Iridia skrev:Hoppas du hittar ett nytt psykopatfritt jobb. Du verkar ju gilla att arbeta och är säkert bra på det du gör. Försök utverka ett betyg bara. Tyckte rådet du fick ovan om att kalla det 'arbetsbrist' var bra för det räddar egentligen både dig och arbetsgivaren (som ju har ansvar för att inte ska låta anställda skrämmas iväg av annan personal).

Problemet är att jag varit duktig på mitt jobb, men att arbetsgivaren fått agera ömsom psykolog, ömsom FN-medlare i så pass hög utsträckning att jag undrar om jag verkligen hade fått något bra betyg, i synnerhet då de vill ha mig kvar på grund av att en viktig kund har mig som klar favorit.

Låt oss nu sluta älta detta och vara konstruktiva:

Hur söker man jobb efter uppsägning på egen begäran, utan vettiga referenser?

Alternativt: hur söker man jobb om man stannar på arbetsplatsen, är illa sedd av många kollegor och har en chef som vill hålla en kvar i företaget (=inga tillförlitliga referenser)?

Vissa människor verkar ju lyckas trots såna omständigheter, hur bär dom sig åt?

Lönebidrag och sius kan ju vara en lösning, men ofta är det väl bottenskrapet av arbetsplatser som tar in lönebidragare, vilket bäddar för att sannolikheten för att hamna i ett nytt helvete blir ganska hög (bortsett från hur det påverkar lön och utvecklingsmöjligheter= ofta mycket negativt).
En annan aspekt är ju frågan om hur pass vanligt det är att det skrivs lönebidragsanställningar, nu när det finns fas3 slavar att tillgå.


Förvisso finns det väl även andra former av asntällningsstöd, anpassade för NTs, som ligger risigt till på arbetsmarknaden, av olika skäl, men dom blir väl också utnyttjade/utkonkurrearade av fas3, antar jag?

Miche skrev:Ibland innebär ett arbete ett jävla fäktande med väderkvarnar och det är tyvärr bara att ge upp, inte mycket man kan göra något åt förutom att förbruka sin egen energi.

Stå på dig ford, kom igen, du kan säkert få något bättre arbete med lite tur!

STARK +1

Ford, jag känner igen mig i vad du skriver. Har gått själv igenom någonting mkt liknande de sista åren.
... o sen kom dagen att jag fick RUPTUS.
men vet du va? Det är en av de bästa o viktigaste saker jag gjort

Jag fick ruptus mest att jag tyckte ledningen gav mig inte det stöd, resursser och stålar med det svårt förändringsarbetet som jag drev som en ADHD iller. Jag gav allt o lite till och fick svälja massa skit (vilket jag oxå gjorde). Det svåra, nästan till omöjliga arbetet typ dumpades till mig och eftersom jag är en driven visionär så körde jag på med allt jag kunde.
Jag trodde att alla tyckte bara illa om mig, även att jag gick lite tyst beröm i mörka korridorer.

Jag hade gått runt årtal o min hink var överfull ( jag gillade jobbet, förstå inte mig fel, jag inte mindre än brinner för min sak) o då kom en vacker dag o lite, lite kritik från ledningen o jag hann inte 'förhandsgranska' mig för fem öre. Då brast det för alla tiders. Jag slutade omgående med projektet och lät bara allt komma ut. Allt kom ju ut också.
Ångrar inte mig för fem öre.

Efter händelsen har jag fått stöd och beröm från 'golvarbetarna' som jag aldrig ens kunde drömma i mina vildaste fantasier

Det är INTE lätt med människor och jag är inte själv någon ängel, så jag är inte offer för fem öre. Efter händelsen har jag börjat ana att jag måste ha gjort något så kolossalt rätt, annars skulle jag inte fått motta all beröm efteråt.
Jag lyckades alltså way over mina egna förväntningar med 'projektet' och oavsett hur det kommer att sluta så är jag både nöjd o jävligt stolt hur jag jobbade och hur jag fick nog.

Jag fick bara ännu mera stöd för den filosofin som jag styrs av: I gotta go my on way. Det som min hjärta säger, det måste vara rätt.

Däremot att hitta en psykopatfri arbetsplats, den tror jag inte existerar. Sådan arbetsplats har inte jag fått tag i. Jag kan ha fel, ni får gärna bevisa att jag har fel

Så vad jag vill säga till dig, du hittar rätta svaret från ditt eget hjärta. Min väg är inte din väg, men din väg är din väg

Inspirerande, Red and green!

Ford, tyvärr vet jag inte hur man gör. Men om chefen varit nöjd med ditt jobb tvivlar jag på att du skulle få tveksamma referenser.

Är det inte lättare att söka nytt jobb om man redan har ett och säger att man vill 'vidareutveckla sig', 'skaffa sig nya utmaningar' eller något i den stilen, än om man redan sagt upp sig utan att kunna ge en förklaring som inte signalerar problem?

Som ni kanske (inte) vet har jag varit anställd på företaget under knappt ett års tid, jag var dessförrinnan nyutbildad inom yrket och känner att det blir svårt att motivera.

Vågar man säga att man stortrivs med sitt yrke, men att man inte trivts på sin arbetsplats, därför att det varit väldigt turbulent, eller något liknande?

Vad gäller refererenser är det jag är rädd för att det skall komma upp att jag var duktig på mitt jobb, men hade problem med det sociala samspelet, eller något liknande. Alternativt att min chef medvetet ger mig halvdana referenser för att få behålla mig, under förutsättning att jag inte säger upp mig.

Om situationen inte är helt ohållbar, borde du kunna söka nytt jobb medan du är kvar på det gamla. Själv hade jag möjligheten att pensionera mig från en helt hopplös arbetsplats, där man blev mobbad om man påpekade att naturlagarna inte var förhandlingsbara. Men dom som suttit 35 år på samma stol, vet allt.
Alternativt skulle du kunna gå en kortare kurs medan du söker nytt jobb. Arbetsgivaren kan nog inte hindra från att ta studieledigt, dessutom får du ju lite nya kunskaper att söka på.
Apptopå Game over, assosierade till asagamtråden den var rolig.

ford skrev:[...] i synnerhet då de vill ha mig kvar på grund av att en viktig kund har mig som klar favorit.

Kan den viktiga kunden anlita dig på något annat sätt, ex. vis från en annan arbetsgivare eller att de anställer dig eller att du startar eget (du kan få starta eget-bidrag från AF för en sån konstruktion)?

ford skrev:Som ni kanske (inte) vet har jag varit anställd på företaget under knappt ett års tid, jag var dessförrinnan nyutbildad inom yrket och känner att det blir svårt att motivera.

Vågar man säga att man stortrivs med sitt yrke, men att man inte trivts på sin arbetsplats, därför att det varit väldigt turbulent, eller något liknande?

Vad gäller refererenser är det jag är rädd för att det skall komma upp att jag var duktig på mitt jobb, men hade problem med det sociala samspelet, eller något liknande. Alternativt att min chef medvetet ger mig halvdana referenser för att få behålla mig, under förutsättning att jag inte säger upp mig.

Usch, jag vågar nog inte ge några råd som kan få ödesdigra konsekvenser. Kan du inte ta kontakt med AF och höra vad de tycker? Jag är säker på att de har bättre koll på vad man gör i det läget än vad många av oss kanske har, t ex ang vad man kan säga och inte säga.

Lätt att säga för mig (och andra sidan vet du väl inte hur min livsituation ser ut) men... Ett råd som alltid funkar:

Ta det lugnt. (http://en.wikipedia.org/wiki/Phrases_fr ... .27t_Panic)

ford skrev:Alternativt att min chef medvetet ger mig halvdana referenser för att få behålla mig, under förutsättning att jag inte säger upp mig.

Då får du ställa som krav att han sparkar de puckona som jävlas med skälet Samarbetssvårigheter!

Villkor för att stanna kvar:
* Sparka puckona
* Skriftlig referens på god insats, arbetsmoral mm trots motarbetad
* Löneförhöjning?

Att AF har någon som helst intelligens i detta ärende tvivlar jag på. Risken är snarare att de klantigt försöker reda ut det med din chef. Eller skäller på dig så att du mår dåligt.

Det är arbetsgivarens arbetsmarknad. Om man är missnöjd med nåt får man oftast till svar med att det är bara att gå. Arbetsgivaren har ofta en massa folk att välja på som ersätter en annan. Så man ska nog va försiktig.

kullan skrev:Det är arbetsgivarens arbetsmarknad. Om man är missnöjd med nåt får man oftast till svar med att det är bara att gå. Arbetsgivaren har ofta en massa folk att välja på som ersätter en annan. Så man ska nog va försiktig.

Mitt problem är snarare motsatsen, jag är rädd att vara alltför oumbärlig för att arbetsgivaren skall vilja släppa mig, eftersom det skulle äventyra ett viktigt kontrakt om jag slutade under fel former (=fick sparken, bytte jobb pga vantrivsel, etc.).

Fördelen är att jag teoretiskt sett kan käfta hur mycket som helst och ändå sitta säker, så länge kunden är nöjd och så länge jag inte nämner något om att söka annat jobb, eller säga upp mig, nackdelen har jag redan nämnt (förutom att min arbetssituation hursomhelst inte skulle må bra av en dålig realtion till chefen).

plåtmonster skrev:Villkor för att stanna kvar:

* Sparka puckona
= alltför kostsamt eftersom flera av dom själva på olika vis är oumbärliga, dessutom svårt när vissa av puckona är fackligt aktiva.
Dessutom är det inte ett så enkelt problem att några puckon skulle ha gett sig på mig. Det är snarare ett strukturellt problem att hela stället är ingrott av missnöje, bråk, intriger och konflikter. Dessutom vet jag inte hur högt jag själv står i kurs, på det rent personliga planet

* Skriftlig referens på god insats, arbetsmoral mm trots motarbetad
= möjligt, men sånt brukar man få när man slutat och det är nog det svar jag hade fått

* Löneförhöjning?
= Inte omöjligt, men pengar kompenserar inte vantrivsel.

Jag tycker i alla fall att du ska försöka söka annat jobb innan du säger upp dig. Bara det att du redan har ett jobb är ju ett plus, det där med referenserna ordnar sig säkert.

Är det för svårt att skapa en brandvägg omkring sig?
Gå till arbetsrummet, stäng dörren?

plåtmonster skrev:Är det för svårt att skapa en brandvägg omkring sig?
Gå till arbetsrummet, stäng dörren?

Jag har inget eget arbetsrum, det är inte den typen av arbete.

Det är förmodligen lättare för dig att få ett nytt arbete om du har kvar ditt nuvarande arbete.

ford skrev:Ni som brukar tycka att jag är en dryg jävla översittare, streber, borgare o.s.v., det är väl julafton för er att få höra att fordhelvetet funderar på att en gång för alla säga upp sig från en sjuk arbetsplats, där det varit konflikter, bråk och intriger från dag 1, eller hur?

Det har jag aldrig tyckt.

Mvh Trolle Förhandsgrandskad

Det finns ingen möjlighet för dig att arbeta som konsult åt den kunden som uppskattar dig och du sitter uthyrd hos dem, eller (lite fulare) att du påbörjar en anställning hos dem på sikt?

Det verkar som det är en dålig arbetssmiljö för dig. Har du ingen möjlighet att få tillgång till en riktig psykolog så inte chefen behöver agera psykolog?

Jag tycker det bästa är att söka nytt arbete. Orsaker till att du vill byta jobb finns det flera: Du kan säga att det är för turbulent och rörigt och just därför är det svårt med referenser.

Eller så går du på det klassiska "jag vill utvecklas, jag känner att det är dags att gå vidare".

Fast jag tycker det verkar både märkligt och synd att sluta på ett jobb där du är uppskattad av chefen. Jag fattade inget annat än att du har hans stöd. Visst vantrivs du just nu men det är ju pga rötägget/rötäggen. Jag skulle tippa att denne/dom på sikt slutar.

Min sambo hade ett helvete på sitt förra jobb, men av andra orsaker, och han har nu fått hjälp av en arbetspsykolog på AMS. Jag vet inte om det kan vara till någon hjälp för dig, eller om du kan få hjälp av en sådan, men för min sambo har det iallafall varit guld värt.

Att prata med någon professionell utomstående för att:

1. Få ett neutralt perspektiv
2. Kunna prata öppet och vara viss om tystnadsplikt
3. Få professionella verktyg för att kunna gå vidare

vore nog bra i din situation. Om det är kollegorna, och inte chefen eller arbetet i sig, som är problemet, så är det förstås marigt... Känner igen det där själv och det är vidrigt.

Frågan är hur nära ihop du behöver jobba med dina kollegor och om det finns möjlighet för din chef att anpassa arbetet så att du får jobba ifred så mycket som möjligt?


Stå på dig, jag vet själv hur det är att frysas ut och bli bortskrämd från en arbetsplats på grund av kollegor - jag hade däremot en väldigt bra chef. Det tär enormt på krafterna, så medan du funderar på hur du ska göra, så försök att hitta lite frizoner utanför jobbet där du kan unna dig något som får dig att skingra tankarna och må bättre.

Jag håller alla tummar för dig!

Det har faktiskt blivit lite bättre nu, hoppas bara det håller i sig...

Vill för övrigt tacka alla som gett mig sitt stöd och ber om ursäkt om jag varit dålig på att svara i tråden.