Hej. Jag är en 15 årig kille med aspergers. Och jag har aldrig haft en flickvän.. Jag har snackat med en tjej som jag verkligen gillar och vill träffa.. Men jag har aldrig vågat.. Bara pga aspergers.. Jag är så rädd för att göra bort mig. Försöker jag vara normal, och ha ögonkontakt med personen jag pratar med så glömmer jag bort vad personen säger.. Och stirrar ofta ner i marken.. Och då tycker folk att jag är konstig.. Och jag blir extremt blyg, nervös när jag är bland folk jag inte känner. Men jag vill gärna träffa denna tjej..Vill inte vara ensam förevigt. Har ni några tips på hur jag ska göra.. För att våga.. Och inte göra bort mig?

Edit: Känns så jäkla irriterande. Är jag med familj & kompisar så kan jag vara helt normal.. Ha ögonkontakt.. Utan problem. Men kommer jag bland folk jag ej känner så blir jag jätteblyg, nervös. Jag vill kunna våga träffa folk utan att vara nervös.. Och att dom inte tycker att jag är konstig, läskig..


Moderator mnordgren: Flyttade tråden från Aspergare och vården.

Mitt förslag är att du frågar om hon vill göra en specifik grej tillsammans med dig, typ följa med nånstans.... bowla, gå på museum, gå till nån damm och mata fåglar etc. Då är man ofta upptagen av själva aktiviteten och behöver fokusera mindre på det här med ögonkontakt och att råka säga konstiga saker/bli tyst som en mus.

Sen är det ju så att många människor kommer nog tycka att du är konstig och läskig genom åren, men då och då kommer det också en människa som istället tycker att du är speciell och intressant. Det är den människan du skall bry dig om, och skit i de andra.

svarabhaktivokal skrev:Sen är det ju så att många människor kommer nog tycka att du är konstig och läskig genom åren, men då och då kommer det också en människa som istället tycker att du är speciell och intressant. Det är den människan du skall bry dig om, och skit i de andra.

+1

Robin15 skrev:Hej. Jag är en 15 årig kille med aspergers. Och jag har aldrig haft en flickvän.. Jag har snackat med en tjej som jag verkligen gillar och vill träffa.. Men jag har aldrig vågat.. Bara pga aspergers.. Jag är så rädd för att göra bort mig. Försöker jag vara normal, och ha ögonkontakt med personen jag pratar med så glömmer jag bort vad personen säger.. Och stirrar ofta ner i marken.. Och då tycker folk att jag är konstig.. Och jag blir extremt blyg, nervös när jag är bland folk jag inte känner. Men jag vill gärna träffa denna tjej..Vill inte vara ensam förevigt. Har ni några tips på hur jag ska göra.. För att våga.. Och inte göra bort mig?

Edit: Känns så jäkla irriterande. Är jag med familj & kompisar så kan jag vara helt normal.. Ha ögonkontakt.. Utan problem. Men kommer jag bland folk jag ej känner så blir jag jätteblyg, nervös. Jag vill kunna våga träffa folk utan att vara nervös.. Och att dom inte tycker att jag är konstig, läskig..

Låter exakt som mig, har jobbat massor med det senaste året (hjälp från psykologen och självhjälp genom att tvinga mig ut i verkligheten) så nu är det mycket mycket bättre, det låter som att du har social fobi, så problemet är juh inte att du har Asperger (ville bara klargöra det så att du inte går runt å hatar den du är)

Mitt tipps är att du frågar om hon vill gå på en lång promenad, det funkar för mig när jag är supernervös över att träffa någon.

Undrar du över något eller vill prata mer så kan du alltid skicka ett PM eller fråga här i tråden.

Utöver blyghet så kan förmågan att hantera sekundsnabb social interaktion ställa till det.

Inte för att förringa ditt problem på något sätt, men du ska veta att den biten blir mycket lättare när du blir lite äldre. Det är hårt att vara 15 och väldigt mycket löser sig med tiden, det är min erfarenhet.

KrigarSjäl skrev:Inte för att förringa ditt problem på något sätt, men du ska veta att den biten blir mycket lättare när du blir lite äldre. Det är hårt att vara 15 och väldigt mycket löser sig med tiden, det är min erfarenhet.

+1

Det var ungefär det jag tänkte säga.

Och sen att göra bort sig är en del av livet. Det är ingen katastrof att göra bort sig, man brukar lära sig nåt av det.

Det är faktiskt rätt bra att lära sig att skämta om det de gånger man gör bort sig, jag tror faktiskt det kan funka som raggningstips i och med att man plötsligt syns i mängden.

Ändrade förutsättningar löser problem. Inte tiden per definition.

Tiden skapar ändrade förutsättningar.

Förutsättningar kan bestå trots tiden

Hej Robin!

Du har fått en massa bra tips ovan. Just att göra något kul tillsammans är en jättebra sätt att få en avslappnad stämning, och ha kul samtidigt.

Dessutom kan du gärna komma ihåg att alla 15-åringar (med eller utan asperger) tycker det är jobbigt att veta hur man ska ta kontakt och hur man ska göra för att "dejta".

Tänk inte så mycket på din asperger, den är inget hinder för att skaffa relationer, även om du kanske får jobba lite extra på de bitar du själv tycker du har svårt med i det sociala. Men eftersom du redan vet om din asperger så har du ju jättebra möjligheter att hitta sätt att ta kontakt och sätt att dejta som fungerar för dig.

Jag vill också säga att det verkligen inte finns någon anledning att någon skulle tycka att du är läskig. Det finns inget som säger att man upplevs som läskig bara för att man har asperger. Lite annorlunda ibland kanske, men det är rätt många männsikor som är lite annorlunda på en massa olika sätt. Häng inte upp dig på det. Testa vad som funkar och vad som inte funkar för dig, och fundera hur du kan göra annorlunda nästa gång när något inte har funkat. Eller fråga någon du kan lita på hur du kan göra med det som inte funkar så får du tips från de som känner dig (men obs! att det ska vara pålitliga människor som vill dig väl som du frågar).

Massor med personer med asperger har också skaffat både flickvänner, familj och barn, asperger är inte ett hinder för det.

Koncentrera dig på att tycka att du är en bra person precis som du är, och jobba med de saker du själv upplever som svårigheter i kontakt med andra, så har du jättebra möjligheter att få detta med tjejer att funka bra för dig. Lycka till!

plåtmonster skrev:Förutsättningar kan bestå trots tiden

Allt är i rörelse...

Maskrosen skrev:Koncentrera dig på att tycka att du är en bra person precis som du är, och jobba med de saker du själv upplever som svårigheter i kontakt med andra, så har du jättebra möjligheter att få detta med tjejer att funka bra för dig. Lycka till!

Väldigt bra formulerat och helt korrekt! Räkna dock med att det kan ta tid innan man är där och att det kan bli bakslag på vägen, men varje erfarenhet räknas och kan hjälpa till en bit på vägen!

Om det ändå skulle gå åt skogen kan jag redan nu passa på att inflika följande, i ett försök att ändå skänka lite hopp om framtiden: Jag har haft helt sinnessjukt oflyt med att skaffa partner och få folk att bli intresserade av mig genom min uppväxt och tonårstid. Har skrämt iväg horder av människor (känns det som) bara genom att vara mig själv.

MEN sen när jag blev lite äldre och lärde mig aningen mer om hur man skall närma sig det motsatta könet för att inte skrämma dem på flykt så har jag lyckats riktigt bra. Fortfarande är det många, många som vänder så fort jag börjar prata, men de få som kan se bortom "knasigheten" blir desto djupare intresserade, för att jag är just jag. Det bästa jag gjort är att sluta spela (och sluta stirra med crazy eyes), slappna av och våga vara naturlig, tänka att "det är bäst att jag är mig själv, för jag vill ju att folk skall tycka om mig och inte en "låtsas-mig", och gör dom inte det så spelar det ingen roll. Att vara en udda gaffel i lådan som dansar efter egen flöjt kan ofta vara en förbannelse, men det kan också vara en gåva.