Fenren skrev:

biologic skrev:Max 1-2 kvällar per vecka.

jag är glad om jag orkar med 1-2 kvällar i kvartalet

edit: du verkar klara av mer än de flesta av de NT's jag vet om

Då känner vi helt olika NT's...

Som sagt, alla med AS är olika. Jag känner tre personer med AS som jag umgås med IRL. En är ungefär som jag. De två andra har ett enormt socialt behov, de vill umgås varje dag. Och säger man nej till dem så blir de upprörda och ledsna, för de ser sina vänner som sin familj. De förstår inte att jag behöver egentid, för då tycker de att jag "väljer mig själv över mina vänners behov".

biologic skrev:Då känner vi helt olika NT's...

ja, mina NT's verkar vara som dina aspergare...

Fenren skrev:

biologic skrev:Då känner vi helt olika NT's...

ja, mina NT's verkar vara som dina aspergare...

Hmmm, en konspiration på G. Nej, men det jag menar är att en del av de NT's som jag känner har tio gånger fler "bollar i luften" än vad jag har eftersom de får energi av det.

Sedan finns det sociala aspergare också.

Det finns NTs som bara måste ut på krogen en gång i veckan. Får dom inte komma ut på helgen är den förstörd.Är det inte krogen så är det partyn hos polarna.

kullan skrev:Det finns NTs som bara måste ut på krogen en gång i veckan. Får dom inte komma ut på helgen är den förstörd.Är det inte krogen så är det partyn hos polarna.

Ja, det är sådana personer som får energi av umgänge med andra. Vilket vi ju har konstaterat inte är fallet för de flesta av oss med AS (även om det finns undantag).

biologic skrev:Inser nu att det enda jag kan göra är att sjukskriva mig eller byta jobb. Frågan är bara vad min chef skulle säga om att jag har AS. Skulle hon förstå? Det vet jag inte. Hon är annars en väldigt empatisk person och månar om att vi skall ha det bra.

Om hon nu är bra så har du väl inget att förlora på att gå till henne och tala om som det är (utan att nämna diagnosen om det känns bättre); att du har för mycket att göra och är på väg att bränna ut dig. Hon kan ju inte sparka dig för en sån sak och de flesta bra chefer skulle i alla fall försöka göra det bättre - om det sen funkar och räcker till är en annan sak. Tänk igenom vad du skulle bli hjälpt av och vad som snarare skulle öka belastningen, så att du kan ta ställning snabbt till eventuella förslag. En kompis var/är på väg mot väggen och talade med cheferna, varpå han fick arbetsuppgifter som innebär att han aldrig får göra nåt färdigt - vilket för honom har gjort läget ännu sämre.

Tänk på att du kanske fortfarande är vintertrött. Det kanske lättar snart. Tänkte bara säga det. Man vet ju inte.

biologic skrev:Jag känner tre personer med AS som jag umgås med IRL. En är ungefär som jag. De två andra har ett enormt socialt behov, de vill umgås varje dag. Och säger man nej till dem så blir de upprörda och ledsna, för de ser sina vänner som sin familj. De förstår inte att jag behöver egentid, för då tycker de att jag "väljer mig själv över mina vänners behov".

Ja men det är ju exakt det de själva gör också. Bara att för dem innebär att välja sig själv att umgås med sina vänner – varvid det tydligen är mindre viktigt om vännerna vill. Är inte det egennyttigt så vet inte jag.

Och på ett mognare plan är det ju vad vi alla måste göra för att klara oss: jag först, sedan allt annat.

************************

Tycker nallen verkar veta vad han talar om. Rimligare villkor på det nuvarande arbetet kan väl i alla fall vara ett första steg för att skaffa litet rådrum. Egen tvättmaskin likaså.

nallen skrev:

biologic skrev:Inser nu att det enda jag kan göra är att sjukskriva mig eller byta jobb. Frågan är bara vad min chef skulle säga om att jag har AS. Skulle hon förstå? Det vet jag inte. Hon är annars en väldigt empatisk person och månar om att vi skall ha det bra.

Om hon nu är bra så har du väl inget att förlora på att gå till henne och tala om som det är (utan att nämna diagnosen om det känns bättre); att du har för mycket att göra och är på väg att bränna ut dig. Hon kan ju inte sparka dig för en sån sak och de flesta bra chefer skulle i alla fall försöka göra det bättre - om det sen funkar och räcker till är en annan sak.

Jag har talat om detta, och hon tog det ju på allvar. Men jag tror inte att hon inser exakt hur hårt det tar på mig, kanske var jag inte tillräckligt tydlig. Hon rekommenderade mig att börja delegera mer och att jag skulle göra roliga saker på fritiden (vilket jag ju inte orkar). Samtidigt vill jag inte verka svag... Får prata med henne igen.

Jag har levt 100% för mitt jobb i flera år nu, men har insett att jag egentligen kastar bort mitt liv. Det är dock ingen som kommer att tacka mig om jag bränner ut mig för det. Jag lägger mer tid och energi på mitt jobb än vad mina NT-kollegor gör, det kräver inte lika mycket av dem. Jag måste hela tiden dubbel- och trippelkolla så att jag inte har glömt något eller gjort något fel, samt tvinga mig själv till att komma igång med olika saker. Det vet inte min chef, eftersom hon bara kommer till min arbetsplats varannan månad eller ännu mer sällan. Dessutom tar det hårt att försöka ha på sig en "social mask" när jag träffar kunder. En del dagar går det bättre än andra, men vissa dagar kan jag verka vara ointresserad och "borta".

Tack vare att jag är duktig på det administrativa och har sociala säljare i butiken så håller allt sig flytande, men jag balanserar hela tiden på gränsen.

Zombie skrev:

biologic skrev:Jag känner tre personer med AS som jag umgås med IRL. En är ungefär som jag. De två andra har ett enormt socialt behov, de vill umgås varje dag. Och säger man nej till dem så blir de upprörda och ledsna, för de ser sina vänner som sin familj. De förstår inte att jag behöver egentid, för då tycker de att jag "väljer mig själv över mina vänners behov".

Ja men det är ju exakt det de själva gör också. Bara att för dem innebär att välja sig själv att umgås med sina vänner – varvid det tydligen är mindre viktigt om vännerna vill. Är inte det egennyttigt så vet inte jag.

Jag har tänkt på det, att de kastar sten i glashus. Men det ser de inte, de ser bara att jag är egoistisk. Jag får känna mig som en svikare istället... Menmen, det enda man kan göra är ju att fortsätta försöka hålla relationerna goda. Har berättat om min AS, men då de själva har diagnosen och är sociala, så tycker de inte att det är en godtagbar förklaring.

En sak till kan man kanske göra, i den takt man har praktiskt eller känslomässigt råd: strunta i vad energitjuvar tycker, skära ner eller bryta kontakten med dem, försöka skaffa vänner som ger energi i stället. Du har dessutom alla skäl i världen att vara aktsam med sådant.

biologic skrev:Jag blir så extremt utmattad av att socialisera mig veckorna igenom på jobbet.

biologic skrev:vill kunna utnyttja mina helger till att vara produktiv, och kanske umgås med folk (vilket iofs också tar energi).

biologic skrev:Jag umgås såklart inte med folk varje vardagskväll. Kanske 1-2 kvällar i veckan

biologic skrev:Sedan finns det sociala aspergare också.

Jag förstår inte. "Sedan finns det sociala aspergare också" verkar tyda på att du själv tar avstånd från den mentala stämpeln "social aspergare", men samtidigt är det så att du: socialiserar dig på jobbet, umgås med folk 1-2 kvällar i veckan plus har en önskan om att vara mer produktiv på helgerna och då bland annat eventuellt umgås med folk. Det är att vara väldigt social. Jag har svårt för att tro på dig när du hävdar att du blir utmattad av socialiserandet på jobbet, eftersom att du faktiskt vill ha ork till att vara ännu mer social (på helgerna). Det blir ologiskt i mitt huvud. Varför skulle man vilja ha mer av något som gör en utmattad och trött?

Exempel: Du jobbar mån-fre. Du blir extremt trött av det. Du får tips från aspergerforum om hur du kan få upp energinivån. Din everginivå stiger till toppen. Du har nu tillräckligt med energi för att orka umgås med dina vänner. Du umgås med dina vänner. Din energinivå sänks genast, vilket leder till att du sedan är trött mån-fre då du jobbar och evighetskarusellen fortsätter snurra runt. Vill du få ny energi för att sedan bli av med den på exakt samma sätt som innan? Varför? Att vilja få tips om hur du ska orka med en sådan ond cirkel är jättekonstigt. Det är därför jag inte tror att det handlar om en sådan ond cirkel.

Det kanske är så att det är själva jobbet som gör dig trött; inte socialiserandet. Det skriver jag just för att du har beskrivit en önskan om att orka umgås med folk på helgerna.

Eftersom att du gör skillnad på "socialisera dig veckorna igenom på jobbet" och "umgås med folk på helgerna" genom att använda orden "vilket iofs också tar energi" så har jag svårt att göra kopplingen "social utmattning". Jag tror att du är utmattad på grund av att ditt jobb är stressigt för dig.

Du borde verkligen försöka ta det lugnt. Man behöver inte städa varje dag, man behöver inte diska varje dag osv. Du borde prioritera bort några av de sysslor du har, så att du eventuellt kan få ork till att träffa dina vänner på helgerna.

biologic skrev:Hur blir jag piggare?

Jag vet inte. Det är samma sak för mig. All min energi går numera åt till jobbet. Ibland
håller jag mig vaken och gör något på fritiden. Annars sover jag mest bort den. Jag har t.ex. inte orkat städa eller diska en enda gång sedan januari. Semestrar eller längre ledigheter orkar jag dock med att göra något. Och varannan vecka tvingar jag mig in till storstan för Vasas och diskussionsgruppen.

Zombie skrev:... om du fortsätter med högre aktivitetsnivå än vad kroppen klarar är att du bränner ut dig permanent. Det är det inte värt, jag lovar. Så jag misstänker att du borde tänka om hela pusslet.

Det är inte alla som har ett val. Undertecknad t.ex. får inte gå ner i tid och utan jobbet så går hela min ekonomi år skogen. Jag har att välja mellan denna trötthet där jag klarar mig bra ekonomiskt eller sluta jobbet helt och bli bankrutt. Det är antingen jobba 100% eller att säga upp sig som gäller för mig. Ingen på min arbetsplats som inte har småbarn får jobba deltid. Jag är inte heller i position att förhandla till mig något på min arbetsplats.

Jag vet att jag inte hjälper TS så mycket, men uppenbarligen är vi flera om detta problem.

Vad är det för typ av jobb?, lärare, IT-tekniker, butikssäljare, SOS-operatör, SSK?
Stor eller liten arbetsplats?

Sheyen skrev:

biologic skrev:Jag blir så extremt utmattad av att socialisera mig veckorna igenom på jobbet.

biologic skrev:vill kunna utnyttja mina helger till att vara produktiv, och kanske umgås med folk (vilket iofs också tar energi).

biologic skrev:Jag umgås såklart inte med folk varje vardagskväll. Kanske 1-2 kvällar i veckan

biologic skrev:Sedan finns det sociala aspergare också.

Jag förstår inte. "Sedan finns det sociala aspergare också" verkar tyda på att du själv tar avstånd från den mentala stämpeln "social aspergare", men samtidigt är det så att du: socialiserar dig på jobbet, umgås med folk 1-2 kvällar i veckan plus har en önskan om att vara mer produktiv på helgerna och då bland annat eventuellt umgås med folk. Det är att vara väldigt social. Jag har svårt för att tro på dig när du hävdar att du blir utmattad av socialiserandet på jobbet, eftersom att du faktiskt vill ha ork till att vara ännu mer social (på helgerna). Det blir ologiskt i mitt huvud. Varför skulle man vilja ha mer av något som gör en utmattad och trött?

Exempel: Du jobbar mån-fre. Du blir extremt trött av det. Du får tips från aspergerforum om hur du kan få upp energinivån. Din everginivå stiger till toppen. Du har nu tillräckligt med energi för att orka umgås med dina vänner. Du umgås med dina vänner. Din energinivå sänks genast, vilket leder till att du sedan är trött mån-fre då du jobbar och evighetskarusellen fortsätter snurra runt. Vill du få ny energi för att sedan bli av med den på exakt samma sätt som innan? Varför? Att vilja få tips om hur du ska orka med en sådan ond cirkel är jättekonstigt. Det är därför jag inte tror att det handlar om en sådan ond cirkel.

Det kanske är så att det är själva jobbet som gör dig trött; inte socialiserandet. Det skriver jag just för att du har beskrivit en önskan om att orka umgås med folk på helgerna.

Eftersom att du gör skillnad på "socialisera dig veckorna igenom på jobbet" och "umgås med folk på helgerna" genom att använda orden "vilket iofs också tar energi" så har jag svårt att göra kopplingen "social utmattning". Jag tror att du är utmattad på grund av att ditt jobb är stressigt för dig.

Du borde verkligen försöka ta det lugnt. Man behöver inte städa varje dag, man behöver inte diska varje dag osv. Du borde prioritera bort några av de sysslor du har, så att du eventuellt kan få ork till att träffa dina vänner på helgerna.

det kan ju vara så att dom som hon socialiserar med på jobbet tar mer energi än dom hon väljer att socialisera med på fritiden.

eller så är det bara jag som tycker att olika människor drar olika mkt energi

Det finns 2 schabloner för hur en med Asperger är.

1.
Denna springer mycket på lokal typ nattklubb och dyl. Ha endast ytliga bekanta men ingen att vända sig till när det kniper. Konsumerar alkohol flitigt.

2.
Tillbakadragen,blyg och osäker. Trivs bäst i hemmamiljö. Har 1-2 riktigt nära vänner som ställer upp om det kniper. det är 2 former som jag har hört finns.

Detta är alltså en schablon och det finns naturligtvis varianter i gråskalan. Vet inte vilken TS känner sig besläktad med.

1) Dra ner på perfektionismen. Det är inte världens undergång om en prislapp sitter fel. Jag vet förvisso inte vad du jobbar med och vilka marginaler ni har.

2) Delegera ALL kundkontakt till dina medarbetare.

3) Lär upp dem vilka prislappar som ska sitta var.

4) Se upptagen ut inne på kontoret, tex bläddra i bokföringen etc. Känner du dej riktigt behövande så lyssna på lite talbok eller bra musik under tiden. Investera i ett par riktigt bra hörlurar!

kullan skrev:Det finns 2 schabloner för hur en med Asperger är.

1.
Denna springer mycket på lokal typ nattklubb och dyl. Ha endast ytliga bekanta men ingen att vända sig till när det kniper. Konsumerar alkohol flitigt.

2.
Tillbakadragen,blyg och osäker. Trivs bäst i hemmamiljö. Har 1-2 riktigt nära vänner som ställer upp om det kniper. det är 2 former som jag har hört finns.

Vem har du hört det av?

Sheyen skrev:Jag förstår inte. "Sedan finns det sociala aspergare också" verkar tyda på att du själv tar avstånd från den mentala stämpeln "social aspergare", men samtidigt är det så att du: socialiserar dig på jobbet, umgås med folk 1-2 kvällar i veckan plus har en önskan om att vara mer produktiv på helgerna och då bland annat eventuellt umgås med folk. Det är att vara väldigt social.

Om vi skall göra en psykoanalys av mig så, ja, jag har en önskan om att orka vara social. I alla fall en önskan om att kunna hantera mitt arbete och orka med att träffa mina kompisar, det är allt jag vill.

Sheyen skrev:Jag har svårt för att tro på dig när du hävdar att du blir utmattad av socialiserandet på jobbet, eftersom att du faktiskt vill ha ork till att vara ännu mer social (på helgerna). Det blir ologiskt i mitt huvud. Varför skulle man vilja ha mer av något som gör en utmattad och trött?

Tidigare så umgicks jag inte med kompisar mer än kanske en gång i halvåret, och då sov jag inte bort helgerna, även om jag fortfarande var trött av jobbet. Då räckte helgerna till för återhämtning. Det är antingen eller; antingen jobbet eller kompisarna. Jag orkar inte båda två.

Men det är skillnad på jobb och kompisar; även om jag blir mentalt trött efter att ha umgåtts med mina vänner så är det samtidigt roligt under tiden. De kräver inte lika mycket energi som kunderna på jobbet, och samtidigt ger de mig någonting tillbaka.

Sheyen skrev: Det kanske är så att det är själva jobbet som gör dig trött; inte socialiserandet. Det skriver jag just för att du har beskrivit en önskan om att orka umgås med folk på helgerna.
Du borde verkligen försöka ta det lugnt. Man behöver inte städa varje dag, man behöver inte diska varje dag osv. Du borde prioritera bort några av de sysslor du har, så att du eventuellt kan få ork till att träffa dina vänner på helgerna.

Som sagt är det en kombination av själva arbetet och socialiserandet. Jag har prioriterat bort det mesta tycker jag. De NT's jag träffar genom jobbet har tusen järn i elden; barn som de hämtar och lämnar på dagis och olika aktiviteter, kvällskurser, måla om hus, laga staket, olja båt, träna hundar, parmiddagar och gud vet allt. Jag skulle aldrig orka allt som de gör, men samtidigt kan jag vara lite avundsjuk på att de orkar att få så mycket gjort.

Städa måste jag, eftersom jag är allergisk mot kvalster.

rapchic skrev:det kan ju vara så att dom som hon socialiserar med på jobbet tar mer energi än dom hon väljer att socialisera med på fritiden.
eller så är det bara jag som tycker att olika människor drar olika mkt energi

Stämmer bra! Det är stor skillnad på att möta kunder man inte känner och att sitta hemma med personer man har känt i många år. Jag är aldrig avslappnad när jag möter en kund, tänker hela tiden på hur jag beter mig och vad jag säger (har vissa fraser jag har övat in) för att inte verka "konstig". Med vännerna kan jag vara mig själv.

kullan skrev:Det finns 2 schabloner för hur en med Asperger är.

1.
Denna springer mycket på lokal typ nattklubb och dyl. Ha endast ytliga bekanta men ingen att vända sig till när det kniper. Konsumerar alkohol flitigt.

2.
Tillbakadragen,blyg och osäker. Trivs bäst i hemmamiljö. Har 1-2 riktigt nära vänner som ställer upp om det kniper. det är 2 former som jag har hört finns.

Detta är alltså en schablon och det finns naturligtvis varianter i gråskalan. Vet inte vilken TS känner sig besläktad med.

Det där har jag aldrig hört. Så kan man väl säga om NT's också? Men det är nummer två i så fall. Jag dricker inte alkohol och avskyr nattklubbar. Är introvert och blyg och sitter helst hemma.

biologic skrev:Det där har jag aldrig hört. Så kan man väl säga om NT's också? Men det är nummer två i så fall. Jag dricker inte alkohol och avskyr nattklubbar. Är introvert och blyg och sitter helst hemma.

Hoppas du inte är trött!!!! *håller tummen där (inne)*

Sheyen skrev:

kullan skrev:Det finns 2 schabloner för hur en med Asperger är.

1.
Denna springer mycket på lokal typ nattklubb och dyl. Ha endast ytliga bekanta men ingen att vända sig till när det kniper. Konsumerar alkohol flitigt.

2.
Tillbakadragen,blyg och osäker. Trivs bäst i hemmamiljö. Har 1-2 riktigt nära vänner som ställer upp om det kniper. det är 2 former som jag har hört finns.

Vem har du hört det av?

En arbetskompis som oxå hade Asperger Syndrom.

weasley skrev:1) Dra ner på perfektionismen. Det är inte världens undergång om en prislapp sitter fel. Jag vet förvisso inte vad du jobbar med och vilka marginaler ni har.

2) Delegera ALL kundkontakt till dina medarbetare.

3) Lär upp dem vilka prislappar som ska sitta var.

4) Se upptagen ut inne på kontoret, tex bläddra i bokföringen etc. Känner du dej riktigt behövande så lyssna på lite talbok eller bra musik under tiden. Investera i ett par riktigt bra hörlurar!

Det är dessvärre så mycket mer än prislappar som skall fixas. Vi har, liksom de flesta andra butikskedjor, strikta order om hur allt i butiken skall se ut. En "grundmall" skulle man kunna säga, som vi kan avvika från i viss mån. Men, jag vet att jag måste släppa lite på perfektionismen. Vill dock ha en snygg butik att visa för kunderna.

Hade jag kunnat så hade jag gjort det, alltså bett mina medarbetare att sköta all kundkontakt. Men vi har inte så många timmar att lägga ut, vi är aldrig dubbelbemannade hela dagen utan endast under ett antal timmar. Jag står själv för det mesta.

Jag brukar försöka ta det lite lugnt under min kontorstid, men samtidigt är det alltid något som skall göras, någon deadline som måste passas. Så jag har inte riktigt tid att slappa och ta det lugnt.

biologic skrev:Så jag har inte riktigt tid att slappa och ta det lugnt.

Att ha det så på jobbet känner jag igen sedan jag hade ett jobb som "arbetande förman". Kännslan av att hela tiden "sitta i kläm" mellan de jag jobbade tillsammans med och min chef var väldigt jobbig. Men som den "stolta knegare" jag alltid ansett mig vara stod jag på mina jobbarkompisars sida när jag och chefen inte var överens om hur vissa grundläggande delar av jobbet skulle skötas.