Har en son som är 13 år, han har ett stort problem som irriterar honom. Han ser hela tiden glitter när han tittar på vad som helst. Ingenting är utan glitter. Det är lika störande när han blundar också. Man kan likna det vid tinnitus som hela tiden stör med sitt ljud. Vi har börjat att kalla det "synittus". Eller finns det ett korrekt namn för det hela? Detta fenomen tar aldrig semester och är tröttande i längden. Han har gjort alla upptänkliga undersökningar, men inget förklarar saken. Sonen själv tror inte att det har funnits där hela livet, men kommer inte ihåg när det började. Psykologen säger att han troligen får leva med det hela livet, en behandlare säger att det har med ångest att göra. Dock kan ingen ge ett riktigt säkert svar på varför det finns där. Är det någon här som har eller har haft samma problem? Har ni någon bra förklaring till det?

Näthinneavlossning? Men antar att det är bland det första dom kollar när nån ser sånt.

Är det bara glitter? Inga strukturer i det, typ figurer, ansikten etc? Jämt över hela synfältet? Lika på båda ögonen?

Är "glittret" statiskt eller rör / förändrar sig?
Förutsatt att han tittar på samma punkt.

Ser han något annat, typ färger eller bara glitter?

Moggy skrev:Näthinneavlossning?

Så vitt jag vet så ger det svarta delar i synfältet och förvärras ganska snabbt!

momtoaspieboy skrev:har gjort alla upptänkliga undersökningar

Utgår från att detta innebär att optiker och ögonläkare har kollat.

Kom att tänka på att diabetes kan påverka, liksom andra saker som sker i andra delar av kroppen. Kanske irisdiagnostik kan vara något testa?

Plåtis, vet du vad irisdiagnostik är för något? Det är när man använder det unika mönstret i iris för att hitta div sjukdomar och obalanser i kroppen. En annan skola använder det som typologi. Det tillhör inte direkt etablerade diagnos- eller typologimetoder.

Och vad skulle iris ha med synintryck att göra?

Vi har varit hos ögonläkare, hjärnskiktsröntgen, många andra provtagningar och undersökningar under två års tid.

Han ser glitter på båda ögonen hela tiden när han tittar på omvärlden, det flimrar. Det är irriterande när han ska läsa eller koncentrera sig på skolarbeten. När han blundar kommer det ibland explosioner av färger och olika former.Fast för det mesta är det vanligt glitter. Ibland ser han glitterfigurer i mänsklig form, de rör sig svävande i luften ifrån olika delar av rummet. Det är naturligtvis jobbigt och obehagligt att leva med detta. Han skulle göra vad som helst för att bli av med det.

Tänkbara uppslag:
* Problem med synnerven
* Högenergi strålning, vilket bl.a kosmonauter råkar utför. Bor man ej vid en accelerator är det osannolikt.
* Hjärncancer eller annan nervpåverkande åkomma, fast det borde skiktröntgen detekterat.
* Läkare kan göra fel. Gör om gjorda undersökningar.

Är det verkligen "glitter" med "glitterfärg". Fläckar i synfältet är ju också ganska normalt även om det är vanligare när man blir äldre (men de brukar vara mörka) och att se färger när man sluter ögonen gör ju alla om man tänker efter och tittar på insidan av ögonlocken.

Hur har han det med färgseendet? Är det normalt?

På beskrivningarna tycker jag det liknar det ljusskimmer som uppstår i samband med migrän, s.k. aura, men den är ju väldigt kortvarig. Fast det hände ibland att jag kunde få aura om och om igen under en hel dag, och inte alltid ackompanjerad av huvudvärk.

Om ni hittar en bra beskrivning av fenomenet, t.ex. om det liknar auran som uppkommer vid migrän, så kan ni ju kanske använda bilden som ett sökhjälpmedel på internet - någonstans lär det finnas någon som vet vad det kan vara.

När jag var barn tyckte jag att glaskropparna som man ser om man tittar mot något ljust var väldigt underliga; jag visste inte vad det var.

atoms skrev:På beskrivningarna tycker jag det liknar det ljusskimmer som uppstår i samband med migrän, s.k. aura, men den är ju väldigt kortvarig. Fast det hände ibland att jag kunde få aura om och om igen under en hel dag, och inte alltid ackompanjerad av huvudvärk.

Håller med, jag skulle kunna beskriva mina egna migränkänningar som en krans av just intensivt glittrande, föränderligt glitter runt ett väldigt snävt synfält i mitten, som i mitt fall håller i sig någon timme åt gången. Oerhört svårt att till exempel läsa, eftersom jag då inte ser en hel rad i en bok på en gång, utan bara några ord på mitten. Om jag ser på en persons ansikte, kan dragen i det bli förvridna när det hamnar i glittret. Jag får nästan alltid huvudvärk efteråt.

Om det kan vara något sådant, skulle ju en beskrivning som "kronisk ögonmigrän" (även om det inte finns något sådant begrepp rent medicinskt) kunna ge mer förståelse i skolan etc för vad det är som pojken upplever, än om man mer diffust säger att han ser glitter överallt. Saker värderas av en del personer olika efter hur de uttrycks, fast det rör sig om precis samma fenomen.

Jag tycker att det låter på beskrivningen som ett neurologiskt fenomen i alla fall. Att pojken ser kroppar av glitter ibland kan bero på att hjärnan försöker tolka de formationer den uppfattar.

Ja, just den biten låter ju som http://en.wikipedia.org/wiki/Pareidolia .

momtoaspieboy skrev:Han ser glitter på båda ögonen hela tiden när han tittar på omvärlden, det flimrar. Det är irriterande när han ska läsa eller koncentrera sig på skolarbeten. När han blundar kommer det ibland explosioner av färger och olika former.

Jag minns att jag hade det så här som barn, fast mycket lindrigare och inte så konstant, som jag kommer ihåg det var det inte så pass besvärligt att jag stördes av det, tvärtom så har jag för mig att jag lät mig roas av det som jag upplevde som någon sorts ljusfenomen som jag trodde i min enfald att även alla andra hade tillgång till.

Visuellt kan jag än i dag uppleva det, men då i väldigt specifika situationer där jag tror att ett par eller flera faktorer behöver samverka, överansträngning vid en viss trötthet både mentalt och fysiskt, blodtryck, blodsocker,Syre/Kväve i blodet m.m ...Kanske även vätsketrycket i ögats glaskropp.

Iaf tyckte jag som barn att det var roligt att förstärka upplevelserna och då med knogarna trycka på mina slutna ögonlock och kreativt framkalla ordentliga kaskader i färg och explosioner med mönster som liknade fraktaler som jag kunde zoma och åka ikring med rent mentalt ...

Men det störde mig inte i läsning bl.a då jag hade större problem med min dyslexi AD(H)D'n gjorde väl sitt till, likaså min självförsjunkna Autistiska tillvaro ... Nu är jag ju 50+ och kan inte relatera så säkert till huruvida jag upplevde om synbilderna avtog eller om det faktiskt ändrades i min perception med den större närvaro i vuxenlivets alltmer tilltagande krav m.m, hmm ... sedan jag för tolv år sen medicinerat med antidepp sertralin50mg så är färgerna borta rött och grönt som jag tyckte det var så trevligt att få kontrollera och byta plats på *suck*

Tack@ ca för den trevliga länken som fick mig att erinra mig om en barndom som även går att belysa i ett ljust skimmer (oxå)

Tack@ TS och hoppas att du kan få ut något av tråden till gagn för din gosse, om det inte finns någon somatisk störning med ämnesomsättning etc så kanske det går att manipulera psykiskt med koncentration och avslappning eller något åt "mindfulness-program"-hållet ...
(ursäkta luddigheten men är själv så inne i mina minnen nu)

Jag känner inte igen era glitterbeskrivningar, däremot "lekte" jag med färger genom att pressa fingrarna mot ögonlocken, men det tror jag är ett helt annat fenomen.

Jag får "färgexplotioner" när jag blundar jämnt och ser alltid glitter i dammpartiklarna i luften. Inget som direkt stör mig. Fast låter inte som att detta är riktigt samma sak som för din son. Alla kan ju förstås se att dam glittrar om solen eller så lyser på dammet men för mig räcker det tex med en ljusstrimma under dörren i ett annars mörkt rum för att jag ska se det. Jag har alltid sett detta.
Sen kan saker liksom "flimra" för mig, men det tror de kan ha att göra med min nystagmus.

hmmm..Det där lät bekant...Min dotter som är nio och har AS upplever liknande..Men hon ser ljusklot-krafljus som hon säger runt människor och ting..Ibland släpper dom "bäraren" och flyter runt i omgivningen tills dom försvinner..röda,rosa gröna och ljusgula..Vi har också kollat upp ögonen och det finns inget fel.

Det där är helt normalt och ögonen beter sig så. det är precis som en kamera.

ökar man ISO-talet för mycket blir bilden grusig och full av 'glitter'. fullt normalt. det är nog bara så att din son har väldigt överkänslig syn.

titta mot en klar enfärgad yta (t.ex. himlen) så kan man klart och tydligt se det där glittrande och sprakande mönstret. jag brukade roa mig som unge med att titta på det. som att ha ett inbyggt kalejdoskop.

Fenren skrev:titta mot en klar enfärgad yta (t.ex. himlen) så kan man klart och tydligt se det där glittrande och sprakande mönstret. jag brukade roa mig som unge med att titta på det. som att ha ett inbyggt kalejdoskop.

Japp, det där känner jag igen, att en solig dag få ligga på rygg och betrakta en molnfri himmel, försöka fastställa med vilken färgkrita som det bäst skulle gå att återge alla de nyanser som skiftade beroende på koncentration, Äsch det blev mest "Star Wars" osv, funderingar på hur långt man egentligen kunde se

Har senare förstått att ögats glaskropp inte innehåller en glasklar steril vätska, utan är en del av vår ämnesomsättning varvid en del är proteiner, kolföreningar, kisel, emulsioner, etc, som samverkar i en elektronisk tango rent kemiskt, dvs grunderna till en hel "pyroteknisk fabrik"

Det här är något som mycket väl kan iakttagas i hjärnans nacklob och upplevelsen av det som sker mellan den bild som skall återges av linsen på hornhinnan och ögats näthinna med dess stavar och tappar registreras i mån av focus och "hjärnans" möjlighet att ställa in sig på olika skärpedjup t.o.m. ända in i synnervens fina fibrer som består av ett material som slår all världens "fiberoptik" med ljusår i evolutionens rymd ... Cern gå genast till utgången, mamma väntar!

Gud i brallan och jag som trott att jag var galen f-n nu skall det dj-la antideppet ut så att jag åtminstone kan glädja mig åt färgerna på min depression som tycks livslång som en flugskit av ljusår ...

Miche skrev:Jag känner inte igen era glitterbeskrivningar, däremot "lekte" jag med färger genom att pressa fingrarna mot ögonlocken, men det tror jag är ett helt annat fenomen.

Haha, +1... Trodde jag var den enda

Jag brukar jämföra det med myrornas krig på TV, fast i färg. Det har jag alltid sett. Det kan variera hur mycket, det blir t ex värre av ångest. Nu har det varit lugnt rätt länge (både vad gäller ångest och färgflimmer) och jag tänker inte ens på det. Om jag börjar tänka på det så ser jag det direkt, men om jag inte tänker på det så glömmer jag fullständigt bort det.

Jag har många gånger undrat hur en vit vägg egentligen ser ut, för jag har aldrig sett det... Där går gränsen för hur mycket jag kan koppla bort det. Tittar jag på en enfärgat vit yta så ser jag färgsprakande mönster som ett lager framför den vita ytan. Så jag passar på och tar chansen att fråga: Kan ni verkligen se en vit vägg, dvs är det vita verkligen bara vitt och inget annat? Typ som att man ser luften framför väggen, och att det är i luften de sprakande färgerna finns, men det är omöjligt att inte se "luften" tillsammans med den vita ytan.

Jag tror absolut inte att det har nånting med ögonen eller synnerven att göra. Jag har fått för mig att det hänger ihop med att jag är synestetiker, dvs ser t ex färger på ord, bokstäver, siffror osv. Vissa ljud kan ha färg också. Och även att allt som hänger ihop går i spiraler, t ex alfabetet, veckodagarna, månaderna, och låtarna på gamla LP-skivor gick i en märklig spiral...
Ser han nåt sånt?

Miche skrev:Jag känner inte igen era glitterbeskrivningar, däremot "lekte" jag med färger genom att pressa fingrarna mot ögonlocken, men det tror jag är ett helt annat fenomen.

Ja, det kallas fosfener. Helt normalt.
Jag ser ofta "grodyngel" som far omkring framför ögonen och de ser alltid likadana ut, men det är inte speciellt störande.
Hoppas det går att hjälpa din son, TS. Det låter som ett jättejobbigt problem.

Kahlokatt skrev:

Miche skrev:Jag känner inte igen era glitterbeskrivningar, däremot "lekte" jag med färger genom att pressa fingrarna mot ögonlocken, men det tror jag är ett helt annat fenomen.

Ja, det kallas fosfener. Helt normalt.
Jag ser ofta "grodyngel" som far omkring framför ögonen och de ser alltid likadana ut, men det är inte speciellt störande.
Hoppas det går att hjälpa din son, TS. Det låter som ett jättejobbigt problem.

Grodyngel och svävande cirklar, ibland med hel kärna ibland med en cirkel till inne i. Jag har alltid trott att det är något i tårvätskan.