ge rättvisa betyg??
Jo visst... man ska lära sig att "samarbeta" och allt det där... men någon gräns måste det väl finnas..

Det blir lättare att sätta in i ett sammanhang om ni skriver på vilken nivå (grund/gymnasie/högskola) samt ämnesområde det gäller

Man kan ju hoppas att det fungerar bättre med en 24-årig högskolestudent än en 14-årig grundskolestudent

40+ mammor inom säg sociologi skulle ringa kafferastskitsnacks varningsklockan direkt

barracuber skrev:

Kostymhippie skrev:Att frivilligt åta sej att göra hela gruppens arbete tror jag är en mycket dålig idé, det slutar bara med att man blir utnyttjad av dom som inte vill jobba och illa omtyckt av dom som vill göra något vettigt.

+1

Sen tror jag inte lärarna heller tycker det är bra för någon.

Ibland känns det tyvärr som enda utvägen, om man befinner sig i en ineffektiv fika-grupp som behandlar en som luft när man försöker styra upp och få något gjort.

Någon som provat att byta grupp?

Tyvärr så får jag hålla med om att göra själv kan vara effektivt. Men bara tills man snabbt som attan kan byta grupp.

Har bytt grupp enstaka gånger när jag direkt insett att den grupp jag placerats i inte kommer funka. Har sällan varit något problem.

När jag gick mastern satte lärarna bara godkänt eller kom med kompletteringskrav vid grupparbete, vilket såklart gör att den enskilde studentens betyg påverkas i mindre grad.

Och det där med kön och mognad är helt individuellt - finns alla varianter.

Jag dricker hellre lacknafta än deltar i grupparbete. Men nu är det bara så att jag råkar studera så då kommer jag inte undan. Hade grupparbete senast i måndags. Först tänkte jag att fy sjutton, men sedan när vi kom igång so var det jätte kul.
Så jag försöker ändra taktiken. Jag försöker inte kämpa emot och undvika grupparbete, jag bara accepterar det och försöker gå med utan några negativistiska fördomar.
Jag har 4 st grupparbete framför mig innan sommaren är här, så det är bara köra på.

Jobbigt men jag måste klara det. Får ta fram mer positiv o öppen mind.

Jag gör klart alla uppgifter som jag blir tilldelade. Sedan frågar jag mina "lagkamrater" om de behöver hjälp. Då säger de nej oavsett om de behöver hjälp eller inte eftersom de tycker jag är creepy. Så jag sätter mig och jobbar med viktigare saker.

För mig går det inte bra med grupparbeten. Jag hamnar nog lätt bara i bakgrunden och säger ingenting. Att arbete med en person är inge problem (beroende på personen förstås). Arbeta med tre är tveksamt, det kan kanske gå bra beroende på hur dom är men blir det mer än så då fungerar det inte.

Grupparbete inte något som faller sig naturligt för mig. I skolan brukade jag antingen ta hem 'grupparbetet' och göra det själv så det blev snyggt, eller också var det något ämne som inte intresserade mig eller som jag inte fattade något av, då fick de andra göra det.

Numera är jag väl något bättre på att samarbeta (jämfört med tidigare). Tycker jag i alla fall. Mina närmaste har möjligen en annan åsikt...

Har aldrig varit bra på grupparbete, jag blir bara irriterad på att de andra jobbar för segt för min smak. Och dessutom vill jag ha saker gjorda på mitt sätt, jag vill inte behöva ta hänsyn till ett gäng andra hela tiden.

@Red and green: Kämpa på och lycka till!

Detta med storleken på grupp spelar såklart roll, pararbete har funkat riktigt bra för mej med rätt person men ju större gruppen blir desto mer tungrott och spretigt blir det.

Numera klarar jag av det i viss mån men det känns alltid mer som lekstuga än som arbete, man sitter mest av tiden och väntar in de andra.
Antingen styr jag upp det eller så skiter jag i gruppen och går iväg och gör min grej, om de är alltför korkade och flamsiga så orkar jag inte.

KrigarSjäl skrev:Numera klarar jag av det i viss mån men det känns alltid mer som lekstuga än som arbete, man sitter mest av tiden och väntar in de andra.
Antingen styr jag upp det eller så skiter jag i gruppen och går iväg och gör min grej, om de är alltför korkade och flamsiga så orkar jag inte.

Det är lite så som jag gör. Jag behöver kontroll, annars vet jag inte vad som förväntas av mig och jag litar inte på att folk ger mig tillräckligt tydliga riktlinjer om jag inte "lägger mig i mer", eller att resultatet blir bra rent språkligt om jag inte får lägga sista handen vid det.

Dessutom går väldigt mycket tid i grupparbeten åt till en massa snack och det slösar så mycket tid och energi...

Jag tyckte väldigt illa om grupparbeten i skolan också, mest pga. att det kändes mycket mindre effektivt än att göra något själv. Min lösning brukade vara att ta kommandot, och strukturera upp allting på mitt sätt. Jag gjorde oftast den större delen av arbetet själv.

Jag får panik. Att lita på att de andra ska sköta sitt, att måsta prata och resonera med dem och dessutom måsta anpassa mig till deras vilja...not my cup of tea! Jag är effektiv på egen hand.

Tyvärr så var det ingen som misstänkte att jag kunde ha en diagnos när jag var yngre, så istället för förståelse fick jag höra att jag var lat/tjurig när jag inte ville jobba i grupp.

Men, en rolig sak är att med World of Warcraft så har jag blivit så illa tvungen att lära mig lita på andras förmåga. Visst, jag är fortfarande först att hänge mig åt såkallad "extreme soloing", men överlag så har jag lärt mig att andra människor kan vara precis lika hängivna och plikttrogna som jag är.

Jotta skrev:Men, en rolig sak är att med World of Warcraft så har jag blivit så illa tvungen att lära mig lita på andras förmåga. Visst, jag är fortfarande först att hänge mig åt såkallad "extreme soloing", men överlag så har jag lärt mig att andra människor kan vara precis lika hängivna och plikttrogna som jag är.

Det är nog för att WOW är viktigare än livet självt, fick jag lära mig av mitt ex (som nog inte hade varit mitt ex om han inte hade börjat med WOW )