Nefarious skrev:Går du på många aspergerträffar?

Nej. Jag har mer eller mindre slutat. Man blir nästan lika utsliten av det och det ger precis lika lite resultat som allt annat.

Kristofer skrev:

Henkkalexi skrev:Lika väl som man får acceptera att alla inte klarar att arbeta eller ha barn, så får man acceptera att alla inte klarar av ett förhållande.

[...]
Stick och brinn!

Med all respekt, Henkka, så håller jag med Kristofer.

Du säger inte ens åt ensamma killar att vara missnöjda, som Eddie gjorde (då), inte ens säger du åt dem att [iförda högtidskläder] hoppa från ett högt hus på sin 40-årsdag. Du säger bra åt dem att lägga sig ner och dö. Oavsett vilka ord du använder.

Så: Ändra inställning, eller stick och brinn!

Vad gäller det här ämnet, alltså.

[EDIT]Själv har jag nåt slags kärlek i livet, kanske skall tillfogas. Men ilskan har kommit åter till mig ändå, den var djupt saknad!
/ J

nallen skrev:

Nefarious skrev:Går du på många aspergerträffar?

Nej. Jag har mer eller mindre slutat. Man blir nästan lika utsliten av det och det ger precis lika lite resultat som allt annat.

Okej, vad synd. Det måste vara jättejobbigt för dig.

Nefarious skrev:Men vad är det du vill ha då?

Jag vill ha en man som kan acceptera mig för den jag är. Jag vill ha kärlek där sex inte är huvudnumret utan endast kryddan. Mannen ska helst va lika nykter som jag och han får inte va pedant eftersom jag själv är kaotiker. Och som sagt, utseende ska inte va så jädra viktigt heller.

Henkkalexi skrev:Vad har ni att förlora om ni själva anser att ni inte har något att kämpa för? Satsa på varandra!

Nädu! Det tror jag inte på faktiskt.

Nefarious skrev:Okej, vad synd.

Sluta larva dig.

Nefarious skrev:Det måste vara jättejobbigt för dig.

Ett korrekt men fullständigt meningslöst konstaterande.

Kristofer skrev:

Henkkalexi skrev:Berätta vad som är relevant då, men bespara mig gärna klagomål över hur otroligt synd det är om straighta AS-killar...

Jag har här ovan i flertalet inlägg återgett hur det kan te sig för många AS-killar. Jag har beksrivit ett problem, inte skrivit att det är synd om någon.

Om nu detta vore ett så begränsat problem. Varför har detta ämna diskuterats här i kilometervis med trådar under hela forumets existens? Varför diskuteras det på wrongplanet osv.? Dina inlägg är inte speciellt konstruktiva och hjälper inte någon att lösa sina problem.

Det ENDA SOM GÄLLER på köttmarknaden är TRIAL AND ERROR.

Oavsett kön, läggning eller diagnos.

Det finns inga färdiga mallar och inga givna resultat.

Det finns inga garanterade metoder och det är där skon klämmer för rigorösa aspiesar som inte kan anpassa sig lika lätt som NT:s.

Dålig anpassningsförmåga = minskat reproduktionsvärde = logiskt ur evolutionär synvinkel = en del individer sållas bort = jorden förhindras att bli än mer överbefolkad.

Grejen är att det är jäkligt svårt att avgöra i de flesta fall, om man är liggbar eller ej, eftersom folks smak är så olika och därför blir samliv jäkligt snårigt.

jonsch skrev:Så: Ändra inställning, eller stick och brinn!

Har inte Henkka rätt då? Man kan ju inte trolla fram en perfekt kvinna. Om det man gör inte funkar och man inte har möjlighet eller är villig att testa nya vägar så är det ju bara att acceptera att det kommer bli väldigt krångligt att hitta en partner.

Henkkalexi skrev:Dålig anpassningsförmåga = minskat reproduktionsvärde = logiskt ur evolutionär synvinkel

Om jag köpt det harde jag inte bråkat. Men evolutionen leder fram till det som den leder fram till, alltså kan den lika gärna leda fram till att av ensamhet ilskna killar faktiskt hittar nån som gör dem harmoniska och vill sprida sina gener ihop med deras.

Säger man åt folk att ge upp så är det man själv som påverkar evolutionen. Och att göra det å andras geners vägnar ser inte jag med blida ögon.

Jag har insett det för länge sen. en individ med min personlighet får finna sig i att va ensam helt enkelt. Vänner kan jag säkert få men en partner kan jag glömma.

Men längtan är lika stor för det tyvärr....

jonsch skrev:

Kristofer skrev:

Henkkalexi skrev:Lika väl som man får acceptera att alla inte klarar att arbeta eller ha barn, så får man acceptera att alla inte klarar av ett förhållande.

[...]
Stick och brinn!

Med all respekt, Henkka, så håller jag med Kristofer.

Du säger inte ens åt ensamma killar att vara missnöjda, som Eddie gjorde (då), inte ens säger du åt dem att [iförda högtidskläder] hoppa från ett högt hus på sin 40-årsdag. Du säger bra åt dem att lägga sig ner och dö. Oavsett vilka ord du använder.

Så: Ändra inställning, eller stick och brinn!

Vad gäller det här ämnet, alltså.

/ J

Öh, nej... det skrev jag inte.
Förhållanden ÄR INTE FÖR ALLA, det betyder inte att livet är meningslöst.
Några dödsfall har jag sannerligen inte uppmuntrat till...

Kan ni inte bara fatta att det finns en jävla massa singlar på denna jord som lever ett gott liv och att en del har ett fullkomligt helvete, trots förhållanden?

Världen är inte svartvit.

jonsch skrev:

Henkkalexi skrev:Dålig anpassningsförmåga = minskat reproduktionsvärde = logiskt ur evolutionär synvinkel

Omjag köpt det harde jag inte bråkat. Men evolutionen leder fram till det som den leder fram till, alltså kan den lika gärna leda fram till att av ensamhet ilskna killar faktiskt hittar nån som gör dem harmoniska och vill sprida sina gener ihop med deras.

Säger man åt folk att ge upp så är det man själv som påverkar evolutionen. Och att göra det å andras geners vägnar ser inte jag med blida ögon.

Jag blir bara så jävla trött på alla män härinne som gnäller i tråd upp och tråd ner om hur hemska kvinnor är, hur ensamt livet är, hur lite sex de får och hur jobbigt det är att hitta den rätta...
Jag förstår att ingen kvinna vill ha sådana karlar... JAG skulle då inte vilja det, jag skulle hellre bli straight.

Nefarious skrev:

jonsch skrev:Så: Ändra inställning, eller stick och brinn!

Har inte Henkka rätt då? Man kan ju inte trolla fram en perfekt kvinna. Om det man gör inte funkar och man inte har möjlighet eller är villig att testa nya vägar så är det ju bara att acceptera att det kommer bli väldigt krångligt att hitta en partner.

Krångligt är det, sannerligen, visst, visst, visst!! Några recept tänker jag inte heller lägga fram i den här tråden (har lagt fram mitt enda i andra och bara vill inte här) så jag erkänner verkligen att det helt enkelt är förskräckligt krångligt. Men inte ska man ge upp för det. Bara fortsätta vara frustrerad tills man hittar sin lösning.

Gäller förresten naturligtvis frusterade kvinnor lika mycket!

/ J

Kan du inte bidra med dina idéer på andra platser Henka? Du tar inte diskussionen på allvar, eller så saknar du förmåga att sätta dig in i den.

jonsch skrev:Men inte ska man ge upp för det. Bara fortsätta vara frustrerad tills man hittar sin lösning.

Nej, det förstås. Om man ger upp så kommer man ju ingen vart, men jag tror inte att det var så Henkka menade.

Henkkalexi skrev:

jonsch skrev:

Henkkalexi skrev:Dålig anpassningsförmåga = minskat reproduktionsvärde = logiskt ur evolutionär synvinkel

Omjag köpt det harde jag inte bråkat. Men evolutionen leder fram till det som den leder fram till, alltså kan den lika gärna leda fram till att av ensamhet ilskna killar faktiskt hittar nån som gör dem harmoniska och vill sprida sina gener ihop med deras.

Säger man åt folk att ge upp så är det man själv som påverkar evolutionen. Och att göra det å andras geners vägnar ser inte jag med blida ögon.

Jag blir bara så jävla trött på alla män härinne som gnäller i tråd upp och tråd ner om hur hemska kvinnor är, hur ensamt livet är, hur lite sex de får och hur jobbigt det är att hitta den rätta...
Jag förstår att ingen kvinna vill ha sådana karlar... JAG skulle då inte vilja det, jag skulle hellre bli straight.

Inte borde man som heteroman få flickvän om man tänker om kvinnor att de är hemska som dissar alla män, det enda vettiga är förstås att tänka att de som dissar en själv inte är något att ha (åtminstone för en själv).

Som du skriver får jag dock intrycket att du inte accepterar den inställningen heller. Eller att du ö.h.t. acceppterar missnöje; inte är man nåt kap om man går runt och är missnöjd men nog måste man få vara missnöjd och hoppas, innan man lyckas bli förtröstansfull och hoppfull!

Kristofer skrev:Kan du inte bidra med dina idéer på andra platser Henka? Du tar inte diskussionen på allvar, eller så saknar du förmåga att sätta dig in i den.

Det är exakt det jag gör.
Jag börjar misstänka att det där med att ge förslag och/eller ömka folk här är totalt dödfött eftersom den här sortens diskussioner inte verkar gå framåt.

Vi har konstaterat att det är svårt med partners. Ja.
Jag, med flera, har bidragit vid ett flertal tillfällen med tips och råd.
Responsen har varit minst sagt klen... Om man bortser från gnället och självmedlidandet.

Jag saknar inte heller förmåga att sätta mig in i den, för jag har själv varit ofrivillig singel och tyckt att jag har varit den mest störda jävla bögen på jordklotet - i en frireligiös håla, dessutom! - så jag förstår mycket väl.

Men ibland är det jävligt tröttsamt med människors oförmåga att anpassa sig till verkligheten.

jonsch skrev:ör e
Inte borde man som heteroman få flickvän om man tänker om kvinnor att de är hemska som dissar alla män, det enda vettiga är förstås att tänka att de som dissar en själv inte är något att ha (åtminstone fn själv).

Som du skriver får jag dock intrycket att du inte accepterar den inställningen heller. Eller att du ö.h.t. acceppterar missnöje; inte är man nåt kap om man går runt och är missnöjd men nog måste man få vara missnöjd och hoppas, innan man lyckas bli förtröstansfull och hoppfull!

Klart man får vara missnöjd, men när det blir till ändlösa litanior om hur hemskt och orättvist livet och man är oemottaglig för konstruktiva råd, så är det väl inte konstigt om man blir en smula matt...

En del av problemets natur är att folk inte är medvetna om vad de egentligen gör och det som är funkar kanske inte alla gånger följer gängse normer. En del av grunden är att bryta de sociala spelreglerna.
Sen är det detta med de tre aporna, inte se, inte höra, inte prata om det, vilket innebär att det inte är något problem och det är olösligt. Fel!

Första steget är att inse att det är ett problem och förstå dess natur. Hitta sådant som fungerar, inte vad folk tror fungerar eller hur delfiner parar sig.. för det är irrelevant. Beroende på situation kan olika infallsvinklar behövas.

Nefarious skrev:

EnahojL skrev:Hej,
Jag är väldigt ensam, men jag försöker söka mig efter kontakt. Varje dag letar jag kärlek som sker på film, att plötsligt dyker den bara upp. Sätta sig på ett fik verkar inte funka, gå runt i butiker och strosa runt på gatan funkar inte heller. Hur träffar man kärleken, eller hur tar man kontakt med den rätta!?

Ska ge dig mitt framgångsrecept: gå på dräggig hemmafest, ligg med nån som verkar trevlig och har ett fördelaktigt yttre, bli tillsammans, skaffa boende, hund och barn. Snipp snapp snut.

Det receptet tycker jag inte verkar något vidare, inte ens för tjejer. Det tycks förutsätta att ingen kille någonsin säger nej till sex. För det andra så får man väl knulla, men vad säger att man får ett förhållande för den skull? Hur många drägg måste man knulla och hur dräggig måste man supa sig innan man får sin prins?

Dessutom kan jag tänka mig att en del killar skulle bedöma en som knullbar men inte flickvänsmaterial. Det är lätt att säga att det ska man strunta i, men det beror på var man bor och vilken umgängeskrets man har. Som aspie har man ofta inte så stor bekantskapskrets.

Definitivt skulle det inte funkat för mig. Jag var sällan på några fester och absolut inga dräggiga.

Jag tycker både självömkarna och Henkka/Neffe förenklar. Det är inte så endimensionellt som att folk antingen passar eller inte passar i förhållanden, det finns säkert många som skulle vara underbara men inte kan lära sig vägen dit. Och vi har en massa försvårande kulturmönster. Men eftersom ingen har distans till kulturmönstren (där är aspergare inte ett spår bättre än enter trots allt sitt skryt) och det inte är modernt att försöka reformera sådant får väl folk ha det som de har det då.

Blir socialbrottlsing. Crime pays!

Det jag söker är en livkamrat. När man kommer hem så inser man att det är ingen som saknat en. det är ingen som förväntar sig att man kommer hem. Det känns meningslöst att laga mat eller att fixa till sig själv.Det är ändå ingen som märker det. Själv skiter jag i hur jag ser ut.

Det tar nog en hemskt lång tid innan en ev. partner får ha sex med mig. Kanske så lång tid tills man flyttar ihop.

Det är tydligen så att kullan blir man " bara" kompis med. Inget mer. Så nu lägger jag ner min jakt. Jag har insett att jag kommer leva ensam.

När jag la ner min jakt, det var då jag äntligen hittade den person som jag sedan fick barn med.

Jag tror att jakten i sig kan göra att man sprider ett desperat budskap omkring sig vilket är avskräckande för eventuella partners.

Deadly_Nightshade skrev:Man måste aktivera sig, gå på krogen eller pyssla med andra sociala aktiviteter. Vad det egentligen är spelar inte så stor roll så länge man har en genuin vilja att alltid träffa nya människor och alltid prova nya saker. Att ständigt gå i samma spår, drömma och tro att det kommer av sig själv eller löser sig, det är direkt korkat.

Jag tror att det är precis så "enkelt". Man måste röra sig bland folk, vara social, prova nytt. Och vara hel och ren, faktiskt. Med ett någorlunda fräsch yttre signalerar man att man bryr sig både om sig själv och dem som vistas i ens närhet.

Henkkalexi skrev:Lika väl som man får acceptera att alla inte klarar att arbeta eller ha barn, så får man acceptera att alla inte klarar av ett förhållande.

Jag är en av dem som inte funkar i ett förhållande, inte någon längre tid. Jag har haft ett antal relationer och varit sambo i ett par omgångar men känner mig alltid låst/inträngd efter en tid. Jag vill inte ha någon nära mig alltför lång tid, vill inte leva med någon (mina barn undantagna). Det tar helt enkelt för mycket energi från mig.

Miche skrev:Jag tror att jakten i sig kan göra att man sprider ett desperat budskap omkring sig vilket är avskräckande för eventuella partners.

+1

Man kan känna desperation på långt håll och det är både avskräckande och avtändande.