rdos skrev:

Zombie skrev:Fyra av de frågor jag skulle önska att Bejerot eller någon liktyckande reggade sig här och svarade på:

Bejerot är med på Awares 30/11-7/12 (http://www.awares.org/conferences/Default.asp). Det är bara att regga sig (betala £5) och så kan man ställa henne till svars.

Ser man på. Tack för tipset!

Men någon annanstans och mot nätpengar blir för krångligt för mig. Skulle någon annan vara hugad så har jag inte copyright på idé eller frågor.

Sam skrev:Även om man har i andras ögon en mild form av AS och det ser ut att man har överkomliga svårigheter så behöver det inte betyda att man har ett lättare eller mer komplikationsfritt liv.
Idag ligger väldigt mycket fokus på praktisk hjälp och insatser, men den känslomässiga biten har hamnat i skymundan.
När man sakta men säkert "bryts ner" för att man tvingas och tvingar sig själv att hela tiden passera sin egen gräns för vad man egentligen orkar och klarar av för att efterlikna NT. Där man deltar i ett samhällsmönster som saknar mening och sammanhang i ens liv (ej att förväxlas med det bara är tråkigt).
Det jag syftar på är när man anstränger sig så att man förlorat sin egen identitet.

Du satte ord på mitt liv... Du har så väldigt rätt i det du skriver!!!!! *bugar och bockar*

"lättare" AS-diagnoser tenderar ofta att bli väldigt fyrkantiga. Många personer som som unga diagnostiserats med AS uppfyller i vuxen ålder inte längre kriterierna för diagnosen.

Det verkar, på många håll, mer eller mindre försanttaget att all AS-lik problematik kan placeras på ett diffust "autismspektrum". Finns det överhuvudtaget några bevis på att lättare AS existerar? Kan man se någon skillnad vad gäller t.ex hjärnstruktur på lätta AS-fall?

När jag pratade med min psykiatrer, så sa han i princip att det finns två olika anledningar till AS. För vissa beror det på en medfödd hjärnskada, och för andra "bara blir det så".

Om det nu finns två olika orsaker till AS, så kan man verkligen fråga sig om det handlar om ett och samma tillstånd, eller två helt skiljda tillstånd som bara ytligt imiterar varandra. Vad är det som talar emot att en person - fullt frisk - kan utveckla helt naturliga personlighetsdrag som bara påminner väldigt mycket om AS, men inte har sin grund i någon funktionsnedsättning?

Känns som lite av en cirkus det där med AS-grader och autismspektrum...

Det ska ju finnas autismgener så DNA-analys borde avgöra saken:

nu-autism-i-nytt-ljus-gener-som-paverkar-autism-upptackta-t16002.html

autism-genen-t3864.html

Men det blir förstås för dyrt i nuläget.

Samtidigt kan man tänka sig att en person som utåt sett har en lättare problematik kanske klarar sig tack vare en kombination av god kompensationsförmåga samt omgivningens hjälp...

Jag är till synes mycket högfungerande, med heltidsjobb där jag har en mindre chefspost, egen lägenhet o.s.v. Men det ingen ser är att jag glömmer äta och har till och med svultit mig själv till allvarliga sjukdomar, att jag har problem att lägga upp min ekonomi, att jag hela tiden får hjälp av min mor som pushar mig och rättar till saker som blivit fel. Jag har mer och mer insett att jag fortfarande, vid 26 års ålder, inte hade klarat mig utan min mor. Låter fel att säga det, men hon är lite av en "personlig assistent" för mig... Döljer detta utåt sett.

Första gången jag öppet erkänt detta på forumet tror jag. Skäms över att jag inte är självständig, även om jag nu förstår varför jag inte är det.

Du är i gott sällskap i alla fall.

Och även om det är förståeligt så är det inte riktigt rättvist att det är så lätt att bedöma annorlunda än om det hade gällt ett uppenbart fysiskt handikapp...

biologic skrev:Jag är till synes mycket högfungerande, med heltidsjobb där jag har en mindre chefspost, egen lägenhet o.s.v.

Jag har visserligen inte haft en chefspost, men välavlönade arbeten samtidigt som jag haft så enormt svårt att hantera privatlivet. Jag har inte tagit hjälp av familjen men skapar ett skuldberg pga mina problem att hantera pengar.

Miche skrev:

biologic skrev:Jag är till synes mycket högfungerande, med heltidsjobb där jag har en mindre chefspost, egen lägenhet o.s.v.

Jag har visserligen inte haft en chefspost, men välavlönade arbeten samtidigt som jag haft så enormt svårt att hantera privatlivet. Jag har inte tagit hjälp av familjen men skapar ett skuldberg pga mina problem att hantera pengar.

Jag är som sagt bara "liten" chef, bara över tre personer. Men ändå, det rimmar ju lite illa med hur man fungerar i övrigt...

Känner igen mig i det du skriver. Skall ta upp saken med habiliteringen innan det går riktigt illa, än så länge har jag tillgångar som täcker skulderna, och jag har aldrig hamnat hos KF. Men jag har gjort av med stora summor pengar på bl.a. mina specialintressen, samt är väldigt impulsiv i övrigt. Svårt att prioritera vad som är viktigt och nödvändigt. Har lätt att göra en budget, svårt att följa den. Vill ta tjuren vid hornen innan det är för sent.