Jag har ända sedan jag började jobba för 13 år sedan haft problem med min mage, IBS-liknande symptom (magknip, uppblåst mage, mm). Det har gått lite fram och tillbaka, men till och från under alla jobbår. Jag mår alltid bra under helgerna, då är min mage kolugn.

Eftersom jag mår bra på helgerna är det klart stressrelaterat. Jag har egentligen inget stressigt jobb, men för mig blir det en stress att ta sig dit varje dag, åka hem och hämta barn på dagis, åka med barnen på deras aktiviteter på kvällen, osv. Jag känner aldrig att jag har gott om tid, vilket gör att jag blir stressad bara för att jag ska iväg, det spelar ingen roll om det är om 2h eller en kvart, stressen finns där ändå.

Jag har gått ner i tid och har egentligen ingen stressig vardag om man ser på vad jag ska hinna med, men som sagt, jag har svårt att känna lugn när jag ska iväg.

Någon som känner igen sig, eller som bara har tips på hur det går att hantera denna (upplevda) stress. Blir tokig på min mage, blir på så otroligt dåligt humör också av att ha ont i princip varje vardag...



Moderator atoms - tråden flyttad från Att leva som aspergare.

Hej!

Jag har också IBS. På mig yttrar det sig i form av uppblåsthet och förstoppning som ibland blir magknip och diarréer. Det är tydligt stressrelaterat för min del med.

Jag upplever också samma sak som du, bara att ha saker inbokade (måsten) även om det inte är mycket, stressar mig och det skapar dessa problem. Min kropp är helt enkelt inte gjord för att leva ett sådant liv som är normen idag. För mig spelar det ingen roll vad jag äter, blir förstoppad likväl. Har dessutom slutat med koffeinhaltigt kaffe därför att jag blir så rastlös och ångestfylld av det, och det har tidigare kunnat hjälpa mig att få fart på magen. Dock har det ibland givit motsatt effekt :-/

Jag har tyvärr inga bra tips förutom det självklara men dock så omöjliga; stressa ner. Har du provat ngt läkemedel mot IBS? Jag jobbar på apotek och en del kunder säger sig blivit hjälpta av läkemedel (naturläkemedel) som "proibs" och "iberogast". Jag äter tabletter med aktiv bakteriekultur regelbundet, inbillar mig att magen blir lite lugnare av det. Finns en hel uppsjö av sådana.

Hej, intressant ämne, undrar om jag har typ samma "diagnos", har oxå uppblåst mage och ska göra en Koloskopi senare i mars, ser verkligen fram emot det efter år av problem


Jag har sällan magknip (peppar peppar), utan mera uppkördhet, buller och ojämn avföring då. Hoppas ni som lider av detta får bra hjälp.

Syrenlila skrev:Jag har tyvärr inga bra tips förutom det självklara men dock så omöjliga; stressa ner. Har du provat ngt läkemedel mot IBS? Jag jobbar på apotek och en del kunder säger sig blivit hjälpta av läkemedel (naturläkemedel) som "proibs" och "iberogast". Jag äter tabletter med aktiv bakteriekultur regelbundet, inbillar mig att magen blir lite lugnare av det. Finns en hel uppsjö av sådana.

Jag provade nyligen en burk med probis, ingen skillnad. Har nu undvikit kaffe, kolsyrade drycker och gluten några veckor eftersom jag vet att min mage när den är i olag inte direkt älskar detta, men ingen direkt skillnad.

Jag anser också att jag inte passar in i min egen livssituation, jag är inte kompatibel, tyvärr kan jag inte ändra så mycket som det är nu. Barnen har ju rätt till sina aktiviteter, jag har gått ner i tid redan, försöker inte stressa genom att inte tänka på det som komma skall, men det är svårt!

Chrilleb skrev:Jag har sällan magknip (peppar peppar), utan mera uppkördhet, buller och ojämn avföring då. Hoppas ni som lider av detta får bra hjälp.

Nu är jag kanske onödigt neggig, men tyvärr finns det inte så mkt hjälp att få. Kostråd att äta mer fiber, dricka lagom mycket, träna regelbundet och undvika stark mat och kaffe, är väl den "behandling" som finns för just IBS. Och för mig funkar detta inte.

Jag känner väldigt konkret att jag har hjärnan i magen, el tvärt om? Dvs. mina stresstankar ger direkt effekt på min mage, så för mig handlar det nog mycket om att fundera på hur jag mentalt kan stressa ner för att få magen att vara lugn. Men det är inte helt lätt.

Önskar dig dock lycka till med undersökningen!

indra76 skrev:

Syrenlila skrev:Jag har tyvärr inga bra tips förutom det självklara men dock så omöjliga; stressa ner. Har du provat ngt läkemedel mot IBS? Jag jobbar på apotek och en del kunder säger sig blivit hjälpta av läkemedel (naturläkemedel) som "proibs" och "iberogast". Jag äter tabletter med aktiv bakteriekultur regelbundet, inbillar mig att magen blir lite lugnare av det. Finns en hel uppsjö av sådana.

Jag provade nyligen en burk med probis, ingen skillnad. Har nu undvikit kaffe, kolsyrade drycker och gluten några veckor eftersom jag vet att min mage när den är i olag inte direkt älskar detta, men ingen direkt skillnad.

Jag anser också att jag inte passar in i min egen livssituation, jag är inte kompatibel, tyvärr kan jag inte ändra så mycket som det är nu. Barnen har ju rätt till sina aktiviteter, jag har gått ner i tid redan, försöker inte stressa genom att inte tänka på det som komma skall, men det är svårt!

har du provat utesluta mjölkprodukter ? många är allergiska mot mjölk (som jag) eller laktosintoleranta utan att veta om det. jag har inte längre IBS sen jag har börjat äta raw food.

Hej!
Jag har själv lidit av IBS i flertalet år och fått äta en massa olika mediciner (givetvis utan att det hjälpte) och jag vill bara säga att fibrer gör det värre!!!

Det som hjälpt mig är lågkolhydrat kost, det vill säga att jag har uteslutit pasta, bröd och andra stärkelserika produkter, och det är det enda som hjälpt (mig).

Märker även att jag inte kan äta alldeles för mycket av mjölk produkter heller, så där är jag lite sparsam.

Hoppas det ordnar sig med magen!

Tror inte heller att fibrer är det bästa, inte för min mage i alla fall. Har som sagt uteslutit gluten ett tag nu, men äter andra kolhydrater som känns som mer skonsamma för mig i alla fall. Gjorde t.ex. bovetepannkakor igår, gick bra att äta dem, inte alls samma känsla som det blir efter vanliga.

Mjölk undviker jag också, då tar jag hellre sojavarianten om jag ska ha till flingor/gröt.

Saken är den dock, att det är extremt stressrelaterat, på helgerna/semestrar kan jag äta ALLT utan några som helst problem, då någon egentlig överkänslighet är det inte. Överkänslig mot stress då kanske...

Låter inte smart att äta allt på helgerna.. Själv får jag bättre mage av spannmålsprodukter, gärna med bönor till (istället för kött).

Magen och hälsan är starkt sammankopplade. http://www.apotekhjartat.se/Teman/magkr ... av-stress/

Andningen är ett annat tips. http://iform.se/valbefinnande/stress/an ... essad-mage

Nja, jag menar att jag då har kunnat äta sånt som magen annars inte mår så bra av när den är stressad och bråkig.

Jo, det är väl så att de hör ihop rätt mycket, på gott och ont förstås. Det är väl kroppens sätt att säga att man ska ta det lugnt, problemet är väl att min stresströskel är så låg!

Jo, jag tror att all värk och feber är kroppens sätt att tala om att man ska ta det lugnt. Men du har väl inte hittat orsaken till din dåliga mage än. Att du känner dig normal på helgerna borde ha något med vardagarna att göra iaf tycker jag så det är väl bra att göra några listor på saker du gör och jämföra. Alternativt lägga in en massa stress en helg.

Jag vet nog att det är jobbvardagen som jag inte riktigt passar för, vilket visar sig på magen. Jag trivs på jobbet och det är inte för stressigt, dvs jag har inte för mycket att göra. Men jag får stresspåslag så fort jag går upp en vardag, sen är det småsaker som ökar på den (att jag får tre saker på jobbet att göra som var för sig tar en kvart, men det känns som jag aldrig kommer hinna klart), sen ska jag hem och hämta på dagis, laga mat och sen kanske skjutsa till någon aktivitet.

På helgerna har jag inga direkt tider att passa, även om jag rent praktiskt gör minst lika mycket (städar, tvättar, tränar, lagar mat), så finns inte samma tidsaspekt.

Sen undrar jag om inte själva jobbet i sig, dvs. att vara där, vara social, aktiv, mm, är en stress i sig.

Jag klurar en hel del på vilka skillnader som finns, och jobbet är det som jag kan se som tydligast och som funnits med ända sedan problemen dök upp, då hade jag inga barn att ta hand om t.ex.

Ok, är du en "karriärskvinna"? Det är synd att det blivit negativt att tycka att mammor ska vara hemma med sina barn.

Nej, men jag jobbar...är väl en viss skillnad?!

Jag tycker dock inte att "mammor ska vara hemma med sina barn" om det ligger i uutrycket att vara karriärskvinna. I så fall är jag väl det.

Jag tycker att alla kvinnor som arbetar och har barn som behöver omvårdnad är karriärskvinnor. Verkar som att din mage håller med mig men vad som egentligen menas med karriäskvinna/karriärsman vet jag inte. Det har kanske med att byta arbetsuppgifter så ofta som möjligt att göra.

Jag har en vän som har lidit enormt av sin IBS. Han var en allmänt stressad person som testade allt möjligt som skulle kunna hjälpa och det gick tyvärr inte över förrän han slutade stressa, som du nämnt.

Själv har jag välfungerande mage, men stressproblemet har jag så det smäller om det! Har jag t.ex. en läkartid på torsdagen så är jag sönderstressad och illamående hela veckan. Har visserligen mer eller mindre konstant magknip, men det beror endast på stressen. Tror faktiskt att problemet med att inte kunna hantera stress och inte kunna koppla bort stressen från kommande händelser är diagnosrelaterat med tanke på vad jag har läst om vad andra aspies upplevt. Jag får även tyvärr det problemet så fort det kommer till att vistas på folktäta platser (typ på stan eller affären).

OK, visst då är jag en sådan enligt din definition. Inte intresserad av att diskutera jämställdhetsfrågor dock. Kan väl bara säga att jag absolut inte håller med! Let´s leave it at that.

Swesse skrev: Tror faktiskt att problemet med att inte kunna hantera stress och inte kunna koppla bort stressen från kommande händelser är diagnosrelaterat med tanke på vad jag har läst om vad andra aspies upplevt. Jag får även tyvärr det problemet så fort det kommer till att vistas på folktäta platser (typ på stan eller affären).

Ja, det är ju vad jag tror också, överlag så har nog många av oss en ganska hög stressnivå i kroppen i många, för andra, helt vardagliga situationer. Så till viss del får jag nog bara acceptera och leva med det om jag vill kunna leva det liv jag vill leva (dvs med jobb, aktiviteter, etc.). Men inte till vilket pris som helst med tanke på vad det gör för mitt humör...

Ok, du får ju vara en modern människa om du vill.

Andas du in genom näsan eller munnen på vardagarna?

Öhhh, näsan i de fall jag inte är förkyld.

Har för mig att man brukar andas genom munnen när man är fysiskt stressad. Fast det handlar nog om överansträngning fysiskt förresten. Kanske stressen beror på att du är ifrån dina barn.

Handlar nog också om HUR man andas, djupa eller grunda andetag. Ska andas nere i magen, inte uppe i bröstkorgen. Går på yoga, så just andningen har jag lite koll på, inte så att jag går omkring och yogaandas på dagarna dock, vilket i och försig säkert hade sänkt stressnivån en del, men kanske hade upplevts som lite märkligt av omgivningen.

Tror en del personer med AS klarar sina aktiviteter utmärkt. Problemet är att man kanske blir stressad eller mår dåligt utan att veta varför. En idé kan då vara att förstå sina egna behov och försöka strukturera vardagen efter dessa.
Miljöbyten, omställning mellan uppgifter, måsten/tider, implicita socialkrav osv kan vara sådant som stressar omedvetet.

indra76 skrev:

Swesse skrev: Tror faktiskt att problemet med att inte kunna hantera stress och inte kunna koppla bort stressen från kommande händelser är diagnosrelaterat med tanke på vad jag har läst om vad andra aspies upplevt. Jag får även tyvärr det problemet så fort det kommer till att vistas på folktäta platser (typ på stan eller affären).

Ja, det är ju vad jag tror också, överlag så har nog många av oss en ganska hög stressnivå i kroppen i många, för andra, helt vardagliga situationer. Så till viss del får jag nog bara acceptera och leva med det om jag vill kunna leva det liv jag vill leva (dvs med jobb, aktiviteter, etc.). Men inte till vilket pris som helst med tanke på vad det gör för mitt humör...

Spot on! Kanske det hjälper om du arbetar in fasta rutiner som gör dig bekväm då du upplever samma saker om och om igen tills du känner dig säker? (Jag är inget expert så ta mitt uttalande endast som en teori).