Mamasnest skrev:Så ni menar att föräldrar ska kunna luta sig tillbaka och säga "jag orkar inte, men skolan gör ju ett så bra arbete med att uppfostra mina barn så det gör inget"?
Hemskt om ni frågar mig!!!

När jag gick i skolan hände det inte en enda gång att en elev kallade våra lärare för könsord, sådant händer hela tiden i dagens skolor. Min son går i 8:an och jag har varit med både i skolan och på läger osv, vilken skräckupplevelse! Herregud vilken avsaknad av respekt från dagens ungdom! Om mina barn tilltalade mig som flera av hans klasskompisar gjorde skulle jag släppa allt jag hade för att jobba med det problemet hos mitt barn.

Nej, ta inget ansvar från föräldrarna, det är ju de som har det yttersta ansvaret för barnen!

Jag tror, precis som jag skrev ovan, att man kan ge skolan ett ökat ansvar utan att följden blir att föräldrarnas ansvar minskar. Föräldrarna har ett ansvar, inte bara moraliskt, utan även juridiskt, för sina barn. Samma sak gäller skolan. Jag kanske har en överdrivet optimistisk människosyn, men jag tror att människor i grund och botten vill sina barn allt gott, och skulle inte ta första bästa chans att slippa ta sitt ansvar för sina barn, så snart nån annan tog på sig lite mer ansvar. När föräldrar inte tar sitt ansvar tror jag att det bottnar i helt andra orsaker än slapphet.

Mamasnest skrev:

jonsch skrev:Har du några idéer om hur man - vem nu "man" är i sammanhanget - kan få föräldrar att justera sin uppfostran av barnen?

Kanske kan man ta upp detta redan på föräldrautbildningar när man får barn och sedan på föräldramöten, utvecklingssamtal osv. Kalla till obligatoriska krismöten där alla inblandade OCH föräldrar får träffas och prata? Att sköta allt via skolan är att låta barnen "komma undan", de behöver sitta där och konfrontera de de har gjort illa och detta tillsammans med sina föräldrar.

Och du tror helt seriöst att man som offer skulle vilja det? Sitta på ett möte med idioterna som sitter och försvarar sig och de vuxna som säger åt en att man får skylla sig själv. Det är vad den där typens möten skulle leda till.

Och jag kan inte se någon som skrivit att föräldrarna inte har ansvar.

Som Meppe skriver, Mamasnet: Vi är nog alla överens om att föräldrarna har ansvar. För min del skriver jag bara att vi måste vara pragmatiska; ifall det inte finns några metoder som tvingar/får dåliga föräldrar att ta det ansvar de har, så tvingas vi för barnens skull låta skola och fritids ta det ansvaret istället.

Jag håller med om att både skolan och föräldrarna måste göra sitt. Innan jag skrev i tråden såg jag ingenstans att någon skrev om föräldrarnas ansvar, jag såg bara att skolan skulle göra bättre ifrån sig.

Tyvärr är det så att föräldrar idag tar mindre ansvar och det ska man inte godta. I dagens samhälle har folk inte tid, även om viljan att finnas där för sina barn finns. Dock har man tagit på sig ett ansvar som förälder och då tycker jag inte att man ska behöva ställa högre krav på skolan bara för att föräldrarna tar mindre ansvar. Man ska ställa högre krav på både föräldrar och skolan för att behovet ev. har ökat.

Meppe skrev:Och du tror helt seriöst att man som offer skulle vilja det? Sitta på ett möte med idioterna som sitter och försvarar sig och de vuxna som säger åt en att man får skylla sig själv. Det är vad den där typens möten skulle leda till.

Just eleven kanske inte behöver sitta med, jag spånade mest på lösningar där de som utfört mobbingen får stå till svars även inför sina föräldrar. Då blir det ju också mer tydligt för föräldrarna hur allvarlig situationen är.
Om sådana möten slutar med att en mobbad elev får skylla sig själv så verkar det ju vara ett misslyckat möte.

Mamasnest skrev:

Meppe skrev:Och du tror helt seriöst att man som offer skulle vilja det? Sitta på ett möte med idioterna som sitter och försvarar sig och de vuxna som säger åt en att man får skylla sig själv. Det är vad den där typens möten skulle leda till.

Just eleven kanske inte behöver sitta med, jag spånade mest på lösningar där de som utfört mobbingen får stå till svars även inför sina föräldrar. Då blir det ju också mer tydligt för föräldrarna hur allvarlig situationen är.
Om sådana möten slutar med att en mobbad elev får skylla sig själv så verkar det ju vara ett misslyckat möte.

Vad hade du väntat dig att ska hända då? Att folk plötsligt skulle börja bry sig när de inte gjort det tidigare?

Meppe skrev:

Mamasnest skrev:

Meppe skrev:Och du tror helt seriöst att man som offer skulle vilja det? Sitta på ett möte med idioterna som sitter och försvarar sig och de vuxna som säger åt en att man får skylla sig själv. Det är vad den där typens möten skulle leda till.

Just eleven kanske inte behöver sitta med, jag spånade mest på lösningar där de som utfört mobbingen får stå till svars även inför sina föräldrar. Då blir det ju också mer tydligt för föräldrarna hur allvarlig situationen är.
Om sådana möten slutar med att en mobbad elev får skylla sig själv så verkar det ju vara ett misslyckat möte.

Vad hade du väntat dig att ska hända då? Att folk plötsligt skulle börja bry sig när de inte gjort det tidigare?

Jag tror att det ligger mer tyngd bakom om föräldrarna sitter där och får skämmas med sina barn.
Vad föreslår du för något då? Än så länge så är du ju bara emot det jag skriver.

Man måste säga till på skarpen. Och det är mobbarna som ska tvingas flytta om de inte slutar.

Jag pratar av egen erfarenhet när jag säger att möten åt höger och vänster bara gör saken värre.

Meppe skrev:Man måste säga till på skarpen. Och det är mobbarna som ska tvingas flytta om de inte slutar.

Jag pratar av egen erfarenhet när jag säger att möten åt höger och vänster bara gör saken värre.

Men tror du inte att det ger bättre om man säger till på skarpen när deras föräldrar är med och får skämmas de med? Då bär i föräldrarna med sig skulden och kanske jobbar mer på att prata om det (förebygga) det hemma.

Mamasnest skrev:

Meppe skrev:Man måste säga till på skarpen. Och det är mobbarna som ska tvingas flytta om de inte slutar.

Jag pratar av egen erfarenhet när jag säger att möten åt höger och vänster bara gör saken värre.

Men tror du inte att det ger bättre om man säger till på skarpen när deras föräldrar är med och får skämmas de med? Då bär i föräldrarna med sig skulden och kanske jobbar mer på att prata om det (förebygga) det hemma.

Det kan jag hålla med om. Men dina tidigare inlägg lät som om man ska prata och dalta med mobbarna inför offret(s föräldrar). Du skrev vad jag kan se inget om att säga till på skarpen, bara om möten, som i praktiken brukar betyda dalta med mobbarna.

Meppe skrev:

Mamasnest skrev:

Meppe skrev:Man måste säga till på skarpen. Och det är mobbarna som ska tvingas flytta om de inte slutar.

Jag pratar av egen erfarenhet när jag säger att möten åt höger och vänster bara gör saken värre.

Men tror du inte att det ger bättre om man säger till på skarpen när deras föräldrar är med och får skämmas de med? Då bär i föräldrarna med sig skulden och kanske jobbar mer på att prata om det (förebygga) det hemma.

Det kan jag hålla med om. Men dina tidigare inlägg lät som om man ska prata och dalta med mobbarna inför offret(s föräldrar). Du skrev vad jag kan se inget om att säga till på skarpen, bara om möten, som i praktiken brukar betyda dalta med mobbarna.

Jag kanske är otydlig, men tro mig, när jag menar att prata så kan du lita på att det innebär att (minst sagt) säga till på skarpen. Jag tycker att de som utfört mobbingen ska känna på ordentligt vad de har orsakat och har föräldrarna fått stått och skämmas där med barnet så ökar ju chansen att föräldrarna gör det de kan för att förhindra att det händer igen.

Enligt Lärarförbundet så satsar Sundbybergs stad mest i landet, 91 000 kronor per barn per år men trots satsningarna så ligger Sundbybergs niondeklassare ändå bara på plats 22 i en jämförelse mellan Stockholm läns 26 kommuner:

Regionala jämförelsetal för Sundbybergs stad enligt Lärarförbundets ranking (2011)
Ekonomiska resurser: Plats 1 av 26 kommuner
Lärartäthet: plats 15 av 26 kommuner
Antal utbildade lärare: plats 13 av 26 kommuner
Meritvärde i årskurs 9 med hänsyn till SALSA: plats 22 av 26 kommuner
Godkända i årskurs 9 med hänsyn till SALSA: plats 13 av 26 kommuner
Högskolebehörighet: plats 18 av 26 kommuner

http://www.sundbyberg.se/nyheter/nyhets ... 07100.html

Serie på UR:
Världens bästa skitskola - Del 1: Lotteriet

Om programmet:
Har den svenska skolan blivit ett lotteri där elever kan bli vinnare eller förlorare beroende på i vilken skola de hamnar? Natanael Derwinger besöker sin gamla högstadieskola i Eskilstuna och inser att eleverna där idag har sämst betyg i hela stan. Bara ett stenkast bort, på Internationella Engelska skolan, är snittbetygen nästan 100 poäng högre.
Bakgrunden till namnet är summan av alla grundskolor i detta land.

Världens bästa skitskola - Del 2: Vinstmaskinerna

Om programmet:
Sverige har fått en explosion av friskolor och utländska riskkapitalister köper in sig i den svenska skolan. Natanael Derwinger besöker bland annat Kungsbacka, där skolorna lever under helt olika villkor. Den kommunala skolan har brist på pengar samtidigt som friskolekoncernen Baggium plockar ut mångmiljonvinster. Men går det att plocka ut miljonvinster utan att det drabbar eleverna?

Sverige är det enda landet i världen där man kan plocka ut vinst från en skattefinansierad skola. Det borde betyda att svenska skolan har gått från en extremcentraliserad institution till en av världens mest marknadsliberala skolsystem.

Jag postar om mitt inlägg som jag hade skapat en egen tråd för, eftersom det passar i denna tråd. En del av mina frågor är delvis besvarade i tidigare inlägg här har jag sett, men allt är inte besvarat, och kanske finns det fler tankar och tips som någon vill dela med sig av?

Mitt ompostade inlägg:

Jag skulle vilja veta vilka konkreta råd ni alla har för att underlätta skoltiden (i "vanliga" skolor) för barn och ungdomar med AS eller drag av AS.

1. Hur kan man hjälpa AS-barn i de lägre åldrarna (låg- och mellanstadiet) att skapa och behålla sociala kontakter med jämnåriga? Hur kan vi hjälpa dem att kunna delta i/intressera sig för gemensamma lekar på raster etc?

2. Hur kan man hjälpa AS-ungdomar (högstadiet) dels att fungera i en grupp med NT-ungdomar, och dels att skapa och upprätthålla sociala kontakter med vänner?

3. Vad kan underlätta själva undervisningssituationerna? Finns det hjälpmedel, eller tekniker/metoder som är särskilt lämpliga?

Det måste finnas en hel del som vi vuxna, med vår erfarenhet, kan göra för att underlätta för barnen och ungdomarna, så om ni har lust att dela med er av er kunskap och era erfarenheter och tankar om detta, vore det säkert till hjälp för många.

1-2) Berätta hur NT-människor fungerar och framförallt hur man ska agera med dessa. Det finns inga "självklara" saker. Berätta vad poängen med vänner är. Kontakt med vännernas föräldrar kan vara bra om det strular till sig. Motivation, var konkret, parera.

3) Störningsfri miljö, betalning för insats, läs ett ämne i taget och undvik ämneshopp som den Svenska skolan iaf är så förtjust i.

Inte minst så är varje aspie unik. Så det som fungerar för en, gör det inte nödvändligtvis för en annan.

Fler får gärna komma med synpunkter på detta.

Innan vi svarar direkt på dessa frågor undrar jag om det finns något självändamål i att aspies ska "anpassas" till den normala populationen. Är man inte bra nog om man har AS? Idag så tvingas blyga personer att i skolan prata inför grupper trots att ungefär hälften av alla människor är blyga. Man förbjuder normalt beteende. Aspergare må vara färre men de som söker avskildhet och föredrar solitära sysselsättningar ska inte behöva tvingas bryta med sin egen natur. Det viktigaste tror jag är att ge alla människor utrymme nog att vara sig själva.

@Plåtmonster

Mycket kloka ord. Mycket som är väldigt genomförbart. Tack

@Krake

Precis som du säger är ju alla olika, och utgångspunkten är givetvis att alla är bra som de är. Men eftersom vi vet att AS-barn och ungdomar rätt ofta råkar i knipa i skolan så är det väl bra om vi kan försöka dela med oss av vår erfarenhet och klokskap med konkreta tips som kan funka och som den som behöver kan försöka få skolan att använda när det behövs? Plus framgångsrika tips på hur vuxna runtomkring kan stötta det sociala, om det blir knepigt (som det ju rätt ofta blir) eftersom det är alltför vanligt att AS-ungdomar hamnar utanför socialt, och det är ju ingen drömsits för en ung människa. Kanske kan vi vuxna hjälpa till att se till att det inte blir så, utan att man får vara med i det sociala på ett sätt som funkar både för en själv och för omgivningen. Att samla ihop lite kloka tankar som kan underlätta skola och socialt liv för AS-barn och ungdomar är vad mitt syfte med frågorna är i allafall.....

@Alla

Kom gärna med fler kloka tankar och erfarenheter av vad som faktiskt funkat bra att göra för att stötta socialt och i skolgången. Ju fler kloka huvuden desto fler kloka tankar som kan hjälpa ungarna....

Något som kanske explicit bör påpekas är att vara extra uppmärksam på mobbing och ha nolltolerans för denna. Den som ingriper bör dock försäkra sig om att vara införstådd med situationen. Gester, orsakssammanhang, avsikter osv.. kan misstolkas. Våld kan dock tas som ett ganska säkert tecken på problem.

Det går inte att förlita sig på rektorer, lärare, måldokument, andra föräldrar osv. Kontroll av att mobbning stävjs direkt får man utföra själv. Det gäller att vara så jobbig så att skolan lär sig att det blir ett problem som speglas tillbaks om de ej tar tag i det.

@Plåtmonster

Håller med dig helt om att vid mobbingsituationer gäller det som förälder att vara så fruktansvärt "jobbig" att det blir enklare för skolan att se till att mobbningen upphör, än att hantera den jobbiga föräldern.

Man kan också försöka sig på att ta kontakt med mobbares vårdnadshavare. Detta kan bli riktigt jobbigt, om vh är defensiv, men det kan också innebära att vh som inte fått info från skolan får en möjlighet att ta tag i en situation som de inte ens visste fanns.

Jag har erfarenhet av alla situationerna ovan, och tack och lov gick alla bra, och det var inte långt gången mobbing eftersom jag tog tag i det direkt första gången det hände. Så jag vill uppmuntra till att ta tag i alla situationer direkt.

Mest komiskt var förresten när föräldern till den som varit våldsam, och som jag konfronterade med barnen närvarande, stod och nekade till att dennes barn "någonsin skulle göra något sådant", och dennes barn stod bredvid och vred på sig tills den inte kunde hålla sig längre och sa "jag brukar göra så...". Vi hade aldrig problem med det barnet igen kan jag säga (och föräldern blev rätt tyst efter detta också )

Men jag skulle så gärna vilja ha fler konkreta tips på hjälpmedel och metoder som kan funka, både i inlärningssituationer och i sociala situationer. Någon mer som känner för att dela med sig av sina tankar kring detta?

Motivation!, vad kan jag har för nytta av att lära mig detta på ett sätt som berör? inte konstlade behov. Läs samma ämne under längre tid men var ändå lyhörd för när man behöver "paus".

Tack plåtmonster!

Du har verkligen gett många riktigt bra råd. Tack

Mina förslag är filosofi från första klass (ja, de klarar det och är väldigt intresserade dessutom samt att det är viktigt med kritiskt tänkande som är en grundpelare i filosofi) och minnesmetoder så som loci metoden exempelvis. Tänk bara om alla elever hade kunde memorera alla Sveriges landskap på under fem minuter. Lärarna skulle få svårt att hänga med